Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Sökning efter nkinga

Omplåstring och nya vänner

Marita som tog med sig många, många mössor till Tanzania i somras är ju barnsjuksköterska — och naturligtvis från början vanlig sjuksköterska. Nu blir det fler och fler som vet om det i Mara där hon bor.

Förra hösten fick bibelskolan (där Maritas man undervisar, Annas anm) pengar från en dansk missionssjukvårdsfond, bland annat till första-hjälpen- utrustning.

Den kommer till nytta flera gånger i veckan, för små skador, huvudvärk och annat. Idag efter gudstjänsten fick jag lägga om bandaget på Carolines hand, med många intresserade åskådare.

Förra veckan skar sig Joseph på en liten lie när han slog gräset. Idag ramlade han ner från ett träd!

Min ”mottagning” är oftast vår veranda. Ibland får jag ta med en sjuk bibelskoleelev till jobbet, till sjukhuset i Bunda.

I eftermiddags var min granne Monica, som är sjuksköterska på den lilla vårdcentralen här intill, och jag på hembesök. En gammal man, Paulo som är över 90 år och vars fru går i kyrkan här, blev påkörd av en motorcykel i somras när han var ute och gick. Han har inte kunnat gå sedan dess och behövde hjälp med kryckor.

Grannen och snickeri-ansvarige Wilson var med mig och tog mått häromdagen och tillverkade sedan ett par. Dem överlämnade vi idag. Paulo fick hjälp att resa sig och stå upp lite. Sedan satt vi och pratade en stund med det gamla paret, och innan vi gick bad vi Fader Vår tillsammans.

När vi promenerade hem och pratade, och Monica förstod att jag är svensk, inte norsk eller dansk som de andra missionärerna här, blev hon överraskad och glad. Hon kommer från Nkinga, där jag ju har varit många gånger, och det visade sig att hennes mamma hade arbetat hos en svensk missionärsfamilj där när Monica var liten. Familjerna har fortfarande kontakt.
När jag kom hem letade jag upp en av de svenska missionärerna på Facebook via gemensamma vänner och skrev en hälsning på Messenger, och hon blev så glad! Världen är allt bra liten!

***

Tack för att du berättar, Marita!

Nkinga Hospital har länge haft många kontakter med Sverige och har till och med en egen svensk stödorganisation, Nkingas vänner. Det finns också en grupp som kallar sig Skynket och som tillverkar fantastiskt fina brickor av tanzanska kangas. Om man ”följer” Skynket på Facebook dyker det upp så vackra bilder och tips om när gruppen är på olika ställen och säljer brickorna. En rekommendation!

Mössbesök

Nu har Marita och Ingrid träffats!

Marita var ändå i närheten av Skara och passade på att svänga in och se Ingrids arbetsplats.

Liten mössa passar också fint på docka! (Tillägg dagen efter: Marita berättar att hon visar just den här mössan därför att den är virkad i samma färger som Tanzanias flagga. Att jag inte såg det!)

Sortering pågår alltid, alltid, alltid hos Ingrid.

En del av de senast uppackade mössorna den dagen. Är det någon som känner igen några av sina?

Det har blivit många avier, uthämtningskoder och paketuthämtningsturer för Ingrid i sommar. Här är det som just hade burits in från bilen när Marita var på besök.

Och såhär sorgliga och otroligt vackra hälsningar kan komma med mössorna ibland.

Ingrid hälsar att det (i torsdags, kanske igår också) har kommit ytterligare några paket som hon inte har hunnit hämta ut än och att hon vill räkna in innehållet i dem innan hon berättar hur många mössor det blev totalt.

Och Marita och Carl funderar för fullt på hur de ska kunna maximera mössutrymmet i sin packning när de reser till Tanzania inom kort.

Här är en bild från i våras när Marita tog initiativet till insamlingen. Såhär ser känguruvården på Bunda-sjukhuset ut (och mamman har godkänt att vi använder bilden för att berätta). Det är inte så lätt att ha tvillingar ens när de är riktigt, riktigt små! Men får de börja såhär, med nästan ständig hudkontakt och med mössa på huvudet, så har de mycket bättre chans att klara sig och må bra och växa.

Mössorna som de har på sig kommer från en insamling som vi gjorde för några år sedan, inför Maritas arbetsperiod på Nkinga Hospital i en annan del av Tanzania. Några av de mössorna kom inte med till Nkinga då, utan Marita tog med dem när hon flyttade till Mara förra året och började använda dem på Bunda-sjukhuset.

Och nu blir det alltså påfyllning där.

Hurra för alla er som har varit med och bidragit till detta!

Fler mössor att beundra (och Marita är i Sverige!)

Sommarblommorna har verkligen fått konkurrens i år!

Marita har tagit semesterfarväl av alla de familjer hon arbetar med i Bunda

… bland annat de här tre systrarna, som verkar må så bra …

… och den här nya människan, som fick en av de sista av de mössor som Marita hade med sig från Nkinga-insamlingen häromåret …

… och den här som också fick en …

… och för några dagar sedan landade hon och hennes man Carl (till vänster i Tanzaniakostym) i Sverige! Här ska de ha semester, bli vaccinerade, träffa vänner, hämta mössor hos Ingrid och packa och packa. Jag gissar att extraväskor och vacuumpåsar kommer till användning.

Här är en del av de senaste mössorna!

Maria har stickat Easy Peasy Beanie.

Ingegärd har stickat i flerfärgade garner och tagit en närbild …

… och sedan backat lite.

Lisbeth och hennes granne har samarbetat.

Lena har virkat.

Nu är det så många bilder att jag har svårt att hålla reda på vilka jag har visat. Naturligtvis borde jag ha flyttat alla publicerade till en särskild mapp redan från början, men jag kunde inte föreställa mig att en insamling som bara lanseras såhär på bloggen skulle bli så stor. Ni är helt fantastiska! Tack alla! Vilket stort steg framåt det här blir för spädbarnsvården i Bunda-distriktet! (Någon frågade häromdagen hur många mössor som behövs egentligen, och det svar som är vettigast att ge är nog att det bor ungefär 300 000 människor i distriktet, så man kan ju tänka sig en förlossningsavdelning på sjukhuset i en svensk stad av motsvarande storlek. Det föds barn hela tiden. Vi satte inget siffermål för insamlingen när vi började.)

Två veckor kvar

Det är ungefär två veckor kvar till sista datumet för Bunda-insamlingen, och jag tror att Ingrid på Slättmissionens Hjälpande Hand öppnar välfyllda paket varje dag nu!

Pernilla har stickat fyra grå Easy Peasy Beanie-mössor och fäst röda Ettvarvshjärtan på dem.

Sussi har provat flera olika modeller och experimenterat med ränder, mönsterstickning och annat.

Anette har också varierat sig men mest hållit sig till pastellskalan.

Marie upptäckte att hon hade gett bort alla sina restgarner, men det blev tre mössor ändå.

Lisa har fastnat för Mainas fina mössa och utforskat dess möjligheter med självmönstrande garner, ränder och annat.

Och Marita (som är på väg till Sverige nu) fick lov att fotografera ett tvillingpar som föddes samtidigt som trillingflickorna som vi har följt. De har vuxit så mycket att de flyttar över till barnavårdscentralen nu! Koftorna och mössorna som de har på sig kommer från den insamling som vi gjorde för några år sedan när Marita skulle arbeta på Nkinga-sjukhuset i Tanzania. Det som hon inte lyckades få med sig i bagaget då har gjort stor nytta i Bunda det senaste året!

En extra mössa är bra att ha förstås!

Tack alla ni som arbetar med den här insamlingen! Mössor räddar liv!

Sydda, stickade, med virkade hjärtan

Marita hälsar att hon ser mycket fram emot att ta med sig alla fina mössor till Bunda! Vi skrev lite meddelanden fram och tillbaka igår, och en sak som hon berättade var att en av de läkare som hon känner från Nkinga, där hon har arbetat tidigare, hade fått en länk till informationen om känguruvårdsstudien från henne och skulle ta upp den på personalmötet på det sjukhus där han är nu.

Och så tittar vi på mössor igen, eller hur?

Här är en uppsättning från Helena.

Och här är en annan uppsättning från samma Helena!

För några år sedan provade jag att sy sådana här mjuka mössor — jag sydde dem av kasserade T-shirts — och jag kan vittna om att det går fort och att det väldigt lätt blir så att man vill sy bara en till och bara en till. Rekommenderas!

Kerstin stickar spiralmössor och syr på små hjärtan. Om någon vill härma henne kan det vara fint att veta att det finns en enkel beskrivning till ettvarvshjärtan här.

Klara har använt beskrivningen Elsa beanie.

Marie-Louise har stickat Easy Peasy Beanie i fyra olika garner.

Iréne har stickat en mössa till efter Mainas beskrivning.

Och Ingrid har stickat i resår.

Så underbart fina allihop!

Tidigare i år blev två studenter i Umeå klara med en uppsats om att mäta temperaturen på små barn. Jag lånar två korta avsnitt ur den:

”Det nyfödda barnet är en patient som är särskilt känslig för förändringar i kroppstemperaturen och risken är stor för både hypotermi och hypertermi. För att undvika ökad risk för sjuklighet och dödlighet är det därför viktigt att det nyfödda barnets kroppstemperaturen hålls inom gränserna 36,5–37,5 ℃. Detta är en utmaning inom neonatalvården och utmaningen blir större i och med sjunkande gestationsålder och födelsevikt. (…) Världshälsoorganisationen WHO (1997) definierar normotermi som 36.5–37.5℃, mild hypotermi som 36.0–36.4℃, måttlig hypotermi som 32.0–35.9℃, svår hypotermi som <32.0℃, samt kroppstemperatur överstigande 37,5℃ som hypertermi. Hypotermi är ett vanligt förekommande problem hos nyfödda barn. Redan i mitten av 1900-talet visade Silverman, Fertig och Berger (1958) att dödlighet ökar när värmeförlusterna blir större. Risken för hypotermi är stor direkt efter födseln och barnet kan kylas ner 2–4℃ under de första 30 minuterna efter födseln (Bissinger och Annibale, 2010; Trevisanuto, Testoni och de Almeida, 2018; Perlman och Kjaer, 2016). Ju mindre barnet är vid födseln, desto svårare har barnet att hålla sin kroppstemperatur, och därför är förekomst av hypotermi högre hos prematura barn (Miller, Lee och Gould, 2011). Miller, Lee och Gould (2011) utförde en studie med 8782 barn med mycket låg födelsevikt som visade att totalt 56% av alla barnen, 79 % av barnen födda i gestationsvecka 23 samt 83% av barnen med en födelsevikt mellan 400–499 gram hade hypotermi vid inläggning på en neonatalavdelning. I studien såg man ett samband mellan måttlig hypotermi och hjärnblödningar samt ökad dödlighet (Miller, Lee och Gould, 2011).”

Det här är bara en del av bakgrunden till deras examensarbete, men om någon undrar varför vi stickar och virkar och syr mössor kan det vara bra att ha läst igenom det för att kunna berätta med egna ord. Här finns hela uppsatsen!