Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Tanzania

Tre fina

Nu på morgonen skickade Marita tre bilder — nyfödda som har fått varsin mössa just idag!

Det är mössor från vår sommarinsamling som personalen delar ut till alla nyfödda nu, och Marita fotograferar inte alla barn, men ibland så!

Tre pojkar är det som är de yngsta i Bunda nu på morgonen. Snart har de flyttat vidare till näst yngsta … och tack vare mössorna har de goda chanser att hålla värmen och fortsätta växa bra.

Visst är de fina? Välkomna till världen, decemberpojkar! Vilka julklappar ni är för era familjer!

Fler får lära sig

Av Posted on Inga taggar 0

I två veckor nu är Marita Hasselberg tillbaka på Nkinga Hospital där hon arbetade under flera perioder innan hon flyttade till Mara och började arbeta i Bunda.

Nkinga Hospital liger i Tanzanias Taboraregion och startades av svenska pingstmissionärer som en så kallad dispensär på 1930-talet. Sedan utvecklades det under många år och blev sjukhus på 1960-talet. Svenska vänner har stöttat sjukhuset hela tiden, och det finns fortfarande en svensk vänförening och på senare år också en svensk webbplats. Dessutom finns den fantastiska gruppen Skynket som gör vackra brickor och säljer dem för att få in pengar till verksamheten!

Marita skriver:

Trött men glad när första veckan av två på Paediatric Nursing Course, PNC, är avklarad.

En alldeles fantastisk vecka med så fina deltagare. Under söndagen har barnläkaren Mirjam och jag gått igenom morgondagens lektioner tillsammans med våra hjälplärare Lucy och Clotilde.

Skandinaviska Läkarbanken har skickat Catharina (barnsjuksköterska) och Linda (barnmorska) som undervisar tillsammans med oss.

Detta är den tredje kursen här i Nkinga. De tidigare hade vi 2018 och 2019.

Kursen genomförs som samarbete mellan sjukhuset och Skandinaviska Läkarbanken/Erikshjälpen, och denna gång med även DLM och EFS med på ett hörn.

För första gången har vi också haft deltagare från olika platser. Jag har med mig tre kolleger från sjukhuset i Bunda.

Från Ilula/Iringa kommer också tre, bland andra min EFS-kollega Nora Sandahl som hade en gripande föreläsning om barn och rädsla. Så många som kände igen sig i hennes berättelse och rollspel om barn som växer upp med hot, våld och rädsla.

Vi har pratat om barns rättigheter, om smärta och hur man ger känslomässigt stöd till barn på sjuk- hus. Och om mycket annat. Vi har skrattat och gråtit tillsammans.

Det är fantastiskt att se få vara med i en grupp där deltagarna så snabbt har blivit trygga med varandra och kan dela även svåra upplevelser av egen sorg och smärta. Och där de leker och bjuder på sig själva.

Vi har varit på barnavdelningen i två dagar och praktiserat vad vi lärt oss i klassrummet.

En pappa sa att han blev förvånad över att hans son inte var rädd längre utan lekte och var glad när vi pratade med dem. En sådan skillnad ett lugnt och gott bemötande och lite lek, dockor och såpbubblor kan innebära! Deltagarna är också förundrade, och jag är full av tacksamhet över att få vara med! Dagen slutade med en typisk Tanzania-applåd. Fortsättning följer.

Tack Marita! Hoppas att den här veckan blir lika bra!

Alla nyfödda får en mössa

Här kommer en hälsning från sjukhuset i Bunda i Tanzania genom Marita!

I somras tog hon med sig ungefär 1 000 prematurmössor i resväskor när hon och hennes man Carl reste tillbaka efter sina semesterveckor i Sverige. Nu har hon fått en leverans som består av lite större mössor — inte så stora ändå, men i vanlig nyföddstorlek.

Det betyder att alla nyfödda på sjukhuset kommer att få en mössa ett tag nu. En hälsoinsats det också, för alla nyfödda riskerar att bli nerkylda och mår bra av att ha en mössa som hjälper dem att hålla värmen och koncentrera sig på att växa och bli starka!

Här är en som hade tur och fick en mössa som verkligen matchade filten.

Kanske är det någon av er som känner igen en mössa från stickorna hemma i somras? Alla kommer inte att hamna på bild, för det är mycket arbete för Marita med GDPR-papper (och inte alltid så lätt att förklara för föräldrarna vad GDPR är för något!), men de bilder som kommer kan vi ju njuta desto mer av!

Det brukar födas ungefär 160 barn i månaden på sjukhuset i Bunda, så 1 000 mössor (om det nu var så många i den leverans Marita fick den här gången) räcker i ungefär ett halvår om barnen får en var.

Tack alla ni som var med och stickade i somras!

Alla skoldagar

Av Posted on Inga taggar 0

Det här är Zion William som jag träffade på en konferens våren 2018.

Zion på skolbesök. Bild: Chimz Photography

Konferensen var i Arusha i Tanzania, och det är också där Zion bor. När jag träffade henne hade hon hand om administrationen på en stor skola, men hon hade en plats i ett av konferenstälten för att berätta om ett kosmetikamärke som hon hade startat tillsammans med vänner. De arbetade med lokalproducerade råvaror, och vi pratade en stund om det, och jag fick hennes visitkort, och vi blev Facebook-vänner.

Bild: Chimz Photography

Det var tack vare Facebook som jag förstod vad hon allra helst håller på med: projektet School Girl Essentials.

I många länder ramlar flickorna ur skolan när de hamnar i puberteten. De går inte till skolan när de har mens, och varje gång missar de några dagars lektioner, och efter ett tag kan det göra att de hamnar efter så mycket att de inte klarar att komma ifatt.

Bild: Chimz Photography

Zion och hennes medarbetare gör skolbesök och har lektioner om det som här i Sverige kallas sexuell och reproduktiv hälsa — fast de använder ord som eleverna har en chans att förstå, och de tar upp deras frågor.

Bild: Chimz Photography

Eftersom Zion själv har mycket erfarenheter från skolvärlden vet hon vad som behövs för att besöken ska fungera på alla sätt.

Bild: Chimz Photography

Klasserna kan vara jättestora!

Alla flickor får ett set med just det som Zion kallar School Girl Essentials — mensskydd. Hon har gjort bedömningen att det som fungerar i de sammanhang där hon rör sig, i Tanzania, är tygbindor. Tanzania är ett enormt stort land, och olika folkgrupper kan ha lite olika förhållande till kroppen. I grannlandet Kenya vet jag att det finns minst ett par organisationer som gör skolbesök och delar ut menskoppar, men Zion har alltså bestämt sig för bindor. De köps in lokalt, och varje flicka får ett paket med fem bindor, tre par trosor och en tvål.

”Utbildning hela månaden, alla månader” är Zions slogan, och det är verkligen sant: när flickorna slipper missa skoldagar hänger de med mycket bättre och kan slutföra de utbildningar som de får chans att gå. Hurra!

Och här är School Girl Essentials webbplats, där man kan läsa massor och ge en gåva till arbetet!

Omplåstring och nya vänner

Marita som tog med sig många, många mössor till Tanzania i somras är ju barnsjuksköterska — och naturligtvis från början vanlig sjuksköterska. Nu blir det fler och fler som vet om det i Mara där hon bor.

Förra hösten fick bibelskolan (där Maritas man undervisar, Annas anm) pengar från en dansk missionssjukvårdsfond, bland annat till första-hjälpen- utrustning.

Den kommer till nytta flera gånger i veckan, för små skador, huvudvärk och annat. Idag efter gudstjänsten fick jag lägga om bandaget på Carolines hand, med många intresserade åskådare.

Förra veckan skar sig Joseph på en liten lie när han slog gräset. Idag ramlade han ner från ett träd!

Min ”mottagning” är oftast vår veranda. Ibland får jag ta med en sjuk bibelskoleelev till jobbet, till sjukhuset i Bunda.

I eftermiddags var min granne Monica, som är sjuksköterska på den lilla vårdcentralen här intill, och jag på hembesök. En gammal man, Paulo som är över 90 år och vars fru går i kyrkan här, blev påkörd av en motorcykel i somras när han var ute och gick. Han har inte kunnat gå sedan dess och behövde hjälp med kryckor.

Grannen och snickeri-ansvarige Wilson var med mig och tog mått häromdagen och tillverkade sedan ett par. Dem överlämnade vi idag. Paulo fick hjälp att resa sig och stå upp lite. Sedan satt vi och pratade en stund med det gamla paret, och innan vi gick bad vi Fader Vår tillsammans.

När vi promenerade hem och pratade, och Monica förstod att jag är svensk, inte norsk eller dansk som de andra missionärerna här, blev hon överraskad och glad. Hon kommer från Nkinga, där jag ju har varit många gånger, och det visade sig att hennes mamma hade arbetat hos en svensk missionärsfamilj där när Monica var liten. Familjerna har fortfarande kontakt.
När jag kom hem letade jag upp en av de svenska missionärerna på Facebook via gemensamma vänner och skrev en hälsning på Messenger, och hon blev så glad! Världen är allt bra liten!

***

Tack för att du berättar, Marita!

Nkinga Hospital har länge haft många kontakter med Sverige och har till och med en egen svensk stödorganisation, Nkingas vänner. Det finns också en grupp som kallar sig Skynket och som tillverkar fantastiskt fina brickor av tanzanska kangas. Om man ”följer” Skynket på Facebook dyker det upp så vackra bilder och tips om när gruppen är på olika ställen och säljer brickorna. En rekommendation!

Tre som mår bra

Minns ni de här syskonen?

De föddes i våras, en pyttepytteliten och två lite större.

Och de fick bra vård direkt, och mössorna var en del av den, och de har vuxit …

Och vuxit …

Och vuxit …

Och deras storasystrar är SÅ stolta över dem.

Den här veckan har Marita och Bundasjukhusets matron varit på hembesök igen, och såhär ser flickorna ut nu!

Vilken total charm eller hur?

Inte undra på att Marita ser alldeles lycklig ut.

Virkad bläckfisk är en självklar favoritleksak.

Man kan krama den och ändå ha utrymme för att stoppa fingrarna i munnen.

Det är så underbart att det går så bra för det här tre. Det gör det inte för alla. Tvilling- och trillingfödslar riskerar alltid att bli svårare än enbarnsfödslar, och att födas ensam är inte heller någon garanti för att allt blir bra. Men mössor och känguruvård är två viktiga steg. Marita hälsar till oss allihop!