Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sticka

Ingegärds rätstickade babykofta med virkade kanter

Ingegärd har visat så otroligt fina babykoftor i en stickgrupp på Facebook. Någon frågade vad hon hade använt för beskrivning, och det var Kristbergskoftan, en av de modeller som Elin har bjudit på i samband med en av våra insamlingar (och som också har hamnat i en bok). Nu har jag byggt ihop Elins beskrivning med det som Ingegärd har lagt till, och ni som vill kan härma!

Storleken är ca 0–3 månader om du stickar koftan på stickor ca 3–4 mm. Om du använder ett garn som passar stickor nummer 3½ och är 50 g = 125 m, till exempel Järbo Lady, går det åt ungefär 100 g garn till det stickade, och så behöver du ytterligare lite till kanterna.

Elin skriver i originalbeskrivningen att hon stickar lite löst och därför har minskat maskantalet från originaltröjan. Originalets maskantal står inom parentes för dig som stickar hårdare eller som vill sticka en lite större kofta.

Hennes koftas mittstycke mäter ca 24 cm i nederkant, och man kan ju anpassa sin stickning så att det stämmer någorlunda. Koftan är ca 24 cm hög, så om du vill förminska eller förstora koftan är det bra att utgå från en kvadrat på mittstycket för att proportionerna ska bli rätt.

Koftan stickas från den bakre kanten och framå, i ett stycke som delas när det är dags för halsringning.

Lägg upp 40 (50) maskor och sticka rätstickning i 15 cm.

På nästa varv läggs 25 (30) maskor upp på var sida till ärmar = totalt 90 (110) maskor. Dessa stickas tillsammans i 9 cm. 

Sticka sedan 39 (48) maskor (sätt dessa på en avmaskningsnål eller tråd), maska av 12 (14) maskor för halshålet, sticka varvet ut. Du ska nu ha 39 (48) maskor kvar på stickan.

Nu stickas sidorna var för sig.
Fortsätt sticka i ca 4 cm. Lägg sedan upp 9 (10) maskor på framstycket. Sticka fram och tillbaka tills ärmen mäter totalt 18 cm. Maska av ärmens 25 (30) maskor och fortsätt sticka i 15 cm. Maska av.

Sticka den andra sidan på samma sätt. Sy ihop sidorna och sy sömmarna under ärmarna.

Nu kommer Ingegärds tillägg:

Dags för kanter! Dels får ärmarna en smal kant som jag virkar runt, dels får framkanterna och halsringningen en som man virkar från det ena nedre hörnet, upp och runt nacken och ner till det andra nedre hörnet.

Först ärmarna: Virka 1 fm i vartannat varv (på norska skulle man säga 1 fm per rilla) hela vägen runt. Virka sedan fm i bara bakre maskbågen i 2 v. Klipp av och fäst tråden.

Framkanterna: Börja i det ena nedre hörnet och virka 1 fm i vartannat varv på framkanten. Fortsätt med 1 fm per m i halsringningens framkant, 1 fm i vartannat varv när du kommer till den vertikala delen av halsringningen, 1 fm per m i nacken och vidare som på den första halvan ner till andra nedre hörnet. Vänd med 1 lm och virka 1 fm i bara bakre maskbågen. I halsringningen kan du prova att minska 1 m på 6–8 ställen jämnt fördelade över varvet.

På v 2 kan du också göra knapphål på vänster eller höger sida genom att hoppa virka ett par lm och hoppa över motsvarande fm innan du gör ett nedtag igen och fortsätter med fm. Ingegärd har som synes gjort tre knapphål. Mät var du vill ha dem och markera dem innan du börjar på varvet.

På v 3 och 4 fortsätter du med fm i bakre maskbågen. På v 3 gör du lika många fm som förra varvets lm vid knapphålen. Fortsätt med minskningarna i halsringningen.

Märker du att virkningen stramar eller töjer ut stickningen någonstans så backa lite och prova med fler eller färre fm. Vill du forma hörn upptill kan du prova att göra två eller tre fm i hörnmaskan.

Ingegärd hälsar att hon har improviserat och gjort allt på känn, så det är hemligheten!

Tre som mår bra

Minns ni de här syskonen?

De föddes i våras, en pyttepytteliten och två lite större.

Och de fick bra vård direkt, och mössorna var en del av den, och de har vuxit …

Och vuxit …

Och vuxit …

Och deras storasystrar är SÅ stolta över dem.

Den här veckan har Marita och Bundasjukhusets matron varit på hembesök igen, och såhär ser flickorna ut nu!

Vilken total charm eller hur?

Inte undra på att Marita ser alldeles lycklig ut.

Virkad bläckfisk är en självklar favoritleksak.

Man kan krama den och ändå ha utrymme för att stoppa fingrarna i munnen.

Det är så underbart att det går så bra för det här tre. Det gör det inte för alla. Tvilling- och trillingfödslar riskerar alltid att bli svårare än enbarnsfödslar, och att födas ensam är inte heller någon garanti för att allt blir bra. Men mössor och känguruvård är två viktiga steg. Marita hälsar till oss allihop!

Pilgrimsvantar

Av Posted on Inga taggar 0

Såhär långt har jag inte kommit med stickandet än — jag har aldrig stickat vantar på strumpstickor, än mindre flerfärgade vantar på strumpstickor — så när min kära väninna Tove skulle diakonvigas frågade jag vår gemensamma väninna Ulla om hon kunde tänka sig att göra dem.

Det är en modifierad version av den norska pilgrimsvanten Dovrevotten.

Är det någon som ser Apple-datorns ”kringla” som en del av korset på vanten?

Det beror på att den är en gammal nordisk pilgrimssymbol! I Sverige har den blivit symbol för kulturminnen, och det var så den dök upp framför ögonen på några Apple-medarbetare. Jag läste berättelsen för några veckor sedan, återberättad av någon medarbetare i Svenska kyrkan, och den versionen hittar jag inte nu, men såhär berättas det på Wikipedia:

Ett Sankthanskors, är en symbol som används i flera sammanhang. Namnet har det fått av att det i medeltida kalendrar markerar Johannes Döparens dag. Sankthanskorset används på lokaliseringsmärken i Norden för att hänvisa till sevärdheter. Sedan 1984 har den synts som markör på den speciella ”kommandotangenten” på de flesta av ApplesMacintosh-tangentbord. Apple behövde inför lanseringen av sin nya dator en alternativ tangentsymbol till sitt välkända äpple, och företagets designer Susan Kare hittade det svenska vägmärket. Symbolen är numera del av den officiella teckenuppsättningen för Unicode-typsnitt, där den har beteckningen Place of Interest Sign (på svenska ofta kallad kringla). Sankthanskorset ingår även i Riksantikvarieämbetets symbol.

Nu hoppas jag visserligen att vantarna inte har kommit till användning sedan Tove fick dem (vigningen var i juni), men om ett par månader kanske?

Tränar lite till

Ja, jag fortsätter att öva på tvåfärgsstickning.

I juli var jag på en halvvirtuell konferens (eller vad ska man säga?) med ett par timmars föreläsning varje dag, och då stickade jag den här slipovern i storlek kanske 6–8 år.

Modellen är Två trådändars lilla slipover, men två trådändar stannade det naturligtvis inte vid den här gången. Åtta restsnuttar gick åt, fast den mörkblå var så liten att den inte räckte hela varvet runt …

Tycker fortfarande att det är svårt att växla mellan en och två färger — de enfärgade partierna blir ju så väldigt mycket mer elastiska. Nu är det i alla fall dags att fästa alla trådar och sy i tre knappar!

Till en ny skolpojke

Förra veckan började jag sticka en Gryffindor-halsduk till min sexårige gudson. Igår gick han iväg till sin förskoleklass för första gången. Så liten! Och så stor!

Jag är inte riktigt lika nöjd med färgerna som förra gången jag stickade en sådan här halsduk, men det var samma affär, så kanske har de färger som jag fick rekommenderade då utgått? De fanns inte i hyllorna nu.

Så är frågan hur lång den ska vara. Från fingertopp och upp bakom nacken till fingertopp, eller annan sansad längd, eller så lång att den fladdrar snyggt när han har tagit sats med sin bagagevagn och rusar genom tegelväggen för att komma till rätt perrong?

Påfyllning sedan igår

Fler fina bilder har redan dykt upp, så det blir mössvisning idag också!

Men först en fråga:

Jag har sett att skänkta kläder hamnar på marknader i Afrika och säljs där. Hur vet jag att det jag skickar kommer fram? Att second hand-kläder säljs på marknader i länder där många människor lever i ekonomisk utsatthet är något som har uppmärksammats ganska mycket, och ibland går det ju till och med att gissa ursprungsländerna genom särskilda klädmärken som dyker upp eller till och med tröjor med tryck. De organisationer som jag har samarbetat med i Värma liten-insamlingen och sedan i Sticka & skicka-insamlingarna är ju grundade i Sverige och lyder svenska regler och har svenska revisorer. Deras arbete är nog så kontrollerat som något samarbete med organisationer i andra världsdelar kan bli. Men när det gäller de mindre insamlingarna, de ”utan tidning” (i Värma liten samarbetade jag med Dagen, och i Sticka & skicka-insamlingarna samarbetade jag med Hemmets Journal) är det till och med så att en svensk läkare eller sjuksköterska tar med sig det vi gör till ett sjukhus där hon själv arbetar. Marita (och hennes man Carl) tar själva med sig mössorna till Bunda! Om det skulle bli väldigt mycket mer än vad de kan fördela ser Ingrid på Slättmissionens Hjälpande Hand till att det som blir över kommer till andra platser där det behövs när hon ändå ordnar containerfrakt eller lastbilsfrakt. Vi vet att mössor är exakt vad som behövs och att sjukhuspersonalen vet hur mössorna ska användas. De har inte precis något annat värde än just för de nyfödda, och alla som behöver dem ska få dem, så ingen behöver bli frestad att försöka sälja dem eller så.

En intressant parentes är att det faktiskt finns organisationer som arbetar med skänkta kläder för att skapa arbetstillfällen och inkomster i länder där det behövs. 2012 hade den jättelika brittiska biståndsorganisationen Oxfam (läs om dess svenska gren här) en kampanj som hette The Big Bra Hunt. Konceptet var att alla som ville kunde lämna in sina felköpta eller begagnade bh:ar och att kvinnor i Senegal arbetade med att tvätta dem noggrant och sälja dem. Jag har inte sett något liknande här i Sverige, men det var en stor satsning!

Nu tittar vi på mössor!

Det här är Carolas produktion. Jag är lite nyfiken på hur hon bar sig åt för att ta den perfekta bilden!

Heleena har stickat en Easy Peasy Beanie och flera som liknar Mainas fina mössa men har resårkant.

Helene och några vänner till henne packar paketet tillsammans, så de här 30 mössorna kommer från flera stickare. Såvitt jag kan se är alla Easy Peasy Beanie. Roligt att de kan bli så olika!

Marita har virkat alla sina mössor.

Pia har stickat tre exemplar av en av mössorna till Skånekoftan. Här är beskrivningen till den andra, med resårstickad kant.

Nathalie har testat Easy Peasy Beanie-modellen.

Tack alla!

All information om insamlingen finns här.