Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Underhållning med stor klump i halsen

Av Posted on Inga taggar 0

Det kan vara så att jag var en av de sista som läste den här boken. Jag har i alla fall inte hört någon prata om den på länge — det kan ju i och för sig också bero på att många bokcirklar har haft paus i över ett år nu.

Jag köpte den på second hand utan att förstå att det var en tidig utgåva av världssuccén Little Bee med en annan titel. Little Bee hade jag hört om, fast jag hade inte förstått vad som var så uppseendeväckande med den.

När det väl hade gått upp för mig förstod jag naturligtvis också varför jag inte hade förstått vad som var så uppseendeväckande med Little Bee. Jag vet inte hur det är med de senare utgåvorna, men på den här står det till och med på baksidan att man inte ska berätta något om handlingen när man har läst den och vill prata om den. De som nämnde den för mig var nog lydiga!

Ja, det är en totalt oförutsägbar och helt osannolik berättelse.

Utan att bryta mot reglerna kan man nog säga att något som är skrivet med så typisk storstads-chick-lit-känsla — huvudpersonen arbetar på redaktionen för ett trendigt magasin som är hennes egen skapelse — inte borde kunna handla så mycket om aningslös lyxturism, laglösheten i ett afrikanskt land, unga kvinnors utsatthet, allvarliga äktenskapsproblem, självmord och livet på ett slags asylförvar i en håla i England. Gång på gång blir man lurad att tro att man vet vad Chris Cleave är ute efter, och så skruvar det på sig igen och blir något annat.

”Horrifying and hilarious” säger reklamrösten i den här filmen där också Chris Cleave berättar lite grann själv.

Det är mer än ett år sedan jag läste ut The Other Hand, och att jag inte har skrivit om den beror på att jag fortfarande inte vet vad jag ska tycka. Är det inte helt hänsynslöst att skriva en skojig roman om något så förfärligt som unga nigerianska flyktingars situation? Eller är det ett hjältedåd att få så många i Europa och Nordamerika att intressera sig för situationen åtminstone lite grann?

Om du har läst den och vill berätta något så gör gärna det!

(Mitt exemplar reste vidare till Agneta, så nu är det minst third hand.)

Trendigt med virkat

Av Posted on Inga taggar 0

Finns det bilderböcker och barnromaner med barn som handarbetar?

Barn som handarbetar finns ju, jag känner flera, men kan de hitta någon inspiration och några förebilder i berättelser som är skrivna för dem?

Carol skickade mig för ett par år sedan ett tips om en av Stina Jonssons Signe-böcker, Signe — myggnät och maränger.

Och Signe stickar ur en av mina böcker! Är inte det hur fint som helst?

En bäbismössa till Panzisjukhuset minsann!

Sedan skickade Carol faktiskt en bok också. Den här:

Det är en börja-läsa-på-egen-hand-bok om en pojke som tycker om att virka. Sofia Johansson har skrivit berättelsen, och Per Gustavsson har illustrerat den.

Både författaren och illustratören verkar ha ansträngt sig för att göra handarbetstemat roligt och inspirerande och lite spännande, men utgångspunkten för berättelsen är att Nils slits mellan att han själv tycker om att virka och att andra pojkar nog skulle tycka att det var enormt töntigt om de fick reda på det.

Det blir en lustig blandning av att ifrågasätta normer och samtidigt slå fast dem, eller hur? Det är inte lätt, det här med normkritik …

Slutet är i alla fall mycket lyckligt. Fina, fina, randiga, virkade mössor till många. Pojkarna i laget tycker att det är precis sådana man ska ha. Nils egen design blir något av en trend.

Min brorsdotter som är sju fick boken när hon precis höll på med att komma igång med att läsa själv. Sista morgonen på påsklovet ringde hon mig och berättade att hon hade en ruta kvar på läsbingot som hon hade fått av sin lärare. Det var ”läs för en släkting”, så hon undrade om hon kunde få läsa högt för mig i telefonen, och så läste hon några uppslag ur en bilderbok om en kock som hade fått en jättehög kockmössa för att han var så duktig. Något av det mysigaste jag har varit med om — rekommenderas mycket varmt!

Malins minipajer (och en fyllning med äpplen i kolasås)

Av Posted on Inga taggar 0

Idag bjuder Malin, som var min kollega när jag arbetade i Kalmar, på receptet till sina otroligt söta minipajer och dessutom på receptet till en favoritfyllning med äpplen i kolasås. Pyssligt, roligt och gott!

Bild: Malin Burmeister

Kryddiga små äppelpajer med kolasås och någon form av trevligt lock

Att göra ett pajskal med rutmönster tar sin lilla tid. Att kavla, fläta och väva har något meditativt över sig.

Jag tycker om pajer, för de går att variera i oändlighet med frukt och bär efter säsong, och de är så roliga att göra. Med några enkla trick kan man få den enklaste paj att se proffsig ut. Allt man behöver är en kniv och några roliga kakformar.

Jag brukar göra de här godingarna i en muffinsplåt, men man kan såklart göra en stor paj om man hellre vill det.

En riktigt god paj ska ha ett härligt, frasigt skal, tycker jag. Därför gör jag pajdegen i två satser så att den inte blandas för länge. Det ska finnas små bitar av smöret kvar i degen – då blir den riktigt bra.

Jag bakar alltid med smör, och när man gör paj är det extra viktigt för att få till frasigheten och den goda smaken.

Pajdeg till tolv minipajer (muffinsplåtsstorlek) eller en stor (i en pajform som är 24 centimeter i diameter) — det kan bli lite över, och då är det bara att experimentera med fler dekorationer!

2 * 3 ½ dl (210 g) vetemjöl
2 * ½ tsk salt
2 * 2 msk strösocker
2 * 150 g kallt smör
2 * 2 msk iskallt vatten

Dela smöret i små tärningar.

Blanda de torra ingredienserna i en bunke och lägg i smörtärningarna.

Blanda tills det precis börjar ”smula sig”. Häll i vattnet och arbeta snabbt ihop till en deg.

Slå in degen i plastfolie och låt den vila i kylen minst en timme.

Gör en sats pajdeg till på samma sätt.

När degen vilat i kylen, ta ut en av bitarna och sätt ugnen på 175 grader. Mjöla bakbordet ordentligt (jag brukar ha en liten hög till hands) och kavla ut till degen en rund platta, ungefär en halv centimeter tjock. Stansa ut runda plattor med hjälp av ett mått eller en skål, klä formarna och låt lite av degen hänga upp över kanterna.

Gör du en stor paj så rulla upp degen på kaveln och rulla ut den igen över en pajform. Låt lite av degen hänga ut över kanten.

Ställ formen eller formarna i kylen. Nu är det dags för fyllningen!

Kryddiga äpplen med kolasås och flingsalt
(satsen räcker till en stor paj eller tolv minipajer)

4–5 goda äpplen, gärna svenska
¾ dl farinsocker
2 tsk malen kanel
1 nypa malen muskot
1 nypa malen nejlika
kolasås
flingsalt

Skala, kärna ur och dela äpplena i små fyrkanter om du gör småpajer, eller skiva dem om du gör en stor paj.

Lägg äpplena i en skål och blanda med farinsocker, kanel, muskot och nejlika.

Ta ut formen ur kylen och fördela fyllningen i pajskalen/pajskalet, ringla över kolasås och strö på lite flingsalt.

Nu är det dags att ta fram den andra pajdegen och kavla ut den.

Antingen kan du göra helt täckta pajer/paj a’la farmor Anka där du skär ut solstrålar från mitten så ångan kan pysa ut, eller skär du degen i remsor och lägger ett rutmönster. Det är inte särskilt svårt, kolla Youtube om du inte riktigt har kläm på hur man gör J Gör du småpajer så fläta degen på köksbänken och stansa ut, skjut upp rutorna på en degskrapa och lägg över. Rulla upp degen som hänger över kanten och kläm ihop med lock/remsorna. Vill man kan man även stansa ut figurer och dekorera pajen med – antingen på locket/rutmönstret eller direkt på pajen. Man kan också fläta degremsor och lägga på. Bara fantisera, var kreativ och prova dig fram!

Pensla degen med uppvispat ägg och strö över strösocker. Grädda pajerna/pajen i nedre delen av ugnen i ungefär 35 minuter tills de/den är gyllene.

Servera med vaniljsås eller glass. Testar du att göra mitt recept får du mer än gärna höra av dig och berätta vad du tyckte! Lycka till!

***

Tack Malin!

Ganska lika

De här båda har äntligen fått trådarna fästa och knappar isydda!

Den bruna, stickad i två likadana nystan som uppenbarligen kom från olika färgbad, är en Koftan Toftanäs (eller för all del en Två trådändars lilla kofta med resårkanter) och med de slätstickade partierna vända med baksidan ut. Det är inte helt och hållet en ut-och-in-kofta, för raglanränderna har rätsidan ut. Jag har ännu inte kommit på hur man gör för att proportionerna ska se bra ut när man stickar resårkant i halsen — den börjar precis som Två trådändars, så jag vet att den är lagom, men den ser ju lite trång ut eftersom den drar ihop sig. Hoppas att det inte hindrar några föräldrar från att klä sina barn i den.

Det bruna garnet är Kehräs Lauri precis som det turkosa — men vad jag inte märkte när jag köpte det, och inte heller när jag stickade i min ganska mörka lägenhet, var att de två bruna nystanen hade olika mycket brunt i sig. Antagligen kom de från olika färgbad. Så det syns en tydlig skarv på koftan. TÅTIT, som en femåring jag känner skulle ha uttryckt det.

Den turkosa är lite, lite mer avancerad. På framstyckena och bakstycket är slätstickningen som vanligt, och på ärmarna är den vänd med avigsidan ut. Jag tyckte att det var en rolig idé, men ökningarna beter sig lite olika och syns mer än när det bara är slätstickning.

Egentligen hade det kanske varit bättre att ha avigsidan ut på framstyckena och bakstycket, för den virkade ”ärmsömmen” blir mycket mer iögonenfallande på ärmar med avigsidan ut. Någon gång måste jag väl prova nu när jag har tänkt tanken …

Hursomhelst, här är de, och nu måste jag bestämma om det är värt att lägga tid på att skriva beskrivning. Vad tycker ni?

Mis och Annas hemblandade te

Av Posted on Inga taggar 0

Nu har min kusin Mi och jag fått så många fina meddelanden från vänner som har fått våra teer med posten. En skrev att han har blivit lite beroende! Så vi delar med oss av hemligheten — ett väldigt, väldigt enkelt recept.

Vad ni gör, så glöm inte att ta några bilder under tiden, om så bara för att ha som minne. Det här är nämligen ett pyssel som är vackert ända från början!

Först ska jag berätta att Änglamarks Ceylon-te är det som jag helst skulle vilja använda hela tiden. Men jag har ingen Coop-butik i närheten, så ibland använder vi istället …

… det här Ceylon-teet, som är det enda svarta te utan smaksättning som finns på ICA där jag bor. Visst är det en exotisk förpackning?

Men den är gjord för export till Sverige, tro det eller ej!

Vi har också använt Kobbs ekologiska English Breakfast-te.

Grönt löste utan smaksättning har jag inte hittat i matbutiken, så det har jag köpt i en tebutik. I de första två fanns det en sort vars namn jag har glömt, och i den som jag har närmast till nu är det en sorts Gunpowder som finns. Grönt te kan verkligen se väldigt olika ut.

I teaffären har vi också bett att få köpa tomma lösviktspåsar, och vi har betalat tre kronor styck för dem. Egentligen vill jag göra egna, men vad kan man använda till innerskiktet?

Till att börja med köpte jag alla ingredienser i ett par olika teaffärer, men för några veckor sedan kom jag på att vi skulle fråga i en hälsokostaffär. Det var en mycket bra idé! Där fanns det ringblomma, kamomill och hallonblad från tyska Sonnentor. Ringblommorna är hela blommor, inte kronblad som i påsen jag fick med mig från teaffären. Om man vill kan man ju trycka sönder dem lite eller smula dem med mycket rena och torra fingrar innan man rör ner dem. Hallonbladen är ganska grovt delade, så man skulle kunna klippa dem i mindre bitar med en sax i en separat bunke (ungefär som när man klipper kryddor i ett glas).

Här är vår aprilblandning (ursäkta att receptet kommer lite sent).
Måtten behöver inte vara så exakta, men ungefär såhär gjorde vi den:

4 dl svart te utan smaksättning
2 dl grönt te utan smaksättning
½ dl kamomillknoppar
½ dl rosenblad
1 dl hallonblad
1 dl ringblomma

Hur man gör? Man rör helt enkelt ihop alltihop.

Om jag hade haft en hushållsvåg när vi gjorde det här skulle jag nog ha vägt ingredienserna för att kunna skriva recept och sedan vägt varje påse så att den innehöll ett hekto. Nu blev det lite mer ungefärligt istället, och vi fyllde påsarna.

Vi har återanvänt alla påsar vi har kunnat — det kan man ju göra om mottagarna tycker om och förstår tanken med det.

Sisådärja! Jag kan verkligen rekommendera te som ett okomplicerat och roligt tillsammansprojekt. Och gissa om jag har bett lite olika vänner att plocka björklöv, svartvinbärsblad, hallonblad, mynta och annat åt mig i år!