Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Tanzania

Alla nyfödda får en mössa

Här kommer en hälsning från sjukhuset i Bunda i Tanzania genom Marita!

I somras tog hon med sig ungefär 1 000 prematurmössor i resväskor när hon och hennes man Carl reste tillbaka efter sina semesterveckor i Sverige. Nu har hon fått en leverans som består av lite större mössor — inte så stora ändå, men i vanlig nyföddstorlek.

Det betyder att alla nyfödda på sjukhuset kommer att få en mössa ett tag nu. En hälsoinsats det också, för alla nyfödda riskerar att bli nerkylda och mår bra av att ha en mössa som hjälper dem att hålla värmen och koncentrera sig på att växa och bli starka!

Här är en som hade tur och fick en mössa som verkligen matchade filten.

Kanske är det någon av er som känner igen en mössa från stickorna hemma i somras? Alla kommer inte att hamna på bild, för det är mycket arbete för Marita med GDPR-papper (och inte alltid så lätt att förklara för föräldrarna vad GDPR är för något!), men de bilder som kommer kan vi ju njuta desto mer av!

Det brukar födas ungefär 160 barn i månaden på sjukhuset i Bunda, så 1 000 mössor (om det nu var så många i den leverans Marita fick den här gången) räcker i ungefär ett halvår om barnen får en var.

Tack alla ni som var med och stickade i somras!

Alla skoldagar

Av Posted on Inga taggar 0

Det här är Zion William som jag träffade på en konferens våren 2018.

Zion på skolbesök. Bild: Chimz Photography

Konferensen var i Arusha i Tanzania, och det är också där Zion bor. När jag träffade henne hade hon hand om administrationen på en stor skola, men hon hade en plats i ett av konferenstälten för att berätta om ett kosmetikamärke som hon hade startat tillsammans med vänner. De arbetade med lokalproducerade råvaror, och vi pratade en stund om det, och jag fick hennes visitkort, och vi blev Facebook-vänner.

Bild: Chimz Photography

Det var tack vare Facebook som jag förstod vad hon allra helst håller på med: projektet School Girl Essentials.

I många länder ramlar flickorna ur skolan när de hamnar i puberteten. De går inte till skolan när de har mens, och varje gång missar de några dagars lektioner, och efter ett tag kan det göra att de hamnar efter så mycket att de inte klarar att komma ifatt.

Bild: Chimz Photography

Zion och hennes medarbetare gör skolbesök och har lektioner om det som här i Sverige kallas sexuell och reproduktiv hälsa — fast de använder ord som eleverna har en chans att förstå, och de tar upp deras frågor.

Bild: Chimz Photography

Eftersom Zion själv har mycket erfarenheter från skolvärlden vet hon vad som behövs för att besöken ska fungera på alla sätt.

Bild: Chimz Photography

Klasserna kan vara jättestora!

Alla flickor får ett set med just det som Zion kallar School Girl Essentials — mensskydd. Hon har gjort bedömningen att det som fungerar i de sammanhang där hon rör sig, i Tanzania, är tygbindor. Tanzania är ett enormt stort land, och olika folkgrupper kan ha lite olika förhållande till kroppen. I grannlandet Kenya vet jag att det finns minst ett par organisationer som gör skolbesök och delar ut menskoppar, men Zion har alltså bestämt sig för bindor. De köps in lokalt, och varje flicka får ett paket med fem bindor, tre par trosor och en tvål.

”Utbildning hela månaden, alla månader” är Zions slogan, och det är verkligen sant: när flickorna slipper missa skoldagar hänger de med mycket bättre och kan slutföra de utbildningar som de får chans att gå. Hurra!

Och här är School Girl Essentials webbplats, där man kan läsa massor och ge en gåva till arbetet!

Omplåstring och nya vänner

Marita som tog med sig många, många mössor till Tanzania i somras är ju barnsjuksköterska — och naturligtvis från början vanlig sjuksköterska. Nu blir det fler och fler som vet om det i Mara där hon bor.

Förra hösten fick bibelskolan (där Maritas man undervisar, Annas anm) pengar från en dansk missionssjukvårdsfond, bland annat till första-hjälpen- utrustning.

Den kommer till nytta flera gånger i veckan, för små skador, huvudvärk och annat. Idag efter gudstjänsten fick jag lägga om bandaget på Carolines hand, med många intresserade åskådare.

Förra veckan skar sig Joseph på en liten lie när han slog gräset. Idag ramlade han ner från ett träd!

Min ”mottagning” är oftast vår veranda. Ibland får jag ta med en sjuk bibelskoleelev till jobbet, till sjukhuset i Bunda.

I eftermiddags var min granne Monica, som är sjuksköterska på den lilla vårdcentralen här intill, och jag på hembesök. En gammal man, Paulo som är över 90 år och vars fru går i kyrkan här, blev påkörd av en motorcykel i somras när han var ute och gick. Han har inte kunnat gå sedan dess och behövde hjälp med kryckor.

Grannen och snickeri-ansvarige Wilson var med mig och tog mått häromdagen och tillverkade sedan ett par. Dem överlämnade vi idag. Paulo fick hjälp att resa sig och stå upp lite. Sedan satt vi och pratade en stund med det gamla paret, och innan vi gick bad vi Fader Vår tillsammans.

När vi promenerade hem och pratade, och Monica förstod att jag är svensk, inte norsk eller dansk som de andra missionärerna här, blev hon överraskad och glad. Hon kommer från Nkinga, där jag ju har varit många gånger, och det visade sig att hennes mamma hade arbetat hos en svensk missionärsfamilj där när Monica var liten. Familjerna har fortfarande kontakt.
När jag kom hem letade jag upp en av de svenska missionärerna på Facebook via gemensamma vänner och skrev en hälsning på Messenger, och hon blev så glad! Världen är allt bra liten!

***

Tack för att du berättar, Marita!

Nkinga Hospital har länge haft många kontakter med Sverige och har till och med en egen svensk stödorganisation, Nkingas vänner. Det finns också en grupp som kallar sig Skynket och som tillverkar fantastiskt fina brickor av tanzanska kangas. Om man ”följer” Skynket på Facebook dyker det upp så vackra bilder och tips om när gruppen är på olika ställen och säljer brickorna. En rekommendation!

Tre som mår bra

Minns ni de här syskonen?

De föddes i våras, en pyttepytteliten och två lite större.

Och de fick bra vård direkt, och mössorna var en del av den, och de har vuxit …

Och vuxit …

Och vuxit …

Och deras storasystrar är SÅ stolta över dem.

Den här veckan har Marita och Bundasjukhusets matron varit på hembesök igen, och såhär ser flickorna ut nu!

Vilken total charm eller hur?

Inte undra på att Marita ser alldeles lycklig ut.

Virkad bläckfisk är en självklar favoritleksak.

Man kan krama den och ändå ha utrymme för att stoppa fingrarna i munnen.

Det är så underbart att det går så bra för det här tre. Det gör det inte för alla. Tvilling- och trillingfödslar riskerar alltid att bli svårare än enbarnsfödslar, och att födas ensam är inte heller någon garanti för att allt blir bra. Men mössor och känguruvård är två viktiga steg. Marita hälsar till oss allihop!

Resan runt kriget — i S:t Pauli i Göteborg

Av Posted on Inga taggar 0
Drottningholm på gammalt vykort.

Med det här fartyget reste min mormor och morfar, Judith och Josef Imberg, från hamnen i Göteborg och genom och runt kriget i maj och juni 1944 för att ta sig till Sydafrika och sedan vidare med tåg och båt och buss till Kigarama i Tanzania. Där skulle de arbeta i den lutherska kyrkan eftersom alla tyska missionärer som hade varit där hade blivi internerade. Ungefär 30 svenska missionärer från olika samfund kunde resa ut eftersom Drottningholm skulle användas för att hämta krigsfångar i Sydafrika och ta dem till Europa. På utresan var det alltså bara ungefär 30 passagerare på ett fartyg som var byggt för 1500!

Min mormor och morfar skrev dagbok, och i efterhand har de och mina morbröder och min mamma samlat ihop mer om resan.

Det har jag lovat att berätta om på en fika-och-föredrag-träff i S:t Pauligården i Göteborg på tisdag vid elva.

Passar dagen och tiden och platsen någon som läser det här? Då är du mycket välkommen!