Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Intervju

”De gillade mina babypaket på kliniken”

Äntligen blir det av — en intervju med Linda som har haft en månadslång sömnadskurs i Loki i Kenya och som håller kontakten med byn bland annat genom att arbeta med startpaket för de nyfödda där. Du som vill vara med och hjälpa till hittar kontaktuppgifter en bit ner!
***
Här är Linda med en av deltagarna när sykursen avslutades i början av år 2014.
Hej Linda! Du har just levererat ett par IKEA-kassar fulla med babypaket — hur åker de vidare nu, och vart, och till vem?

Jag levererar babypaketen till Birgitta och KeA Arnlund som arbetar i en by i nordvästra Kenya som hetter Lokichogio (Loki). De tar med sin babypaketen när de reser dit och lämnar dem till en medicinsk klinik i byn. På kliniken delas paketen ut till kvinnor som kommer dit för att föda.
Linda och KeA möts vid en bagagelucka sensommaren 2017 för att ordna en ny startpaketsleverans. Foto: Birgitta Arnlund

Varför arbetar du med babypaket?

Projektet startade efter att jag volontärarbetat i Loki i början av 2014. Jag hade med mig mycket kläder till Loki, bland annat två babypaket som jag sytt. Vi hade en klädutdelning innan jag åkte hem, men de två babypaketen delades aldrig ut så Birgitta lämnade dem till kliniken. På kliniken gillade de mina babypaket och tanken föddes att man kanske kunde dela ut paket till alla barn som föds på kliniken. Birgitta frågade mig om jag ville vara ansvarig för babypaketen och jag tyckte att det var en väldigt bra idé.

På kliniken har de sett en ökning av antalet kvinnor som kommer till dem för att föda sedan de började dela ut babypaket. Det är väldigt bra eftersom många kvinnor i Loki fortfarande föder sina barn hemma, vilket innebär att bebisen inte har tillgång till rätt vård om det skulle behövas. Vi är glada att vi på ett enkelt sätt kan bidra till att bebisarna får en bra start i livet både genom vård och värmande kläder.

Hur många har det blivit hittills?

Jag vet inte riktigt säkert eftersom jag tyvärr inte hållit räkningen, men 2015 levererade jag 90 paket, och nu i augusti 2017 blev det 40 paket. En del paket skickas direkt till Birgitta, så det har nog blivit några hundra paket sedan starten 2014.

Nu finns det ju en sömnadsgrupp i Loki, och de syr allt möjligt — varför är det viktigt att fortsätta med babypaketen?

Sygruppen syr sådant som kan säljas för att de ska få lön och för att finansiera syprojektets fortlevnad. Arbetet med babypaketen är helt oavlönat, och det gör att paketen kan vara gratis. Babypaketen fyller ju en väldigt viktig funktion eftersom de innebär att fler kvinnor söker sig till kliniken för att föda barn, och det i sin tur ger barnen en större chans att överleva eftersom de får både vård och värme.

Ett startpaket sommaren 2017, efter Birgittas ”revision”. Foto: Linda Westermark

Vad är det i dem?

Varje paket innehåller

En stickad/virkad kofta
En stickad/virkad mössa
Ett par stickade strumpor (om det finns)
Två tröjor i trikå eller vävd bomull med lång eller kort ärm (klänning går också bra)
Ett par byxor i trikå eller vävd bomull
Två småbyxor/blöjbyxor i trikå eller vävd bomull
En mössa i trikå eller vävd bomull
Tvättlapp
Filt (vi funderar dock på att byta ut denna mot en kanga köpt i Kenya framöver)
Plaggen ska vara i storlek 56 eller 62.
Vilket av plaggen syr eller stickar eller virkar du allra helst själv?
Jag brukar sy det som saknas för att paketen ska bli kompletta. Tidigare har jag virkat och stickat ganska mycket, men nu syr jag bara.

Vilka är det som arbetar tillsammans med dig, och hur går ert samarbete till?

Jag har ett antal kvinnor som hjälper mig att sy, sticka och virka till babypaketen. Många har jag fått kontakt med via gruppen Handarbeta för välgörenhet på Facebook. När det närmar sig leverans brukar jag skriva ett inlägg i gruppen och efterlysa de plagg som saknas. De som hjälper till skickar plaggen med post eller lämnar dem hos mig i Stockholm.

Vad är det som oftast saknas?

Vi gjorde om innehållet i babypaketen för ett tag sedan när Birgitta hade utvärderat hur de kläder vi skickar används. Då bestämde vi att varje paket ska innehålla två tröjor och två småbyxor. Dessa plagg har varit den begränsande faktorn just för att det ska vara två i varje.

Om man vill hjälpa till, vad kan man göra då?

Man får gärna kontakta mig om man vill skänka något till insamlingen, antingen om man redan har kläder på lager eller för att fråga vad som saknas. Jag kan nås via Facebook eller ett mail till lindawestermark@hotmail.com.

I gruppen Handarbeta för välgörenhet på Facebook finns många bra mönster man kan exempelvis använda för att sy byxor och mössor eller sticka koftor. Det finns också många gratismönster på internet. Ett mönster på långärmad tröja i trikå finns här (använd minsta storleken) och ett mönster på haremsbyxor som jag har inspirerats av finns här. Det är väldigt litet i storleken, men om man lägger till några centimeter i midja pch ben och på bredden fungerar det utmärkt att sy byxor i både trikå och vävd bomull.

***

Tack, Linda! Tänk vad mycket det kan bli — och jag tror att vi är många som hejar på dig!

Det är fortfarande mycket svårt med maten i Loki och i stora delar av Afrika. Läs mer om det här.

Mål: 500 startpaket för nyfödda i flyktingläger i Irak

Här kommer ett slags rekordintervju — för Maria som berättar i den var en av dem som ledde det stora mormorsruterekordprojektet som avslutades i Göteborg nyligen. Ni kommer att få möta henne några gånger till framöver, för hon har mycket att berätta och många tips att dela med sig av. Vi börjar idag!

Här är Maria när mormorsruterekordet var i stort sett klart. Foto: Annie Pettersson

Hej Maria! Vad är det för en grupp du är med i — kanske först: vad kallar ni er?

Det är en projektgrupp som jag skapade i februari 2017 i samråd med ytterligare fyra personer. Skånegruppen kallar vi den och den består av 38 medlemmar i vad vi kallar produktionsgruppen. Tanken med Skånegruppen är att ha en liten, lokal grupp med möjlighet att träffas regelbundet och ibland spontant.

Att hålla produktionsgruppen liten känns viktigt för att hålla den lättöverskådlig. Därför är just den delen av Skånegruppen väldigt restriktiv med intag, men vi har också en öppen grupp där man gärna får ansluta.

Eftersom vi handarbetar för välgörenhet kändes det lokala viktigt — på det viset kan vi dra ner på transporter och förenkla logistiken så mycket som möjligt, både av ekonomiska skäl och för miljöns skull.

Var samlas ni, och hur ofta?

Under gruppens uppbyggnad har vi träffats regelbundet, ofta en eller ett par gånger i veckan. Då har vi varit på olika caféer, träffats hemma hos varandra, åkt på shoppingturer för att handla till exempel garn — det är sällan vi missar en rea eller ett nedsatt pris på till exempel Netto eller Rusta, vi har hjälpts åt att samla in material från privata givare, och så vidare.

Vårt officiella startdatum är egentligen den andra september. Anledningen är att många av gruppens medlemmar också har jobbat med ett annat projekt som hade sitt slutdatum den 19:e augusti. Det kändes bäst att fokusera på ett projekt i taget. Men det har varit lite svårt att inte tjuvstarta, så vi har redan producerat hundra babypaket som överlämnas till International Volunteers Organization den 29:e augusti.

Maria Lundgren och de andra i International Volunteers Organization kommer att ta emot de 500 startpaketen för nyfödda och se till att de kommer fram till familjer i flyktingläger i Kurdistan.

Här är startpaket nummer 93 som gruppen i Skåne har komponerat. Foto: Maria Härfstrand

Vad är ert mål med arbetet just nu?

Målet just nu är att göra 500 babypaket i storlek upp till tre månader, 62 cl, åt International Volunteers Organization. De arbetar i ett flyktingläger i irakiska Kurdistan.

Vi frågade IVO vad som just nu behövde mest. ”Allt behövs” blev svaret — men om de fick önska så var de i stort behov av babypaket och hygienpaket. Vintern 2016–-2017 frös många små barn ihjäl, och den allmänna hygienen i lägret är bristfällig eftersom det saknas hygienartiklar och toaletter och duschar. Vi valde babypaketen.

Vad ska det vara i ett startpaket för en nyfödd?

Vi har tittat på en del olika babypakets uppbyggnad och utifrån deras innehåll diskuterat med IVO. Sedan har vi komponerat ihop ett förhållandevis omfattande paket som kan varieras efter det väldigt skiftande klimatet. Till exempel har vi valt att lägga i två par byxor, ett par tunna och ett par lite varmare. De kan användas var för sig eller dubbla.

Eftersom vi arbetar med återbruk använder vi alla tänkbara material, kvaliteter och tekniker: sy, sticka, virka. Vi använder även hela och rena babykläder från second hand.

I våra paket ingår:

  • en filt (minst 90 x 90 centimeter)
  • ett par varma byxor,
  • ett par tunnare byxor
  • en blöjtrosa
  • en kofta eller jumper
  • en body/t-shirt/Yemenväst
  • en mössa
  • ett par vantar,
  • ett par sockor
  • en handduk
  • en tvål i bit
  • två tvättlappar
  • tre tygblöjor med fyra säkerhetsnålar
  • en mjuk leksak som kan följa med barnet de första åren
  • och allt packas i en tygkasse för att underlätta förvaringen i de fuktiga tälten

Varje babypaket numreras och fotograferas för att sedan läggas ut i vår officiella Skånegrupp där man också kan följa vårt arbete, främst genom ett bildgalleri.

Varför är det så viktigt för er med återbruk?

En anledning är naturligtvis att hålla nere kostnaderna — det känns nödvändigt eftersom vi arbetar ideellt och med hjälp av gåvor från utomstående och från den egna privata kassan. Att vi håller nere kostnaderna gör det också möjligt för fler att vara med och arbeta eftersom det inte nödvändigtvis behöver påverka den egna ekonomin.

En annan aspekt är vår miljö. Att återbruka hjälper oss att hålla ner såväl sopberg som nyproduktion. Vi kastar alldeles för mycket kläder, textilier och saker överlag som utan större ansträngning skulle kunnat ges nytt värde med några enkla ingrepp och lite tid.

 

Vad kan man göra om man vill bidra till ert arbete?

Såklart blir vi väldigt glada om fler vill bidra med något till babypaketen, men det som är det svåraste att få till i ett sådant här projekt är transporterna till slutdestination. Transporterna innebär en hel del omkostnader, och IVO gör ett fantastiskt arbete med att samla in pengar till det. Om man vill stödja vårt arbete så är ett ekonomiskt bidrag till IVO en fantastisk hjälp. Ju mer pengar de kan få in, desto tätare kan transporterna gå iväg och fler barn hjälps snabbare.

Vill man stötta ekonomiskt genom att underlätta transporter kan man göra det genom att lämna ett bidrag till IVO på Swish 0733814516 eller till konto 6764 – 678 669 392

Vill man istället följa vårt arbete och stötta oss med handarbete eller tvål så kan man ansöka om medlemskap i vår officiella Skånegrupp.

***

Tack för idag, Maria! Det kommer alltså mer snart, både för er som vill vara med i Skånegruppen och för er som vill bli inspirerade på distans!

 

”Varenda liten stump tas tillvara”

I Hallstavik pågår det just nu en utställning som är kultur, kulturhistoria, gemenskap, omvärldsansvar, generositet, värme, kreativitet, teknisk skicklighet, inspiration, färgprakt och medmänsklighet i ett. Inte så illa eller hur? Jag frågade Solveig Stjärnholm, som har varit med och gjort den, om hon kunde svara på några frågor. Bilderna har två andra stickerskor, Elisabeth Brandell som är med i gruppen och Birgitta Nääs som var på genomresa, tagit. Tack, allihop!

***

Väggar, hyllor, utställningsskärmar och själva taket — allt upphängningsutrymme gick åt! Foto: Birgitta Nääs

Hej Solveig! Elisabeth har visat fina bilder från en utställning, och du har visat ett reportage i lokaltidningen — var äger utställningen rum?

Den är på biblioteket i Hallstavik, i konstföreningens lokal.

Förberedelserna för utställningen har också krävt mycket samarbete. Foto: Elisabeth Brandell

Vilka är ni som har gjort allt det vi ser på bilderna?

Det är två grupper som har stickat — några av oss är med i båda grupperna. Den ena är stickgruppen på Blixtens café, den andra är stickgruppen i Häverödal.

Hur brukar ni träffas?

Gruppen på Blixtens café träffas tio gånger per termin. Stickgruppen i Häverödal träffas varje onsdag vid tolv året runt. Båda grupperna är studiecirklar i ABF Norrtäljes regi.

Här hänger barnkläder i alla storlekar och i många olika modeller, bland andra Yemenvästen. Foto: Elisabeth Brandell

Är det alltid samma medlemmar som ses? 

För det mesta är det samma som kommer. Vi tar gärna emot fler som vill sticka!

Vad tycker ni mest om att göra?

De flesta stickar och har sina favoriter, till exempel raggsockor, mössor, småbarnströjor och vuxentröjor. Vi stickar också filtar av restgarner — varenda liten stump tas tillvara.

Restgarnsfiltar är en specialgren för de båda grupperna. Foto: Elisabeth Brandell

Vart brukar ni skicka det ni gör?

Vi skänker till Öppen hand i Alunda, och de kör våra kläder vidare med egen transport till Rumänien, Moldavien och Estland. De har egen personal på plats som delar ut kläderna till människor som behöver dem.

Vad har ni fått för respons på utställningen?

Alla som har sett utställningen är förvånade att vi kunnat sticka så mycket fina saker. Jag blir så glad för alla kommentarer på Facebook — de stimulerar oss att jobba vidare.

Här kan man inspireras av både färdiga plagg och lite att läsa. Foto: Birgitta Nääs

Vad är det som håller motivationen uppe i er grupp? (Det ni visar måste ju vara tusentals timmars arbete!)

Motivationen är att vi vill hjälpa andra, och vi vet att det vi stickar värmer människor. Vi får tillfälle att prata, sticka, dricka kaffe och umgås under trevliga former.

Idén att samarbeta med ett bibliotek och ställa ut det tillverkade innan det skickas — är det något du skulle rekommendera till andra hjälpstickningsgrupper?

Samarbetet med biblioteket och konstföreningen kom till genom Kerstin Alm som leder cirkeln på Blixtens café. Hon har ställt ut vävstugans alster där tidigare. Jag kan varmt rekommendera andra grupper att kontakta bibliotek eller kommun för att visa vad flinka fingrar kan tillverka. Vår utställning heter just ”Kvinnors flitiga fingrar”.

Nästan klart så att besökarna kan släppas in! Foto: Elisabeth Brandell

Vad har ni för planer för hösten?

Våra planer för hösten är att sticka vidare på våra träffar. Och vi skulle behöva någon som kan sponsra oss med garn!

***

Tack igen, Solveig och fotograferna!

Är det någon som vill komma i kontakt med grupperna för att gå med i någon av dem eller ställa frågor eller bara hurra? Skriv till mig i kommentarfältet här nedanför, så förmedlar jag kontakt!

1000 nyfödda i världen får startpaket via Nancy

Nancy sorterar barnkläder för fullt. Bild lånad från Hemmets Journal som i sin tur har fått den från TTELA.

Nancy Smith i Frändefors i Dalsland är med i gruppen Handarbeta för välgörenhet på Facebook, och vi har haft lite kontakt om olika insamlingar. Tillsammans med sin grupp Händer för andra länder har hon satt en väldigt fart, och när det närmade sig 1000 packade och skickade startpaket för nyfödda tipsade jag Hemmets Journal om arbetet.

Nu har Joakim Norling gjort en intervju med Nancy — läs den här!

När han gjorde den var Händer för andra länder redan uppe i 1180 paket. Det går undan, som sagt!

PMU tar emot startpaket på den här adressen:

PMU

Skattegårdsgatan 1

447 35 VÅRGÅRDA

Och Slättmissionens Hjälpande Hand tar emot på den här:

Slättmissionens Hjälpande Hand

Stenum Romlycke

532 94 Skara 

 

Bärmössor blir sjukvård i Gambia

Av Posted on Inga taggar 1

Nu kan det verkligen vara dags för en intervju med Carol Thuresson i Borås!

För några år sedan hörde Anita Blomberg i Falun av sig till mig och berättade om ett insamlingsarbete som hon var engagerad i, Aspeboda Foundation for Children. En del av er kanske minns den insamling som det resulterade i — Anita bad om stickade bindor, och det blev massor, massor, massor av frågor om hur det fungerar med sådana. Anita svarade tålmodigt och tog till och med bilder!

Carol var en av många om blev engagerade då, och hon har fortsatt. Ett av hennes mycket synliga projekt är bärmössor som hon stickar och säljer för att få in pengar till AFFC:s hälsoarbete. Här har hon svarat på några frågor som jag skickade — tack Carol!

***

Carol på marknad i Göteborg — med ett bord fullt av saker som säljs till förmån för AFFC:s arbete och med stickningen igång i väntan på kunderna. Foto: Cecilia Haapasaari

Hej Carol! Du visar ju bilder på mössor ibland. Alla verkar vara stickade efter samma beskrivning. När och var hittade du den?

Beskrivningen till bärmössorna fick min mamma när hon gick en utbildning någon gång på 1980-talet. Jag vet inte riktigt när jag fick det, men jag började sticka mössorna i början av 90-talet. Då hade jag dem på en julförsäljning på mitt dåvarande jobb, och jag fick så många beställningar att jag fick långvariga smärtor i armen!

Hur många har du stickat?

Jag har ingen aning, men det är nog uppemot 500. Om inte fler …

Hur kommer det sig att du har bestämt dig för att stötta AFFC (Aspeboda Foundation For Children) med ditt stickande?

Anledningen till att jag stickar och säljer för att stötta AFFC är att de gör ett så fint arbete nere i två byar i Gambia. Det behövs pengar till allt möjligt, framför allt sjukvård men tidigare också till brunnar och vattenförsörjning, och detta är mitt sätt att få in pengar. Något jag kan sitta i min soffa och göra som möjliggör för människor långt härifrån att få läkarbehandling eller tandvård.

Hur går försäljningen till?

Jag får beställningar från vänner och kolleger, men främst är det min vän Ingela Berdtsson som har en massa kontakter som vill ha mössor! Så det är ett gott lagarbete.

Vet du hur mycket pengar mössorna har resulterat i?

Jag har ingen aning hur mycket pengar mina mössor genererat genom åren … Men det är så häftigt att något jag gör med glädje, stickar, blir till glädje för dem som köper mössorna — och att deras pengar blir till hjälp för människor som annars inte skulle ha en möjlighet att få hjälp. Det känns stort.

Jag måste inte åka till Afrika själv — det skulle jag aldrig våga! — utan jag kan sitta i mitt sköna soffhörn och göra något för någon i Manduar eller Sankandi.

Vad gör du om du blir lite trött på att sticka samma sak om och om igen?

Jag tröttnar inte på den här modellen. Den är så enkel, och i och med att man stickar på rundsticka går den snabbt att göra och är lätt att ta med sig i bil och till vänners soffor.

Jag kan ju nästan sticka dem i sömnen, så det är så lätt att få till dem. Och de verkar aldrig bli omoderna! I vissa familjer blir det barnbarnen som får en sån mössa som deras mamma en gång fick. Men jag har utvecklat från att bara göra blåbär och jordgubbar till cupcakes, plommon, björnbär, citroner, apelsiner, prins- och prinsessmodeller samt dopmössor med silvertråd i ”bladverket”.

Vad ska man göra om man vill engagera sig tillsammans med dig?

Att sticka eller handarbeta på något annat sätt och sälja det man tillverkar är ett suveränt sätt att få in pengar till bra ändamål! Det är svårt att få folk att skänka pengar, men om de får köpa en sak gör de ofta det. För mig innebär mössorna inte någon uppoffring. Så det är win-win för alla!

Jag uppmuntrar alla som skapar på något sätt att haka på! Man kan sällan få ut värdet av det man gör om man ska räkna in arbetstid, men om man har något som går relativt fort att göra så blir det en sorts vinst — pengar som annars inte skulle kommit in till det projekt man vill stötta.

Börja bland dina vänner och på din egen Facebooksida, din blogg eller ditt Instagramkonto så kommer folk att höra av sig!

Det finns ju också köp-och-sälj-grupper på nätet där man kan lägga upp sina alster.

Man kan fråga om man får sälja på ett café, i en kyrka eller i någon annan lokal man har i sin närhet. Fråga! Det KAN bli jättebra.

***

Tack Carol!

En beskrivning till Carols mössor, hennes egen bearbetning av någon av alla de bärmössebeskrivningar som har cirkulerat, finns här.

Ett dockhus som hjälper barn att berätta

Cilla Stjernberg lärde jag känna pyttelitegrann på min förrförra arbetsplats. Också hon har bytt arbete, och det som hon arbetar med nu är något som många av oss skulle kunna hjälpa till med, så jag frågade om hon ville berätta lite i en intervju. Här kommer den. Tusen tack, Cilla!

***

Cilla Stjernberg, samordnare på Fridlyst i Huddinge kommun. Foto: privat

Hej Cilla! Du arbetar med något som heter Fridlyst — vad brukar du säga när du ska berätta för någon om ditt arbete?

Fridlyst erbjuder stödgrupper och stödsamtal för barn, ungdomar och föräldrar i familjer med skilsmässor och separationer, beroende, psykisk ohälsa eller sjukdom och i vissa fall våld.

Vilka är barnen som kommer till Fridlyst?

Till oss kommer 7-20-åringar med och utan sina föräldrar.

I vilken roll möter du dem? Vad har du för kolleger?

I min roll som samordnare för stödgruppsverksamheten Fridlyst möter jag barn, ungdomar och familjer i rekryteringen till grupperna, som gruppledare och i enskilda samtal.

Jag arbetar tillsammans med min kollega Ulf Zetterman, som är kurator, och vi har också samtal tillsammans med barn, ungdomar och föräldrar.

Cillas närmaste kollega, Ulf Zetterman. Foto: privat

Ulf och jag tillhör Enheten för förebyggande och uppsökande arbete 0–20 år på Social- och äldreomsorgsförvaltningen i Huddinge kommun. På Fridlyst har vi ett stort team med ledare från bland annat familjerätten, kuratorer på Huddinge sjukhus, öppenpsykiatrin Botkyrka, psykosmottagningen, diakoner, mobila ungdomsteamet, socialsekreterare, familjebehandlare med flera.

Vilket område täcker ni?

Huddinge, och i vissa grupper samarbetar vi med andra kommuner som till exempel Botkyrka samt andra delar av Stockholm när föräldrarna till exempel är inskrivna på Huddinge sjukhus.

Ni har ett hjälpmedel i arbetet, och det ser ut som ett dockskåp. Vad är det som är speciellt med det dockskåpet?

Vi har två! Dockskåpen betyder mycket för de barn som berättar och förklarar för oss vad som hänt hemma. Det kan till exempel vara att visa oss vad som händer när mamma eller pappa är påverkad, exakt vad som hände när det förekommit våld, psykisk ohälsa med mera.

Ett av de två dockskåpen, här omöblerat. Foto: Fridlyst

Vad ska dockskåpet ha för inredning och invånare för att det ska fungera på det sätt som behövs?

Eftersom alla familjer och alla hem ser olika ut så behöver vi så många olika dockor som möjligt, möbler, lampor, badkar, utrustning till köket, mattor, husdjur och allt som kan finnas i ett hem.

Alla detaljer är viktiga. Ett barn kan till exempel vilja visa oss att ”då kastade pappa tallriken i väggen och sedan gick han in i vardagsrummet och slog sönder TV:n. Då blev katten jätterädd och hoppade upp på bokhyllan. Jag gömde mig i garderoben. När han började slå mamma så kröp min lillebror in under sängen och ringde polisen. Efter ett tag kom polisbilen och mormor hämtade oss när mamma pratade med polisen”.

För att barnet ska kunna bearbeta vad det varit med om spelar små detaljer stor roll — som att till exempel kunna visa oss hur tallriken flög i väggen, var katten gömde sig och så vidare — och då behövs till exempel tallrikar, husdjur, soffa, en docka som är mormor, polisbil och så vidare.

Samtalsrum med ett av dockskåpen. Foto: Fridlyst

Vad är det man kan hjälpa er med just nu?

Vi blir jätteglada om någon vill skänka saker till oss som vi kan ha i vårt dockskåp för att barnen lättare ska kunna berätta. Vi tar tacksamt emot precis allt!

Om man arbetar i någon liknande verksamhet och vill veta mer om arbetet med dockskåpet, vem kan man fråga?

Alla är hjärtligt välkomna att höra av sig till mig på cecilia.stjernberg[snabel-a]huddinge.se!

Vart kan man skicka bidrag till dockskåpet?

Till:

Fridlyst
Cilla Stjernberg
Uppsökande förebyggande enheten 0–20
Social- och äldreomsorgsförvaltningen
Huddinge kommun
141 85 Huddinge

Vad kan vi som inte arbetar som du göra för att stötta barn som far illa?

Var uppmärksamma på hur barn egentligen mår och har det hemma. Våga fråga en extra gång och lyssna noggrant.

Prata med föräldrarna.

Berätta att det finns hjälp att få.

Om någon förnekar att de har problem så säg att en föräldragrupp är bra för alla oavsett om man har problem eller inte.

Att utvecklas och växa vidare i sitt föräldraskap är något som jag önskar att alla skulle ta sig tid till.

Ett sista tips när det gäller hur vi alla kan stötta barn som far illa är att det är bättre att ta kontakt med socialtjänsten en gång för mycket än en gång för lite och fråga vad det finns för hjälp att få.

Det vi vill förmedla på Fridlyst är: Du är inte ensam! Det finns hjälp att få och det finns hopp!

***

Tack igen Cilla! Och här kommer några extra hejarop till dig och alla dina Fridlyst-kolleger!