Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sticka & skicka

Fem mössor till

Mössan till vänster är en restgarnsmössa som jag har ångrat många gånger att jag satte igång. Jag fick tag i ett nystan som bestod av massor av bitar i olika längder, och jag orkade inte göra ryska skarvar just då utan tänkte bara att jag fäster senare. O vad det har tagit tid att fästa … Men fem mininystan och ett par riktigt korta snuttar är förvandlade till något användbart nu!

De fyra andra mössorna har min väninna Agnes stickat. Min mamma och jag hälsade på hos henne i söndags. Hon har huset fullt av barn och har bland annat tillverkat stora mängder flädersaft i sommar (jag fick en flaska med mig — så god!), så jag vet inte när hon har hunnit sticka. En mössa var hopsydd men hade trådar kvar att fästa, två var rektanglar och en stickade hon klart medan vi var där. Nu har jag gjort det sista på allihop.

En sak som jag provade nu och som fungerar både om man maskar av och fäster ihop kanterna samtidigt (jag gör det helst med virknål) och om man syr: de första tre–fyra–fem centimetrarna kan man göra från rätsidan, och sedan kan man vända på arbetet och göra resten från avigsidan. Då blir den uppvikta kanten ”rätt”. Inte svårt alls!

Här stickas det korvar

Det verkar nästan ha blivit Easy Peasy Beanie-feber!

(Feber har fungerat som ett positivt ord ganska ofta före den här våren. Jag hoppas att man fortfarande kan använda det utan att någon blir nervös!)

Svenska Journalen publicerade beskrivningen för några veckor sedan och presenterade en insamling till förlossningsavdelningen på Panzisjukhuset i DR Kongo och dess grannsjukhus. Den pågår till juli.

Förra veckan visade jag ganska många färdiga mössor från olika stickare. Här kommer fler!

Anita lät sina första fyra posera på tidningsuppslaget.

Agnetha har experimenterat med ränder på några av sina.

Ulla har gjort många — och en med tofs.

Aila har blivit klar med en ljusblå.

Elizabeth är klar med en och har kommit en bra bit på nästa.

I stickvärlden etableras nya begrepp med blixtens hastighet. Nu verkar det fullständigt normalt för många av oss att berätta hur många ”korvar” vi har stickat eller hur många varv ”korvarna” ska vara för att det ska fungera att sticka snygga ränder. Jag lovar att berätta om mitt randkoncept inom kort!

Harriets första blev liten, så hon la upp fler maskor till nästa. Men små behövs också, till prematuravdelningarna.

Ingela började med en rosa och har fortsatt med en mer rödaktig.

Tack alla ni som har lagt ut bilder — jag tror att vi behöver små hoppingivande projekt ännu mer än vanligt nu i vår. Och jag fortsätter gärna att visa dem, så fortsätt skicka när ni har mössor på gång eller klara!

Easy Peasy Beanie-fest

Det gick otroligt snabbt för nyheten om Läkarmissionens Easy Peasy Beanie-insamling att sprida sig! Och eftersom det går så snabbt att sticka den lilla mössan finns det redan mycket att visa.

Här är Anitas två första exemplar, båda med varsin liten dekorativ detalj.

Anneli har suttit i solen och stickat i olika färger.

Berit har stickat många enfärgade och en mångfärgad.

Carola har stickat många och sytt ihop en. (Min mamma gör likadant och har ofta en hel liten korg med färdigstickade rektanglar som väntar på att bli ihopsydda.)

Graciela stickade snabbt fyra stycken.

Görel har stickat sin första och oroar sig lite över sömmen, men den syns ju inte på den här bilden.

Kerstin har stickat sex stycken och börjat på en sjunde.

Margareta har satt tofsar på sina.

Maria har just kommit igång med att sticka. Easy Peasy Beanie är ett bra projekt att ta sig an om man vill träna räta och aviga maskor utan att behöva tänka på ökningar och minskningar!

Marianne och Siw blev snabbt klara med varsin mössa.

Susann har satt små hjärtan på sina.

Och Tina har stickat fem i glassfärger och en annan sort på andra hållet (kanske borde man säga ”det vanliga hållet”?).

Det är så roligt att se en modell komma till användning på det här viset! Och helt underbart att tänka på att förlossningsavdelningarna på Panzisjukhuset och dess grannsjukhus kommer att få den här resursen!

Easy Peasy Beanie i Svenska Journalen

I aprilnumret av Svenska Journalen finns beskrivningen till Easy Peasy Beanie med! Det är en modell som Jannice Schneeberger, grundare av babypaketsorganisationen Knit One 2 Save One, gav mig lov att översätta och publicera här på bloggen och i boken Värma en liten.

De båda fantastiska nyfödda fick varsin mössa ur den sändning som Marita Hasselberg från Borås hade med sig när hon åkte för att volontärarbeta på Nkinga Hospital i Tanzania. Skandinaviska Läkarbanken hade bett henne att leda en kurs i barnsjukvård på sjukhuset, och hon lämnade mössor på förlossningsavdelningen och delade också ut till de mammor och barn som hon träffade där. Marita har arbetat på Nkinga Hospital i flera omgångar — första gången hon kom dit var som praktikant. Nu är hon och hennes man missionärer och studerar swahili för fullt i Iringa.

I och med det här uppslaget i Svenska Journalen har Läkarmissionen (som ger ut magasinet) sällat sig till de biståndsorganisationer som gärna tar emot Easy Peasy Beanie för att dela ut på förlossningsavdelningar i olika länder, och man kan skicka mössor till deras kontor i Vällingby. Fint!

Här är adressen:
Läkarmissionen
Eva Nordenstam von Delwig
Siktgatan 8
162 88 Vällingby

Insamlingen pågår till slutet av juli!

Erikas vantar i Nybro

Av Posted on Inga taggar 1
Bästa reklamen för en vantutställning eller hur? Bild lånad från Kalmar läns hemslöjds webbplats.

Nu i höst visar Erika Nordvall Falck sin utställning med samiska marknadsvantar hos Kalmar läns hemslöjdPukebergs glasbruk i Nybro.

Den här helgen har hon stickkurs där — och jag missar den. Hoppas att någon av er som läser det här är där och kan berätta! Såhär presenteras kursen på Kalmar läns hemslöjds webbplats:

Under två dagar, med 4 veckors mellanrum, får du prova på den traditionsrika stickningen från Jukkasjärviområdet i Norrbotten.

I dag kallar vi området för Kirunaområdet, men när mönstren till dessa vantar började stickas i området var staden Kiruna inte påtänkt. Området kallades ”Jukkasjärvi Lappmark”, ett vidsträckt område längst i nordväst i Sverige.

Huvudkyrkan låg i byn Jukkasjärvi. Via spännande gravfynd från 1600- och 1700-talen kommer vi under två dagar att följa vantmodeller och mönster ända fram till dagens rika tradition. När kyrkan anlades i början av 1600-talet i samband med Sveriges kolonisering av området, valdes en plats där människor redan möttes för handel och umgänge: Det gamla namnet på Jukkasjärvi är Čohkkiras, som betyder ”mötesplats”. Namnet skvallrar om områdets goda kommunikationer och en stark handelstradition. Här förekom stickning tidigt.

Vi kommer att följa Teres Torgrim i spåren, och Du får veta mer om en intressant vantsamlerska och nomadlärarinna under kursens gång.

Med start den 6/10 i den vackra enfärgade Vivungi-vanten med ”diamantmönster” på handloven går vi vidare till Gravvanten, en stilren och lättburen vante i verklig unisex-modell från 1700-talets slut. Vantarna med sin tidlösa design passar lika bra till dagens ytterplagg.

När vi träffas på nytt den 2/11 fokuserar vi på flerfärgsstickade vantar och njuter av en stor färgrikedom.

En del av Kalmar läns hemslöjds satsning är ett vantupprop som liknar det i Landskrona häromåret men som gäller barnvantar. Jag har inte hittat så mycket information om det utöver en läst artikel på Barometerns webbplats … så jag hoppas att det ska gå att få fram något mer och berätta om det snart.

Här är i alla fall affischen så länge!