Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Uppifrån-och-ner

Hedersplats

En rolig sak som jag liksom halvberättade häromdagen: Femtimmarskoftan, en modell som jag satte ihop efter att ha läst engelskspråkiga beskrivningar till flera enkla koftor som var mycket lika varandra, har ju funnits i en bok och på min blogg och på Järbos blogg ganska länge nu.

Till boken stickade jag den i ett ekologiskt ullgarn från Marks & Kattens, mjukt men inte så enkelt att tvätta. När jag skulle sticka ett nytt exemplar och ta nya bilder till Järbos blogg skickade Kalle som arbetade där då en stor förpackning med brandgult Raggi-garn — så brandgult blev ”seriefärgen” för alla de olika varianter jag gjorde det året.

Men förra året bestämde Järbo att den skulle få ingå i den ordinarie mönsterkollektionen, och där finns den nu, uppstickad i flera exemplar av någon jag inte vet namnet på, med fina bilder som en för mig okänd fotograf har tagit i vackert vinterväder. Det finns möjlighet att beställa utskrivet mönster (det går också att hämta en fil gratis) och garnförslag och allt!

Visst blev det vackert?

Spara den här länken om du vill kunna komma åt beskrivningen igen, och sprid den gärna!

En summering

Strax före jul räknade Ingvor årets koftor och packade dem tillsammans med mössor och strumpor för att köra med dem till Slättmissionens Hjälpande Hand.

Det var …

… 75 stycken!

Helt otroligt, eller hur?

(Den som tittar noga ser också en Yemenväst som har lagt sig ovanpå, nästan som på en lagbild!)

”Jag har stickat den koftan varje år sedan jag såg den i Hemmets Journal”, berättar Ingvor. ”Förra året blev det 100 koftor med mössor och tossor. De två senaste åren har jag stickat den lite större storleken. Här blir det inga restgarner kvar — den går ju att variera i det oändliga. Slättmissionens Hjälpande Hand i Stenum blir jätteglada för varje leverans från mig. Jag tror att det är sjätte året i rad jag har stickat och skänkt.”

Så fantastiskt fint, Ingvor! Tänk att veta att 75 barn kommer att få en mycket bättre start i år tack vare det arbete du har lagt ner!

Femtimmarskoftan blev ”ett vanligt mönster” på Järbos webbplats i höstas — tidigare har den funnits i bloggen där. Här kan du hämta det och, om du vill, beställa en elegant utskrift och ett garnpaket!

Massor av vackra koftor

God fortsättning, alla!

Och förlåt tystnaden här — jag har arbetat väldigt mycket (med andra saker) och varit så trött. Och sjuk ett tag också, men det var inte covid-19, och jag mår bra igen nu.

Ett bra sätt att börja det nya året var att få syn på Elisabeths bilder av de koftor hon stickade under 2021!

Redan den här bilden kan ju göra en alldeles varm i hjärtat — särskilt som Elisabeth skriver att hon har stickat koftorna till olika biståndsprojekt.

Här ser man fler, och man ser också att allihop är Två trådändars lilla kofta. Så fantastiskt att beskrivningen kommer till användning på det här viset!

Här ligger ännu fler hopvikta och staplade. Elisabeth berättar att hon har fått en del av garnet från hjälpstickningsvänner. Tur det. Hon har fördelat koftorna mellan Slättmissionens Hjälpande Hand, Östhjälpen och ytterligare en organisation.

Till många av dem finns det mössor.

Och här är den stora gruppbilden. Helt otroligt!

Så kan man tänka på att de barn som kommer att få de här koftorna antagligen kommer att vara 2022-barn allihop. Få av dem har mött sina föräldrar än. Alla har de hela sitt liv framför sig. Hoppas att det blir bra för dem!

Tack Elisabeth för bilderna och för din omsorg om barn och barnfamiljer!

Kanske en idé

Förra veckans lilla experiment, stickat framför A United Kingdom: en dopdräkt med stickat ok (som jag verkligen har stickat) och sydd nederdel (som jag inte har sytt än — det är en vit T-shirt som ligger där och låtsas).

Min tanke är att den kan vara ett fint samarbetsprojekt i en familj eller en församling och att man kan använda tyg som har varit något annat (finduk? lakan? brudklänning?) nertill.

Och finns det gamla vita spetsar så kan man använda dem. Är det ett fint överlakan med spets använder man såklart överkanten som nederkant.

En poäng är såklart att där passformen är viktig och sömnaden skulle ha blivit lite pillig slipper man sy, och där stickningen skulle ha blivit tidskrävande använder man tyg och syr med bara raka sömmar istället. Och så tycker jag dessutom att den här sortens materialblandning är vacker.

En annan poäng är att oket är mer elastiskt än ett sytt, så dräkten är enklare att ta på och kanske också lite skönare att ha på. Och aningen mer flexibel i storleken än dopdräkter sydda helt i vävt tyg.

Vad tror ni?

Slipover för två

Minns ni att jag stickade en liten slipover i påskas?

Den ser kanske ut som ett restgarnsprojekt, men det var bara det senapsgula garnet som nästan tog slut.

När jag hade maskat av den blötte jag den och la den på badrumsgolvet för att den skulle börja torka, och då fick den ett stänk av ett rengöringsmedel på sig. Jag såg det inte förrän det hade blivit ett hål …

… och jag trodde att jag skulle klara att göra en snygg lagning, men vänsterkanten blev verkligen ojämn. Vad man inte ser är att jag försökte på flera sätt och repade upp innan det blev såhär. Och mottagaren kan inte vänta på att jag får gå en lagningskurs, så till slut fick det vara.

Här är den tillsammans med storasyskonsslipovern som jag hoppas ska passa ett av mottagarens storasyskon.

De har en mycket, mycket flink mamma och en farmor som också kan allt, så kanske kan någon av dem fixa till lagningen med någon dekorsöm runt kanten eller så.

Som ni ser är jag fortfarande lite osams med konceptet tvåfärgsstickning — jag tycker inte att jag stickar stramt medan jag håller på med tvåfärgsränderna, men så snart det blir enfärgat igen blir ytan bredare. Det retar mig förstås. Kanske vänjer jag mig och lär mig om jag försöker några gånger till!

Garnet är det fina yllegarnet från Lettland, det som används till lettisk vantstickning och till Klippans yllefabriks filtar. Jag har inte varit i Klippans yllefabriks utförsäljningsbutik än men har hört att man kan köpa garnet mycket billigt där. Mina härvor är direktimporterade från Lettland — de har kommit i paket från Ita. För ett par år sedan skulle jag inte ha kommit på tanken att kombinera de här färgerna, men nu tyckte jag att det var roligt!

Och modellen är förstås Två trådändars lilla slipover.

Samuels koftor

I ett rött hus med vita knutar här i Småland bor min yngste gudson, Samuel, med sin mamma och sin pappa och sina storasyskon.

Alla barn i familjen har varit pyttesmå, så jag skickade ett paket med koftor och tröjor lite på måfå och hoppades att han förr eller senare skulle kunna använda dem. Lite senare i somras dök han upp i Kalmar i en blå som jag tror att jag har missat att fotografera när den väl blev klar. Såhär såg den ut precis när jag hade tagit av garnet:

Den är stickad i ett alpackagarn från Järbo, och det är så mjukt, så mjukt, men jag har undrat hur det fungerar till spädbarnskläder som man ju kan behöva tvätta ofta och noggrant.

Den här, i det ekologiska bomullsgarnet Linea Pura, har han också fått:

Garnet köpte jag i Nederländerna förrförra sommaren, och jag önskar att jag hade köpt ett nystan till! Som ni ser fick jag skarva in en annan bit för att kunna avsluta avmaskningen.

Den här har jag stickat i Blue Ocean-garnet, alpackablandningen (det finns en bomullsblandning också), från Svarta Fåret. Det är en Lilla tuffing utan halvvantarna i ärmsluten. Garnet består av dels återvunnen alpacka och dels fiber (ungefär som akryl) som har framställts av plast som har fiskats upp ur haven. ”Så när man tvättar den och det lossnar plast är det som att plasten återvänder till havet?” sa Samuels mamma. Usch ja, antagligen. Vad det är brutalt sorgligt med all plast och allt den förstör till och med när vi försöker återvinna den.

Resåren nertill var inte tänkt att bli så oregelbundet randig. Jag gjorde helt enkelt slut på båda färgerna!

Det här är inte Samuel utan en favoritpojke som hjälpte till som fotomodell en vårdag för ett par år sedan och slocknade mitt i arbetet. Han har en Två trådändars lilla tröja som är stickad i rester av Kehräs Lauri. Den var på gränsen till för liten redan vid fotograferingen, så Samuel fick den också.

De senaste veckorna har jag arbetat med en ny slipover till Samuel och en matchande, lite mer modest, till ett av hans storasyskon. Visar snart!