Nu har jag lärt mig lite mer om kyrkkaffe igen!
Kyrkornas Världsråd hade en konferens på ett konferenscenter mellan Arusha och Moshi i Tanzania, och jag var där som journalist.
Det var en ganska lång konferens, sex dagar, med fullproppade program för varje dag — vi blev hämtade på hotellet vid halv åtta varje morgon och kom tillbaka vid halv elva eller elva.
Men varje förmiddag efter morgonbön och bibelstudium och föredrag, och varje eftermiddag efter warsha (mindre seminarier), var det kyrkkaffe! Det kallades tea eftersom vi var i en gammal brittisk koloni, och jag tror att de flesta drack kaffe ändå.
Saker som jag lärde mig:
- Det går fint att servera pulverkaffe till tusen personer! Eller ganska fint i alla fall. Alla fick ta hett vatten ur stora behållare och sedan ösa pulver med tesked och be personalen om lite het mjölk. Jag upptäckte att det förutom te och choklad också fanns ett slags Ovomaltine, så det drack jag varje dag.
- — Men jag saknade något kallt att hälla i — och insåg att det har vi ju jämt här. Jag lyckas inte dricka skållhett, så jag fick komplettera med lite ur min vattenflaska!
- Det är otroligt gott med nyrostade nötter till kyrkkaffe. Några dagar fick vi en blandning av olika nötter, på slutet var det enbart jordnötter med innerskalet kvar.
- Långpannekakor kan vara universella!
- Man kan servera kycklingvingar och korvbitar till kyrkkaffe utan att ha bestick. Folk tog dem ungefär som om de skulle ha varit bullar.
- Långa köer kan vara trevliga också i internationella sammanhang.
- Det är väldigt effektfullt med djurmönstrade koppar och fat!
- När de som serverar tycker om att göra det blir det alltid extra trevligt. Det visste jag förstås, men här var det hotellpersonal som var hoplånad från hela Arusha och inte den vanliga frivilligkyrkkaffepersonalen, och ändå var det oftast jättefint. Jag såg namnskyltar med namn som Behappy, och då blev jag extra glad förstås!
Kaffet var av den här sorten, men påsen kommer från hotellet där jag sov — på konferensen hade de stora burkar:
På söndagen blev vi allihop hämtade till olika församlingar i och runt Arusha, och jag fick åka till en mennonitkyrka där fyra eller fem körer sjöng och sjöng och sjöng (aldrig utan att dansa!) och blev bjuden på kyrklunch där. Jag fotograferade inte något där, men om jag får tag på några bilder från någon annan deltagare ska jag absolut berätta om den dagen också!