Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Kyrkkaffeprat

Svenska grönsaker

Bör nog egentligen resa så kort väg som möjligt. Foto: Magnus Aronson

Bör nog egentligen resa så kort väg som möjligt. Foto: Magnus Aronson

Det är så mycket som är så vackert i Sverige just nu — en nästan bisarr kontrast till vad som pågår i andra delar av världen.

Och då kanske man kan tycka att det är ett förhållandevis pyttelitet problem om tomaterna i salladen är importerade, eller squashen i den goda kakan till förmiddagsfikat.

Men det är ett ganska stort problem, och det kommer att bli ännu större om inte vi som handlar mat gör något.

”Squashodlaren Ingemar Johansson i Kungsbacka fick en bra skörd i år”, står det i i en TT-artikel i DN idag. ”Men av sina grossister fick han beskedet att de i stället köpt squash från Holland. Nu ligger fem ton squash och ruttnar på fälten.”

Ska väl inte behöva ruttna på åkrarna? Foto: Magnus Aronson

Ska väl inte behöva ruttna på åkrarna? Foto: Magnus Aronson

TT:s reporter har talat med grossisten Everfreshs VD Niels Thomsen (det är Everfresh som levererar grönsaker till bland annat Coop). Såhär säger han:

”Det finns inget enkelt svar. Om de svenska tomaterna kostar 40 kronor kilot och de holländska går för 20 kronor kilot, då säljer vi inte de svenska. Så är marknadsmekanismerna.”

Jaha, då ligger ansvaret hos oss.

Fyra väldigt enkla saker som vi allihop kan göra:

1. Köpa svenskt i affären.

2. Fråga efter svenskt i affären — gärna prata med både personalen vid frukt- och grönsaksdisken, om någon håller på med att packa upp eller plocka om där, och i kassan. Gärna skriva en lapp och lägga i önskelådan också, eller skriva ett brev.

3. Skriva till kedjans ledning, eller åtminstone till kundkontakt@ica.se, Willys via kontaktformulär och Coop via kontaktformulär.

4. Skriva till grossisterna — Everfresh presenterar sin miljöpolicy här (jo, de har en!) och har adressen info@everfresh.se.

En femte sak, att fira med när de fyra är gjorda:

Kaka med grönsa strimlor i. Nadine lyfter bort formen. Foto: Magnus Aronson

Kaka med gröna strimlor i. Nadine lyfter bort formen. Foto: Magnus Aronson

Squash- och mandelkaka

Squash eller zucchini är en bra kakingrediens om man inte tål laktos. Tack vare den blir kakan saftig utan mjölk (glöm inte att byta ut smöret mot mjölkfritt margarin om kakan ska bakas för allergiker). När vi bakade kakan till Hembakat för alla använde vi använde drygt en deciliter mandel och ungefär lika mycket socker som vi körde i matberedare istället för att köpa färdig mandelmassa. Maria som fick kakan med sig hem hälsar att den var något av det godaste hon har ätit!

 

en mjuk kaka

Ugn: 175 grader, 45 minuter

 

75 g smör

3 ägg

2 dl strösocker

2 dl riven squash

2 dl riven mandelmassa

½ tsk citronjuice

2½ dl vetemjöl

1½ tsk bakpulver

 

Smält smöret. Vispa ägg och socker pösigt. Rör ner squash, smör, mandelmassa och citron. Blanda bakpulver och mjöl för sig och rör sedan ner även detta i smeten. Häll upp smeten i en smord, bröad form (ungefär en och en halv liter) och grädda mitt i ugnen, 175 grader, i ungefär trekvart. Känn efter med en sticka att kakan är klar.

Mannen som planterade träd

Av Posted on Inga taggar 0

På bokmässan i London för ett par år sedan fick jag en liten bok av en agent som jag aldrig hade träffat förut. Det var en nyutgåva av ett slags novell som en fransk författare hade skrivit i mitten av 1900-talet, fast den gav intryck av att vara självbiografisk. Jag läste den, blev nyfiken och läste lite om den på olika ställen. Det finns många utgåvor, och många har trott att berättelsen är sann, och det verkar som om författaren gärna ville låta dem tro det … så det förtar lite av budskapet. Men den är fortfarande vacker! Här är en animerad version av den. Jag tänker mig att den lika gärna skulle kunna handla om en diakoniarbetare, en kyrkkaffefixare eller en hjälpstickare — vad tycker ni?

Förebilder

Av Posted on Inga taggar 0
Bild lånad från Facebooksidan A Mighty Girl.

Anandibai Joshi, Keiko Okami och Sabat Islambouli. Bild lånad från Facebooksidan A Mighty Girl.

Den här bilden såg jag på Facebook för ett tag sedan, och jag tänkte att jag måste visa den för er också för den händelse ni inte har sett den allihop.

Den är tagen 1885. Bara det!

Och Anandibai Joshi från Indien, Keiko Okami från Japan och Sabat Islambouli från Syrien poserar tillsammans av en mycket speciell anledning. Alla tre hade lyckats komma in på Woman’s Medical College of Pennsylvania i USA. Vid den tiden var det få läkarutbildningar som tog emot kvinnliga studenter, så det var exklusivt också för unga amerikanskor att gå där. Doktor Joshi, doktor Okami och doktor Islambouli blev en ännu mindre minoritet i sina respektive hemländer.

Hur kom det sig att de här tre fick chansen? Jo, det berodde på några pionjärer som startade ett kvinnligt medicincollege redan 1850 och tog emot studenter från många länder, och så på kväkare som såg till att det fanns stöd för utländska studenter som inte kunde betala avgifterna och uppehället själva.

Läs mer om de tre och deras studier här! Och lite om utbildningen här.

(Det var tack vare Facebook-sidan A Mighty Girl som jag upptäckte dem.)

Häng upp och gör något riktigt bra

Av Posted on Inga taggar 0

På tidningen Dagen i Stockholm har jag lärt känna en redaktör som heter Therese Peterson. Ett tag hade vi mycket kontakt om olika frilansuppdrag, förra sommaren samarbetade vi om Sveriges bästa kyrkkaffe. Det senaste året har Therese varit ute och rest, och för ett tag sedan berättade hon om Hang on Hangers som hon hade upptäckt i Bangkok. Då bad jag henne att berätta för Kyrkkaffebloggens läsare också. Varsågoda!

***

Delar av arbetsstyrkan samlad -- annars är en av poängerna med Hang on Hangers att kvinnorna kan arbeta hemifrån. Bild lånad från Hang on Hangers webplats.

Delar av arbetsstyrkan samlad — annars är en av poängerna med Hang on Hangers att kvinnorna kan arbeta hemifrån. Bild lånad från Hang on Hangers webplats.

Har du varit i Bangkok någon gång? Vet du om att långt från all den shopping och turism som som du säkert mötte då finns en verklighet som få av oss får se? Klong Toey-slummen är en tuff värld att leva i, allrahelst om man är en ensamstående mamma, eftersom det finns få möjligheter att arbeta för att skapa en dräglig tillvaro. Många väljer ödesdigra alternativ att tjäna pengar.

Men när jag var i Bangkok i april kom jag i kontakt med Annika Jonasson, som snabbt blev en av mina vardagshjältar. Hon är en sådan som verkligen gör skillnad och som är med och förändrar livet för människor.

Tre thailändska galgar för en svensk hundralapp. Annika visar. Bild lånad från Hang on Hangers webplats.

Tre thailändska galgar för en svensk hundralapp. Annika visar. Bild lånad från Hang on Hangers webplats.

Småländska Annika bor i Bangkok sedan ett antal år tillbaka med sin familj, och det var när hon mötte Wasana, som allt tog sin början. Wasana levde i slummen med sin multihandikappade dotter Fon, nu 21 år. Hon behövde något att göra hemifrån samtidigt som hon tog hand om Fon, som behövde ständig tillsyn. Annika bestämde sig för att hitta ett sätt att hjälpa till. Men hur?

Det är nu fyra år sedan som hon drog igång projektet Hang on Hangers som för närvarande ger omkring 20 kvinnor en ny chans i livet. Genom att skapa de mest fantastiska galgar kan de få en inkomst, något som ger dem ett bättre självförtroende och kanske även en ny tro på framtiden för sig själva och sina barn.

Hängare från Bangkok ger en ny chans åt ensamstående mammor.

Hängare från Bangkok ger en ny chans åt ensamstående mammor.

Verksamheten drivs helt ideellt än så länge, och galgarna kläs med vackra tyger som Annika själv köper in på marknaderna. Varje galge tillverkas för hand, vissa av kvinnorna tillverkar dussintals varje dag, och galgarna är alla unika beroende på vilka tyger som finns att tillgå.

Det huvudsakliga syftet är fortfarande att ge kvinnorna och andra med speciella behov en möjlighet att jobba i en trygg miljö. På ett enkelt sätt kan Annika och vi som köper galgarna hjälpa kvinnorna att försörja sig.

Hang on Hangers hemsida får du möta flera av de här kvinnorna och deras barn. Gå gärna in och läs och låt dig beröras.

Vill du köpa galgar för eget bruk, eller kanske ha som fina ”gå-bort-gåvor”? För endast 100 kronor får du antingen tre vuxengalgar eller fyra barngalgar. Lagret kommer att fyllas på i juli, så det är bara att kontakta Annika. Du hittar henne lätt via hemsidan eller via Hang on hangers Facebook-sida.

Låt oss hjälpa Annika att se till att sätta fler kvinnor i arbete i Bangkok, och gilla deras Facebook-sida så att fler få veta om den här fantastiska verksamheten!

Therese Peterson

 

Läshörnan

Av Posted on Inga taggar 0
Här läser vi!

Här läser vi!

Nu måste jag visa något vackert.

En del av er minns kanske en stad i Brasilien där jag har varit volontär på ett slags fritidsgård under korta perioder tre somrar.

Att jag inte har skrivit så mycket om det här på Kyrkkaffebloggen beror på att situationen i det område där barnen bor är oerhört komplicerad. Det är lite frustrerande att inte kunna berätta, för det finns så otroligt mycket att berätta, och inte minst nu när Brasilien plötsligt har blivit så synligt under fotbolls-VM skulle jag vilja komplettera TV-bilderna lite grann med vad jag har sett.

Men det här tror jag att jag kan visa i alla fall.

Det är stora problem med att vuxna i området inte kan läsa och skriva, och många av barnen halkar efter i skolan av olika orsaker. Att uppmuntra dem att upptäcka böckernas värld är en investering i deras framtid. Men hur?

Jag såg det lilla biblioteket som fanns på fritidsgården för ett par år sedan och funderade lite.

Och så läser vi lite till.

Och så läser vi lite till.

Sedan frågade jag Katie Little Tiger, ett förlag som jag har haft mycket att göra med. Libris har gett ut en del av deras böcker på svenska, och jag tänkte att en och annan borde ha översatts till portugisiska också. Om jag kunde lista ut vilka skulle jag kunna beställa dem i en internetbokhandel i Brasilien och …

Men Katie svarade att hon hade en del böcker på portugisiska på kontoret och att jag kunde få dem.

De senaste veckorna har läshörnan på fritidsgården plötsligt blivit populär igen. Böckerna har funnits där sedan i julas, men något har hänt. Det är många som vill läsa. De här bilderna fick jag vid midsommar.

Visst ser det härligt ut?

Något att må bra av

Av Posted on Inga taggar 0
Fika och prata! Bild lånad från Äldrekontakts webplats.

Fika och prata! Bild lånad från Äldrekontakts webplats.

Egentligen hoppas jag att alla redan har sett och läst det här reportaget i Dagens Nyheter — men det skadar väl inte att tipsa om det ändå?

En av dem som blir intervjuad är en kvinna i 30-årsåldern. Hon började för ett par år sedan fundera över hur det skulle bli att bli gammal — skulle hon bli ensam? Hennes egen mamma hade gått bort i cancer, och hon längtade efter något att engagera sig i, att vara till nytta för andra.

Den andra som blir intervjuad är en kvinna i 100-årsåldern (!). Hon klarar sig själv i sin lägenhet men har svårt att ta sig någon annanstans.

En organisation som heter Äldrekontakt har satt ihop dem, och nu hämtar den yngre den äldre i sin bil och kör henne till en fikaträff med fler äldre och yngre en gång i månaden.

Det här liknar många församlingars besöksverksamhet, diakonigrupper och dagledigträffar — men visst är det en poäng att så mycket sköts av frivilliga och på tider som passar frivilliga?

Bakom alltihop finns finansfamiljen Gyll. De hade kanske kunnat bygga ett lyxigt äldreboende för massor av pengar, men de startade en ideell organisation istället. Också en poäng tror jag!

Läs mer om Äldrekontakt på organisationens egen webplats.