Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Matsvinn

Vi förstår ju inte bättre

Av Posted on Inga taggar 0

Fram till mitten av juli plockade jag svinmålla flera gånger i veckan utmed vägen som jag går varje dag. En del åt jag upp samma dag, till lunch eller kvällsmat, och av en del har jag gjort pesto som jag har fryst in.

Den växte runt träden utmed strandpromenaden och på en ganska stor yta som har varit gräsmatta och sedan blivit uppochnervänd i samband med ett stort bygge intill.

Så var jag borta i ungefär en vecka, och när jag kom tillbaka var allting nermejat.

Häromdagen upptäckte jag en massa nya små plantor i ”gräsmattan” igen, och när jag hade plockat några av dem stannade en kvinna med sin hund och frågade om jag plockade något som man kan äta.

Jag visade henne hur de ser ut — formen på bladen, att bladen är ”luddiga” (”målliga”) undertill — och vi var överens om att svinmålla är lätt att känna igen. Jag berättade att man kan vänta in fröställningarna också, och använda fröna, men att jag inte har gjort det.

”Visst räknas den som ogräs?” sa hon.

Det gör den, fastän den från början planterades i Sverige som mat om jag har förstått rätt.

”Ja, vi förstår ju inte bättre, eller hur?” sa hon.

Det är så mycket vi inte förstår bättre, antagligen mycket, mycket mer än vi vet nu. Massor av mat slängs, det har ju hört många vid det här laget, men massor av mat mejas också ner — till exempel svinmållan, och det samtidigt som vi går till affären och köper spenat som är ungefär samma sak.

Men det lilla vi förstår kan vi ju göra något åt.

Läs lite om svinmålla i den virtuella floran och på webbplatsen Dags att plocka!

Ogräspiroger

Hör du till dem som blir mörka i blicken av den här sortens grönska?

Det är alldeles sant att kirskål växer hej vilt lite överallt — men man kan ju påminna sig om att den kom till Sverige som grönsak och inte alls sågs som något problem till att börja med.

Ser man till att skörda bladen när de är små borde det vara lättare att hålla den i schack, eller hur?

Ogräspirogerna experimenterade jag fram när jag arbetade med boken Världens fika för fyra år sedan. Det är alltid lättare att plocka bort sitt eget material än att stryka andras när en bok håller på att bli för omfångsrik, och jag trodde ett tag att jag hade råkat slänga mappen med text och bilder, men så plötsligt dök den upp. Varsågoda!

Använd gärna receptet som en idé för egna experiment!

Ogräspiroger

Piroger är bra att ha i frysen och värma snabbt när någon behöver ett mättande mellanmål, och de är underbar utflyktsmat, och det är roligt att skicka med en påse hem som present. Här är degen en vanlig matbrödsdeg, men samla gärna in recept från olika håll och prova dem – frasigare piroger av en deg som mer liknar pajdeg, eller till och med piroger av smördegsplattor, brukar vara mycket populära!

Den mycket somriga svenska fyllningen kan man göra av nässlor eller kirskål – antagligen också av svinmålla – och det går bra att blanda dem. Ta vara på en allemansrätten-samling och kombinera den med gemensam bakning, eller gör pirogerna i förväg och servera dem när de viktigaste reglerna är genomgångna.

Vill man ha en fyllning som håller ihop bättre rör man ner riven ost, och vill man ha den krämigare kan man använda crème fraîche. Fanns det inte så mycket grönt att plocka kan man öka mängden potatistärningar. Den som vill ha mer smak fräser lite vitlök tillsammans med löken eller smular fetaost i röran. Bra att veta: det gröna krymper drastiskt i stekpannan!

ca 30 piroger
Jäsning: ca 45 + 30 minuter
Ugn: 225°, ca 15 minuter

pirogdegen:
5 dl havregryn
1 dl rapsolja
½ dl honung
1 msk salt
1 l vatten
50 g jäst
ca 2½ l vetemjöl eller rågsikt

fyllningen:
ca 6 l nyplockade nässlor eller nyplockad kirskål (eller en blandning)
2 gula lökar
rapsolja
2 stora potatisar
salt
peppar

till pensling:
1 ägg

Mät upp havregryn, rapsolja, honung och salt i en degbunke, koka upp vattnet, häll det i bunken och rör om.

När blandningen har svalnat till fingertemperatur, smula ner jästen och rör ner mjölet. Arbeta degen ordentligt i hushållsassistent eller för hand, täck över den och låt den jäsa i ungefär trekvart eller till dubbel storlek.

Rensa under tiden bladen (tunnare stjälkar kan vara kvar) och skölj dem noga. Hacka dem – enklast genom att klippa med en sax ner i skålen och röra om ibland så att allt blir klippt.

Hacka löken och fräs den glansig i olja i en stor stekpanna. Rör ner de hackade bladen (inte allt på en gång), salta och peppra och rör om. Blir det för mycket, så stek i omgångar och flytta till en bunke. Tärna potatisarna fint, rör ner dem också, vrid ner värmen och låt blandningen fräsa. Rör om ibland.

Ta upp degen på mjölat bakbord, arbeta in mer mjöl om det behövs och forma den till ungefär 30 runda bollar. Kavla ut varje boll till en tunn rundel, lägg en sked fyllning på ena halvan, vik den andra halvan över och tryck ihop kanten med fingrarna. Gör mönster med en gaffel. Lägg pirogerna på plåtar täckta med bakplåtspapper (överkurs: skär kanten på varje pirog jämn när den har flyttats till plåten) och låt dem jäsa under bakdukar i ungefär en halvtimme.

Pensla dem med uppvispat ägg.

Grädda dem i 225 graders ugnsvärme i ungefär en kvart eller tills de har fått fin färg.

Allemansbröd

I sommarnumret av Uppdrag Mission finns ett recept som jag är lite extra nöjd med. Lika bra att publicera det här också!

Att lära sig ett nytt språk innebär i stort sett alltid att lära sig ett nytt sammanhang, en ny kultur.

Och en av de mest positiva saker vi kan berätta om Sverige, särskilt i år när fysisk distansering har blivit så avgörande, är väl att vi har något som heter Allemansrätten?

På Naturvårdsverkets webbplats finns informationen på svenska uppdelad i en rad ”ämnen”, och där finns också en broschyr att skriva ut på en rad språk: albanska, arabiska, bosniska, kelderash/romani, kroatiska, kurmanji, persiska (fungerar för många från Afghanistan eftersom det är mycket likt dari), ryska, serbiska, somaliska, sorani, spanska, tigrinja och turkiska. På det sättet blir det enkelt att ha broschyren redo på alla språk som behövs och att ta med den på utflykter också så att kopplingen mellan texten och olika situationer blir tydlig!

Något som mycket få markägare torde protestera mot är nässelplockning. Något som de flesta markägare borde tacka för är kirskålsplockning!

Till en bröddeg går det att plocka en större eller mindre mängd, och det går också att använda lite mer än de minsta toppbladen även om det nog blir bäst med dem. Egentligen går det att blanda de hackade bladen i nästan vilken bröddeg som helst, men här har de hamnat i en med havregrynsskållning och vetemjöl eller rågsikt.

De här bröden bakas ut runda och platta. Hoppar an över fröna ovanpå går det fint att stoppa halvorna i en brödrost efter ett par dagar, och den som vill kan också använda bröden som hamburgerbröd.

Receptet är hämtat ur Världens fika – alla är välkomna, en bok som kom ut på Verbum 2016.

ca 30 brödbullar
Jäsning: ca 45 + 30 minuter
Ugn: 225°, ca 15 minuter

upp till ca 2½ l nyplockade nässlor eller nyplockad kirskål (eller en blandning)
5 dl havregryn
1 dl rapsolja
½ dl honung
1 msk salt
1 l vatten
50 g jäst
ca 2½ l vetemjöl eller rågsikt

till pensling:
1 ägg
solrosfrön

Rensa bladen (tunnare stjälkar kan vara kvar) och skölj dem noga. Hacka dem – enklast genom att klippa med en sax ner i skålen och röra om ibland så att allt blir klippt.

Mät upp havregryn, rapsolja, honung och salt i en degbunke, koka upp vattnet, häll det i bunken och rör om. Rör ner de hackade bladen.

När blandningen har svalnat till fingertemperatur, smula ner jästen och rör ner mjölet. Arbeta degen ordentligt i hushållsassistent eller för hand, täck över den och låt den jäsa i ungefär trekvart eller till dubbel storlek.

Ta upp degen på mjölat bakbord, arbeta in mer mjöl om det behövs och forma den till ungefär 30 platta brödbullar. Lägg dem på plåtar täckta med bakplåtspapper och låt dem jäsa under bakdukar i ungefär en halvtimme.

Pensla dem med uppvispat ägg och strö över solrosfrön.

Grädda dem i 225 graders ugnsvärme i ungefär en kvart eller tills de har fått fin färg och låter ihåliga när man knackar på undersidan.

***

När jag var hos mina föräldrar i helgen hade min mamma provat att baka det med ett litet tillägg: hackad gräslök. Prova det om du har! Hon hade också bakat ut degen till långpannerutor istället för till runda bröd.

Flädertider

Av Posted on Inga taggar 0

Det är klart att jag önskar att jag hade en egen bild av fläderblommor och ett eget saftkok på gång — men i år har maj och juni varit minst lika fullproppade som när jag arbetade i folkhögskolevärlden och skulle avsluta vårterminen och när jag arbetade på bokförlag och skulle lämna en massa böcker till tryck före midsommar. Så jag lånar den brittiske fotografen Tony Hisgetts fläderblomsbild från Wikimedia Commons för att påminna om något gott:

SLÄNG INTE CITRONSKIVORNA NÄR DU HAR GJORT FLÄDERSAFT!

Vill du inte äta upp dem direkt, som godis, eller koka dem i stark sockerlag till mer hållbart godis, så koka citronmarmelad med flädersmak. Här är ett exempelrecept. Jag skulle tro att det går utmärkt att byta ut flädersaften mot vatten och socker eller mot någon juice och socker om det känns som ett helgerån att hälla en del av det dyrbara resultatet tillbaka ner i citronbunken.

Sommarfest hos Ann

Av Posted on Inga taggar 0

En av alla saker som jag försummade förra sommaren var att visa bilderna från den fantastiska sommarfest-för-två som min släkting och medåsna (jo, det är sant, men förklaringen till det skulle bli lite för lång) Ann bjöd mig på vid Hjälmarens strand en otroligt vacker dag. Så det får bli nu istället!

De pyttesmå salladsbladen var nog köpta, men annars kom det mesta direkt från trädgården.

Finns det färska kryddor så behövs det inte så mycket mer — lite salt och olja bara, och kanske, kanske vinäger.


Men eftersom burkarna med torkade kryddor är klara står de framme, såklart.

Skulle det behövas något mer finns det vitlök att tillgå.

Det är nästan hemskt att steka squashen när den är så vacker.

Men — och det här kan vara ett av årets bästa tips — stekt i olja, saltad och med blandade rostade frön (pumpa, solros, sesam) på är den oslagbar!

Ett av Anns supertrick är att ugnsrosta kryddade tomater på låg värme, länge, länge. Ingen spontanmat, men perfekt om man börjar sommarmorgonen med att maka matbröd, till exempel.

Och ett annat är att servera salladen med ett monumentalt fetablock i, så kan man ta så mycket man vill till sin portion.

När olika smårätter är lagade kan de samsas i en av stekpannorna.

På tallriken blir allt så vackert, så vackert.

Den som vill äta upp blommorna gör det.

Och till efterrätt är det jordgubbar som man får rensa samtidigt som man äter dem.

Den festen kommer jag aldrig att glömma. Och jag kommer aldrig att kunna laga mat exakt som Ann (”snabbt och snyggt” sa en av hennes söner om hennes köksvanor en gång), men härma kan jag nog inte låta bli. Det får ni också göra om ni vill!

Tack kära Ann för en dag som såhär i efterhand känns som en saga!