Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing glutenfritt

Hummus-muffins

Ulfs hummusmuffins.

Hemma hos matkreatörerna Marita och Ulf blev jag bjuden på hummus-muffins till soppan häromkvällen. Det var ett experiment som först hade misslyckats och sedan, i nästa utvecklingssteg, hade blivit sällsynt lyckat. Något recept existerar inte än, men jag delar med mig av Ulfs beskrivning så länge:

Utgångspunkten är hemmagjord hummus — Ulf hade gjort sin på kanske tre deciliter röda linser som han hade kokat och sedan kört i mixer med olja, salt, lite sesamolja för smakens skull (istället för sesampasta) och en persisk kryddblandning.

I den ganska stora portion hummus som blev över efter festen blandade Ulf ett par ägg (han hade tänkt steka biffar men insåg snabbt att det skulle bli svårt att få dem att hålla ihop) och lite bakpulver (en tesked sa han). Smeten hällde han upp i muffinsformar. Han gräddade dem i ugnen (jag gissar 175 grader) tills de såg färdiga ut.

Marita serverade dem med ost — smör behövs inte eftersom de är väldigt saftiga.

Stadiga formar, eller formar ställda i en muffinsplåt, skulle nog resultera i högre och lite snyggare muffins, men de platta var lika goda. Och glutenfritt och mjölkfritt blir det helt automatiskt! Perfekt till soppa eller kanske till en plockmåltid. Det borde gå lika bra att göra dem på kikärter eller på någon sorts bönor, och det måste vi förstås prova. Liksom olika smaksättningar!

P.S. Ett annat gott glutenfritt sopptillbehör är Brasilianska ostbollar. D.S.

Missat äppeltips

Gluten- och mjölkfri äppelsmulpaj (foto: Kjersti Bylin Casteryd).

När jag höll på och äppeltipsade som bäst här skickade superkreativa Kjersti en länk till ett recept som hon just hade konstruerat. Och så hamnade hennes meddelande i skräpkorgen! Man kan undra varför — det är ju allt annat än skräp. Men nu hittade jag det, och kommer den: Kjerstis gluten- och mjölkfria smulpaj med just äpplen. Den innehåller en del lyxigheter: vit choklad (det finns nämligen mjölkfri vit choklad numera) och pistagenötter, till exempel. Har du några äpplen kvar, så sätt igång och prova!

Tusen tack, sent men ändå, Kjersti!

Och en liten bonus: Kjersti gör något som liknar Fester med rester-knex, glutenfritt knäckebröd med massor av fröer i, men hon använder inte majsmjöl och olja utan kokosmjöl och ägg. Recept här!

Ylvas glutenfria äppelpaj

Av Posted on Inga taggar 0

Foto: Magnus Aronson

Ylva Evensen från Stallarholmen uppfann en glutenfri paj häromåret när behov uppstod – och alla, också glutenätarna, blev nöjda med resultatet! Såhär gör man den:

Tärna 4–6 äpplen i en kastrull. Häll på några matskedar vatten, en och en halv deciliter socker och en tesked kanel. Koka till en kompott och häll den i en pajform.

Krossa sex deciliter cornflakes i en bunke, rör ner ett hekto riven mandelmassa, fortsätt med ett hekto smält smör eller en deciliter flytande margarin, rör till sist ner ungefär en halv deciliter vit sirap. Fördela denna gegga över kompotten i formen och grädda pajen i 200 graders ugnsvärme tills färgen är fin (det tar ungefär en kvart). Servera pajen ljummen med vaniljsås.

Stickcafé för alla Panzistickare

Kjersti Casteryd är en riktig Värma liten-vän. Hon bor i Uppsala, men hon växte upp i vad som då hette Belgiska Kongo. Hennes föräldrar var missionärer där.

Eftersom Kjersti inte stickar eller virkar men bakar desto mer bestämde vi att hon skulle kunna göra en underbar insats genom att bjuda alla handarbetare på virtuellt stickcafé med ett par favoritrecept istället. Håll tillgodo!

Jo, jag är uppväxt i f d Belgiska Congo, och kom hem för att gå i skola när jag var 14 år, i samband med självständighetskriget — medan mina föräldrar var kvar ytterligare några år. Jag bodde i en fosterfamilj, närmare bestämt pastorsfamiljen här i Baptistkyrkan i Uppsala. Inget jag skulle göra mot mina egna barn, men jag är försonad med det svåra som var då, och har inga hard feelings.
Jag känner stor sorg över det som händer i Kongo idag, men är tyvärr inte helt uppdaterad kring allt. På min tid var naturligtvis inte allting frid och fröjd, men det var välordnat, och skolväsende, sjukvård, vägnät , post med mera fungerade. Det gör det inte idag. För något år sedan ordnade Baptistsamfundet en resa till vårt missionsfält, och jag var otroligt sugen på att följa med. Insåg dock att jag rent fysiskt inte skulle klara av resan med tanke på min skraltiga rygg. Den klarar inte skumpiga färder i små flygplan, i bilar på knaggliga vägar, och inte heller nätter i skrangliga tältsängar. Kanske var det lika bra. Jag får ha kvar mina illusioner och mina barndomsbilder, som övervägande var goda.
Förra året anordnades det en missionärsbarnsträff på privat initiativ. Det var gamla skolkamrater från internatskolan vi gick på, och vi träffades under tre helt fantastiska dagar i Vadstena i september. Många av kompisarna hade jag inte träffat sedan 1960 när jag skickades hem, så det kändes fantastiskt.
Kjersti Casteryd
 

Cookies till alla Panzistickare (foto: Kjersti Casteryd)

Kjerstis gluten- och mjölkfria cookies med choklad

Degen är ganska kladdig att rulla, men när jag kom på att smörja in händerna med lite kokosolja gick det som en dans! Dessutom blev händerna babymjuka! Tycker du ändå att det är ”meckigt” går det bra att klicka ut kakorna också. Jag fick ut 25 ganska stora kakor på den här satsen.

25 ganska stora kakor
Ugn: 175 grader, ca 15 minuter

2 ägg
3/4 dl kokossocker
½ dl Cane Syrup
3/4 dl kokosolja
3 dl havregryn/flingor (Saltå Kvarns eller Semper Ren havre om du är känslig)
100 g blåbärschoklad (Lindt)
3 dl havremjöl
1½ tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker

Smält kokosoljan i vattenbad så den blir flytande. Grovhacka chokladen. Vispa ägg, sirap och socker riktigt pösigt och luftigt. Tillsätt oljan. Blanda ned havregryn och hackad choklad, samt havremjölet blandat med vaniljsocker och bakpulver. Blanda ihop till en sammanhängande smet. Låt den stå i fem minuter och svälla. Smörj in händerna med en aning kokosolja och rulla bollar av smeten. Lägg dem på bakpappersklädd plåt. Platta till dem ganska mycket med handen — de flyter nästan inte ut alls — och grädda strax nedanför mitten i 175 graders ugnsvärme i ungefär en kvart. Dra över hela bakpapperet på ett galler och låt kakorna svalna.
(Mer att läsa om receptet finns på Kjerstis blogg.)

Bananmuffins till alla Panzistickare (foto: Kjersti Casteryd)

Kjerstis gluten- och mjölkfria bananmuffins med kardemumma och vit choklad

10–12 muffins
Ugn: 200 grader, 10–12 minuter
2 ägg
3/4 dl ljus agavesirap
2 mosade bananer, ca 175 g
½ dl mandelolja
3 dl Jyttemjöl original – knappt
1 msk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
2 tsk nystött kardemumma
ca 50 g grovhackad vit choklad

ev valfri garnering

Vispa ägg och sirap riktigt ljust och skummigt.
Rör ned olja och de mosade bananerna.
Blanda mjölet med vaniljsocker, bakpulver och kardemumma, och sikta ned i smeten.
Hacka chokladen, och rör ned den. Blanda om väl.
Fördela smeten i 10–12 muffinsformar — lätt smorda i botten — och grädda strax nedanför mitten i 200 graders ugnsvärme i 10–12 minuter.
(Mer om det här receptet finns också att läsa på Kjerstis blogg.)

Glutenfri melonfrökaka

Av Posted on Inga taggar 0

Melonfrökaka (foto: Kjersti Casteryd).

Receptet på Trefrökakor häromdagen har fått en rolig bieffekt: Kjersti Casteryd, som har hittat på flera recept till böckerna i Kyrkkaffe-serien, berättade att hon funderade på att försöka använda melonkärnor till någon sorts glutenfri kaka. Med en långpannesuccévariant av den glutenfria Kronans kaka i minnet föreslog jag mixade melonkärnor och potatis. Och Kjersti lyckades förverkliga den idén! Receptet finns på Kjerstis mat och prat.

Ett finfint tips från Fru Flatebö också: hon har kommit på att man kan göra jitterbuggare (mördegskakor med mandelmassefyllning, bakade ungefär som kanelsnäckor) klara fram till och med rullandet och så stoppa dem i frysen för att sedan ta fram, skiva och grädda när de behövs. Möjligen låter det lite farligt att ha så goda kakor så nära till hands jämt!

Och dagens sista länk: det perfekta soffbordet för alla Sveriges församlingshem finns antagligen här, kaffespillt i ett riktigt snyggt mönster! Jag har länge drömt om att göra ett kaffemuggsavtryck i brunt och UV-lack på ett bokomslag, men det här var ju nästan ännu bättre.

Knex

Knex.

Fröpåsar ska man ju inte ha stående i skafferiet för länge eftersom de flesta fröer innehåller fett som kan härskna — men innan den tråkiga förvandlingen inträffar är de som alla vet otroligt nyttiga.

— Du måste bara smaka! Jag har bakat knex! sa Marita när jag kom till Örebro häromdagen.

”Knäcks” hörde jag — och undrade sedan när knäck kokas efter påsk och har fått ett löjligt engelskt plural-s.

Men knex, det är något helt annat: ett lustigt mellanting mellan kex och knäckebröd. Marita hade fått receptet från en god vän och sin vana trogen modifierat det lite grann. Resultatet är superknapriga små bitar som på ett ögonblick blir beroendeframkallande. När jag tittade närmare på receptet insåg jag att det dessutom är glutenfritt. Ett fynd in i alla hörn alltså!

en plåt full — antal beroende på storlek
Ugn: 150 grader, ca 70 minuter

2 dl majsenamjöl
2½ dl blandade fröer (till exempel solrosfrö, sesamfrö, pumpafrö och linfrö)
½ tsk salt
3/4 dl matolja, till exempel rapsolja
2½ dl vatten

att strö över:
ganska mycket flingsalt

Rör ihop alla torra ingredienser. Tillsätt oljan och rör om. Koka upp vattnet, tillsätt det också och rör ihop till en ganska kompakt deg. Tryck ut den tunt och jämnt på ett bakplåtspapper på en plåt och strö över flingsalt (Marita och jag tycker att det är gott med mycket flingsalt, men man kan prova sig fram). Skär med kniv eller sporre i lagom stora bitar.

Grädda knexen i 150 graders ugnsvärme i ungefär en timme och tio minuter eller tills de känns hårda och är lätta att bryta isär i skårorna. Låt dem svalna och förvara dem lufttätt. Servera som de är till en kopp te eller en skål soppa, eller lägg dem på ostbrickan.

(Ett litet P.S.: Keramiken på bilden kommer från den ekumeniska kommuniteten i Taizé, där det finns massor av duktiga keramiker. De gör muggar, koppar, skålar, fat, kannor och uppläggningsfat i en rad standardmodeller som sedan får olika glasyrer. Den här glasyren heter Omnia och består av alla glasyrslattar som blir över. De hälls ihop, någon rör om — och så uppstår en glasyr som skiftar i olika bruna och gröna nyanser, lite olika beroende på vad som hade blivit över just den gången, men alltid vackert. Passar bra i Fester med rester, eller hur? På Taizés hemsida kan man läsa mer om keramiken.)