Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Intervju

Tindra packar paket

I Förlösa-Kläckeberga församling i Lindsdal (en stadsdel i Kalmar) finns det en öppen grupp, Gemensamma krafter, som under hela pandemitiden har arbetat med startpaket till nyfödda.

Färdiga paket. Nu ska de skickas till Human Bridge. Bild: Anna Braw

För någon vecka sedan berättade jag ju om deras senaste paketpackning. Ann-Sofie, som är pedagog i församlingen och som också är en av dem som leder arbetet, föreslog att jag skulle intervjua Tindra. Hon är med i en av församlingens efter-skolan-grupper och tackade ja till frågan om att hjälpa till med att packa paketen. Här kommer intervjun! Tack Ann-Sofie och Tindra!

Tindra packar paket i samlingssalen i Garvargården i Lindsdal. Bild: Ann-Sofie Larsson

Hej Tindra! Du har ju varit med och packat babypaket — vad är ett babypaket?
Ett babypaket är ett paket som vi lägger bebiskläder och filt och babytvål och handduk i, och sedan skickar vi det till ett sjukhus utomlands.

Hur kom det sig att du var med?
För att jag går i kyrkan, och jag tänkte att det var rättså roligt att göra något för en bra sak.

Vilka andra var med?
De i Kompisträffen och några gamla personer som brukar sticka [Tindra tänker på några av dem som brukar komma till Gemensamma krafter, red:s anm].

När paketet är komplett slår Tindra in det i filten och stänger det med ett par säkerhetsnålar. Dem kan föräldrarna använda att fästa ihop blöjan med sedan. Bild: Ann-Sofie Larsson

Varifrån kom kläderna och filtarna?
Filtarna kommer från dem som stickar [och virkar], och vissa av kläderna kommer från dem som stickar, och vissa kläder har folk skänkt.

Vad har du gjort?
Jag har hjälpt till med att göra blöjor och med att packa paketen och slå in dem.

Tindra syr tygblöjor. Av ett helt lakan får man ut sex tygblöjor, av ett som är trasigt på mitten får man oftast ut fyra. De ska vara kvadratiska och ungefär 76×75 centimeter stora (det är viktigt att de är kvadratiska). Man sicksackar kanterna eftersom vikta fållar blir för klumpiga när blöjan viks i flera lager. Bild: Ann-Sofie Larsson

Vilket var det roligaste momentet i arbetet?
Det roligaste är nog att slå in dem.

Vad händer med paketen nu?
Paketen packas i miljökassar, och sedan skickar vi dem när alla är klara.

Skulle du kunna rekommendera andra att vara med och hjälpa till nästa gång?
Ja, det skulle jag, för då skulle det ju gå mycket snabbare. Om man vill får man skänka saker också.

Strax före inslagning. Bild: Ann-Sofie Larsson

***

Den här gången blev 61 paket klara, och sammanlagt har Gemensamma krafter skickat iväg ungefär 160 paket sedan förra året. Hurra för er!

(Om du som läser bor så nära Lindsdal att du kan ta dig dit är du välkommen att vara med — kontakta Ann-Sofie via församlingens webbplats!)

Generationsintegration

Av Posted on Inga taggar 0

Agneta påminde mig nu i veckan om vår reportageresa till London i pingsthelgen 2018. Vi arbetade med ett temanummer av Uppdrag Mission, och temat var demokrati, och vi hade två dagar på oss och ville verkligen hinna med mycket. Såhär i efterhand är det nästan som en saga — jag undrade hela tiden om vi skulle klara att hålla alla tider, och det gjorde vi, och vi hann till och med vara med och fira kyrkans födelsedag (det är ju pingstdagen) med ett tårtkalas i Southwark Cathedral.

En av dem som vi intervjuade var Sue Mayo, som leder MA-programmet i Applied Theatre på Goldsmith’s College i London och arbetar med organisationen Magic Me i ett slags generationsintegrationsprojekt.

Intervjun med henne kan man läsa här, och så måste jag bjuda på hennes TEDx-föredrag som jag har lyssnat på igen idag:

Lite ny kreativitet i isoleringen

Av Posted on Inga taggar 0

Under det senaste året har jag läst och hört ganska mycket om människor som far illa men också en hel del om människor som har upptäckt nya kreativa möjligheter. Min väninna Marjolijne i Eemnes i Nederländerna har lärt sig att sy dockor med hjälp av en webbkurs och fortsatt med det. Här är en liten intervju med henne!

***

Marjolijne. Bild: privat

Hej Marjolijne! Du skickade ju en bild till mig av en docka som du hade sytt. Vad heter den sortens dockor?

Det är en Waldorfdocka. I Nederländerna kallar vi dem också zonnekindpoppen, alltså solskensdockor. Modellen kommer från den antroposofiska rörelsen, men jag började sy dem bara för att de är fina.

Vad hade du för dockor under din uppväxt?

När jag växte upp hade jag mest plastdockor. En del hade tykropp, men de flesta var helt och hållet av plast. Jag älskade att leka med dem, men jag tyckte också väldigt mycket om mina tygdjur eftersom de var mjukare.

En av Marjolijnes första dockor. Lägg märke till att den är klädd i en Två trådändars lilla väst! Bild: privat

Är den här sortens dockor populära i Nederländerna?

I vissa grupper är de populära, mest bland antroposoferna.

Hur kom du på att du skulle göra den första dockan?

En av mina tyska vänner hade köpt en docka och var så entusiastisk över den. Jag blev så glad av att höra henne berätta om den, och bilderna som hon skickade var så fina. Kvinnorna som hade gjort den dockan säljer också mönster till dockor och kläder. Först gick jag en kurs i hur man gör dockorna. Det hjälpte mig att lista ut hur man får huvudet att bli riktigt bra. När den var slut köpte jag en bok med mönster till alla möjliga dockstorlekar och modeller, och sedan beställde jag mönstret till den docka som min väninna hade köpt. Jag beställde det från Tyskland, men mönstren finns på engelska också.

I sparkdräkt och med pälshår. Bild: privat

Var hittade du mönstret och alla material?

Mönstret är från Mariengold, och det är det bästa mönstret av dem jag har sett. Om man vill ha ett gratismönster kan man ladda ner ett från till exempel Zonnekindpoppen — det är på holländska.

Materialen köpte jag från hantverksbutiker som är specialiserade på material till dockor. Jag vet att Mariengold också säljer det man behöver, men jag hittade en butik som ligger nära mig. En bra sak är att om man inte har någon symaskin kan man beställa satser från Mariengold där en del sömmar redan är sydda så att det går att göra dockan färdig med bara handsömnad.

Med garnhår och i hängsleklänning. Bild: privat

Hur lång tid tar det för dig att göra en docka? Tycker du om att arbeta många timmar under en dag, eller sprider du ut arbetet under länge perioder?

Om jag verkligen anstränger mig kan jag bli klar med en docka på en helg. Men oftast tar jag en vecka på mig. När jag höll på med kursen tog en docka fyra tvåtimmarspass och lite extratid hemma. Men när dockan är klar vill man ju göra kläder till den, och det tar också sin tid!

Brukar du planera hur dockan ska se ut och hålla fast vid det, eller har du ändrat dig eller improviserat någon gång?

Jag följer verkligen mönstret — ibland gör jag öron också, och ibland inte. Innan man börjar måste man ju ha bestämt sig för hudfärg och matcha hårfärg och ögonfärg med den så att det blir bra.

Blond och lite rufsig och med hängslebyxor och virkade tofflor. Bild: privat

Är det något arbetsmoment som du tycker extra mycket om?

Ögonblicket när man kan se hur ansiktet börjar bli en personlighet! Det är så fint när man syr ögonen och munnen och dockan liksom blir levande. Och så tycker jag om när jag får börja klä dockan. Det är den roligaste delen av arbetet.

Var det något som var oväntat svårt?

Att få ögonen riktigt fina och lika. Jag skulle rekommendera att man övar det i förväg på en separat tygbit.

Vilka är det som får dina dockor?

En del av dem har jag behållit, men jag har också gjort en åt min brorsdotter och en åt min brorson. Och så gjorde jag en åt en vän som fick sitt första barnbarn. Men jag måste bestämma från början att jag ska ge bort dockan som jag ska göra — annars börjar jag tycka för mycket om den och det blir så svårt att ge bort den.

I tyllkjol och omlottröja. Bild privat

Vad tror du att praktiskt, kreativt arbete kan betyda under den här tiden när vi blir uppmanade att isolera oss, när så mycket är oförutsägbart och när vi får så mycket nyheter som inte alls är positiva?

Jag tror att det alltid är bra att skapa något vackert. Det finns en tillfredsställelse i det. Och det är ett trevligt sätt att använda sin tid när man inte kan göra så mycket. Det hjälper en också att sätta fokus på något annat. Jag kan inte tänka för mycket när jag håller på med något kreativt.

Liten overalldocka. Bild: privat

Vad skulle du vilja säga till någon som funderat på att prova att göra något som han eller hon aldrig tidigare har gjort?

Gör det! Se till att du har bra instruktioner och material — det hjälper alltid. Men kom också ihåg att inte bli besviken om ditt första försök inte blir precis som du hoppas. Ge dig själv tid att lära dig det nya och att växa genom den processen.

Vad är ditt nästa projekt?

Just nu har jag inget. Men jag hoppas att det dyker upp något snart. Kanske hör jag om ett barn som skulle vilja ha en docka, och då kan jag göra en åt honom eller henne.

***

Tack Marjolijne!

Stickare igen

Av Posted on Inga taggar 1

Sussie träffade jag för första gången för 20 år sedan, och så igen för kanske fem år sedan när jag var inbjuden till hennes dåvarande församling för att berätta om en bok … och nu har vi nästan varit kolleger i ett och ett halvt år, och jag har upptäckt att hon är en superstickare!

Hej Sussie! Du har ju visat bilder av fantastiska tröjor på Facebook. Stickade du redan före pandemin?

Jag började sticka som student i Uppsala. Anledning var helt enkelt att jag delade lägenhet med två superstickerskor, Mirjam och Terese! Jag insåg att när vi satt och pratade om kvällarna fick de saker gjorda, medan jag bara pratade, så då började jag också.
Men stickandet kom av sig när jag sedan började jobba i Kalmar och bildade familj. Och när jag väl började med något projekt fick jag ont i axlarna, så projekten blev liggande…
Hösten 2019 hade vi en reunion. Jag och Terese åkte och hälsade på Mirjam, som flyttat till Nepal.

Mirjam har tillsammans med sin man startat upp ett socialt företag för utsatta kvinnor där. De lär tjejer att sticka och hjälper dem att försörja sig genom stickandet. Nu säljs deras moderna och vackra produkter över hela världen till västerländska priser så att företaget kan utbilda och försörja många kvinnor. Läs gärna mer om deras företag, Dinadi

Sussie, Terese och Mirjam.

Under våra dagar i Nepal pratade vi, träffade kvinnorna i Dinadi och… stickade!!! Och där kom jag igång med mitt stickande igen. Mirjam lärde mig att alltid sticka på rundsticka för att inte få ont i axlarna, och det har underlättat mycket!
Så sedan hösten 2019 har det blivit en del stickat, och när sedan pandemin kom och begränsade tillvaron så har jag stickat mycket.

Vad har du stickat det senaste året?

Som så många andra har jag gått igång på islandströjor, och under drygt ett år har stickat fem stycken Riddari-tröjor. Det är en enkel och lättstickad modell från Järbo, och den går att variera i mönster och färg på många sätt. Min egen Riddari (se bild överst) har färger som är hämtade från Republiken Jamtland, grönt, blått och vitt, för att påminna om mitt jämtländska arv.

De övriga Riddari har min son, min syster, min mamma och min systerdotter fått. 

Under våren har jag nu stickat två västar till mina barn också. Min äldste son fick en Erik Saade-inspirerad lång slipover och min dotter en kortare, lite varmare variant. Planen var att min yngste son också skulle få en vildmarkströja i vår, men det är ett galet tryck på islandsgarn just nu, det finns inte att få tag i, så han får vänta med den.

Under tiden stickar jag just nu en Strömsö-tröja till mig själv. Det är de ärmarna ni ser. Det kanske hinner bli något mer par torgvantar också innan islandsgarnerna är beställningsbara igen.

Är det viktigaste att ha något i händerna, eller kanske att vara kreativ, eller kanske att prova nya modeller? Och är stickning avkopplande för dig, eller fyller det någon annan funktion?

Stickningen fyller många funktioner i mitt liv. Dels känns det skönt att GÖRA något när man sitter i ett digitalt webinarium och lyssnar på något eller när man slötittar på en TV-serie. Dels är det avkopplande att få se något växa fram medan man vilar i tanken och dels är det utmanande att skapa, räkna, avmaska och tänka. Det är ett kreativt skapande. Jag lyssnar gärna på något på P1 medan jag stickar. TV funkar om det är slätstickning – inte om jag måste göra mönster.

Vad är den bästa kontrasten om du jämför med ditt yrkesarbete? Finns det också några likheter?

Jag har faktiskt använt stickandet i någon andakt jag haft, för visst finns det kopplingar mellan prästtjänsten och stickning! I en stickning är varje liten maska viktig. Mönster, täthet och hela plagget påverkas om man tappar en maska här och där. På samma sätt är det i Guds rike. Varje människa är viktig. Vi kallas att plocka upp människor, se dem, kalla dem in i Guds rike och inte tappa dem. Vi människor är olika – någon är röd och någon är grå, någon stickas på sticka nummer 3 och någon på nummer 9, och någon är lite avig – men vi behövs alla i Guds stickning. Tillsammans skapar vi ett fantastiskt mönster!

Ibland är det också så med våra liv att vi kämpar med vår tro och vår bön och gudstjänstbesöken går som på rutin – som när man slätstickar i 40- 50 centimeter utan att se något slut och det inte känns så kul. Men så i efterhand ser man hur mönstret växt fram eller hur slitstarkt och vackert det blev. På samma sätt kan det vara med tron — det där nötandet i öknen kan i efterhand ge resultat som man först ser när man gått igenom det.

Vad hoppas du för resten av våren?

Nu hoppas jag att vi alla snart ska vara vaccinerade och att vi får träffas igen på stickcaféer och på fikastunder där man kan plocka upp stickningen och prata nära varandra igen. Jag hoppas på mängder av isländska garner att kunna beställa, på möjlighet att få resa igen och på sol och vårvärme!

Ina på Vita knutar: ”Handla i de butiker du vill ha kvar”

Sommaren 2019 tog min bror med mig till en butik ett par mil från Kalmar. Där handlade jag av Ina, och sedan blev vi körkolleger tills körverksamheterna i Kalmar tog paus. Jag har handlat många tvålar och ganska mycket choklad av henne och undrat hur det går med butiken. Dags för en intervju!

Hej Ina! Du har ju en butik som heter Vita knutar – var finns den, och vad finns det i den?

Butiken ligger på min syster Helenas gård i en liten by som heter Örntorp, ett par mil norr om Kalmar i Småland. Både min syster och jag bor här, vi driver butiken ihop även om det är jag som gör det mesta. I butiken säljer vi sådant vi själva använder och gillar i ett väldigt blandat sortiment. Vi har några grundprinciper när vi väljer sortiment: vi tar nästan bara in svensktillverkat och Fair Trade, i princip allt som kan vara ekologiskt är det, och så gillar vi hantverksskicklighet och småskalighet, mycket av det vi tar in kommer alltså från mindre producenter, gärna småföretagare som vi själva, som drivs av hållbarhetstänkande och ett värnande av både kunnande och miljö. I praktiken innebär det att i vår butik går det att hitta ekologiska tvålar, eko-teer både i påse och lösvikt, flera olika sorters ekochoklad och en del lakrits, disktrasor i lin, GOTS-märkta handdukar och löpare, glas och stearinljus från Småland, svensktillverkat porslin, rostfritt, gjutjärn och borstar till köket, linoljesåpa från Öland och en hel del mer.

Hur kom det sig att du öppnade butik?

I stora delar av mitt yrkesliv har jag arbetat i butik. För ungefär åtta år sedan var jag väldigt trött och sliten av det butiksjobb jag hade då. Det var i en kedja. Jag mådde dåligt av att hela tiden försöka sälja produkter jag aldrig skulle få för mig att köpa själv, tillverkade långt härifrån under förhållanden som är allt annat än mänskliga eller hållbara. Detta gnagde inom mig under några år.

Vintern 2014–15 hade min syster funderingar på den gamla snickarboden på hennes gård. Den stod tom, var isolerad, ljus, hade el indragen. Hon undrade om vi inte skulle ta och öppna en butik ihop, hon visste att det var något jag drömt om och hon ville bredda verksamheten på gården.

Sagt och gjort: vi gjorde affärsplan, lyckades låna pengar, jag sa upp mig, vi renoverade, målade, köpte inredning, hittade leverantörer och öppnade tre månader senare, i början av juni 2015.

Arbetar du med den på heltid?

Nej, det gör jag tyvärr inte, jag är anställd i Svenska kyrkan, den arbetsplatsen ligger tre kilometer från butiken. Framför allt sommartid brukar jag kombinera jobbet med att ha öppet i butiken, jobb i kyrkan på morgonen och sedan hem och öppna butiken vid elvatiden.

Jag önskar självklart att butiken någon gång ska kunna bära sig så vi kan ta ut lön, både min syster och jag, men där är vi inte än på länge.

Hur har det gått för Vita knutar hittills i april?

Inte alltför muntert. Vi, liksom många andra, går i väntans tider. Vår butik är väldigt liten, vi kan inte ta in mer än en kund i tagen under de restriktioner som gäller nu och därför vågar jag inte marknadsföra någonting, vill inte riskera att bryta mot någon restriktion eller ännu värre, att någon kund skulle bli smittad på grund av ett besök hos oss, hur försiktiga vi än är.

Hade det varit varmare hade vi kanske kunnat öppna mer och göra mer reklam för oss, när det börjar bli varmt har vi oftast dörren till butiken öppen så luften kan cirkulera, vi ställer fram utemöbler och vi kan bjuda på en kopp kaffe eller te medan kunderna väntar, det blir en helt annan sak än att be kunderna vänta i bilen. Dessutom har det varit tung belastning på jobbet, och tiden har inte riktigt räckt till för att prioritera butiken.

Och det senaste året?

Det senaste året har inte varit så roligt, men inte så illa som jag trodde det skulle bli. Tyvärr var vårt utgångsläge inte det bästa när pandemin började, våra första år var självklart inte någon ekonomisk höjdare, men våren 2018 kände vi att det började lossna ordentligt och vi köpte in rätt mycket nytt till sommaren, eftersom sommaren alltid är vår bästa tid.

Men så kom värmeböljan sommaren 2018. Vi förlorade halva vår försäljning. Den ökning vi hade väntat oss och planerat för uteblev helt. Ingen orkade åka till en liten butik som låg inåt landet. Hade vi legat nära kusten och haft ett kafé hade vi kanske klarat oss lite bättre, men nu blev det nästan katastrof. Vi funderade på att lägga ner, vi stängde butiken ett tag faktiskt. Men suget fanns kvar, så vi har kämpat oss kvar. Bakslaget då, sommaren 2018, är något som fortfarande tynger oss, och pandemin det senaste året har ju inte precis hjälpt upp det hela. Men vi kämpar oss kvar, även om orken inte alltid finns där.

Vad har ni sålt mest av sedan pandemin började?

Tvål, tvål, tvål och tvål. Vi har ett väldigt stort utbud av riktigt bra tvål, handgjord, fast, ekologisk, som vårdar händerna och inte torkar ut dem, dessutom fantastisk handkräm. Allt tillverkat i Sverige, allt ekologiskt.

Hur fungerar det med postorder när man är småföretagare?

Det är inte den lättaste nöten att knäcka. Frakterna är väldigt dyra när man som vi är en väldigt liten leverantör. Och var ska vi marknadsföra oss för att nå ut till potentiella kunder som finns över hela landet? Facebook, Instagram, Google? På vilket sätt — ska vi betala för annonser eller bara försöka vara kreativa och annorlunda och sticka ut i våra inlägg?

Allt detta kräver tid och kunskap men också lite flyt, och när tid är en bristvara är det inte lätt att skaffa sig kunskapen att göra rätt inlägg i rätt tid, eller ens att hinna göra inlägg, och gör vi inte det kommer ju inte flytet heller.

Skulle vi betala för att få hjälp från något proffs på marknadsföring skulle vi behöva sälja så väldigt mycket för att få det att gå ihop att det nog skulle bli plus minus noll.

Sedan måste e-handeln hänga med i utvecklingen också, kunderna blir mer och mer kräsna ju mer vana de blir att handla på nätet, och att sköta en e-handel tar väldigt mycket tid och kraft.

När allt stämmer, när e-handeln är fräsch, när inläggen på sociala medier får ett bra flyt och vi dessutom har prickat rätt och tagit in rätt sortiment, då är det inte dumt med postorder. Men konkurrensen idag är knivskarp!

Du känner ju en del av dina leverantörer – vad hör du från dem?

Väldigt olika! De som tillverkar kropps- och hudvård har det generellt gått bra för. Samma sak med i alla fall en av våra chokladleverantörer — de har inte behövt göra så mycket justeringar och förändringar för att klara av att möta det förändrade köpbeteendet som kommit i och med pandemin.

Andra, däremot, har det jättetufft. För oss här i Småland är det ju ingen nyhet att Målerås glasbruk har fått säga upp all sin permitterade personal, det gör så ont i hjärtat att se när glasbruken återigen har det svårt att överleva.

Överhuvudtaget är det de producenter som tillverkar inom presentsegmentet som har haft det svårast. Men ingen av våra leverantörer har lagt ner tillverkningen, utom Bengt Johansson, men det beror inte på pandemin utan helt andra orsaker. Bengt har sedan 1960-talet tillverkat en fantastisk adventsstjärna i spån. Han är nu i 80-årsåldern men skulle kunna fortsätta tillverka sin otroligt populära stjärna om han bara fick tag i trämaterial i rätt kvalité. Han har letat och letat, och i höstas fick han ge upp, han fick inte tag i någon ny leverantör. Det var väldigt tråkigt på så många olika sätt, framför allt det unika hantverket som kommer försvinna med Bengt, dels för att en vacker produkt försvann, och dels för alla besvikna kunder som inte längre kan få tag i stjärnan. Vi var den sista butiken som fick äran att sälja Bengts stjärnor, och vi hade mer än gärna fortsatt länge till, men det är inte mycket att göra åt.

Varför är det viktigt att beställa det man kan från småbutiker och från småleverantörer istället för att ta allt i någon stor webbutik?

Bra fråga! Därför att de här små butikerna ofta ligger i mindre orter eller kanske till och med på landet, att handla från små unika butiker innebär ett unikt sortiment som skulle försvinna helt med kedjorna.

Vi som småbutiker behöver inte ta in stora volymer som kedjorna måste göra. Därför kan vi i vår tur gynna små tillverkare, och de finns ofta på mindre orter, är ofta små- eller ensamföretagare och väldigt ofta kvinnor. Så människor över hela landet får större möjlighet att leva på sitt företagande där de bor, inte bara i större städer och glesbygden får en möjlighet att leva och utvecklas.

Och närheten till våra små producenter gör att vi lätt kan fylla på när vi behöver, vi måste inte köpa in jättevolymer.

Att sedan som vi i princip bara handla från svenska tillverkare gör att vi ALDRIG behöver oroa oss för att det vi beställer är tillverkat av barn, eller belastar miljön i något annat land, eller fastnar i Suezkanalen. Vi känner de flesta av våra tillverkare på något sätt, vi vet vad vi får, vi vet hur det är tillverkat och ibland till och med av vem det är tillverkat.

Kedjorna lever på att allt sortiment är likadant i alla butiker, att de köper in enorma volymer med likadana saker. I en liten butik hittar du alltid något annorlunda eller spännande eller unikt, något du kanske inte kan hitta någon annanstans.

Vad kan man mer göra för att stötta småföretagare, tycker du?

Kommunicera mer med oss! Fråga om vi kan ta in något nytt märke eller någon speciell vara, kan vi så vill vi självklart försöka ställa upp och fixa fram det ni frågar efter.

Berätta för vänner och bekanta om vilka butiker du gynnar, berätta när du handlat något i en liten butik eller använt en egenföretagare för en tjänst, lägg upp i sociala medier, ta bilder när du är på plats. På Facebook kan man checka in på olika platser — gör det. Framför allt, handla i de butiker du vill ha kvar när pandemins stränga restriktioner börja lättna. Det är det jag själv försöker göra, gynna dem jag inte vill vara utan.

Vad är den roligaste nya varan som du har kunnat ta in i ditt sortiment i vår?

Eftersom vi knappt har vågat ha öppet under våren har vi inte köpt in så mycket nytt, men vi har en ny leverantör, La Maison Afrique FAIR TRADE som har ett annorlunda sortiment, det allra mest tillverkat i Madagaskar. Vi har tagit in väldigt fina kort och presentpåsar därifrån. Jag hoppas att vi så småningom ska kunna ta in en del av deras väskor och hattar, helt underbara!

Sedan har vi precis nu igår äntligen ändrat i vår e-handel så att kunderna kan beställa hämtning i butik eller hemkörning via hemsidan. Det är helt nytt för oss, och jag hoppas verkligen att våra kunder känner att det blir lättare att handla från oss nu även om vi inte har öppet mer än lördagar.

Vad hoppas du på för resten av våren?

Jag hoppas att värmen kommer rätt så snart så vi kan våga öppna upp lite mer i butiken, att vaccineringen fortsätter i samma snabba takt här i Kalmar och att vi får nya kunder och nya möjligheter att gynna småföretagare runt om i landet. Vi har lite planer framöver också, de är än så länge hemliga men jag hoppas verkligen att vi hinner och orkar sjösätta dem före sommaren. Och så vill jag äta glass i solen i trädgården utanför butiken, det är ett underbart vårtecken!

***

Tack Ina! Massor att tänka på för mig och andra! Hoppas med dig att det ska gå att öppna samhället mer igen snart, snart!

Mia stickar i många färger

Bered er på en färgexplosion idag!

Min väninna Mia som har stickat tillsammans med mig på tåg och kanske bussar och i soffor och på gräsmattor började med flerfärgsstickning för ett tag sedan och har skapat hur mycket som helst under sommaren och hösten i år. Själv har jag stickat med mer än en färg på samma varv en (EN) gång för kanske tio år sedan, så jag frågade om jag kunde få ställa några frågor. Här kommer de tillsammans med Mias svar!

Mia i egenkomponerad tröja med bibård. Vi har varit på ett bröllop med bitema tillsammans, så jag vet minst två personer som drömmer om att få sådana här tröjor nu.

Hej Mia! Du har visat en massa fantastiska plagg i många färger i år – när började du med flerfärgsstickning?
Jag började med flerfärgsstickning för ungefär två år sedan. Jag är så oerhört förtjust i isländska tröjor så det var nog det som motiverade mig!

Vad var ditt första projekt?
Mitt första projekt var en isländsk tröja som heter Afmaeli. Den fanns som en ”knitalong” och det är ju ett fantastiskt sätt att lära sig nya tekniker och få hjälp om man tycker att det kan vara lite klurigt att läsa mönster ibland — som jag tycker att det kan vara.

Hur tog du reda på hur du skulle göra?
För att förstå mig på det här med flerfärgsstickning tog jag hjälp av olika instruktionsvideor på Youtube. Ibland behöver jag verkligen se framför mig hur man ska göra för att förstå ordentligt, så jag är oerhört tacksam för alla instruktionsvideor som finns där.

Egenkomponerad hönsestrikktröja.

Allt du gör är kanske inte hönsestrikk, men mycket är inspirerat av den stilen och metoden. Vad är det som du har fastnat för i den?
Jag tycker helt enkelt att hönsestrikk ofta är så vackert! Jag är inte så mycket för ”modernt och stilrent” utan gillar det som sticker ut lite och liksom ”skär sig skönt”. Dock ska jag vara ärlig med att jag inte matchar precis hursomhelst – jag vill gärna att det ska finnas någon slags helhetsharmoni i slutresultatet. Det är härligt med färg, och jag tänker mig att det kan pigga upp både mig och andra i vår ibland gråa vardag. Dessutom gillar jag tanken att göra något kreativt av de små restgarnsstumpar man har liggande istället för att slänga dem.

Vilka garner tycker du passar bäst till den här sortens stickning?
Jag tycker att ullgarner passar bäst till den här typen av stickning, eller det är i alla fall det jag har använt mest. Det senaste året har jag stickat ganska mycket i tunna ullgarner så att jag ska kunna ha tröjorna i olika sammanhang utan att de känns för bylsiga.

Resultatet av restgarnskassegenomgången.

Nu i höst har du stickat massor av barnplagg och mössor och annat smått i restgarner. Hur kom det sig, och hur har det utvecklat ditt stickande?
Någon gång i våras tog jag fram flera tygkassar fulla med garn som hade stått i ett hörn därhemma ganska länge. Det var flera garner som jag hade köpt i början av min ”stickkarriär” och som jag inte var så förtjust i längre.

Jag övervägde att lämna in alltihop på second hand eller helt enkelt bara slänga det – men eftersom jag har så oerhört svårt för det sistnämnda och tycker om att utmana mig själv så bestämde jag mig för att sticka upp det. Jag hällde ut alla garner på golvet och började matcha ihop dem efter färg och ungefärlig grovlek. Så började jag tänka ut vad jag kunde göra med de olika högarna, och sedan satte jag igång.

Mest blev det barnkläder, eftersom jag har flera vänner med små barn, och jag tänkte också att en del kanske kan komma till glädje för barn eller familjer i nöd — men det blev dessutom till en hög med julklappar till vuxna vänner och en hönsestrikk-kofta till min väns födelsedag.

Under denna tid har jag passat på att testa nya mönster och tekniker, och det har varit väldigt utvecklande. Jag har också stickat mönsterstickning med figurer och färger som jag har blivit oerhört förtjust i men som jag aldrig skulle ha kommit på idén att sticka om jag inte hade tvingat mig att vara kreativ med det jag hade. Då och då har det varit lite nervpirrande eftersom jag i vissa projekt inte har vetat om garnet kommer att räcka förrän jag är på sista varvet, men det är ju också en del av tjusningen!

Två av restgarnskofoftorna i barnstorlek.

Vad är ditt bästa tips till en som inte har vågat prova att sticka med flera färger än?
Gör det! Det är inte alls så svårt som man tror, men som med så mycket annat behöver man göra det några gånger innan det liksom sätter sig i muskelminnet. Det som kan vara lite svårt i början är hur mycket man ska spänna garnet på baksidan när det liksom löper med och inte stickas med, men det får man en känsla för ganska snabbt.

Finns det något som du vill utfärda en liten varning för?
När man stickar mönsterstickning kan det bli så att man stickar lite lösare än vanligt, så många av mina första plagg blev ganska stora. Ett tips är alltså att gå ner en storlek just över det partiet man stickar mönsterstickningen.

Bitröjan i repris.

Och har du något tips till en som vill börja komponera mönsterelement själv, som du på din bitröja till exempel?
Jag samlar mycket inspiration från bland annat Pinterest när jag skapar ett ”eget” mönster genom att lägga in olika figurer och bårder. Nästa steg är väl att rita figurerna själv, men där är jag inte än!

Ett annat tips när man ska själv ska hitta på färgkombinationer till det man ska sticka är att välja färger som har en mycket tydlig kontrast till varandra (ofta större kontrast än man tror!) – är kontrasten för svag så är det lätt att färgerna liksom försvinner in i varandra och slutresultatet kan bli lite grumligt.

Liten tröja.

Vad har stickningen betytt för dig i år?
Stickningen har betytt mycket för mig i år när jag många gånger ofrivilligt fått stanna hemma och varit tvungen att ställa in saker. Det har också varit så roligt att få sticka så mycket till nära och kära. Att få ge bort något med färger och figurer som passar just den personen, som just hen kan känna sig hemma i. Ibland är det först när jag är färdig som jag ser vem plagget är till – det är alltid  en rolig aha-upplevelse!

Det har också varit väldigt tillfredsställande att göra något fint av allt som liksom bara stod och skräpade förut och att veta att det nu i vinter istället kommer att värma både små och stora.

Vad stickar du just nu?
Just nu stickar jag på en liten babykofta som jag faktiskt fått beställning på! Fortfarande restgarn …

***

Tack kära Mia för att du berättar och för allt vackert du visar! Jag tror att du inspirerar många!

Mias Instagramkonto är miamariasmultron — ett tips!