Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Recept

Sommarfest hos Ann

Av Posted on Inga taggar 0

En av alla saker som jag försummade förra sommaren var att visa bilderna från den fantastiska sommarfest-för-två som min släkting och medåsna (jo, det är sant, men förklaringen till det skulle bli lite för lång) Ann bjöd mig på vid Hjälmarens strand en otroligt vacker dag. Så det får bli nu istället!

De pyttesmå salladsbladen var nog köpta, men annars kom det mesta direkt från trädgården.

Finns det färska kryddor så behövs det inte så mycket mer — lite salt och olja bara, och kanske, kanske vinäger.


Men eftersom burkarna med torkade kryddor är klara står de framme, såklart.

Skulle det behövas något mer finns det vitlök att tillgå.

Det är nästan hemskt att steka squashen när den är så vacker.

Men — och det här kan vara ett av årets bästa tips — stekt i olja, saltad och med blandade rostade frön (pumpa, solros, sesam) på är den oslagbar!

Ett av Anns supertrick är att ugnsrosta kryddade tomater på låg värme, länge, länge. Ingen spontanmat, men perfekt om man börjar sommarmorgonen med att maka matbröd, till exempel.

Och ett annat är att servera salladen med ett monumentalt fetablock i, så kan man ta så mycket man vill till sin portion.

När olika smårätter är lagade kan de samsas i en av stekpannorna.

På tallriken blir allt så vackert, så vackert.

Den som vill äta upp blommorna gör det.

Och till efterrätt är det jordgubbar som man får rensa samtidigt som man äter dem.

Den festen kommer jag aldrig att glömma. Och jag kommer aldrig att kunna laga mat exakt som Ann (”snabbt och snyggt” sa en av hennes söner om hennes köksvanor en gång), men härma kan jag nog inte låta bli. Det får ni också göra om ni vill!

Tack kära Ann för en dag som såhär i efterhand känns som en saga!

Segersoppan

Nej, jag har inte tittat på en enda fotbollsmatch.

Det är en helt annan seger jag firar: den att tre barn som brukar vara mycket benägna att be om specialmeny vid gemensamma måltider åt två eller fler portioner var av en soppa som jag lagade häromkvällen!

Den skulle alltså också kunna heta ”Barnvänliga soppan”, eller kanske ”De sista vinterpotatisarnas soppa”, för det är den såhär års. Om man lagar den på vintern är den en självklar vintersoppa, för den kräver inga färska sommar- eller höstgrönsaker. Men inspirationen för mig var att jag såg vispgrädde med kort-datum-röd lapp på när jag var och handlade helt andra saker. Röda lappar bör man ju ta vara på om man kan!

Och det är förstås hur lätt som helst att mångdubbla receptet.

till ungefär 4 personer

en gul lök

3–4 medelstora potatisar

3–4 medelstora morötter

ca 6 dl vatten

2 buljongtärningar

ca 1 dl vispgrädde

salt, peppar

ca 1 tsk paprikapulver av sorten ”smoked paprika”


Till servering:

vispgrädde eller olivolja att ringla

strimlad lökblast eller purjolök, eller rostade frön, att strö ovanpå

(mest för vuxna matgäster: chiliflingor)

___

Hacka löken och fräs den i lite olja i soppgrytan.

Skala potatisar och morötter och skär dem i tunna bitar (så att de blir mjuka snabbt). Rör ner dem i lökhacket, låt dem fräsa lite och späd med vattnet. Smula ner buljongtärningarna och koka tills allt är mjukt.

Kör soppan helt slät med mixerstav.

Rör ner vispgrädden (ovispad) och låt soppan koka upp igen. Smaka av med paprikapulver, salt och peppar.

Servera med något att ringa över och något att strö över. Och med bröd, smör och vårt fantastiska svenska kranvatten!

Vårgodis: ekollon av marsipan och choklad

Av Posted on Inga taggar 0

Det här vårgodiset har min mamma alltid sett till så att några barn i hennes närhet har gjort — eller också har hon gjort det själv — så länge jag kan minnas.

Såhär gör man:

Utgångspunkten är mandelmassa — som man snabbt kan göra själv, och då har man också alla möjligheter att göra den av KRAV-märkta mandlar. Jag tycker inte att man behöver skålla och skala mandlarna först, men om man gör det får man ju en vitare mandelmassa.

Om man har köpt mandelmassa kan man riva den på rivjärn.

Sedan blandar man den med några droppar grön karamellfärg och en liten utspädnings- och smidighetsdeg av smör, mjölk (eller vatten) och vetemjöl. Till exempel såhär.

Man häller upp strösocker, ett par centimeter djupt, i en stor djup tallrik (eller flera). Så rullar man all mandelmassan till små ägg (eller, som min mammas barnbarn gjorde igår, bollar).

Man smälter mörk choklad (nu finns det ju många Fairtrade-sorter i nästan alla matbutiker) över vattenbad eller i mikrovågsugn, doppar äggens rundare ända till ungefär en tredjedel och ställer dem att stelna i sockret. Då fastnar det ett tunt laget socker i chokladen, och det får dem att glittra.

När alla är klara kan man ställa dem i kylskåpet en stund och sedan plocka över dem i en burk.

De är både vackra och goda tycker jag — kombinationen av mandelmassa och mörk choklad och lite knaster av sockret är något alldeles speciellt. Nu råkar det ju dessutom vara så väldigt nostalgiskt för mig, men jag tror inte att bristen på särskilda minnen av just min mamma behöver vara något hinder för någon annan.

Prova!

Pi-dagen

Av Posted on Inga taggar 0

I tisdags, den 14:e mars, firade vi Pi-dagen på den folkhögskola där jag arbetar.

Eftersom jag är väldigt mycket för att fira det mesta som går att fira bestämde jag mig för att baka ett par runda kakor så att vi skulle kunna mäta diameter och räkna ut radie, omkrets, yta och volym.

Pi-kaka i bakgrunden, hallon och blåbär som tillbehör i förgrunden. Foto: Rosi Hageberg

Och när man har en så tydlig symbol som ett Pi-tecken kan man ju inte låta bli att pudra den med florsocker, eller hur?

Min kollega Helena bakade också två runda kakor, och så skaffade vi en som var gluten- och mjölkfri, och våra veganer fick Oatly-glass och bär, för jag insåg för sent att den gluten- och mjölkfria kakan innehöll ägg …

Det var det vanliga receptet vi använde. Det är alltså väldigt svårt att göra just den här kakan äggfri eller vegansk, men titta på veganska recept i kategorilistan här till höger så kan du hitta minst ett recept om du behöver ett!

Pi-tecknet gör man med en pappersmall, lite florsocker och en tesil eller teklämma. Foto: Rosi Hageberg

Kladdkaka den 14:e mars

en springform full (16 bitar)

Ugn: 175 grader, ca 20 minuter

150 g smör (mjölkfritt margarin om kakan ska bli mjölkfri, laktosfritt smör om den ska bli laktosfri)
2½ dl socker
1 dl havregryn (”rent havre” om kakan ska bli glutenfri)
2 ägg
1½ dl vetemjöl (glutenfri mjölmix, fin eller grov, om kakan ska bli glutenfri)
3/4 dl kakao
1½ tsk vaniljsocker

ovanpå:

florsocker

Smält smöret i en gryta och rör ner socker, havregryn och ägg. Sikta till sist ner mjöl, kakao och vaniljsocker.

Häll smeten i en smord och bröad 1½-liters springform (bröa med glutenfritt ströbröd, kokosflingor eller kakao om kakan ska bli glutenfri) och grädda kakan i 175 grader i ungefär 20 minuter — den får gärna vara lite ”kladdkakeseg” när den kommer ut.

Skär den i 16 jämna bitar om den ska serveras utan redskap. Se i så fall också till att den har lossnat från springformens botten.

Klipp ut ett Pi-tecken (eller en symbol som passar den dag när du bakar) ur ett papper, lägg mallen på kakan och pudra över florsocker med teklämma eller tesil.

Om du bakar till Pi-dagen: ta med linjal, måttband och miniräknare för att kunna mäta och räkna ut alla möjliga saker innan gästerna får smaka!

Här kan man läsa Wikipedia-författarnas spridda skurar av information (och propaganda) om firandet av Pi-dagen på olika håll i världen.

Vackraste receptet på sockerkaka

Här ska ni få ett recept som på ett sätt är alldeles vanligt och som på ett annat sätt kanske är det vackraste i världen.

Det är en flicka som jag känner, Sunniva, som har skrivit ner hur man bakar en somrig sockerkaka. Och nu när ljuset börjar komma tillbaka kanske det är just vad en del av oss behöver!

Det somriga med den är två deciliter bär som man ploppar ner. Och det går ju bra med bär från frysen! Men här kommer lite inspiration:

Vi tar ingredienserna såhär:

50 g smör

1 dl mjölk

2 ägg

2 dl strösocker

2 tsk vaniljsocker

3 dl vetemjöl

½ tsk bakpulver

ca 2 dl bär

Jag skulle tro att det går lika fint med hallon, vinbär eller björnbär från trädgården som med blåbär eller hallon från skogen, men om man vill använda jordgubbar så är det bra att skära dem i bitar innan man ploppar ner dem.

Såhär års vill jag också tipsa om att aroniabär passar fint i kakor — de är ju inte sommarbär, men det spelar ingen roll just nu!

Såhär gör man:

Sätt ugnen på 175 grader.

Bröa en form.

Smält smöret och häll i mjölken.

Vispa ägg och socker pösigt.

Tillsätt mjölken och smöret och häll i vaniljsockret.

Blanda mjöl och bakpulver.

Häll smeten i formen och ploppa ner bären. (Ett tips som jag har läst ibland är att skaka bären med potatismjöl eller mjöl först — det ska förhindra att allihop sjunker till formens botten direkt.)

Grädda så fort som möjligt i nedre delen av ugnen i 35–40 minuter.

***

Tack kära Sunniva! Nu känns det att ljuset är på väg!

Jag har inte provat men gissar att dubbel sats av det här receptet vore lagom till en ugnsstor långpanna.

”Du borde skala potatisen”

En fantastisk upplevelse om nästan har försvunnit nu var den när en film hade tagit slut — det var ju sorgligt — och det fanns lite kvar att utforska. Bonusmaterialet på DVD-skivan!

En jul för många år sedan köpte jag och min bror lite på måfå filmen Bend It Like Beckham (Skruva den som Beckham) till vår amerikanska och Englands-älskande svåger. Sedan tittade vi på den tillsammans med honom, och vad jag minns var han inte så särskilt intresserad. Jag tyckte att den var otroligt charmig och fick — med mina extremt begränsade erfarenheter av att växa upp i en etnisk minoritet som håller ihop — något slags inblick i hur det kan vara att bryta mönster, kanske inte därför att man vill bryta mönster, kanske bara därför att man inte kan låta bli.

Samtidigt tyckte jag att hela produktionen var så osannolik — och trots det kändes den bekant. Den hade något som påminde mig om Jalla, jalla, Vackert väder och en finsk ungdomsfilm som jag såg i Finland en sommar och som heter Pitkä kuma kesä. Kanske är det bara debutfilmer som kan göras med så lätt hand och sådan äkthet på samma gång? Gurinder Chadha har gjort mer sedan dess, bland annat Bollywood-Jane-Austen-blandningen Bride and prejudice, men inget som är i närheten av det här.

Hursomhelst, filmen tog slut, och vi tog oss vidare till bonusmaterialet. Då blev det ännu charmigare!

Häromdagen fick jag för mig att se om den osannolika matlagningsfilmen ”Who wants to cook aloo gobi?” kunde finnas på Youtube, och det gjorde den! Med en något oväntad textremsa, men ändå. Se den och njut av kombinationen god mat och fullständigt naturliga människor som alltid kommer att vara varandras familj!