You are viewing Hållbar utveckling

För ett tag sedan hörde jag två släktingar från varsin halva av familjen bekanta sig genom att prata om vad som är bra respektive dåligt med USA. Jag vet att en av dem har bott där, och den andra har åtminstone rest omkring där.

”Det är samma butiker i varenda stad”, sa de. ”Samma kedjor överallt. Med exakt samma sortiment.”

En av dem framhöll flera gånger att det är jättesvårt att ge presenter i USA därför att allt som man kan komma på är saker som mottagaren lika gärna kunde ha köpt själv på närmaste köpcenter. Det finns inget som är speciellt längre. Det som var speciellt har blivit vanligt eftersom det finns överallt — eller försvunnit från marknaden när små, specialiserade butiker har slagits ut av de stora.

Det är naturligtvis en extrem generalisering — man kan hitta mycket som är fint om man bara orkar leta efter marknader och mässor och planera sina inköp lite grann — men samma sak håller på att hända i Sverige, lite långsammare och på ett lite mindre uppenbart sätt.

Eftersom jag tycker väldigt mycket om att ge presenter försöker jag lära mig att köpa dem när jag får möjligheten, inte nödvändigtvis när jag tycker att det passar med min planering.

Och eftersom jag inte riktigt orkar med saker som bara är saker är det mest sådant som går att äta upp eller använda jag tittar efter.

Nu får ni hålla i er om ni tycker att det här är överdrivet präktigt och predikande i tonen, för jag måste skriva det:

Det finns småföretagare — egenföretagare, familjeföretag, firmor som har några anställda — lite överallt i Sverige. När vi handlar från dem är varje krona en mycket större del av deras intäktskonto än om vi köper Godiva-choklar, St. Dalfour-marmelad, Lindor-choklad eller något som är märkt med logotypen för någon av de stora matkedjorna.

Det senaste året har jag bestämt mig för att slå till och köpa hållbara goda saker direkt när jag har sett dem — och allihop har blivit födelsedags- och hälsa-på-presenter inom några veckor. Inget har blivit över. Min resväska har blivit lite tyngre, såklart, men jag har aldrig köpt några enorma mängder. En liten syltburk från en liten plats där mottagaren aldrig har varit är minst lika bra som en ganska stor bukett inköpt på vägen eller en dyr chokladask.

Och har man något sådant här i närheten, då tar man ju med sig något av det när man reser för att träffa vänner långt bort.

Det här är ett sätt att arbeta för mångfald, ett av många, och kanske ett som vi inte tänker på så ofta. Dessutom är det som vi använder pengarna till i stort sett alltid mat av hög kvalitet, småskaligt producerad och mycket mycket god.

Slut på predikan för idag. Hör gärna av er med tips på era egna lokala delikatesser med hyfsat lång hållbarhet!