Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Kyrkkaffeprat

Påskdukning

Av Posted on Inga taggar 0

Såhär fint var det på bordet hemma hos mina föräldrar på påskafton! Jag var på ett annat ställe då, så det är en av mina bröder som har fotograferat åt mig.

I vintermörkret har min mamma använt upp bomullsrestgarner till att virka påskliljor som hon har stärkt — jag tror att hon använde en blandning av vatten och lim, eller också var det socker och vatten.

De är tredimensionella men helt platta undertill, så de ligger fint på bordet.

Och den som vill kan förstås leta upp den perfekta gula färgen eller matcha vitt och gult och göra pingstliljor.

Visst blev det vackert?

Här finns de

Karin, som var präst i Limhamns församling när jag kom hit, har blivit pensionär och bor inte i Malmö längre — men hon har desto närmare till Pergamus bokhandel i Ängelholm och arbetar som volontär där ibland.

Idag fick jag se den här bilden:

Pergamus bokhandel i Ängelholm. Foto: Karin Håkansson

Å vad jag känner igen den sortens bokhandelsinteriör — vänlig och välkomnande, och ett tecken på att personalen försöker se till att det som kunderna behöver finns, inte bara högar av den senaste deckaren och den senaste kändiskokboken. Hurra för alla bokhandlare som arbetar på det viset!

Men den här bilden gjorde mig ännu gladare:

Kyrkkaffeböcker och hjälpstickningsböcker. Foto: Karin Håkansson

Här har Pergamus nästan en hel hylla med böcker ur Kyrkkaffe-serien och hjälpstickningsböcker.

Nu är en del av dem slut på många håll, så när folk hör av sig och frågar efter någon brukar jag skriva till olika bokhandlarvänner och fråga om de har något exemplar kvar. Många av de mindre bokhandlarna kan tänka sig att posta ett paket ifall man är beredd att betala portot. Och jag blir så jätteglad om böckerna kommer till användning där de behövs!

Tack för bilderna, Karin! Tack också (igen) alla ni som har bidragit med recept och berättelser och dikter och tips och beskrivningar, och alla ni som hjälpte mig att provsticka och provvirka modellerna till hjälpstickningsböckerna!

Minne

Den här bilden skickade Katarina i söndags kväll. Det är en intervju från Dagens Nyheter i oktober 2007 — Berit Lyregård som var matjournalist där hade gjort en stor intervju med mig när boken Kyrkkaffe kom 2004, och när Tillsammansmat kom gjorde hon en liten.

Katarina och jag kände inte varandra då, men hon klippte ut intervjun för att hon tyckte om ämnet.

Tillsammansmat är en bok om måltidsgemenskap, och den var ett alldeles enormt stort projekt för mig, dels därför att Kyrkkaffe och Brödglädje hade inneburit så enormt mycket arbete (jag hade ingen erfarenhet av receptböcker innan jag gjorde dem) och dels därför att det är något helt annat att fotografera varm mat än att fotografera bakade saker som bröd och bullar och kakor.

Jag minns mycket mycket tydligt hur jag samlade mod för att skriva till Magnus Aronson och fråga om han ville fotografera — vi hade setts ett par gånger tidigare, och en av de gångerna var han med mig i ett församlingshemskök och fotograferade medan jag bakade ett bröd som heter Busiga brytbrödet, så jag visste att det var väldigt trevligt att arbeta tillsammans med honom och att bilderna blev fantastiska. Jag trodde att han skulle säga att han inte hade tid, men han sa ja!

Vi var hemma hos Ingrid och Benjamin i Viby och gjorde det mesta av matfotograferingen.

Sedan gjorde vi mer än 20 böcker tillsammans. Allihop med Maria Mannberg som formgivare — något annat kan jag fortfarande inte tänka mig.

Som min systerdotter sa en gång när hon var liten: ”Oj! Man måste säga oj till det!”

Födelsedagskalas

I söndags, på pingstdagen, var jag i högmässan i Southwark Cathedral i London.

Jag visste ju att det var pingstdagen, men jag hade inte tänkt så mycket på vad det skulle kunna innebära.

Före gudstjänsten hälsade domprosten oss välkomna. Han sa att vi firade den kristna kyrkans födelsedag och att vi skulle äta tårta tillsammans efter gudstjänsten.

”Man äter den tårtbit som man blir tilldelad”, sa han, och det lät ju lite udda.

Det var verkligen en festlig högmässa — en liten flicka blev döpt, och gosskören och flickkören sjöng tillsammans en mässa av Jean Langlais. Min systerdotter är med i flickkören.

Efteråt ställde jag mig och väntade vid kördörren.

Då kom mitt ressällskap Agneta som hade varit inne i församlingssalen redan.

”Det är inte klokt!” sa hon. ”Det är jättefint! Kom! Det är massor av olika sorters tårta och massor av folk som serverar, och det är tolv olika platser, och man ska äta den tårta som är märkt med ens födelsemånad!”

Precis så var det — tolv olika sorters hembakade tårtor eller cupcakes, och serveringspersonal överallt, och massor av roliga samtal om tårtans månad och månadens tårta och om vad som var i.

”Det här var den godaste tårta jag har ätit i hela mitt liv!” sa Agneta.

Och då fick jag bara lita på att det var sant, för vi är inte födda samma månad.

Det var faktiskt mer än tolv sorter, för på decemberbordet fanns det ett par att välja på. Jag fick en muffinsform med en minivariant av Red Velvet Cake — den var inte vacker alls, men jättegod.

Alla ställde glatt upp på bild när Agneta frågade (det är hon som har tagit alla bilderna), och det var överhuvudtaget en så enormt glad och uppsluppen stämning därinne.

Varför ska man göra såhär?

Jag insåg att det fanns många bra anledningar:

* många kan vara med och baka det de tycker är godast

* köerna fördelas lite jämnare

* det blir enormt många roliga och lite personliga samtal

* ska man fira kyrkans födelsedag blir det ju helt rätt att göra det genom att fira mångfalden och också påminna alla människor om deras födelsedagar

Prova nästa år!

(Det här fick mig också att minnas min vän Benjamin som är präst. Han och hans ungdomsgrupp har alltid nyårsfest lördagskvällen före första advent för att fira in kyrkans nya år!)

I Braås på måndag

Av Posted on Inga taggar 1

På måndag kväll kan vi ses i Braås!

Jonas som är bibliotekarie där hörde av sig för länge sedan och frågade om jag kunde komma och berätta om klimat och mat. Då hade jag ingen aning om vad vårterminen skulle innehålla, så jag tackade ja. Nu visar det sig att resan hamnar i en vecka som blir den rörigaste på flera månader — men den är rolig också. Det var en lättnad när jag insåg att den nattgäst jag gärna ville ta emot men fasade lite för att visa mitt röriga kök för kommer först veckan efter …

Jag brukar få affischerna som PDF:er och gör om dem till JPG-format för att kunna visa dem för er här på bloggen. Den här gången gick det inte så bra, som ni ser, men dagen och tiden och bilden är ju tydliga i alla fall.

Mycket välkomna!

(Och ni som är stickare: vi kan prata lite om det också, och det är alldeles tillåtet att sticka medan jag berättar!)

 

Kyrkkaffe i Tanzania

Nu har jag lärt mig lite mer om kyrkkaffe igen!

Kyrkornas Världsråd hade en konferens på ett konferenscenter mellan Arusha och Moshi i Tanzania, och jag var där som journalist.

Det var en ganska lång konferens, sex dagar, med fullproppade program för varje dag — vi blev hämtade på hotellet vid halv åtta varje morgon och kom tillbaka vid halv elva eller elva.

Men varje förmiddag efter morgonbön och bibelstudium och föredrag, och varje eftermiddag efter warsha (mindre seminarier), var det kyrkkaffe! Det kallades tea eftersom vi var i en gammal brittisk koloni, och jag tror att de flesta drack kaffe ändå.

Saker som jag lärde mig:

  • Det går fint att servera pulverkaffe till tusen personer! Eller ganska fint i alla fall. Alla fick ta hett vatten ur stora behållare och sedan ösa pulver med tesked och be personalen om lite het mjölk. Jag upptäckte att det förutom te och choklad också fanns ett slags Ovomaltine, så det drack jag varje dag.
  • — Men jag saknade något kallt att hälla i — och insåg att det har vi ju jämt här. Jag lyckas inte dricka skållhett, så jag fick komplettera med lite ur min vattenflaska!
  • Det är otroligt gott med nyrostade nötter till kyrkkaffe. Några dagar fick vi en blandning av olika nötter, på slutet var det enbart jordnötter med innerskalet kvar.
  • Långpannekakor kan vara universella!
  • Man kan servera kycklingvingar och korvbitar till kyrkkaffe utan att ha bestick. Folk tog dem ungefär som om de skulle ha varit bullar.
  • Långa köer kan vara trevliga också i internationella sammanhang.
  • Det är väldigt effektfullt med djurmönstrade koppar och fat!
  • När de som serverar tycker om att göra det blir det alltid extra trevligt. Det visste jag förstås, men här var det hotellpersonal som var hoplånad från hela Arusha och inte den vanliga frivilligkyrkkaffepersonalen, och ändå var det oftast jättefint. Jag såg namnskyltar med namn som Behappy, och då blev jag extra glad förstås!

Kaffet var av den här sorten, men påsen kommer från hotellet där jag sov — på konferensen hade de stora burkar:

På söndagen blev vi allihop hämtade till olika församlingar i och runt Arusha, och jag fick åka till en mennonitkyrka där fyra eller fem körer sjöng och sjöng och sjöng (aldrig utan att dansa!) och blev bjuden på kyrklunch där. Jag fotograferade inte något där, men om jag får tag på några bilder från någon annan deltagare ska jag absolut berätta om den dagen också!