Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Matsvinn

Ogräspiroger

Hör du till dem som blir mörka i blicken av den här sortens grönska?

Det är alldeles sant att kirskål växer hej vilt lite överallt — men man kan ju påminna sig om att den kom till Sverige som grönsak och inte alls sågs som något problem till att börja med.

Ser man till att skörda bladen när de är små borde det vara lättare att hålla den i schack, eller hur?

Ogräspirogerna experimenterade jag fram när jag arbetade med boken Världens fika för fyra år sedan. Det är alltid lättare att plocka bort sitt eget material än att stryka andras när en bok håller på att bli för omfångsrik, och jag trodde ett tag att jag hade råkat slänga mappen med text och bilder, men så plötsligt dök den upp. Varsågoda!

Använd gärna receptet som en idé för egna experiment!

Ogräspiroger

Piroger är bra att ha i frysen och värma snabbt när någon behöver ett mättande mellanmål, och de är underbar utflyktsmat, och det är roligt att skicka med en påse hem som present. Här är degen en vanlig matbrödsdeg, men samla gärna in recept från olika håll och prova dem – frasigare piroger av en deg som mer liknar pajdeg, eller till och med piroger av smördegsplattor, brukar vara mycket populära!

Den mycket somriga svenska fyllningen kan man göra av nässlor eller kirskål – antagligen också av svinmålla – och det går bra att blanda dem. Ta vara på en allemansrätten-samling och kombinera den med gemensam bakning, eller gör pirogerna i förväg och servera dem när de viktigaste reglerna är genomgångna.

Vill man ha en fyllning som håller ihop bättre rör man ner riven ost, och vill man ha den krämigare kan man använda crème fraîche. Fanns det inte så mycket grönt att plocka kan man öka mängden potatistärningar. Den som vill ha mer smak fräser lite vitlök tillsammans med löken eller smular fetaost i röran. Bra att veta: det gröna krymper drastiskt i stekpannan!

ca 30 piroger
Jäsning: ca 45 + 30 minuter
Ugn: 225°, ca 15 minuter

pirogdegen:
5 dl havregryn
1 dl rapsolja
½ dl honung
1 msk salt
1 l vatten
50 g jäst
ca 2½ l vetemjöl eller rågsikt

fyllningen:
ca 6 l nyplockade nässlor eller nyplockad kirskål (eller en blandning)
2 gula lökar
rapsolja
2 stora potatisar
salt
peppar

till pensling:
1 ägg

Mät upp havregryn, rapsolja, honung och salt i en degbunke, koka upp vattnet, häll det i bunken och rör om.

När blandningen har svalnat till fingertemperatur, smula ner jästen och rör ner mjölet. Arbeta degen ordentligt i hushållsassistent eller för hand, täck över den och låt den jäsa i ungefär trekvart eller till dubbel storlek.

Rensa under tiden bladen (tunnare stjälkar kan vara kvar) och skölj dem noga. Hacka dem – enklast genom att klippa med en sax ner i skålen och röra om ibland så att allt blir klippt.

Hacka löken och fräs den glansig i olja i en stor stekpanna. Rör ner de hackade bladen (inte allt på en gång), salta och peppra och rör om. Blir det för mycket, så stek i omgångar och flytta till en bunke. Tärna potatisarna fint, rör ner dem också, vrid ner värmen och låt blandningen fräsa. Rör om ibland.

Ta upp degen på mjölat bakbord, arbeta in mer mjöl om det behövs och forma den till ungefär 30 runda bollar. Kavla ut varje boll till en tunn rundel, lägg en sked fyllning på ena halvan, vik den andra halvan över och tryck ihop kanten med fingrarna. Gör mönster med en gaffel. Lägg pirogerna på plåtar täckta med bakplåtspapper (överkurs: skär kanten på varje pirog jämn när den har flyttats till plåten) och låt dem jäsa under bakdukar i ungefär en halvtimme.

Pensla dem med uppvispat ägg.

Grädda dem i 225 graders ugnsvärme i ungefär en kvart eller tills de har fått fin färg.

Allemansbröd

I sommarnumret av Uppdrag Mission finns ett recept som jag är lite extra nöjd med. Lika bra att publicera det här också!

Att lära sig ett nytt språk innebär i stort sett alltid att lära sig ett nytt sammanhang, en ny kultur.

Och en av de mest positiva saker vi kan berätta om Sverige, särskilt i år när fysisk distansering har blivit så avgörande, är väl att vi har något som heter Allemansrätten?

På Naturvårdsverkets webbplats finns informationen på svenska uppdelad i en rad ”ämnen”, och där finns också en broschyr att skriva ut på en rad språk: albanska, arabiska, bosniska, kelderash/romani, kroatiska, kurmanji, persiska (fungerar för många från Afghanistan eftersom det är mycket likt dari), ryska, serbiska, somaliska, sorani, spanska, tigrinja och turkiska. På det sättet blir det enkelt att ha broschyren redo på alla språk som behövs och att ta med den på utflykter också så att kopplingen mellan texten och olika situationer blir tydlig!

Något som mycket få markägare torde protestera mot är nässelplockning. Något som de flesta markägare borde tacka för är kirskålsplockning!

Till en bröddeg går det att plocka en större eller mindre mängd, och det går också att använda lite mer än de minsta toppbladen även om det nog blir bäst med dem. Egentligen går det att blanda de hackade bladen i nästan vilken bröddeg som helst, men här har de hamnat i en med havregrynsskållning och vetemjöl eller rågsikt.

De här bröden bakas ut runda och platta. Hoppar an över fröna ovanpå går det fint att stoppa halvorna i en brödrost efter ett par dagar, och den som vill kan också använda bröden som hamburgerbröd.

Receptet är hämtat ur Världens fika – alla är välkomna, en bok som kom ut på Verbum 2016.

ca 30 brödbullar
Jäsning: ca 45 + 30 minuter
Ugn: 225°, ca 15 minuter

upp till ca 2½ l nyplockade nässlor eller nyplockad kirskål (eller en blandning)
5 dl havregryn
1 dl rapsolja
½ dl honung
1 msk salt
1 l vatten
50 g jäst
ca 2½ l vetemjöl eller rågsikt

till pensling:
1 ägg
solrosfrön

Rensa bladen (tunnare stjälkar kan vara kvar) och skölj dem noga. Hacka dem – enklast genom att klippa med en sax ner i skålen och röra om ibland så att allt blir klippt.

Mät upp havregryn, rapsolja, honung och salt i en degbunke, koka upp vattnet, häll det i bunken och rör om. Rör ner de hackade bladen.

När blandningen har svalnat till fingertemperatur, smula ner jästen och rör ner mjölet. Arbeta degen ordentligt i hushållsassistent eller för hand, täck över den och låt den jäsa i ungefär trekvart eller till dubbel storlek.

Ta upp degen på mjölat bakbord, arbeta in mer mjöl om det behövs och forma den till ungefär 30 platta brödbullar. Lägg dem på plåtar täckta med bakplåtspapper och låt dem jäsa under bakdukar i ungefär en halvtimme.

Pensla dem med uppvispat ägg och strö över solrosfrön.

Grädda dem i 225 graders ugnsvärme i ungefär en kvart eller tills de har fått fin färg och låter ihåliga när man knackar på undersidan.

***

När jag var hos mina föräldrar i helgen hade min mamma provat att baka det med ett litet tillägg: hackad gräslök. Prova det om du har! Hon hade också bakat ut degen till långpannerutor istället för till runda bröd.

Flädertider

Av Posted on Inga taggar 0

Det är klart att jag önskar att jag hade en egen bild av fläderblommor och ett eget saftkok på gång — men i år har maj och juni varit minst lika fullproppade som när jag arbetade i folkhögskolevärlden och skulle avsluta vårterminen och när jag arbetade på bokförlag och skulle lämna en massa böcker till tryck före midsommar. Så jag lånar den brittiske fotografen Tony Hisgetts fläderblomsbild från Wikimedia Commons för att påminna om något gott:

SLÄNG INTE CITRONSKIVORNA NÄR DU HAR GJORT FLÄDERSAFT!

Vill du inte äta upp dem direkt, som godis, eller koka dem i stark sockerlag till mer hållbart godis, så koka citronmarmelad med flädersmak. Här är ett exempelrecept. Jag skulle tro att det går utmärkt att byta ut flädersaften mot vatten och socker eller mot någon juice och socker om det känns som ett helgerån att hälla en del av det dyrbara resultatet tillbaka ner i citronbunken.

Sommarfest hos Ann

Av Posted on Inga taggar 0

En av alla saker som jag försummade förra sommaren var att visa bilderna från den fantastiska sommarfest-för-två som min släkting och medåsna (jo, det är sant, men förklaringen till det skulle bli lite för lång) Ann bjöd mig på vid Hjälmarens strand en otroligt vacker dag. Så det får bli nu istället!

De pyttesmå salladsbladen var nog köpta, men annars kom det mesta direkt från trädgården.

Finns det färska kryddor så behövs det inte så mycket mer — lite salt och olja bara, och kanske, kanske vinäger.


Men eftersom burkarna med torkade kryddor är klara står de framme, såklart.

Skulle det behövas något mer finns det vitlök att tillgå.

Det är nästan hemskt att steka squashen när den är så vacker.

Men — och det här kan vara ett av årets bästa tips — stekt i olja, saltad och med blandade rostade frön (pumpa, solros, sesam) på är den oslagbar!

Ett av Anns supertrick är att ugnsrosta kryddade tomater på låg värme, länge, länge. Ingen spontanmat, men perfekt om man börjar sommarmorgonen med att maka matbröd, till exempel.

Och ett annat är att servera salladen med ett monumentalt fetablock i, så kan man ta så mycket man vill till sin portion.

När olika smårätter är lagade kan de samsas i en av stekpannorna.

På tallriken blir allt så vackert, så vackert.

Den som vill äta upp blommorna gör det.

Och till efterrätt är det jordgubbar som man får rensa samtidigt som man äter dem.

Den festen kommer jag aldrig att glömma. Och jag kommer aldrig att kunna laga mat exakt som Ann (”snabbt och snyggt” sa en av hennes söner om hennes köksvanor en gång), men härma kan jag nog inte låta bli. Det får ni också göra om ni vill!

Tack kära Ann för en dag som såhär i efterhand känns som en saga!

Inte slänga maten!

Nästan varje dag nu ser jag något nytt initiativ mot matsvinnet.

Från Naturvårdsverkets webbplats:

Matsvinnet förekommer i hela produktions-, försäljnings- och konsumtionskedjan för livsmedel och innebär att miljöbelastningen från livsmedelsproduktionen blir onödigt stor. Matavfall uppkommer i flera olika led i livsmedelskedjan; vid tillverkning, hos grossister, leverantörer, butiker, restauranger och storkök samt hos hushållen. Beroende på produkt varierar svinnet mellan 10 och 50 procent i hela kedjan.

Undersökningar visar att de svenska hushållen står för en mycket stor del av matavfallet. En kartläggning av mängden matavfall i Sverige 2016 visar att det uppkommer ungefär 1,3 miljoner ton matavfall per år. Då är även primärproduktionen inkluderad. Hushållen svarar för den absolut största delen, 938 000 ton. Det motsvarar cirka 97 kilo per person och år eller ett kilo matavfall för en familj på fyra personer varje dag. Svenska hushåll häller ut cirka 224 000 ton mat och dryck via avloppet under ett år. Det motsvarar cirka 26 kilo per person.

Produktionen av den mängd mat som slängs varje år motsvarar utsläpp på omkring två miljoner ton koldioxid. Det motsvarar cirka tre procent av de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige.

Att minska matsvinnet och öka resurshushållningen i livsmedelskedjan är ett prioriterat område i den nationella avfallsplanen och i det avfallsförebyggande programmet.

Eon vill också vara med och ge goda råd — här till exempel. (Fast jag tror att både de och läsarna skulle ha tjänat på om de hade gjort det mer konkret.)

Och det görs bra saker!

På en skola i Malmö finns det inte längre någonstans där man kan slänga mat. En radikal lösning — som i alla fall nu i början har gett ett mycket påtagligt resultat.

På skolan där jag arbetar — lunchrestaurangen där är öppen för vem som helst när skolbarnen från grundskolan har ätit klart — säljs portioner av gårdagens lunch billigare. Man får dem i lådor och måste värma själv, men det har blivit populärt.

Här är en nordisk guide för proffsmatlagare som vill minska svinnet i sina verksamheter.

Avfall Sverige-satsningen Miljönärs webbplats berättas det om just sådana initiativ, och en av de lösningar som hyllas är doggy bag.

Då vill jag påminna om en så bra sak som jag hörde om i ett församlingshem:

Den som sålde diskmaskinen till församlingen hade berättat att det finns ett slags enkla lunchlådor, i plast, som går att diska i maskinen.

Så husmor, som vet att många av församlingens sopplunchgäster kommer vecka efter vecka efter vecka, inrättade ett system där överbliven soppa säljs billigt direkt efteråt. Några extra kronor läggs på för förpackningen, och när man kommer tillbaka med den sätts den i diskmaskinen och man får lite rabatt på sitt nästa inköp. Ett slags pantsystem, alltså, som gör inte bara att maten tas tillvara utan också att förpackningar används många gånger och på ett sätt som stämmer med alla regler.

Soppa som inte säljs direkt hamnar i församlingens frys, och personalen kan handla där, och diakonerna kan ge bort frysta soppluncher när de får besök av människor som behöver den sortens stöd.

De storköksmaskindiskbara burkarna är inte burkarna på bilden — de kommer från en vanlig matbutik — men om någon behöver veta mer lovar jag att förmedla kontakt!

Och för alla oss som mest lagar mat hemma: här finns Matsvinnskollen, ett test som Livsmedelsverket har satt ihop!

Äppeltider

Såhär såg det ut när jag var i Kosta för några veckor sedan:

Min farfars föräldrar köpte för drygt hundra år sedan ett egnahemshus där av en glasblåsare som hade byggt det själv och skulle flytta. Det var ett ganska bra hus för min farfars pappa: det ena rummet på övervåningen blev hans skomakarverkstad, och det andra blev hans skobutik.

Nu bor mina föräldrar i huset, och ofta har de många gäster på samma gång.

I trädgården finns det flera riktigt gamla äppelträd. Inget av dem verkar ha gett fina äpplen någon gång, och i år är många av äpplena små och angripna av något av de djur som äter sig in till kärnhuset och har kalas där. Men mycket frukt blev det!

Det finns flera nya äppelträd också, men inget av dem har börjat ge frukt än.

Det finns också ett gammalt äppelträd som fick flera kvistar av olika sorter inympade för några år sedan. Det är jag extra fascinerad av, men det har inte hunnit bli någon frukt där heller.

Det är min svägerska Sara som sitter vid trädgårdsbordet och skär bitar till en äppelkaka. Den blev jättegod! Med den firade vi min morbror Gösta som också var på besök — han har fyllt 70, och nu är han och undervisar i swahili på en folkhögskolekurs i Tanzania, så vi hade tur som hann träffa honom.

I Viby nära Hallsberg såg det ut såhär ett par veckor senare. Transparent Blanche-äpplen bara drösade ner i trädgården! De är ju fantastiskt goda att äta som de är, men de håller inte så länge, och har de väl ramlat ner på marken måste man ta hand om dem direkt. Så vi kokade äppelmos.

Ingrids mamma är biodlare, så det fanns gott om bra burkar. Ändå räckte de såklart inte.

Vi gjorde moset på samma sätt som min mormor och min mamma: tog bara bort kärnhus och skadade bitar, kokade med lite vatten (den här sortens äpplen kokar sönder snabbt) och passerade. Min mormor och mamma använde en mosvagga (visst heter det så?) med ett speciellt redskap som man skulle mosa med och dra utmed botten, men Ingrid använde ett durkslag och en träsked, och det fungerade också bra.

Jag fick med mig en hel glasslåda med äppelmos hem. Det är slut nu!

Sara och jag har lite olika teknik när vi skär äpplen. Hon skalar hela äpplet och skär sedan loss bitar tills hon bara har kärnhuset kvar. Jag delar äpplet i fyra delar, tar bort kärnhusbiten och skalar varje del. Vi lägger bitarna i en gryta eller skål med vatten, och när den är full sköljer vi bitarna, lägger dem i en gryta med lite vatten och sätter på spisen. Båda teknikerna gör att vi kan sitta ute och göra det mesta av arbetet och sedan bara behöver koka inomhus (där det är ganska trångt). Jag tycker att det är bra att vara klar när bitarna har kokat sönder och inte behöva vänta på nästa moment då.

(Skarpögda ser att ett äpple som något av barnen har smakat på också har hamnat i komposthögen!)

Förra helgen var jag med vänner som har en stor äppelträdgård i Växjö. För kanske tio år sedan när de insåg att inte ens viltutfodring var lösningen skaffade de kross, mustpress och pastöriseringsverktyg. De har gjort över 10 000 liter äppelmust sedan dess. Jag fick en flaska med mig på tåget när jag åkte — så otroligt gott!

Den här helgen tog vi hand om nästan all ny fallfrukt i trädgården i Kosta och kokade äppelmos.

Jag har drömt om att göra en äppelräddarkokbok, och jag blir alltid så glad när jag läser om äppelräddarinitiativ, till exempel Rädda fallfrukten. Dagens Nyheters reportage om arbetet på musterier och ciderbryggerier på olika håll i Sverige gjorde mig också glad!

Och det bästa är att det är så enkelt att börja.

Här är mitt senaste favoritrecept:

Klyfta, kärna ur och skala så många äpplen som får plats i den bästa grytan (med lite överkokningsriskmån).

Skölj dem.

Lägg dem i grytan och häll på några deciliter vatten.

Låt dem koka sönder under omrörning.

Ta bort grytan från spisen och låt moset svalna lite. Smaka av det med lokalproducerad honung och riven färsk ingefära — det får gärna bli en påtaglig ingefärssmak tycker jag.

Ät lite genast med grädde eller mjölk och häll resten i burkar. Frys dem ifall du är orolig för mögel (fyll dem inte ända upp i så fall). Eller ge bort det som familjen inte kommer att äta upp direkt!