Hannelore som jag känner sedan jag gick i gymnasiet i Växjö — hon arbetade på stiftskansliet då — har gjort något så fint och roligt de senaste åren: hon bakar och brygger kaffe och ordnar ett minicafé till självkostnadspris på sin altan varje sommarmåndag!
Så enkelt kan det vara att bygga lite gemenskap i området där man bor — fast Hannelore får mer långväga gäster då och då, och det ligger nog mer arbete bakom än man kan ana.
”Jag kan ta emot högst 10–12 gäster”, skriver hon. ”Vi var 12 med mig senast.”
Heja Hannelore!
Men vilken mysig idé!
Ja, jag blev så glad när jag läste om den!