Titt som sätt blir jag helt förbluffad när jag ser vad barn åstadkommer.
Ibland snappar de upp saker som ingen vuxen skulle ha trott att de lägger märke till. Ibland skapar de något helt nytt. Ibland kombinerar de välkända (alltså: vuxenvärldens välkända) idéer med sina egna och gör något oväntat.
Hur gör man chokladpudding?
Jo, såhär såklart!
En sexåring delar upp arbetet i sex steg, disponerar ytan, använder siffror och pilar, stiliserar, markerar varning med rött och avslutar med en uppmuntrande bekräftelse.
Det var precis lika enkelt som jag hade hoppats — bortsett från att jag var dum i början av sommaren och köpte mig en billig stavmixer som faktiskt inte är särskilt bra alls, den här. Min tanke var att jag inte behöver något lyxigt, men det innebär ju inte att jag inte behöver något som fungerar. Varning. Den är svag, blir överhettad snabbt och går inte att ta isär när man ska diska den.
Svinmålla finns just nu i mängd en gata bort från där jag bor, för det har gjorts om en massa under marken där i vår och sommar, vattenledningar tror jag, och det översta jordlagret har just lagts tillbaka och slätats till igen. Då kommer svinmållan. För ett par veckor sedan lärde jag mig att den är en typisk ruderatväxt. Det ni! Det innebär ju att det är ganska enkelt att lista ut var man kan leta efter den.
Vad gjorde jag? Plockade ganska mycket, för den krymper både när man förväller den (som jag har gjort tidigare) och när man gör pesto av den (som jag gjorde nu). Det var massor av ljusgröna fröställningar, och det går bra vad jag har förstått när jag har försökt läsa på.
Sedan:
Skölj noggrant, skaka bort vattnet och plocka samtidigt bort tjocka stjälkar (såhär på sensommaren är de svåra att äta) och skrumpnade blad.
Lägg alltihop i en stor bunke och klipp med sax ner i den så mycket du orkar. Det kommer att underlätta mixerstavens arbete mycket.
Tillsätt resten av ingredienserna på känn: vitlök (jag använde torkade vitlöksflingor — man kan säkert använda vitlökssalt), örtsalt (mindre mängd om du redan har använt vitlökssalt), olja (jag använde svensk ekologisk rapsolja), rostade solrosfrön och B-jästflingor (jag använde den här sorten, fast köpt i en lokal hälsokostaffär — och den som vill kan istället använda riven Västerbottensost).
Kör med mixerstaven tills det är en slät grön kräm. Ge inte upp! Smaka av. (Jag hade svårt att gissa hur det skulle bli — jag har inte ätit svinmålla rå tidigare — men oj så perfekt det blev. Faktiskt nästan exakt som ramslökspeston tidigare i år.)
Om inte allt går åt direkt, så förvara i lufttät burk i kylskåp och ät upp inom de närmaste dagarna.
Igår bjöd min mamma på en kaka med årets sista jordgubbar. De räcker till fler när man bakar med dem, och man kan skära bort en dålig bit utan att det stör, och det går fint att dryga ut dem med vinbär eller något annat.
Hon har en liten ugn med en långpanna som är ungefär hälften så stor som ”en långpanna” i våra vanliga recept. Om man vill kan man baka kakan i en springform istället.
Till en stor långpanna gör man dubbel sats.
En vegansk version bakar man enkelt med margarin och så kallad havregurt.
en liten långpanna full (eller en springform) Ugn: 200º, ca 30 minuter (men vakta noga, jag tror att det gick fortare i min mammas ugn den här gången)
3 dl vetemjöl 1½ dl socker 1½ tsk bakpulver minst 1 msk kardemumma, malen eller stött 150 g smör 1½ dl filmjölk
ovanpå: 10–20 jordgubbar ca 30 vinbär (eller vad som finns)
Blanda de torra ingredienserna i en bunke. Skär det kalla smöret i bitar, lägg dem i bunken och mosa dem med en vanlig gaffel mot bunkens kant tillsammans med mjölblandningen. Det ska bli som en smuldeg. Tillsätt sedan filmjölken och rör tills allt har blandat sig. Det blir en ganska lös och kladdig deg snarare än en sockerkakssmet. Häll den i en liten långpanna klädd med bakplåtspapper (eller en springform) och platta ut den.
Dela jordgubbarna på hälften — riktigt stora jordgubbar i fler bitar. Fördela bären ovanpå.
Grädda kakan på ugnens nedersta fals i 200 graders värme i ungefär en halvtimme (vakta noga de sista tio minuterna).
När den är färdig, låt den vila ett par minuter och lyft sedan över den till en träskärbräda eller plåt så att den inte blir torr i botten.
Den här vackra salladen bjöd min svägerska Fredrika på när jag var hos henne och min bror och deras barn i juli. Det är min bror som har tagit bilden. Såhär berättar Fredrika om hur man gör salladen:
Jag tog nog enbart isbergssallad, romansallad och ruccola, men man kan blanda flera salladssorter, det blir vackert: rucola, isbergssallad, spenatblad, romansallad, lollo rosso och frisé. Lägg salladsbladen i botten på tallriken, gärna en djup. Sedan tog jag delade jordgubbar, och babyplommontomat, gurka, torkade aprikoser (som legat i blöt) delade. Jag friterade små kapris. Man kan ta svarta oliver också. Stekt halloumi (eldost) och rostade hasselnötter på toppen. Går fint med solroskärnor också. Toppade med hemmakokt vinaigrette: koka upp en skvätt vin, socker, rosmarin och timjan, lite salt och en skvätt balsamicovinäger till en seg konsistens och ringla den över salladen.
Ytterligare ett sätt att ta vara på de sista jordgubbarna!
Det här är sista veckan när mannen som säljer jordgubbar utanför matbutiken i Kosta säljer jordgubbar utanför matbutiken i Kosta. Det berättade min mamma förra helgen, men jag glömde att fråga om han skulle ha fredagen eller lördagen som sin sista dag.
Mannen som säljer jordgubbar utanför matbutiken i Kosta kör och hämtar dem från någon odlare på Öland, och jag tror att han levererar till några som sitter på andra ställen och säljer, men själv har han sin plats där. Jag tycker att han är enormt tapper.
Kvarnholmen i Kalmar har haft jordgubbsförsäljare i flera gathörn hela sommaren. När deras säsong är slut vet jag inte, för jag har inte kommit mig för med att fråga.
Att sommaren har gått så fort!
Men några trick att ta till nu:
Min väninna Hanna lärde mig att när man är precis i början eller precis i slutet av jordgubbstiden och har bär fast inte så många skivar man dem och äter dem på smörgås. Det låter kanske lite konstigt, men det är så gott!
Jordgubbar på filen till frukost är också en bra idé när man inte har så många. Och är det varmt kan man ju äta fil till lunch eller mellanmål också.
Att frysa jordgubbar på en bricka och sedan hälla dem i låda eller påse är ett sätt att spara på sommaren. En sak man kan göra med dem sedan är att köra en deciliter bär i matberedare med en banan och lite vätska (till exempel yoghurt). Godare glass får man leta efter! Med mer vätska blir det en iskall och alldeles perfekt smoothie. (Det här lärde jag mig den sommar när ett Malmöcafé skulle ha sommarstängt och jag blev erbjuden kanske 40 endecilitersförpackningar med bär från caféets frys … De gick åt!)
Det är klart att en del av jordgubbarnas charm är att de inte håller sig och att det inte går att odla dem året om. Och ändå ångrar jag mig lite grann varje år när jag inser att jag inte har tagit vara på dem och njutit av dem så mycket som jag skulle ha velat göra. Nå! Vi hoppas att det blir sommar och jordgubbsväder nästa år också.
Det här verkar vara de mycket enkla kulinariska njutningarnas sommar för mig. I helgen ville min pappa ha helgsmålsfest (helsmålsringningen klockan sex på lördagskvällen är mycket viktig för mina föräldrar), och jag lagade, med vältvättade händer såklart, en omelett. Nästan allt passar ju till omelett, så jag var helt redo att titta i kylskåpet, men min mamma föreslog att det kunde räcka med en tur bort till gräslökstuvorna.
Sex ägg, någon deciliter mjölk, salt, peppar. I stekpannan lite rapsolja och lite smör. Och så massor av gräslök när smeten hade börjat stelna.
