Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Vantar

Pilgrimsvantar

Av Posted on Inga taggar 0

Såhär långt har jag inte kommit med stickandet än — jag har aldrig stickat vantar på strumpstickor, än mindre flerfärgade vantar på strumpstickor — så när min kära väninna Tove skulle diakonvigas frågade jag vår gemensamma väninna Ulla om hon kunde tänka sig att göra dem.

Det är en modifierad version av den norska pilgrimsvanten Dovrevotten.

Är det någon som ser Apple-datorns ”kringla” som en del av korset på vanten?

Det beror på att den är en gammal nordisk pilgrimssymbol! I Sverige har den blivit symbol för kulturminnen, och det var så den dök upp framför ögonen på några Apple-medarbetare. Jag läste berättelsen för några veckor sedan, återberättad av någon medarbetare i Svenska kyrkan, och den versionen hittar jag inte nu, men såhär berättas det på Wikipedia:

Ett Sankthanskors, är en symbol som används i flera sammanhang. Namnet har det fått av att det i medeltida kalendrar markerar Johannes Döparens dag. Sankthanskorset används på lokaliseringsmärken i Norden för att hänvisa till sevärdheter. Sedan 1984 har den synts som markör på den speciella ”kommandotangenten” på de flesta av ApplesMacintosh-tangentbord. Apple behövde inför lanseringen av sin nya dator en alternativ tangentsymbol till sitt välkända äpple, och företagets designer Susan Kare hittade det svenska vägmärket. Symbolen är numera del av den officiella teckenuppsättningen för Unicode-typsnitt, där den har beteckningen Place of Interest Sign (på svenska ofta kallad kringla). Sankthanskorset ingår även i Riksantikvarieämbetets symbol.

Nu hoppas jag visserligen att vantarna inte har kommit till användning sedan Tove fick dem (vigningen var i juni), men om ett par månader kanske?

Gammalt och genialiskt

Av Posted on Inga taggar 0

Min studiekamrat Malena visade den här bilden på Facebook häromdagen:

Helt nytt för mig — dodecahedra. Så det var jag ju tvungen att utforska åtminstone lite grann. Här är en film som i stort sett redogör för de resonemang som är övre hälften av den bild Malena la ut:

Och så finns det många filmer där man kan se hur den mycket gamla och alldeles genialiska påtdockan fungerar! (Oavsett om den verkligen är konstruerad som påtdocka eller inte så går det att använda den på det viset.)

Här är en sticknings-Youtuber som har provat:

Spännande eller hur?

Tio dagar med hantverk 3

Av Posted on Inga taggar 0

Dag två på utmaningen!

Jessica Colliander som gör allt möjligt vackert har alltså bjudit in mig att under tio dagar visa bilder på slöjd och hantverk som jag har gjort, och att varje dag bjuda in en vän att göra detsamma. Om någon vän vill anta utmaningen går det fint (Ingrid Ahnelöv som har garnbutiken Maskor och stygn gjorde det häromdagen — roligt!) , och här är dag 3 från mig, halvvanten Posibilitate.

Det är en av fyra superenkla vertikalstickade modeller som jag gjorde i ett litet samarbete med den holländsk-rumänska garnproducenten Moeke Yarns för några år sedan. Ioana som startade den tillsammans med sin bror ville hitta nya sätt för sin barndoms spinnerier att fortsätta arbetet, och hon hittade några små besättningar med Transylvanian merino-får som hon kunde köpa ullen från. Ett fantastiskt initiativ! Min dåvarande kollega Åsa broderade på en del av vantarna, och en annan Ioana, Ioana Azamfirei, hjälpte mig att hitta rumänska namn till dem. Det går såklart bra att sticka dem i andra garner också.

Beskrivningen till Posibilitate finns här, och till grundmodellen, Simplitate, finns beskrivningen på svenska här och på engelska här.

Och så kan man bli väldigt glad

Av Posted on Inga taggar 0

Ett paket som Ulla skickade till mig från Norge i januari verkar ha försvunnit från jordens yta.

Men då skickade hon ett nytt! När hon var hos sin mamma i västra Sverige för att fira påsk! (Besöket var noggrant förberett på alla vis som hälsoläget i världen kräver, förstås.)

Det kom fram häromdagen. Jag blev väldigt, väldigt glad. Konstigt vore det annars.

Här är de! Med blomma som växer ur bladrosett som växer ur blomma som växer ur bladrosett. (Liten men viktig uppdatering: Blomsterkrukka fra Rolset heter de.)

Den som tittar nära skulle nästan kunna sticka en kopia. Det kräver en hel del beslutsamhet och tålamod förstås. Jag drömmer om att ha båda.

Och med blomma på tummen och tätt mönster i handflatorna.

Högst upp går färgerna om varandra för att det ska bli en fin avslutning.

Vackert, vackert, vackert. Trots att det är så blåsigt ute att jag bara inte mäktade med att gå ut och fotografera dem, och trots att min fotobakgrund sitter fast bakom flyttlådor — så det bästa jag kunde komma på var att använda en flyttlåda som fotobakgrund.

Tack Ulla! Vilken present!

Plötsligt högsta mode

Av Posted on Inga taggar 2

Gunbritt arbetar med Hjälpstickans insamlingar och utdelningar i Skåne och tar emot garngåvor. Ibland ligger det halvfärdiga stickningar i påsarna.

För ett år sedan såg hon en beskrivning till en enkel vante sydd med återbrukat stickat ”yttertyg” och fleecefoder, och hon provade och blev nöjd.

Ungefär 20 par sådana vantar har hon sytt sedan dess.

Och nu är de plötsligt högsta mode!

Här är ett tidigt projekt, en barntröja som precis räckte till ett par.

Såhär kan det se ut när Gunbritt har packat upp en påse. Någon kom en bra bit på ett bakstycke och kanske ett framstycke, eller kanske på en rundstickad nederdel till en tröja, som här … men så tog det stopp.

De vita mönsterdelarna är fleecefodret. Tack vare att stycket är rundstickat slipper Gunbritt en sidsöm.

”Alla dessa sydda vantar är fodrade med tunn fleece”, berättar Gunbritt. ”En tunn fleecefilt räcker till nio par vantar. Det blir varma och behagliga vantar till behövande.”

Och såhär blev de färdiga vantarna av just den stickningen.

”[Att sy så många vantar på det här viset] har varit möjligt för mig eftersom Hjälpstickans inlämningsställen i Simrishamn förutom stickade plagg till vuxna även tar emot restgarner och garn som bara ligger och tar plats”, skriver Gunbritt . ”Där dyker emellanåt upp påbörjade arbeten som vi tar hand om på bästa sätt. Detta är några av dem.”

Bernie Sanders skulle nog ha nickat bakom sin mask och kanske vinkat med sina stora vantar om detta hade nått fram till honom!

Finaste vantarna, finaste Aina

Av Posted on Inga taggar 0

Vantväder!

De här alldeles rekordfina ligger nerpackade någonstans, men bilden av dem dök upp nu.

Och då måste jag berätta att jag fick dem när jag intervjuade Aina i Glommersträsk våren 2001 — intervjun var om hennes frivilliguppdrag som besökare på en njuravdelning i Arvidsjaur, och när vi var färdiga med intervjun sa hon:

”Jag stickade ett par vantar för du skulle komma hit!”

Sedan, åtta år senare, ville jag ha med berättelsen om dem i boken Kärlek, nål och tråd, och jag ringde och intervjuade henne en gång till för den sakens skull.

När vi skulle lägga på sa jag lite obetänksamt: ”… och de är utslitna i handflatorna, men det gör inget, jag tar ju bilden av ovansidan.”

Då sa hon: ”Skicka hit dem, så lagar jag dem åt dig!”

Tillbaka kom perfekt lagade vantar och ett par nya.

”Du måste ju ha ett par med bokens årtal på!” skrev Aina på kortet som hon skickade med.

Efter det beställde jag vantar från henne vid flera tillfällen och fick alltid betala genom att sätta in en valfri slant till EFS Mission.

Ni förstår att jag saknar henne!