Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sticka

De första mössorna

Vilken fart det blev direkt! Så många har sett inlägget om Marita och de nyfödda på sjukhuset i Bunda, och flera har redan skickat bilder av sina första mössor.

Klara har stickat en klassisk mössa i resårstickning.

Sussi tog en bild av sin första …

… och innan dagen var slut hade det hunnit bli en halv förskoleklass.

Kerstin lånade idén från de klassiska spiralsockorna och la upp fler maskor. Så länge maskantalet är delbart med fyra är det hur enkelt som helst.

Maina började med en egen modell med mosstickning som resår och virkade detaljer.

Och Elisabeth tog fram restgarnerna och började kombinera.

Nitton räknar jag till bara på de här bilderna. Ni är fantastiska!

Favoritmössa

Många har redan frågat efter beskrivning till en mössa att sticka till sjukhuset i Bunda.

Easy Peasy Beanie är ju en favorit — så jag påminner om den!

Bild: Marita Hasselgren

Här är ett par tvillingar som fick varsin när de föddes på Nkinga Hospital i Tanzania för några år sedan — Marita har arbetat där i flera perioder.

Det är en väldigt enkel rektangel som man stickar från kortsida till kortsida innan man syr (eller virkar, eller maskar av och liksom stickar ihop) kortsidorna så att det blir en cylinder och snörper ihop cylinderns ena öppning. Sedan är den klar!

Här är beskrivningen.

Använd mjuka restgarner och ha så roligt!

Mössor till små nyfödda — ny insamling i sommar!

Bild: privat

Känner ni igen Marita Hasselberg?

Hon har bott och arbetat i Borås de senaste åren och varit praktikant, volontär och sjuksköterskelärare på Nkinga Hospital i Tanzania några perioder.

Precis när pandemin bröt ut förra året flyttade hon och hennes man Carl till Marai Tanzania för att arbeta som missionärer.

När Tanzanias nedstängning började höll de på med att studera swahili och behövde inte träffa så många. Och när det var dags för dem att börja arbeta var allt ungefär som vanligt igen, så Carl har kunnat undervisa i teologi som det var tänkt, och Marita arbetar tre dagar i veckan på sjukhuset i Bunda.

Och nu ni: där behövs det mössor!

Bild: privat

Marita skriver:

Sedan förra våren är min man Carl och jag är utsända av Efs och Dansk Luthersk Mission till Mara vid Victoriasjön.

Tre dagar i veckan arbetar jag på lutherska kyrkans sjukhus i Bunda. Jag är barnsjuksköterska och är på barnavdelningen, på sjukhusets barnavårdscentral och på förlossningen där det finns en prematursal.

Där vårdas för tidigt födda och sjuka nyfödda. Barnen vårdas hud mot hud på mammans bröst för att de ska hålla värmen. En mössa hjälper också till med det.

Bild: privat

En gång när Marita skulle åka till Nkinga för ett par år sedan gjorde vi en liten mössinsamling, och hon tog med sig så många mössor hon bara kunde den gången. Resten tog hon med sig till Bunda förra året. De har kommit till användning!

Marita fortsätter:

De senaste veckorna har det fötts trillingar och många tvillingar, så mitt lilla mösslager är snart slut.

Vi kommer till Sverige på semester i sommar och kan ta med oss mössor tillbaka. Eftersom vi inte har någon adress i Sverige har Ingrid Slättmissionens Hjälpande Hand lovat ta emot mössorna.

Fram till ungefär 15 juli kan man skicka en eller många stickade, virkade eller sydda mössor i valfritt mjukt material och i storlek nyfödd eller prematur till

Slättmissionens Hjälpande Hand
Stenum Romlycke 2
53294 Skara

Märk paketet Tanzaniamössor!

Det är Ingrid som tar emot paketen, och det enklaste är ju att skicka dem utan avisering — det blir mindre administration för henne på det viset. Men behövs det en e-postadress för avisering så fyll i
info@slattmissionenshjalpandehand.se.

Ingrid brukar skicka tackkort till alla, och hon hälsar att hon inte kommer att göra det under den här insamlingen men att allt ska komma fram! Blir det mer än vad Marita och Carl och eventuella andra Bundaresenärer kan ta med sig så ser Marita och Ingrid till att de mössor som blir kvar kommer till andra nyfödda som behöver dem någonstans i världen.

Marita hälsar:

Om du vill läsa om vårt arbete kan du leta upp vår blogg Hasselbergsitanzania eller följa oss på Instagram där vi har samma namn.

Välkommen att vara med och hjälpa till att värma de små nya!

Bild: privat

P.S. Lite mer om material: mjukt är bra för att det är skönt för små kala huvuden. I övrigt använder man såklart sitt eget goda omdöme — så om man vill använda ull är det till exempel bäst om den inte filtar sig vid tvätt eller fäller mycket fiber. D.S.

P.P.S. Ni är många som frågar om beskrivning — och här är en favorit! D.D.S.

Slipover för två

Minns ni att jag stickade en liten slipover i påskas?

Den ser kanske ut som ett restgarnsprojekt, men det var bara det senapsgula garnet som nästan tog slut.

När jag hade maskat av den blötte jag den och la den på badrumsgolvet för att den skulle börja torka, och då fick den ett stänk av ett rengöringsmedel på sig. Jag såg det inte förrän det hade blivit ett hål …

… och jag trodde att jag skulle klara att göra en snygg lagning, men vänsterkanten blev verkligen ojämn. Vad man inte ser är att jag försökte på flera sätt och repade upp innan det blev såhär. Och mottagaren kan inte vänta på att jag får gå en lagningskurs, så till slut fick det vara.

Här är den tillsammans med storasyskonsslipovern som jag hoppas ska passa ett av mottagarens storasyskon.

De har en mycket, mycket flink mamma och en farmor som också kan allt, så kanske kan någon av dem fixa till lagningen med någon dekorsöm runt kanten eller så.

Som ni ser är jag fortfarande lite osams med konceptet tvåfärgsstickning — jag tycker inte att jag stickar stramt medan jag håller på med tvåfärgsränderna, men så snart det blir enfärgat igen blir ytan bredare. Det retar mig förstås. Kanske vänjer jag mig och lär mig om jag försöker några gånger till!

Garnet är det fina yllegarnet från Lettland, det som används till lettisk vantstickning och till Klippans yllefabriks filtar. Jag har inte varit i Klippans yllefabriks utförsäljningsbutik än men har hört att man kan köpa garnet mycket billigt där. Mina härvor är direktimporterade från Lettland — de har kommit i paket från Ita. För ett par år sedan skulle jag inte ha kommit på tanken att kombinera de här färgerna, men nu tyckte jag att det var roligt!

Och modellen är förstås Två trådändars lilla slipover.

Samuels koftor

I ett rött hus med vita knutar här i Småland bor min yngste gudson, Samuel, med sin mamma och sin pappa och sina storasyskon.

Alla barn i familjen har varit pyttesmå, så jag skickade ett paket med koftor och tröjor lite på måfå och hoppades att han förr eller senare skulle kunna använda dem. Lite senare i somras dök han upp i Kalmar i en blå som jag tror att jag har missat att fotografera när den väl blev klar. Såhär såg den ut precis när jag hade tagit av garnet:

Den är stickad i ett alpackagarn från Järbo, och det är så mjukt, så mjukt, men jag har undrat hur det fungerar till spädbarnskläder som man ju kan behöva tvätta ofta och noggrant.

Den här, i det ekologiska bomullsgarnet Linea Pura, har han också fått:

Garnet köpte jag i Nederländerna förrförra sommaren, och jag önskar att jag hade köpt ett nystan till! Som ni ser fick jag skarva in en annan bit för att kunna avsluta avmaskningen.

Den här har jag stickat i Blue Ocean-garnet, alpackablandningen (det finns en bomullsblandning också), från Svarta Fåret. Det är en Lilla tuffing utan halvvantarna i ärmsluten. Garnet består av dels återvunnen alpacka och dels fiber (ungefär som akryl) som har framställts av plast som har fiskats upp ur haven. ”Så när man tvättar den och det lossnar plast är det som att plasten återvänder till havet?” sa Samuels mamma. Usch ja, antagligen. Vad det är brutalt sorgligt med all plast och allt den förstör till och med när vi försöker återvinna den.

Resåren nertill var inte tänkt att bli så oregelbundet randig. Jag gjorde helt enkelt slut på båda färgerna!

Det här är inte Samuel utan en favoritpojke som hjälpte till som fotomodell en vårdag för ett par år sedan och slocknade mitt i arbetet. Han har en Två trådändars lilla tröja som är stickad i rester av Kehräs Lauri. Den var på gränsen till för liten redan vid fotograferingen, så Samuel fick den också.

De senaste veckorna har jag arbetat med en ny slipover till Samuel och en matchande, lite mer modest, till ett av hans storasyskon. Visar snart!

Ganska lika

De här båda har äntligen fått trådarna fästa och knappar isydda!

Den bruna, stickad i två likadana nystan som uppenbarligen kom från olika färgbad, är en Koftan Toftanäs (eller för all del en Två trådändars lilla kofta med resårkanter) och med de slätstickade partierna vända med baksidan ut. Det är inte helt och hållet en ut-och-in-kofta, för raglanränderna har rätsidan ut. Jag har ännu inte kommit på hur man gör för att proportionerna ska se bra ut när man stickar resårkant i halsen — den börjar precis som Två trådändars, så jag vet att den är lagom, men den ser ju lite trång ut eftersom den drar ihop sig. Hoppas att det inte hindrar några föräldrar från att klä sina barn i den.

Det bruna garnet är Kehräs Lauri precis som det turkosa — men vad jag inte märkte när jag köpte det, och inte heller när jag stickade i min ganska mörka lägenhet, var att de två bruna nystanen hade olika mycket brunt i sig. Antagligen kom de från olika färgbad. Så det syns en tydlig skarv på koftan. TÅTIT, som en femåring jag känner skulle ha uttryckt det.

Den turkosa är lite, lite mer avancerad. På framstyckena och bakstycket är slätstickningen som vanligt, och på ärmarna är den vänd med avigsidan ut. Jag tyckte att det var en rolig idé, men ökningarna beter sig lite olika och syns mer än när det bara är slätstickning.

Egentligen hade det kanske varit bättre att ha avigsidan ut på framstyckena och bakstycket, för den virkade ”ärmsömmen” blir mycket mer iögonenfallande på ärmar med avigsidan ut. Någon gång måste jag väl prova nu när jag har tänkt tanken …

Hursomhelst, här är de, och nu måste jag bestämma om det är värt att lägga tid på att skriva beskrivning. Vad tycker ni?