Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Sökning efter nkinga

Mycket roligare att äta smörgås såhär

Av Posted on Inga taggar 0

Skynket har jag ju berättat om förut — en liten organisation som har som uppgift att samla in pengar till Nkinga Hospital i Tanzania och som gör det genom att sälja otroligt vackra bruksföremål gjorda med tanzanska kangas som en del av materialet.

Min svägerska Sara köpte någonstans i något församlingshem en liten skärbräda i present till min mamma (som är född i Tanzania, fast på sjukhuset i Ndolage). Den var ju hur fin som helst på egen hand, men jag hade sett att den hette smörgåsbräda eller smörgåsunderlägg, och min mamma bjuder ofta på smörgåsfester, så jag bestämde mig för att haka på presenten och köpa några till så att hon skulle kunna använda dem som servis.

Man kan skriva önskefärger när man beställer, men det gjorde inte jag. Såhär fin blev blandningen!

En röd med slingrande blad.

En med romber i flera färger och med samma mönster i botten på flera av dem.

En som ser ut som en detalj från ett kyrkfönster — visst gör den?

En blå som skulle kunna vara en del av omslaget till en fantasybok.

En röd med förskjutna gränser i trycket. Med flit eller inte? Snyggt blev det i alla fall.

Och en blå till, fast den här ser lite japansk ut tycker jag.

Kangas är rektangulära stycken av bomullstyg, och man köper dem två och två för att kunna använda en som kjol och en som överdel eller, om man gillar T-shirt, en som kjol och en som turban. De som verkligen kan klä sig i kangas blir hur fina som helst i dem! Men de går att använda till allt möjligt annat också. Jag har haft dem på väggen och som fåtöljklädsel, och en släkting till mig hade dem som bilsätesklädsel ett tag. Ofta har de bibelord eller visdomsord tryckta på som en del av mönstret.

När jag och en av mina bröder var i Kenya för snart 20 år sedan tog en av våra värdar med oss till en marknad för att jag skulle få köpa kangas.

”Du sätter väl inte ett högre pris bara för att hon är mzungu?” sa han till mannen som jag skulle handla av.

Om försäljaren hade gjort det skulle han väl knappast ha erkänt det, men det visade sig att ett av de tryck som jag funderade på hade ett felstavat ord i motivet, och vår värd försökte få min bror att hjälpa mig att pruta.

”Ja, om hon ska betala sådär mycket så ska det väl åtminstone vara rättstavat!” sa min bror.

Trots att ingen av oss kan swahili.

Easy Peasy Beanie i Svenska Journalen

I aprilnumret av Svenska Journalen finns beskrivningen till Easy Peasy Beanie med! Det är en modell som Jannice Schneeberger, grundare av babypaketsorganisationen Knit One 2 Save One, gav mig lov att översätta och publicera här på bloggen och i boken Värma en liten.

De båda fantastiska nyfödda fick varsin mössa ur den sändning som Marita Hasselberg från Borås hade med sig när hon åkte för att volontärarbeta på Nkinga Hospital i Tanzania. Skandinaviska Läkarbanken hade bett henne att leda en kurs i barnsjukvård på sjukhuset, och hon lämnade mössor på förlossningsavdelningen och delade också ut till de mammor och barn som hon träffade där. Marita har arbetat på Nkinga Hospital i flera omgångar — första gången hon kom dit var som praktikant. Nu är hon och hennes man missionärer och studerar swahili för fullt i Iringa.

I och med det här uppslaget i Svenska Journalen har Läkarmissionen (som ger ut magasinet) sällat sig till de biståndsorganisationer som gärna tar emot Easy Peasy Beanie för att dela ut på förlossningsavdelningar i olika länder, och man kan skicka mössor till deras kontor i Vällingby. Fint!

Här är adressen:
Läkarmissionen
Eva Nordenstam von Delwig
Siktgatan 8
162 88 Vällingby

Insamlingen pågår till slutet av juli!

Fler av Maritas mössor

En mjuk trikåmössa fick den här lilla nya människan. Foto: Marita Hasselberg

Marita fortsätter med sitt arbete på Nkinga Hospital i Tanzania — hon är alltså där för att undervisa på en kurs i barnsjukvård, och det är Skandinaviska Läkarbanken som har anlitat henne. De skickar ut oavlönade läkare och sjuksköterskor från de skandinaviska länderna för kortare insatser i sjukvården i länder där det är personalbrist.

Teopista, Maritas kollega. Foto: Marita Hasselberg

På en hälsocentral ungefär tio mil från Nkinga arbetar Teopista. ”Hon gör en hjälteinsats där”, skriver Marita.

Teopista tar emot alla som kommer till hälsocentralen, och det innebär att hon måste klara att ta hand om förlossningar också. Förra veckan föddes barnet på bilden överst här en natt när Teopista tjänstgjorde. Det gick bra! Och sedan kom Marita på besök, och Teopista fick mössor så att hon kunde ge en till den lilla familjen.

Dessutom hade det kommit en större mössa med i sändningen, och den tyckte Marita att Teopista kunde ta själv om hon tyckte om den, så hela nästa natt arbetade hon iförd sin nya mössa!

Marita läste min ”klädd i vänskap”-krönika för ett tag sedan, och nu fick hon användning för det uttrycket. Det blev en oväntad övernattning för henne hos Teopista, så de delade på ett par av Teopistas kangas (man köper dem nästan alltid två och två), och det blev ju hur bra som helst.

Pippitröjans färger på nyfödd tanzanier. Foto: Marita Hasselberg
Rosa och grönt matchar rosa och grönt! Foto: Marita Hasselberg

Och så har jag fått bilder av två mössleveranser till, så jag måste dela med mig av dem också.

Heja Marita! Hoppas att allt går bra med kursen och för barnen och mammorna och papporna som du träffar!

Värme utdelad

Alldeles ny i världen, lite för tidigt. Foto: Marita Hasselberg

Nu är Marita Hasselberg på Nkinga Hospital och arbetar för fullt med sin kurs i barnsjukvård!

Två väskor som blev lite efter. Foto: Marita Hasselberg

Marita fick packa stora väskor. Mössorna är inte så jättetunga, men har man många så blir det en del att släpa på ändå, och de tar plats!

Hennes man Carl är kvar hemma i några dagar till och fortsätter att ta emot mösspaket.

Det är femte gången på lika många år som Marita är på Nkinga Hospital. Hon skriver:
Förra året var pilotkurs med Pernilla Ardeby, som har utvecklat barnsjukvårdskursen i Nepal, och jag var med som medhjälpare. Nu är det två nya svenska sköterskor och jag, samt en medhjälpare från förra kursen här.

Här kan man läsa om ett av de tidigare besöken!

Väskan med flest mössor kom fram samtidigt som Marita. Väskan där hon hade sina egna kläder kom bort. Som tur var hade hon lite kläder i handbagaget, och hon visste att hon kunde låna av sina medresenärer som har samma storlek.

En del av Maritas packning. Foto: Marita Hasselberg

Det blev många kära återseenden på sjukhuset!

Och så kom den förlorade väskan fram — mycket snabbare än väntat. Ett under tycker Marita!

Kolleger på Nkinga Hospital i Tanzania i några veckor nu.

Carl skriver:

10 paket med mössor har kommit efter att Marita åkte. Jag ursäktade mig för brevbäraren och han sa: ”Det går väl bra, men det är tur att inte alla får så många paket som ni.”

Och nu delas värmen alltså ut till de barn som behöver den! Just nu är det lyckligtvis bara två barn på neonatalavdelningen, berättar Marita.

Här är en som har fått en sydd mössa i ministorlek. Jämför med vuxenhanden!

Och här är har samma barn fått mössa och Änglavästen. Kanske är de stickade i Järbo Big Verona?

Tack Marita för rapporten — och för att du bad föräldrar om lov att fotografera! Huvudsaken är ju att barnen får den värme och kärlek och omvårdnad som de behöver, men nu kommer flera stickare att bli alldeles varma i hjärtat också!

484!

På bara ett par veckor har Marita Hasselberg som är på väg för att hålla barnsjukvårdskurs på Nkinga Hospital i Tanzania fått ihop 484 stickade, virkade och sydda prematurmössor!

Foto: Marita Hasselberg

Den här bilden fick jag igår.

Några koftor blir det också — bland annat från Gunillas syster i Lund, för Gunilla skrev och frågade mig om Marita ville ta emot de här, och Marita sa ja.

Nkinga Hospital, Hospitali Ya Ruufa Nkinga. Foto: Skynket

Du som vill stötta Nkinga Hospital framöver kan göra det genom Nkingas vänner här i Sverige!