Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Hållbar utveckling

Squashbiffar med ogräs

Av Posted on Inga taggar 0

Är du också en som plötsligt har ganska mycket squash att ta vara på?

Det upptäckte min gamla klasskamrat Anna att hon var häromåret, och hon frågade mig om ett recept på squashbiffar som hon trodde att jag hade skrivit om.

Det var min släkting Anns recept hon hade sett, och när vi pratade om det kom jag att tänka på att jag borde testa en idé som jag hade haft ett tag: att göra Anns spenatbiffar med svinmålla istället för spenat. Det fungerar ju likadant i nästan alla andra sammanhang, så visst borde det gå?

Nu skrev Anna just till mig att hon har provat att göra grönsaksbiffar med hälften squash från trädgården och hälften svinmålla från en lekplats i närheten. Både konsistens och smak blev så bra, skriver hon. Så här kommer receptet! Och jag saknar Ann som inte kan vara med och smaka.

till två personer, eller som buffémat till fler (men de ska ätas nygräddade!)

1½ l färsk svinmålla (skär bort tjocka stjälkar, annars går alla delar att använda)
½ squash (om den är ungefär lika stor som en gurka)
½ stor röd lök (eller en hel liten)
1 ägg
1 dl grekisk yoghurt
½ dl vetemjöl
½ dl skorpmjöl (eller rivet torrt vitt bröd)
ca 30 g fetaost
½ tärning grönsaksbuljong
salt
peppar
olivolja och majsolja att steka i

Skölj svinmållan, förväll den hastigt, låt den svalna, krama ur den och hacka den.

Riv squashen och krama ur den.

Hacka rödlöken.

Blanda squash, svinmålla och rödlök med övriga ingredienser – smula fetaosten. Smaka av smeten med salt och peppar. Forma en provbiff, stek den och tillsätt mer mjöl eller yoghurt om den blir för lös eller för torr. Stek massor av biffar eller spara en del av smeten till nästa dag.

Vi förstår ju inte bättre

Av Posted on Inga taggar 0

Fram till mitten av juli plockade jag svinmålla flera gånger i veckan utmed vägen som jag går varje dag. En del åt jag upp samma dag, till lunch eller kvällsmat, och av en del har jag gjort pesto som jag har fryst in.

Den växte runt träden utmed strandpromenaden och på en ganska stor yta som har varit gräsmatta och sedan blivit uppochnervänd i samband med ett stort bygge intill.

Så var jag borta i ungefär en vecka, och när jag kom tillbaka var allting nermejat.

Häromdagen upptäckte jag en massa nya små plantor i ”gräsmattan” igen, och när jag hade plockat några av dem stannade en kvinna med sin hund och frågade om jag plockade något som man kan äta.

Jag visade henne hur de ser ut — formen på bladen, att bladen är ”luddiga” (”målliga”) undertill — och vi var överens om att svinmålla är lätt att känna igen. Jag berättade att man kan vänta in fröställningarna också, och använda fröna, men att jag inte har gjort det.

”Visst räknas den som ogräs?” sa hon.

Det gör den, fastän den från början planterades i Sverige som mat om jag har förstått rätt.

”Ja, vi förstår ju inte bättre, eller hur?” sa hon.

Det är så mycket vi inte förstår bättre, antagligen mycket, mycket mer än vi vet nu. Massor av mat slängs, det har ju hört många vid det här laget, men massor av mat mejas också ner — till exempel svinmållan, och det samtidigt som vi går till affären och köper spenat som är ungefär samma sak.

Men det lilla vi förstår kan vi ju göra något åt.

Läs lite om svinmålla i den virtuella floran och på webbplatsen Dags att plocka!

Enkelt och smart

Av Posted on Inga taggar 0

Min mamma och jag kommer in på mycket olika ämnen när vi talar i telefon. Häromdagen var vi SÅ överens om att det här är en väldigt, väldigt bra uppfinning! Det hade jag i och för sig kunnat lista ut, för redan när jag och mina syskon var små visste vi att vi skulle titta efter röda lappar i en viss butik där de fanns, men det var så roligt att prata om det nu.

Det här är en kyldisk på Hemköp i Kalmar. På de översta hyllorna står det ofta någon kampanjvara, men de nedre är alltid reserverade för kylvaror med kort datum till nedsatt pris.

En tydlig skylt finns. Motsvarande finns ibland vid frukt- och grönsaksavdelningen. Och vid ett tillfälle stod det en kundvagn utanför kassorna — där fanns det gula, prickiga bananer som man helt enkelt fick ta.

Vid brödhyllorna finns det några trådkorgar.

Förutom att det naturligtvis är så bra att maten säljs istället för att slängas — den som någon gång har sett en bagerichaufför skyffla ner osålt bröd i sopsäckar för att kunna trava upp nytt i hyllorna glömmer det nog inte — finns det en rolig poäng. Jag trodde att det bara var jag som gjorde så, men min mamma sa helt spontant att hon tycker om det: man kan köpa mat som man annars inte skulle ha köpt, kanske för att den känns dyr eller för att den är lite udda, och prova och komma på helt nya rätter. I Kalmar hamnade ofta squashbiffar och rödbetsbiffar, butikslagade, i kort-datum-skåpet. Jag skulle nog ha varit för snål för att köpa dem i delikatessdisken, och de var inte precis billiga när priset var nersatt heller, men o så goda de var! Och det är bara ett exempel.

Här i Malmö har jag sett en sådan här hylla i frukt-och-grönsaksbutiken som ligger nära mig. Häromdagen hittade jag ramslök till halva priset på ”ät snart-hyllan” i en annan matbutik där jag nästan aldrig är — vilket fynd! Men i den stora matbutiken närmast mig finns det inte något som liknar det här. Så nu samlar jag mod för att lyda mitt eget ständiga råd och säga till någon i personalen att det här är något som ”jag och säkert fler kunder” (det får man väl hoppas?) skulle uppskatta. Uppmanar gärna dig som läser att göra detsamma om det inte finns någon sådan här hylla där du handlar!

Ruderat

Av Posted on Inga taggar 0

Här är en av orsakerna till att jag älskar att bo i Malmö:

Den här skylten sitter i en korsning utmed min promenadrunda.

Jag tycker så mycket om den tilltro som den utstrålar — att det går att förmedla viktig information om naturens villkor på ett trevligt sätt till vem som helst som råkar gå förbi. Och dessutom att det går att förekomma den som kanske skulle kunna tycka att det ser stökigt ut och att det går bra att slänga skräp lite hursomhelst därför att marken är ojämn och växterna inte ser planterade ut.

Det är ju ruderatmark, och den är viktig för staden!

Rudera är en av formerna av det latinska ordet för skräp.

Svinmålla är en typisk ruderatmarksväxt. När man har vänt på jord och grus dyker den ofta upp även om den inte har synts till på länge. Den är släkt med quinoa, och när den har gått i frö kan man koka fröna som quinoafrön, men jag undrar om inte de små skotten är de allra bästa. Förra våren plockade jag massor av dem i ungefär en månad när en parkeringsplats i centrala Kalmar hade gjorts om och jordytor hade slätats till och lämnats. Så otroligt gott! Jag kokade med pasta, stekte eller wokade, gjorde pesto — allt blev lyckat.

När jag letar för att hitta någon webbsida med samma information som skylten på min promenadrunda hittar jag ingen. Det står om skräpmark och om vilka växter som brukar dyka upp, och en student på Sveriges Lantbruksuniversitet har skrivit en uppsats om att ruderatmark är något viktigt, men så mycket mer hittar jag inte. Ingen kortfattad information om biologisk mångfald eller om hur viktiga ruderatmarkerna är för insekter och fjärilar. Är det någon som har ett bra tips?

Ett par veckor om året

Av Posted on Inga taggar 1

Ett par veckor om året, precis just nu, bor jag på en osannolikt vacker gata.

Det spelar nästan inte någon roll att himlen är grå.

De arbetar på ändå, och de har kommit ganska långt.

Hemma hos vänner i en annan del av Malmö blommar det för fullt. Jag är glad att det fortfarande finns lite att vänta på här.