Kristin, en litteraturforskare som jag lärde känna lite grann när jag intervjuade henne för många år sedan, visar massor av konst på Facebook, mycket av den målad av kvinnliga konstnärer. Det är så spännande med alla namn och årtal som tillsammans med konstverken ger små glimtar av sammanhang och kulturer där människor har levt så intensivt och försökt förmedla något till sin samtid och kanske också till oss utan att veta vilka vi är eller hur vår värld ser ut.
Här är en stickande kvinna, målad i kubistisk stil! Något som jag aldrig har sett tidigare! Jean Metzinger heter konstnären, och han målade “Knitter” (antagligen har den också en fransk titel) 1919.
Här kommer en liten rapport från North Pokot i Kenya! Där arbetar Rotary Doctors med primärvård — en jeep med sjukvårdspersonal och sjukvårdsutrutsning körs ut regelbundet, och så blir det vårdcentral där människor bor — och i det ingår hälsoinformation.
Jeepen har kommit!
En vanlig dag vid den mobila barn- och mödravårdskliniken i North Pokot.
Massor av mammor med barn kommer. Byhälsovolontärerna har nått ut med budskapet att jeepen med den rullande kliniken kommer till byn just denna dag.
Selina Kalamunyang pratar med kvinnorna om fördelarna med familjeplanering. I North Pokot finns många fördomar och myter om preventivmedel: att det gör kvinnor sterila, att det är farligt och så vidare.
Det är viktigt att nå ut med korrekt information så att kvinnorna får möjlighet att efterfråga preventivmedel och slipper genomgå alltför många graviditeter. Då kan de istället ge de barn de har en bra framtid.
Selina är själv från Pokot och pratar pokotspråket, så hon kan förklara och är en bra förebild. Långsamt har efterfrågan på preventivmedel ökat.
Det här är ett av flera områden där Rotary Doctors har engagerat sig därför att det har blivit tydligt att det finns stora behov. Hela organisationen började på det viset: min farfar, som var journalist, reste i flera länder för att skriva om vad som pågick där. Människor som han mötte trodde ofta att han var läkare och bad honom om hjälp. När han hade varit med om det ett tag började han fundera på vad han kunde göra, och så kom han på att en hel del av hans vänner och bekanta i Rotary var vänner och att de kanske skulle vilja hjälpas åt. Så uppstod läkarstafetterna där läkare från Europa arbetar sex veckor vardera på sjukhus och i områden där det inte finns läkare så att det räcker. Med tiden har läkarnas rapporter från arbetet resulterat i många utvecklingsprojekt med bland annat nutritionsinformation för småbarnsföräldrar, latriner, brunnar, vaccineringskampanjer och, som nu, preventivmedelsinformation.
För att läkare som inte var med i Rotary också skulle kunna hjälpa till startade min farfar tillsammans med vänner på Erikshjälpen också Skandinaviska Läkarbanken.
Till min mammas födelsedagskaffe ville jag baka några olika sorters småkakor, och en sort som jag inte har bakat på många år är torplyckor. När jag berättade för min mamma vad de består av var hon genast med på det. Få ingredienser, inget dyrt utöver smöret, och så rågsmaken som passar så otroligt fint i det söta!
Degen är smulig, och jag undrar om man inte skulle kunna hälla i en eller två matskedar vatten för att samla ihop den, men det gjorde jag inte — jag klämde ihop små bollar och plattade till dem med gaffel.
En liten varning måste jag utfärda: eftersom det är råg i de här kakorna är det inte så lätt att se när de är färdiggräddade, tycker jag. Man kan använda en stekspade och vänta på en kaka för att se om undersidan verkar klar.
Utan att romantisera det slit som var vardag på torp runtom i Småland i flera hundra år: ja, det är alldeles sant, när man äter en sådan här kaka kan man känna sig lycklig en liten stund! (Fast lycka betyder ju också en bit inhägnad mark. En rågåker till exempel.)
ungefär 45 kakor Ugn: 175 grader, ungefär 12 minuter
Skär smöret i lite mindre bitar och lägg det i en degskål (jag använde degmaskin). Mät upp resten av ingredienserna och arbeta ihop allt till en smulig deg. Forma små runda bollar, lägg ut dem på plåtar och platta till dem med en gaffel. Grädda dem i 175 graders ugnsvärme i ungefär tolv minuter.
Den här efterlysningen la jag ut på mina Facebook-sidor förra veckan, men jag vet att en del av er inte använder Facebook, så nu lägger jag det här på bloggen också!
Efterlysning!
Diakonicentralen i Lund är i behov av nyinköpta hygienartiklar för män och kvinnor. Schampo, balsam, duschcrème, deodorant, tandkräm och handkräm.
De efterlyser stora resväskor till familjer från Ukraina.
Efterfrågan på gummistövlar till barn ökar också.
Kan du hjälpa till?
Kontakta diakon Christel Beckdahl på telefon 046-71 88 42!
Idag kan man vara så stolt, så stolt över att lite grann vara en del av Kosta! Så fantastiskt med de två brandmännen som ryckte ut med sin fyrhjuling härifrån (ett par hundra meter från mina föräldrars hus) och hittade fyraåringen i mörkret nere i Tingsrydstrakten!
Min farfars pappa, Frans Johan, var också med i brandkåren här. En lokal historia är att min farfars mamma, Elisabeth, kom till Fenix (Konsum) och sa: ”Kan jag få gå före i kön? Det brinner i Målerås, och Frans måste få med sig smörgåsar!” Ett annorlunda tempo på den tiden kan man säga. Men samma fina brandkårstradition!
Om mig
Anna heter jag som skriver Ett varv till. Det är en blogg för alla som vill göra världen lite varmare och lite vackrare — inte genom att tunna ut ozonlager och köpa pynt, utan genom att generera värme för människor som fryser och se till att det vi har här på jorden fördelas på ett mer rättvist sätt.
Min mormor lärde mig den noggranna delen av att sticka och virka när jag gick i lågstadiet, och min farmor lärde mig att man måste prova sina egna idéer.
Allt börjar alltid med en maska. Vill du vara med?
