Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avAnna

Nästan inga färger

En liten utflykt som Helen och jag gjorde när vi var i Frankrike tillsammans var till Chapaize, en by eller pyttestad (ungefär 130 invånare för tio år sedan, läser jag på Wikipedia) som ligger nära klosterstaden Cluny. I Chapaize finns det en 1000-talskyrka som behöver mycket renovering — jag vet inte om den är så ostadig som den ser ut (titta på valven), men det finns i alla fall saker kvar att ordna.

Det är helt underbart att komma in i den när solen gassar (och det gör den ofta i juli och augusti) utanför — jag har varit där flera gånger tidigare.

Och det som är lite speciellt, fastän man kanske inte tänker på det först, är att det finns så få färger därinne. Få färger, men desto fler nyanser i de färger som finns!

Fina fönster finns det såklart.

Och lite smide.

Och en dopfunt med den allestädes närvarande fisksymbolen.

Och därute väntar hettan igen.

Det är svindlande att tänka på allt som den här kyrkan har rymt sedan 1000-talet, inte minst under krigen. Och nu?

Och för mig som såklart inte kan stanna där, och för en del av er som kanske aldrig kommer att hamna just där: vad kan man göra med den här färgskalan?

För visst är den väldigt, väldigt vacker?

Det hemliga tricket (en somrig potatissallad)

Av Posted on Inga taggar 0

Det är ingen hemlighet att man får otroligt god mat när man hälsar på hemma hos min äldste bror och hans familj. Både han och hans fru satsar mycket på sina gäster (och, skulle jag tro, på fina och roliga måltider när ingen utom familjen är där).

Den här potatissalladen åt vi tillsammans i början av sommaren. Jag kom av mig med fotograferingen efter de här bilderna, så ni får tro mig när jag berättar att den skulle ha varit fantastiskt god att äta upp utan vidare reflektioner redan när den såg ut såhär men att den fick ytterligare en dimension med Fredrikas kapristrick: strax före serveringen friterade hon kapris i lite olja i en stekpanna på spisen, lät dem rinna av på hushållspapper och strödde dem över salladen. Krispigt och salt och helt osannolikt gott!

Det här fatet är perfekt för komplett-måltid-sallader: sedan la hon stekta halloumi-skivor hela vägen runt.

Bara lite senare fick jag, liksom så många andra svenskar, lära mig att den halloumiost som vi har blivit nästan beroende av kommer från jordbruk där det används otroligt mycket antibiotika och där djurskyddet inte alls är på samma nivå som i Sverige. Nu ser jag fram emot att prova den Sverige-tillverkade motsvarigheten, eldosten, istället!

Fint och lånat för vidarebefordran

I våras frågade jag om det var några av er som hade stickat barnkläder efter mina beskrivningar och kunde tänka sig att låta dem bli fotograferade. Jag fick så fina svar — och ännu finare paket!

Titta här bara!

Anna hade stickat en av Två systrars koftkalas-koftorna, och fastän den var så liten …

Foto: Magnus Aronson

… fick Emmie och Simon vika upp ärmarna när de skulle klä på sin alldeles nye son.

Den här koftan reste sedan tillbaka till Anna, för hon hade lovat den till en ny liten människa i sin närhet.

Jag tror att det var Karin som hade stickat det här exemplaret av Två trådändars lilla tröja …

Foto: Magnus Aronson

… och färgen krockade perfekt med blommande buskar när Dea ställde sig utanför sin familjs hus med sina såpbubblor.

Kom det här exemplaret av Två trådändars lilla slipover från Ann-Christin kanske? Några av plaggen klarade jag inte att hålla reda på — ursäkta!

Foto: Magnus Aronson

Emanuel hade den i alla fall gärna på sig. Han till och med somnade i den. Då måste den vara riktigt mjuk!

Det här är bara tre exempel på allt fint som kom. Nu reser det vidare till insamlingar där de ansvariga ber om varma kläder till barn (och Annas kofta har återvänt till henne). Tack, ni som hjälpte mig! Hoppas att ni blir lika glada som jag när ni ser bilderna!

Ögonblickets efterrätt

Helen tog med mig till ett litet café i en pytteliten stad i Bourgogne för att vi skulle äta crêpes. Men mannen som gräddade crêpes var inte där när vi kom, och vi fick snabbt välja något annat från den korta menyn.

Dessert du moment — vilket namn! — var körsbärssoppa smaksatt med rosmarin och i sällskap med ett litet glas pistage-och-mascarpone-kräm.

Kanske var det lockförsedda glaset den största behållningen av det hela. Så skulle jag också vilja servera bärsoppa! Och på det viset kan den stå i kylskåpet och serveras just på momangen.

Mascarpone med pistage? Det var gott, som mild smält glass, men kombinationen med körsbärssoppan var inget särskilt.

Körsbär och rosmarin? Bättre än jag trodde. Det får nog bli något eget försök någon gång när jag får tag på körsbär. Och då ska jag minnas en solig sommardag, en uteservering och en utflykt med en fin vän.


En butik med vita knutar

I slutet av juni tog min bror med mig till en butik som han just hade upptäckt — i en by några kilometer från Kalmar. Vita knutar heter den, och det är Ina Danielsson och hennes syster Helena som driver den. Byn heter Örntorp och är minst sagt idyllisk!

Butiken ligger i en lada som, precis som alla andra byggnader i Örntorp, har vita knutar och är målad med Falu rödfärg. De färgerna får mig genast att känna mig hemma — jag är nämligen delvis uppväxt i ett hus som under en period var huset på Falu rödfärg-burkarna! Ni förstår!

Vi ringde på. Mer än en gång, är jag rädd, för vi hade både en fyraåring och en sexåring med oss, och ringklockan som hängde i hänglåset såg så intressant ut.

Medan vi väntade planerade vi för glassinköpet. Enbart KRAV-märkta glassar, och ett märke som jag inte hade stött på förut. Verkar några av sorterna extremt billiga? Det skulle visa sig att Ina och Helena hade satt ner priset därför att de hade upptäckt att en del hade blivit isiga. Eller, som fyraåringen sa, att det var lite snö på dem.

Ina och Helena säljer tvålar, hudkrämer, schampo, diskmedel och tvättmedel av lite ovanliga märken, alla ekologiska, alla småskaligt tillverkade. Vid det här tvålstället kan man stanna en bra stund och bara dofta! Det gjorde vi i alla fall. Det blev en tvål till min brors svärmor, en till sexåringen och tre till min mamma.

Fina och ekonomiska tvålkoppar, eller kanske borde man kalla dem tvålställ, finns också. (Efter ett par sommarveckor utan vet jag igen att en tvålkopp kan förlänga tvålens livslängd avsevärt.)

Sådana här tvålflingor har jag bara läst om förut, aldrig provat. Borde jag?

I så fall vill jag införa fin diskborste också! Ni ser att det går att byta ut borsthuvudet på den — extra bra.

En del porslin fyller hyllorna till höger om dörren när man kommer in — jag tror att urvalet är vad amerikanska inredare skulle kalla ”carefully curated”, och ett fint koncept är att Ina och Helena har köpt upp restlager från några små tillverkare. På det viset kunde jag köpa en otroligt fin svenskdesignad tekanna för ungefär en femtedel av vad den hade kostat från början. Födelsedagspresent till min bror!

Så tittade vi en stund på vackra kort från ytterligare en av Inas och Helenas små leverantörer, och sexåringen valde ut fyra ljus (gissa om det blev ett lila) åt sig själv.

Ett par saker till ska jag visa en annan gång.

Den som är irriterad över att Kalmar är långt bort — och det är det ju för många i Sverige — kan känna sig lite tröstad av att Ina och Helena har en webbutik också.

Och min bror föreslog att vi provar att cykla nästa gång. Det blir nog extra bra!