Maria i Vidsel (och hennes familj) lärde jag känna lite grann för tjugo år sedan när jag blev ivägskickad till Piteå och Norrfjärden för att göra ett reportage om hennes man Börje. För några år sedan upptäckte vi att vi var stickvänner också. När jag såg att Maria hade färgat garn med lupiner bad jag om en intervju. Här kommer den! Alla bilderna är hennes.
***
Hej Maria! Du har färgat garn med lupiner – hur kom du på den idén?
Jag växtfärgade med min mamma och min faster på 1980-talet. Sedan dess har den gamla vedeldade vattenvärmaren stått i sommarstugan hos mina föräldrar, och ingen har använt den. Men i somras kände jag att det skulle vara kul att prova igen. Egentligen hade jag tänkt färga några härvor med björklöv bara för att det är så enkelt, men när jag kom till stugan blommade lupinerna så rikligt, och min syster sa: Ska vi inte prova? Och så gjorde vi det! Det var en mycket glad överraskning att det blev så vackert grönt.
Vad tycker du om lupiner annars?
Jag tycker att lupiner är vackra! Men det känns inte bra att de sprider sig okontrollerat och tar över växtplatser för andra växter. När jag var barn såg vi aldrig lupiner längs vägarna här uppe i Norr- och Västerbotten, men nu finns de överallt och det känns fel. De lupiner jag färgade av håller vi sträng koll på, och vi plockar av frökapslarna innan de hunnit bli färdiga så att de inte ska sprida sig mer.
Vad använde du för garn?
Jag använde Kampes 2-trådiga ullgarn i tre olika nyanser.
Och metod?
Jag betade garnet med alun. Sedan plockade vi en massa lupiner, både blommor och blad, och hällde vatten över så att det täckte. Vi varken vägde eller mätte, det var ju ett försök!
Så kokade vi alltihop i ungefär en timme, silade bort växterna och la i garnet när färgbadet hade nått lagom temperatur. Sedan värmde vi till ungefär 80 grader och höll det så i en timme till. Så fick garnet svalna i färgbadet, och nästa dag sköljde, tvättade och torkade vi.
Hade du tänkt ut i förväg vad du skulle sticka av det färgade garnet?
Jag visste att jag ville ha en yllekofta, men jag hade inte bestämt hur den skulle se ut. Eftersom det ju var ett försök hade jag inte många härvor av varje färg, så jag beslöt mig för en grå grundfärg och ok och mönster av det växtfärgade.
Uppstod det någon komplikation på vägen?
Nej, faktiskt inte!
Hur mycket tid la du på färgningen?
Några timmars aktivt arbete, resten var väntetid och torktid.
Blev det som du hade tänkt?
Bättre!
Så pass bra att jag gjorde om hela proceduren i slutet av sommaren. Då var de flesta blommorna borta, och det blev mest blad i färgbadet. Den här gången blev det också ett vackert resultat, men klart gulare nyanser. Blommorna behövs tydligen!
Kommer du att göra likadant nästa gång, eller har du någon modifiering i tanken?
Nästa gång ska jag ta mer mörkgrått garn. Det blev en jättevacker mörkgrön färg.
Skulle du rekommendera den här idén till andra?
Absolut. Växtfärgning är kul! Och kanske det finns någon annan oväntad växt att testa.
***
Tack Maria! Jag har aldrig provat att växtfärga — det har säkert många av er som läser — så nu vill jag verkligen leta upp någonstans där jag kan vara med och prova nästa sommar.
P.S. Jag måste ju berätta att Maria och Börje är blåslärare — Maria är fagottist, Börje hornist — och att de har gjort helt fantastiska insatser både professionellt och ideellt i många, många år. Det var därför jag blev skickad på reportageresa till dem! Här finns deras barn och några elever med och spelar, och stycket är skrivet av en av Börjes tidiga lärjungar: