Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avAnna

Inte slänga maten!

Nästan varje dag nu ser jag något nytt initiativ mot matsvinnet.

Från Naturvårdsverkets webbplats:

Matsvinnet förekommer i hela produktions-, försäljnings- och konsumtionskedjan för livsmedel och innebär att miljöbelastningen från livsmedelsproduktionen blir onödigt stor. Matavfall uppkommer i flera olika led i livsmedelskedjan; vid tillverkning, hos grossister, leverantörer, butiker, restauranger och storkök samt hos hushållen. Beroende på produkt varierar svinnet mellan 10 och 50 procent i hela kedjan.

Undersökningar visar att de svenska hushållen står för en mycket stor del av matavfallet. En kartläggning av mängden matavfall i Sverige 2016 visar att det uppkommer ungefär 1,3 miljoner ton matavfall per år. Då är även primärproduktionen inkluderad. Hushållen svarar för den absolut största delen, 938 000 ton. Det motsvarar cirka 97 kilo per person och år eller ett kilo matavfall för en familj på fyra personer varje dag. Svenska hushåll häller ut cirka 224 000 ton mat och dryck via avloppet under ett år. Det motsvarar cirka 26 kilo per person.

Produktionen av den mängd mat som slängs varje år motsvarar utsläpp på omkring två miljoner ton koldioxid. Det motsvarar cirka tre procent av de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige.

Att minska matsvinnet och öka resurshushållningen i livsmedelskedjan är ett prioriterat område i den nationella avfallsplanen och i det avfallsförebyggande programmet.

Eon vill också vara med och ge goda råd — här till exempel. (Fast jag tror att både de och läsarna skulle ha tjänat på om de hade gjort det mer konkret.)

Och det görs bra saker!

På en skola i Malmö finns det inte längre någonstans där man kan slänga mat. En radikal lösning — som i alla fall nu i början har gett ett mycket påtagligt resultat.

På skolan där jag arbetar — lunchrestaurangen där är öppen för vem som helst när skolbarnen från grundskolan har ätit klart — säljs portioner av gårdagens lunch billigare. Man får dem i lådor och måste värma själv, men det har blivit populärt.

Här är en nordisk guide för proffsmatlagare som vill minska svinnet i sina verksamheter.

Avfall Sverige-satsningen Miljönärs webbplats berättas det om just sådana initiativ, och en av de lösningar som hyllas är doggy bag.

Då vill jag påminna om en så bra sak som jag hörde om i ett församlingshem:

Den som sålde diskmaskinen till församlingen hade berättat att det finns ett slags enkla lunchlådor, i plast, som går att diska i maskinen.

Så husmor, som vet att många av församlingens sopplunchgäster kommer vecka efter vecka efter vecka, inrättade ett system där överbliven soppa säljs billigt direkt efteråt. Några extra kronor läggs på för förpackningen, och när man kommer tillbaka med den sätts den i diskmaskinen och man får lite rabatt på sitt nästa inköp. Ett slags pantsystem, alltså, som gör inte bara att maten tas tillvara utan också att förpackningar används många gånger och på ett sätt som stämmer med alla regler.

Soppa som inte säljs direkt hamnar i församlingens frys, och personalen kan handla där, och diakonerna kan ge bort frysta soppluncher när de får besök av människor som behöver den sortens stöd.

De storköksmaskindiskbara burkarna är inte burkarna på bilden — de kommer från en vanlig matbutik — men om någon behöver veta mer lovar jag att förmedla kontakt!

Och för alla oss som mest lagar mat hemma: här finns Matsvinnskollen, ett test som Livsmedelsverket har satt ihop!

Ett nytt Sticka och skicka-projekt: Newland i Tanzania

Nu lanserar Hemmets Journal och garnföretaget Svarta Fåret ett nytt Sticka & skicka-projekt: Newland i Tanzania!

Det presenterades häromdagen med en intervju med hjälpstickerskan Britt-Marie Ekström i Oxelösund. Hon berättar om sitt stickintresse och sitt engagemang, och intervjun går att läsa här också.

Om Newland skriver Hemmets Journal såhär:

Det här är Projekt Newland i Tanzania

Projektet startades 2017 av Svarta Fåret AB – ett grossistföretag inom garn&broderi med över 500 butiksåterförsäljare i Sverige, Norge, Danmark och Finland.

Det är ett skol- och hälsoprojekt som drivs på plats i Newland, Tanzania. Genom försäljning av garnet Moshi eller Kilimanjaro ges barn möjlighet att gå i skolan, samt få en hälsosammare fritid med sjukvård.

1 januari 2017 började 20 barn i Newlandskolan. De har fått skolan betald, försetts med skoluniformer, skolväskor och sjukvårdsförsäkring. Målet är att säkerställa skolgång till cirka 100 barn upp till klass 9.

Nu kan alla som älskar att sticka samtidigt göra en enorm skillnad för några av dem som har de svårast. Du bidrar automatiskt till projektet ­genom att köpa garnet Moshi eller Kilimanjaro då tre kronor per nystan går dit. Vill du även vara med och skicka stickade plagg i Moshi ser Svarta Fåret till att dessa kommer på plats.

Så kan du också hjälpa till!

Nu drar vi på Hemmets Journal igång vår populära satsning Sticka och skicka igen! I samarbete med Svarta Fåret stickar vi denna gång till Projekt Newland, Svarta Fårets skol- och hälsosatsning i Tanzania.

Sticka och skicka pågår till den 28 februari 2019. Målet är att samla in stickade plagg som värmer från er läsare: mössor, tröjor, halsdukar och annat.

Skicka gärna med en hälsning på engelska som berättar vem som stickat och skickat just detta plagg. Det du skickar gör stor skillnad.

Obs! En del stickade paket kan komma att skickas till biståndsprojekt i andra länder.

Hit skickar du dina stickade plagg:

”Projekt Newland”
Svarta Fåret
Elementvägen 2
437 36 Lindome

***

Den här gången har jag inte varit med alls i planeringen av projektet, så jag kan inte svara på några frågor om det, men jag vidarebefordrar dem gärna ifall ni ställer dem i kommentarfältet här!

Gå på antikvariat

Ett tips som man kan tillämpa nästan var som helst: har du en stund över, så leta upp ett antikvariat!

Är du i Stockholm är Alfa en självklarhet. Norra Europas största! 800 kvadratmeter! Ungefär 200 000 böcker!

Är du på en ort där det inte finns något, så finns det kanske en second hand-affär med bokavdelning.

Och är du fast hemma av någon anledning har du Bokbörsen och Antikvariat.net, där massor av antikvariat och privatpersoner lägger ut innehållet i sina hyllor till försäljning.

Alfa ligger nära Drottninggatan (Olof Palmes gata 20 B), så det är lätt att hitta. Men inuti är det inte så lätt att hitta — butiken är så stor att olika medlemmar i min familj brukar bli tvungna att ringa till varandra när det börjar bli dags att gå.

Det finns lådor med böcker för tio kronor vid entrén, och det är ju roligt. Men jag uppskattar mycket att allt i butiken inte har så extremt låga priser. Alfas anställda värdesätter böcker, och det är respektingivande och hoppingivande, tycker jag.

Det finns böcker på alla möjliga språk, skönlitteratur, lyrik, facklitteratur … Många tar flera hyllor i anspråk.

Med lite tålamod kan man hitta fram till textilhantverksavdelningen, och om en stege är ledig kan man se vad som står på hyllorna också. (Har man anlag för svindel är det bra att ha med sig en vän som kan klättra och rapportera!)

Som ni ser är det en blandning av epoker, stilar, sådant som man mycket väl förstår att någon kunde undvara och sådant som man inte förstår att någon kunde undvara (VEM har gjort sig av med Erika Åbergs bok?).

Mellanspetsen hoppas nog på en renässans!

Den här gången köpte jag en Vaclav Havel-pjäs till min pappa och två Friedrich Dürrenmatt-böcker till en bror — allt från den inte jättestora men mycket innehållsrika tyskspråkiga avdelningen. Och så en roman av Annika Thor till biblioteket på skolan där jag arbetar.

Igår beställde jag från två olika platser det jag inte hittade på Alfa: Annika Thors En ö i havet-serie, samlingsvolymen, till tre unga läsare (två av dem är syskon) som längtar efter något nytt. Då får man betala porto också, och man får inte chansen att träffa en människa som älskar böcker och gärna vill prata om dem, men det var åtminstone otroligt enkelt att handla.

Eftersom jag själv börjar höra till dem vars böcker räknas som gamla och inaktuella är jag så jätteglad att antikvariaten visar att böcker kan vara värdefulla längre än vad förlagen och de stora bokhandelskedjorna tycker. Tack Alfa och alla ni andra som ser till att vi kan fortsätta leta efter och hitta det vi behöver! Och för all inspiration!

Majas vantar

En del av er har säkert redan skaffat Majas nya bok — men ni som inte har det: titta noga här!

Maja heter Karlsson i efternamn och är en av mina bästa stickvänner. Vi lärde känna varandra liksom från två håll samtidigt när Femtimmarskoftan var ganska ny, och sedan har vi setts så ofta vi har kunnat och pratat mycket med hjälp av bokstäver och paket. I somras hade vi ett par dagar tillsammans i Arvika och hann prata om garnvärldens vindlande vägar och hälsa på i den fina garnaffären Lydias och (tillbaka hemma hos Maja) utforska en hel flyttlåda med överblivet garn — eller rättare sagt: vi hann bara precis börja.

Jag berättar det här så att ni ska veta att jag inte är ett dugg objektiv när jag skriver om Majas nya bok. Sticka svenska mönster, som hon gjorde för ett par år sedan, blev ju en stor succé (min väninna Itas man kallar den Swedish Monsters …), och jag skulle vilja påstå att Trettiofem vantar är ännu finare.

(Ingen anledning att oroa sig: det är trettiofem par, inte trettiofem enkelvantar.)

Såhär ser den ut. Folkloreton direkt, och det är alldeles rätt, men den innehåller vantar i många olika stilar.

Beskrivningarna är en blandning av rutdiagram och textbeskrivningar, mest beroende på vad som är mest praktiskt, och alla 35 vantarna är stickade i en och samma storlek, en medelstor kvinnohand. Garnerna kommer från olika håll. Den som vill sticka större eller mindre kan experimentera med garnbyte eller helt enkelt gå upp eller ner ett halvt nummer i stickstorlek.

Det är INTE lätt att välja några favoriter, men jag tycker att ni måste få se något av inlagan, så jag har gjort mitt bästa.

De här naturvita och gröna vantarna kallar Maja Herbarium, och de har muddar i ett slags mönsterresår och är sedan tvåfärgade med enfärgade tummar.

De senaste åren har jag insett att flerfärgsstickade vantar inte bara är vackra och krångliga att sticka utan också varmare än enfärgade slätstickade. Det här mönstret är såpass ”tätt” att det inte blir några långa trådar som man kan fastna i på insidan — extra bra.

Vantarna Allmoge har istället mönstrade handledskanter, och det är ju också hur vackert som helst, eller hur? Fyra färger samtidigt, men bara två i taget, och bara pyttepyttelite av den ockrafärgade.

Här är ett par andra tvåfärgsvantar, och de här har mönstrade tummar också. ”Utsidan” av handen har ett lite större mönster, och ”insidan” är småmönstrad.

Trasmatta-vantarna är kanske bokens charmigaste? Jag har alltid försökt undvika de tvåfärgade ränderna när jag har gjort rätstickade modeller, men här har Maja gjort en poäng av att vända avigsidan ut, så att säga, och blandat den med slätstickning.

För den som vill prova många olika sätt att sticka vantar — kiltummar, instickade tummar, indiska tummar som går halvvägs in i handflatan, mönstrade tummar, och så vidare, och så vidare, och olika sorters muddar — är den här boken säkert början till tusen nya idéer. Men bara att sticka Majas 35 modeller kommer att hålla de flesta av oss sysselsatta ett tag.

Maja och Bonnier Fakta har lovat mig tre exemplar till en tävling här på bloggen.

Så nu är frågan: vem vill du sticka vantar till nu i höst, inför vintern? Dig själv, någon i familjen, närmaste församlings diakoniverksamhet, en Frälsningsarmén-kår, en insamling till ett annat land?

Svara före fredag, så tar jag hjälp av en slumpmaskin och drar tre vinnare då!

Berätta gärna för andra om tävlingen genom att sprida den på Facebook och andra håll!

Höstlov = läslov (bilderbokstips)

Av Posted on Inga taggar 0

Favorituppslag ur en av Alison Ritchies och Alison Edgsons böcker. Passar extra bra den här veckan eller hur?

Ja, jag vet att Läslov är en kampanj — men en del kampanjer kan verkligen vara värda att ansluta sig till!

Att höstlovet kan bli en alldeles underbar vecka fylld av läsupplevelser är något jag gärna är med på.

Här är några bilderbokstips från mig.

Kom ihåg att man kan njuta mycket av bilderböcker oavsett hur gammal man är! Här är ett inslag från Sveriges Radios OBS om varför vuxna borde läsa barnböcker.

När jag träffade min mamma häromveckan insisterade hon på att jag skulle läsa den här boken som hon just hade lånat på biblioteket. Ingen av oss hade sett den förut — det är en mycket tidig Catarina Kruusval-bok, från tiden innan hon fick sitt stora genombrott som barnboksillustratör och barnboksförfattare tror jag. Men hon borde ha fått det med den här berättelsen! Min mamma hade alldeles rätt: den är så stillsam och vacker, så full av kärlek och seperationsängslan. Både min mamma och min bror hade tänkt på tonårsbarn när de läste den.

En mycket, mycket varm rekommendation alltså: Egon och rävungen. Och den är slutsåld sedan länge, så fråga efter den på biblioteket och leta sedan på antikvariat.net och Bokbörsen när du känner att du  och de barn du läser för måste ha ett eget exemplar.

Den mer välkända berättelse som både min mamma och jag associerade till när vi läste om räven och Egon var Sven Nordqvists När Findus var liten och försvann. Den är mycket festligare och tokigare, men den har samma generositet och värme. Jag blir alltid lika lycklig när jag kommer till det uppslag när Findus har dykt upp igen och är mycket rädd efter sitt äventyr. Då föreslår Pettson att Findus ska prova att utforska Pettsons gård igen medan Pettson sitter i närheten. Trygghet och frihet på samma gång, det är ofta precis det som behövs!

I flera år försökte jag övertyga mina kolleger om att vi måste ge ut Oliver Jeffers bilderböcker på svenska. Jag köpte Lost and found om och om igen till olika familjer som jag känner. Till slut blev det ett annat svenskt förlag som gav ut dem, och det är den här lite anonyma samlingsvolymen som finns. Men öppna den! Funnen och vunnen blev den svenska titeln (jag funderade mycket på vad jag skulle vilja kalla den och hade nog inte valt just det, men …), och det är min favorit, men allt som han har gjort är så charmigt och eftertänksamt och festligt och vackert och bråddjupt.

Det här är en bok som jag faktiskt lyckades få ge ut på svenska, och jag hoppas att många läser den! Liksom så många av Tim Warnes böcker är den både rolig och vacker — jag tycker att det är tydligt att han har samarbetat en del med Steve Smallman som har skrivit några av de absolut bästa bilderboksmanus jag har läst. Det kändes så viktigt att göra den 2015 när så många förfärliga fördomar började etablera sig i den offentliga debatten, och på det viset är den väl ännu viktigare nu.

De här båda är, Min mamma och jag och Min pappa och jag av Alison Ritchie och Alison Edgson, är en present till alla föräldrar och barn som inte kan ses riktigt så mycket som de skulle vilja och som skulle behöva prata mer om hur mycket de tycker om varandra fastän vardagen kan vara alldeles full för det mesta. Dessutom innehåller de massor av inspiration till att gå ut och uppleva världen tillsammans!

Peter Schössows bok sparade jag i flera år, och till slut fick jag ge ut den på svenska! Det är på nästan alla sätt en sorgebok, men den är så ovanlig med sitt maner och sin berättarteknik och sin inlevelse, så jag vill inte begränsa den genom att sätta någon genrestämpel. Ni som tror att tyska böcker inte kan vara roliga (jag vet inte om det är någon vanlig fördom, men jag har hört den då och då) måste verkligen ta del av den här.

Det här är den sista (eller ska vi säga senaste?) Steve Smallman-boken som jag har fått översätta. Ja, den handlar, precis som titeln signalerar, om att dela med sig. Och den gör det på Steve Smallmans eget vis. Alla ni som har läst något av honom vet att det brukar göra både barn och vuxna lyckliga.

Och här är den allra första boken som jag översatte av alla som han har skrivit. Kanske är det den första boken han skrev också — jag minns inte riktigt. Saken är den att han är en extremt anlitad illustratör också, så när man söker på hans namn i en webbokhandel får man precis hur många träffar som helst. Men jag gillar honom absolut mest som författare, och kanske är berättelsen om den hungriga vargen och det frusna lammet hans mästerverk. Ett par år efter att den hade kommit ut blev den barnteater på Boulevardteatern i Stockholm och åkte på turné i hela Sverige. Det var mäktigt! Jag blir fortfarande lika glad varje gång jag läser den.

(Roligt att veta kanske: på engelska säger vargen hela tiden ”Goodness gracious me”, och jag förde en ganska lång diskussion med en svensk lingvist om vad vi skulle kunna välja för uttryck på svenska. Det blev till slut ”Kära hjärtanes”!)

Nu kanske någon undrar varför jag inte har länkat till Bokus och Adlibris så att man snabbt kan ta vara på inspirationen och beställa de böcker man vill ha.

Men jag tycker absolut att den som till äventyrs blir inspirerad ska gå till biblioteket först, prata med en bibliotekarie och få hjälp att leta på barnboksavdelningen. Då blir det antagligen många fler roliga lästips på vägen!

Och om och när det blir dags att köpa något, så gå till en levande bokhandlare! En sådan kan beställa hem det som inte finns i bokhandeln, du träffar en människa  och ser till att bokhandeln där du bor kan leva och förse människor med viktiga berättelser och fakta och inspiration lite till. Har du ingen bokhandel i närheten är orsaken sannolikt att det inte bar sig — och då kan du stötta någon mindre bokhandel som har postorderverksamhet, till exempel Din Bok i Göteborg eller Arken i Lund.