Drömprojekt

Idag har jag lånat bilder från Stoorstålkas Facebook-sida. Ren reklam alltså, och jag får inget betalt för den alls. Men det är ju så att jag älskar Porjusvanten!

Våren 2001 reste jag mot Arvidsjaur för att intervjua Aina för tidningen jag arbetade på då — det var en av de sista intervjuerna jag gjorde innan jag slutade. Aina bodde i Glommersträsk, så när jag hade åkt en bit med bussen klev hon på, och vi åkte till Arvidsjaur tillsammans. Där gick hon runt på ett äldreboende och var ett slags enpersonsbesökstjänst. Hennes man hade bott där länge, så hon kände alla från hans tid och hade lärt känna alla nya eftersom hon var där regelbundet. Det var det reportaget skulle handla om. Vi träffade också diakonen i Arvidsjaur — hon fungerade som ett slags handledare för Aina i arbetet.

När vi var klara öppnade Aina sin ryggsäck och sa:

”Jag stickade ett par vantar för du skulle komma hit.”

Det var mina första Porjusvantar, och Aina berättade också legenden om dem.

Vi höll kontakten — Aina skickade vackra handskrivna brev med teckningar i, och en av de berättelser hon skickade blev en julnovell i tidningen.

När jag kanske tio år senare började arbeta med syföreningshistoria frågade jag Aina om Porjusvanten igen, och hon berättade alltihop en gång till, och då insåg jag också att jag kunde beställa vantar av henne till mina vänner. Hon ville att jag skulle sätta in en gåva till EFS Mission för varje par, men jag fick själv bestämma hur mycket. Så hade hon ”alltid” gjort, ända sedan hon hittade mönstret, och hon hade stickat ”ett berg”. Mina vänner blev så glada!

Porjusvantar med tre olika bottenfärger. Bild: från Stoorstålkas Facebook-sida

Nu förstår jag att det bara är en eller en och en halv version av Porjusvanten jag kände till — Aina stickade ibland med svart som bottenfärg och ibland med en mörkgrå färg som skiftade i svart. Men den är ju vacker med naturvit och ljusgrå bottenfärg också!

Aina dog för några år sedan, så jag kan inte skicka fler vykort till henne med beställning på tre par vantar till så som jag gjorde i några år. Kanske borde jag köpa mig en materialsats och försöka sticka egna? Det vore ju ett drömprojekt.

***

Här skrev jag också om mina fina vantar för några år sedan.

Och här kan man läsa tidningen Hemslöjds helt fantastiska långa och innehållsrika intervju med vantforskaren Erika Nordvall Falck.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.