Knex

Fröpåsar ska man ju inte ha stående i skafferiet för länge eftersom de flesta fröer innehåller fett som kan härskna — men innan den tråkiga förvandlingen inträffar är de som alla vet otroligt nyttiga.

— Du måste bara smaka! Jag har bakat knex! sa Marita när jag kom till Örebro häromdagen.

”Knäcks” hörde jag — och undrade sedan när knäck kokas efter påsk och har fått ett löjligt engelskt plural-s.

Men knex, det är något helt annat: ett lustigt mellanting mellan kex och knäckebröd. Marita hade fått receptet från en god vän och sin vana trogen modifierat det lite grann. Resultatet är superknapriga små bitar som på ett ögonblick blir beroendeframkallande. När jag tittade närmare på receptet insåg jag att det dessutom är glutenfritt. Ett fynd in i alla hörn alltså!

en plåt full — antal beroende på storlek
Ugn: 150 grader, ca 70 minuter

2 dl majsenamjöl
2½ dl blandade fröer (till exempel solrosfrö, sesamfrö, pumpafrö och linfrö)
½ tsk salt
3/4 dl matolja, till exempel rapsolja
2½ dl vatten

att strö över:
ganska mycket flingsalt

Rör ihop alla torra ingredienser. Tillsätt oljan och rör om. Koka upp vattnet, tillsätt det också och rör ihop till en ganska kompakt deg. Tryck ut den tunt och jämnt på ett bakplåtspapper på en plåt och strö över flingsalt (Marita och jag tycker att det är gott med mycket flingsalt, men man kan prova sig fram). Skär med kniv eller sporre i lagom stora bitar.

Grädda knexen i 150 graders ugnsvärme i ungefär en timme och tio minuter eller tills de känns hårda och är lätta att bryta isär i skårorna. Låt dem svalna och förvara dem lufttätt. Servera som de är till en kopp te eller en skål soppa, eller lägg dem på ostbrickan.

(Ett litet P.S.: Keramiken på bilden kommer från den ekumeniska kommuniteten i Taizé, där det finns massor av duktiga keramiker. De gör muggar, koppar, skålar, fat, kannor och uppläggningsfat i en rad standardmodeller som sedan får olika glasyrer. Den här glasyren heter Omnia och består av alla glasyrslattar som blir över. De hälls ihop, någon rör om — och så uppstår en glasyr som skiftar i olika bruna och gröna nyanser, lite olika beroende på vad som hade blivit över just den gången, men alltid vackert. Passar bra i Fester med rester, eller hur? På Taizés hemsida kan man läsa mer om keramiken.)