Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Recept

Teexperimentet

Av Posted on Inga taggar 0

Här är ett experiment som jag har hållit på med till och från i några månader nu.

Att göra egna teblandningar!

Ett par barn som jag känner är mycket, mycket saknade av sina morföräldrar och farföräldrar, och jag försökte tänka ut något som barn kan göra och som går åt i vuxnas vardag utan att ta slut direkt.

Min kusin saknar alla våra gemensamma vänner så mycket och ville gärna att vi skulle göra någon present som gick att skicka till dem.

Till båda delarna tänkte jag att det borde passa med te.

Jag köpte ett par hekto vardera av grönt och svart te utan smaksättning i en tebutik. Sådana sorter finns ofta i någon ekologisk version.

Jag kommer inte ihåg namnet på det här gröna, men när jag skulle köpa mer i en annan butik föreslog kvinnan i kassan Gunpowder som också är grönt och som såg helt annorlunda ut.

Det svarta är nog ofta Ceylon-te, och jag har köpt det i tebutiker, men det kan vara bra att veta att det också finns som ekologiskt, KRAV-märkt löste i Coops Änglamark-sortiment (och att det blir ganska mycket billigare att köpa det så). I en ICA-butik i Malmö har vi köpt stora, exotiska förpackningar av ett direktimporterat Ceylon-te som jag aldrig hade sett tidigare.

Svart och grönt? Ja, att det blir bra att blanda dem, ungefär lika delar, var något som jag lärde mig i en tebutik i Kalmar i höstas. Varför hade jag aldrig tänkt på det tidigare?

Utöver det svarta och det gröna köpte jag flera smaksättningar — de som arbetar i tebutikerna har varit väldigt trevliga och gått igenom alternativen i sortimentet när jag har frågat. Så här är ringblomma som vi har använt i flera blandningar.

Och här är rosor som vi har använt i några. Eller möjligen hibiskus, jag minns inte.

Och här är lavendel som vi också har använt i några.

Utöver dem har vi haft pepparmynta, kamomill och malva och kanske något mer.

Femåringen gjorde en iakttagelse som gjorde mig så glad — han sa att när man har blandat i pepparmynta luktar teet nästan bara pepparmynta. Precis så är det! Och rosor och lavendel är också dofter som kan ta över. Så man kan börja med små mängder av smaksättningarna.

I en butik där min kusin och jag handlade fick vi extra teförpackningspåsar med oss när vi berättade om våra planer. I en annan bad vi att få köpa påsar, och det gick jättebra och var inte så dyrt. Vi har återanvänt många av ingredienspåsarna också — det är lätt att tejpa över etiketterna med nya eftersom de nya blir så stora. Och naturligtvis är det också roligt att lägga teet i fina teburkar, fast det är lite mindre praktiskt när man ska skicka dem med posten.

Att komma överens om blandningarna, hälla och röra och hälla upp i påsar och burkar går ganska snabbt. Det doftar gott men är lite otillfredsställande eftersom det bara är att röra om. Min elektroniska våg gick sönder mitt i ett pysselpass, så efter det kunde vi inte ens vara överdrivet noga med att det skulle bli ett hekto i varje påse.

Desto bättre då att det tar en stund att hitta på namn åt blandningarna och skriva etiketterna!

Här är en del av min kusins kollektion.

Vi har postat resultatet åt många olika håll, och min kusin har fått så många fina tackmeddelanden. Faktum är att det här lilla projektet har gjort mig också väldigt glad.

I vår och sommar ska jag försöka ta vara på åtminstone ett par teingredienser i vänners trädgårdar om de är med på det. Så om teprojektet fortsätter blir det kanske fler smaker i höst.

Kanske behövs det inte hålla-kontakten-under-pandemi-presenter då. Men presenter kan säkert vara bra ändå!

Segersoppan igen

Av Posted on Inga taggar 0

Nu har jag lagat Segersoppan igen, i ett annat sammanhang, och den fungerade där också. Vi åt den med en klick gräddfil, chiliflakes, finklippt gräslök och rostade och saltade solrosfrön (bilden här ovanför är från förra gången). Rekommenderas varmt! Och så pratade vi om att mat inte alls behöver vara dyr för att vara god. Gul lök, potatis, morötter och ett par buljongtärningar blir helt bra i sig och sedan ännu godare tack vare lite grädde och rökt paprika-pulver.

Jerusalemslimpan, version 2

Av Posted on Inga taggar 0

En av mina mycket vardagliga insatser mot matsvinn är att se efter om fruktkorgen på min arbetsplats är tom på fredagarna när de flesta har gått hem. Ofta ligger det några bananer kvar.

Senast tog jag med dem hem till min svägerska och mina syskonbarn och sa att vi kunde göra smoothie till förmiddagsfikat. Min svägerska föreslog att vi skulle baka bananbröd istället, och jag såg framför mig de kakliknande limpor som är så populära i USA. Men hon menade ju matbröd — ett recept som jag hade med i Fester med rester och som hon och min bror bakade gång på gång när de bodde i Jerusalem. Att baka bröd med svenska jästrecept var lite krångligt där, men det här fungerade utmärkt.

Nu gjorde vi en ny variant, och den blev jättebra. Varsågoda!

två limpor
Ugn: 200°, ca 60 minuter (men prova med sticka — det kan gå fortare)

4 mogna eller lätt övermogna bananer
3 dl överbliven frukostgröt om man har
6 dl vetemjöl
2 dl grovt rågmjöl
2 tsk salt
4 tsk bikarbonat
4 dl havregryn
drygt 2 dl solrosfrön
2 dl crème fraîche + 3 dl mjölk (eller 5 dl fil eller yoghurt)
1 dl honung eller sirap

Skala och mosa bananerna och rör ihop dem med gröten om du har gröt.

Blanda alla de torra ingredienserna i en degbunke. Rör sedan ihop övriga ingredienser och blanda dem noga med de torra.

Smörj två brödformar, bröa dem och häll smeten i den. Ställ in formarna i nedre delen av ugnen, 200 grader varm, och grädda limporna i ungefär en timme. Stjälp upp dem på galler så att de får svalna.

L Street Power Bars

Av Posted on Inga taggar 0

Under en av årets första dagar, innan jag skulle säga hejdå till min käre svåger, bakade jag massor av mellanmålskakor åt honom, ett slags långpannestänger som han kunde ha med sig under långa arbetsdagar. Tanken var att de skulle räcka ett tag. Inte kunde jag ana att det skulle gå mer än ett år innan vi skulle ses igen, men så verkar det ju bli nu. Han bor i USA.

Det fanns mandelmjöl i ett av hans köksskåp, från ett experiment med vegetariska köttbullar under julen, så därför bakade jag med det. Men mandlar hör ju till det absolut minst miljövänliga man kan äta, så den som inte hittar något KRAV-märkt mandelmjöl kan använda havregryn eller något annat istället.

Det blir ganska tunga kakor, och skär man dem i stänger, som jag gjorde, så blir en portion verkligen något att bli åtminstone ganska mätt av.

Kakan puffar upp sig i ugnen och faller sedan ihop och blir lite seg när den svalnar.

L Street Power Bars

en långpanna full
Ugn: 175 grader

250 g smör
1 dl honung
2 ägg
1 msk bakpulver
5 dl strösocker
5 dl vetemjöl
2½ dl mandelmjöl
2½ dl hasselnötter
2½ dl solrosfrön
2½ dl russin
4 dl havregryn

Smält smöret och låt det svalna lite. Rör ner honungen (lite värmd om det behövs för att den ska bli mjuk) och äggen och sedan alla de torra ingredienserna. Det blir mer en tung deg än en smet.

Tryck ut degen så jämnt det går i en långpanna klädd med bakplåtspapper.

Grädda kakan i 175 graders ugnsvärme tills den har fått lite färg. Ta ut den och flytta den från plåten till en skärbräda eller bricka. Skär i rutor eller stänger när den har svalnat lite. Förvara det som inte ska ätas upp direkt i frysen, och ta fram dagens mellanmål på morgonen om det ska ätas på eftermiddagen eller kvällen.

Ett oslagbart recept

Av Posted on Inga taggar 1

Titt som sätt blir jag helt förbluffad när jag ser vad barn åstadkommer.

Ibland snappar de upp saker som ingen vuxen skulle ha trott att de lägger märke till. Ibland skapar de något helt nytt. Ibland kombinerar de välkända (alltså: vuxenvärldens välkända) idéer med sina egna och gör något oväntat.

Hur gör man chokladpudding?

Jo, såhär såklart!

En sexåring delar upp arbetet i sex steg, disponerar ytan, använder siffror och pilar, stiliserar, markerar varning med rött och avslutar med en uppmuntrande bekräftelse.

Visst är det lysande?

Pesto på svinmålla

Nu har jag gjort pesto på svinmålla!

Det var precis lika enkelt som jag hade hoppats — bortsett från att jag var dum i början av sommaren och köpte mig en billig stavmixer som faktiskt inte är särskilt bra alls, den här. Min tanke var att jag inte behöver något lyxigt, men det innebär ju inte att jag inte behöver något som fungerar. Varning. Den är svag, blir överhettad snabbt och går inte att ta isär när man ska diska den.

Svinmålla finns just nu i mängd en gata bort från där jag bor, för det har gjorts om en massa under marken där i vår och sommar, vattenledningar tror jag, och det översta jordlagret har just lagts tillbaka och slätats till igen. Då kommer svinmållan. För ett par veckor sedan lärde jag mig att den är en typisk ruderatväxt. Det ni! Det innebär ju att det är ganska enkelt att lista ut var man kan leta efter den.

Vad gjorde jag? Plockade ganska mycket, för den krymper både när man förväller den (som jag har gjort tidigare) och när man gör pesto av den (som jag gjorde nu). Det var massor av ljusgröna fröställningar, och det går bra vad jag har förstått när jag har försökt läsa på.

Sedan:

Skölj noggrant, skaka bort vattnet och plocka samtidigt bort tjocka stjälkar (såhär på sensommaren är de svåra att äta) och skrumpnade blad.

Lägg alltihop i en stor bunke och klipp med sax ner i den så mycket du orkar. Det kommer att underlätta mixerstavens arbete mycket.

Tillsätt resten av ingredienserna på känn: vitlök (jag använde torkade vitlöksflingor — man kan säkert använda vitlökssalt), örtsalt (mindre mängd om du redan har använt vitlökssalt), olja (jag använde svensk ekologisk rapsolja), rostade solrosfrön och B-jästflingor (jag använde den här sorten, fast köpt i en lokal hälsokostaffär — och den som vill kan istället använda riven Västerbottensost).

Kör med mixerstaven tills det är en slät grön kräm. Ge inte upp! Smaka av. (Jag hade svårt att gissa hur det skulle bli — jag har inte ätit svinmålla rå tidigare — men oj så perfekt det blev. Faktiskt nästan exakt som ramslökspeston tidigare i år.)

Om inte allt går åt direkt, så förvara i lufttät burk i kylskåp och ät upp inom de närmaste dagarna.