Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Mössor

Skissa i brådska

En modell som jag nästan ångrar att jag har hittat på är Vinterpromenadsmössan.

Såhär ser den ut:

Ja, för all del, Lite mer glamorösa vinterpromenadsmössan också.

Här visar min kusin Mi den:

(Min faster undrar hur jag lyckades ta den bilden, för Mi har alltid vägrat att använda mössa. Men visst klär den henne?)

Anledningen till att jag ångrar mig är inte alls att mössorna inte blev bra. Jag är nästan helt nöjd med dem!

Men OJ vad svårt det var att skriva en begriplig beskrivning.

Järbo Garn skriver på sin webbplats att de är enkla och roliga, och det var också det som var meningen. Man stickar på diagonalen, det är liksom det som är idén. Och så blir det en rektangel. Man syr eller virkar ihop rektangelns kortsidor och får en cylinder. Ena änden snörper man ihop, andra änden blir mössans uppvikta kant. Så beskriver jag det för mig själv.

Men för den som inte tänker som jag och använder samma ord och bilder som jag har det visat sig att det blir nästan obegripligt.

Förra året började jag på en ny mössa för att kunna fotografera steg för steg:

Problemet med det är att jag nästan aldrig har möjlighet att sticka i dagsljus, och då är det inte heller möjligt att ta bra steg-för-steg-bilder. Jag har många dåliga nu och inser att jag måste börja om.

Men förra hösten ritade jag tydligen den här skissen åt en stickare som ringde flera gånger till Järbo Garns kundservice och till mig:

Den hade jag glömt bort, så just idag ritade jag en annan åt en annan stickare som hörde av sig:

Fort gick det som ni ser. Kanske kan de ändå vara till hjälp för någon?

En varm reflexmössa är hursomhelst en riktigt bra sak att ha nu!

Fem mössor till

Mössan till vänster är en restgarnsmössa som jag har ångrat många gånger att jag satte igång. Jag fick tag i ett nystan som bestod av massor av bitar i olika längder, och jag orkade inte göra ryska skarvar just då utan tänkte bara att jag fäster senare. O vad det har tagit tid att fästa … Men fem mininystan och ett par riktigt korta snuttar är förvandlade till något användbart nu!

De fyra andra mössorna har min väninna Agnes stickat. Min mamma och jag hälsade på hos henne i söndags. Hon har huset fullt av barn och har bland annat tillverkat stora mängder flädersaft i sommar (jag fick en flaska med mig — så god!), så jag vet inte när hon har hunnit sticka. En mössa var hopsydd men hade trådar kvar att fästa, två var rektanglar och en stickade hon klart medan vi var där. Nu har jag gjort det sista på allihop.

En sak som jag provade nu och som fungerar både om man maskar av och fäster ihop kanterna samtidigt (jag gör det helst med virknål) och om man syr: de första tre–fyra–fem centimetrarna kan man göra från rätsidan, och sedan kan man vända på arbetet och göra resten från avigsidan. Då blir den uppvikta kanten ”rätt”. Inte svårt alls!

Samarbetsprojekt

Nu kommer det många bilder av riktigt många mössor, och jag har bett tre fotografer och stickare om lov att visa deras idag.

Fram till den 31 juli kan man skicka mössor till Läkarmissionens insamling!

(Läkarmissionen brukar inte samla in plagg annars, det här är alltså en insamling som har ett slutdatum, men efter det datumet kan man skicka mössor till Human Bridge som alltid tar emot och som också levererar till bland annat Panzisjukhuset i DR Kongo.)

Gunilla och en av hennes arbetskamrater och arbetskamratens mamma och mostrar har stickat ihop till den här gruppbilden.

Monica har stickat både enfärgat och randigt.

Ing-Christin och hennes mamma som är 92 år har samarbetat: mamma stickar gärna men ser inte tillräckligt bra för att sy ihop mössorna, så Ing-Christin har fått stickade rektanglar och tagit hand om monteringen.

Flera har skrivit att de skulle vilja se mössberget hos Läkarmissionen eller att de skulle vilja veta hur många mössor det har blivit. ”Minst tusen”, skrev någon. Jag tror faktiskt att det är flera tusen nu! Men vi får vänta och se.

Mina mössor till Panzisjukhuset (och en från Ulla)

Några mössor har åkt iväg till Läkarmissionen från mig också!

De flesta av dem stickade jag i våras, och de flesta av dem blev liggande ett tag för att trådarna skulle bli fästa …

Insamlingen tog ju väldig fart så snabbt, så jag visste att det jag skulle hinna med inte skulle göra någon större skillnad, men jag ville göra ett par för att kunna visa i ett lokal-TV-program hur modellen är konstruerad, och sedan skulle jag bara sticka slut på resten av den garnkvaliteten, och sedan skulle jag bara sticka slut på några andra nystan också.

Fyra av de här mössorna är stickade i ett merinogarn. Jag hade en del rester från när jag stickade den här discoklänningen:

… och så hade jag lite svart att fylla på med. Det är alltså helt planerat att mössorna ska vara asymmetriskt randade, fast improviserat också.

Den helrosa är stickad i ett vanligt (men banderollöst) babygarn i acryl, och den blå är stickad i ett garn som jag bara hade ett testnystan av. Det är en blandning av seacell och bomull, och som ni ser blir resultatet en struktur som inte drar ihop sig lika mycket som när man använder merino eller syntet. Den mest pastelliga är gjord av en blandning av olika mininystan i babyakryl.

I min sändning hamnade en mössa till …

… för jag skickade garn och beskrivning som en liten present till Ulla i Uppsala för några månader sedan, och då skickade hon sin första mössa till mig och skrev att hon hoppades att jag ville förmedla den vidare.

Åtta små huvuden i DR Kongo slipper förhoppningsvis hypotermi med de här mössorna. Om småsyskon eller grannbarn får ärva kan det bli fler. Det är stort att tänka på eller hur?

Läkarmissionens insamling avslutas i slutet av den här månaden, så om du sätter igång nu hinner du säkert ändå bidra med minst en mössa!

Mössrekord

Det här har verkligen blivit en Easy Peasy Beanie-sommar på många håll! En del av våren också såklart — uppropet från Läkarmissionen kom ju ganska tidigt, i mitten av april.

Ingegärd har stickat den och en ribbstickad modell i massor av olika färger.

Gruppen Svartlå stickar och skickar, med flera medlemmar som har varit tvungna att hålla sig isolerade de senaste månaderna, har samlat ihop 88 mössor, blandade modeller här också.

Och Marita har stickat 47 stycken helt på egen hand!

Det här är naturligtvis ingen tävling, men varje mössa kan rädda ett liv eller flera. Ni är fantastiska, allihop!

Fram till slutet av juli kan man posta mösspaket till Läkarmissionen i Stockholm — adressen är den här:

Läkarmissionen
Eva Nordenstam von Delwig
Siktgatan 8
162 88 Vällingby

Ullas nya mössa

Av Posted on Inga taggar 1

Ulla, som jag har spelat ganska mycket med (vi har bland annat spelat i Kunming i Yunnan-provinsen i Kina!), stickar vackra vantar och grytlappar i ganska stora mängder. Nu har hon uppfunnit en jättefin ny mössa, och jag bad om lov att publicera beskrivningen. Här kommer den — tack Ulla!

Det startade med att jag stickade grytlappar i detta mönster, och så ville en kompis ha en mössa med samma mönster.

Storleken går ju att anpassa. Mössan på bilden är ungefär 38 centimeter i omkrets. (Det är lagom för ett barn på 0–3 månader — Annas kommentar.)
Jag har använt olika sorters bomullsgarn, en liten rundsticka och strumpstickor nummer 2.
Välj grundfärg och antal mönsterfärger.

Lägg upp 117 maskor med grundfärgen.
Sticka 14 varv rätt. Detta blir en liten rullad kant nedtill på mössan.

Därefter stickas:
2 varv med mönsterfärg: 2 räta maskor, lyft en maska, 2 räta maskor,
lyft en maska.
2 varv rätt med grundfärgen.

Detta upprepas till önskad höjd. På mössan på bilden hade jag 22 mönsterbårder.

Därefter stickar du med endast grundfärgen, och du går över till strumpstickor när rundstickan är för lång:
1 varv: rätt
1 varv: 1 rät, 2 m tillsammans
2 varv: rätt
1 varv: 1 rät, 2 tillsammans
2 varv: rätt
Därefter: 1 rät, 2 tillsammans tills det är dags att ”dra ihop” mössan.

***

Vill du prova? Skicka gärna en bild av resultatet!