Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avAnna

Välkomna till Bollebygd!

God fortsättning, alla hjälpstickare och andra bloggvänner!

Det allra första jag ska göra i år är att bjuda in er till en hjälpstickningsförmiddag på Vägkorset, som är ett väldigt trevligt café (ungefär som ett socialt företag, fast arbetsformen heter något annat som jag inte minns just nu) i Bollebygd.

Det är Ing-Marie som har bett mig att komma, och det är också hon som leder arbetet på Vägkorset.

Den 13:e januari är det:

Självklart får man hemskt gärna ta med något att arbeta med under tiden om man vill!

Och själv ser jag fram emot att träffa både bekanta och nya vänner!

En julkrubba i sista minuten (eller bara för att den är så vacker)

Ni som har läst mina blogginlägg ett tag kommer kanske ihåg att jag beundrar en pysselpappa i USA väldigt mycket — Joel Henriques.

För några år sedan började han göra ett slags klippark som han kallade Paper Cities.

Sedan gjorde han en julkrubba också!

Och den måste jag ju påminna alla om idag.

Figurerna liknar de figurer som han ritar i andra sammanhang — superstiliserade och, tycker jag, så väldigt vackra.

Det finns en lite större variant och en pytteliten som man kan packa ner i en pastillask. Joel kallar den lilla för ”travel size”!

Är den inte osannolikt fin?

Och visst kan de passa som tillsammanspyssel för många åldrar?

Bilderna har jag lånat från Joels blog, Made by Joel.

Och här är en decembersång som Joels syster Lori Henriques har gjort och en video som de har gjort tillsammans:

 

Varsågod, använd min axel

Fyra av 24 sångare i One Heart Choir. Foto: skärmklipp från Youtube

Något att lyssna på gång på gång under julförberedelserna oavsett om de är hetsiga eller fridfulla: en grupp människor från en lång rad olika länder med tre gemensamma nämnare, nämligen att de har flytt från sina hemländer, att de har hamnat i Storbritannien och att de gärna sjunger!

One Heart Refugee Choir kallar de sig.

Läs mer om deras gemensamma projekt i den här artikeln (på engelska) i The Guardian!

En symaskin och ett nytt liv

Nasira Haqjou, numera symaskinsägare och egenföretagare. Foto: Carla da Costa Bengtsson/SAK

Det nya numret av Svenska Afghanistankommitténs tidning Afghanistan-Nytt låg på min hallmatta häromdagen, och jag blev ännu gladare än vanligt — det händer ju förfärliga saker i Afghanistan hela tiden, men SAK:s arbete innebär också så många möjligheter för människor där, och personporträtten i tidningen är alltid intressanta.

Den här gången log en ung kvinna mot mig från omslaget — Nasira Haqjou. Hon drabbades av polio som treåring och har aldrig kunnat klara sig utan rullstol. Det afghanska samhället fungerar inte alltid så bra för människor med rörelsehinder, och Nasira blev illa behandlad i kvarteret där hon bor och i skolan. Men vid ett besök av en av SAK:s medarbetare berättade om hon sitt liv hittills och om sina drömmar, och några månader senare var hon färdig att bli hon egenföretagare! Hon fick gå en sömmerskeutbildning och har sedan också lärt sig att brodera och att göra hennamålningar. Nu är det hon som är inkomsttagaren i sin familj.

Jag blev så glad över intervjun att jag skrev till Afghanistan-Nytts redaktör, Carla da Costa Bengtsson, och frågade om hon inte kunde lägga ut den på kommitténs webbplats så att jag kunde tipsa fler om den. Hon svarade ja direkt, och nu kan man läsa Nasiras berättelse här! Gör det!

The Voice of Kibera

Boy Dallas, berättarröst och huvudperson i den finska dokumentärfilmen om Kibera. Bild lånad från http://anttialanenfilmdiary.blogspot.se

Kibera i Nairobi i Kenya är ett av världens mest kända slumområden. Massor av biståndsorganisationer har försökt — och försöker — att stötta Kiberas invånare på olika sätt, och landet tar också emot stora biståndsbelopp från många länder och organisationer varje år. Hur kan det fortfarande finnas så många som lever i så stor fattigdom?

Finland är ett av de länder som har engagerat sig för Kibera, och nu har ett finskt reportageteam med Kati Juurus som regissör tillsammans med programledaren för radioprogrammet The Voice of Kibera, Boy Dallas, gjort en  timslång dokumentär om livet i Kibera, om hur det är där nu, om varför biståndet inte fungerar riktigt som det var tänkt och om vad människor där tror krävs för att det ska bli någon förändring. For Kibera är originaltiteln. Den svensktextade versionen har fått titeln Livet i Nairobis slum.

Jag hittade filmen på UR Play, och där går det att se den fram till augusti nästa år. Men gör det direkt!