Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avAnna

Hon som gjorde succé med en bok hon inte ville skriva

Av Posted on Inga taggar 0

Ett tips idag bara: PBS Masterworks en och en halv timme långa dokumentärfilm om Louisa May Alcott finns på Youtube! Jag vet inte om det är en godkänd publicering, men jag har inte sett filmen till salu någonstans här i Sverige, så jag såg den.

Det är en film där en rad litteraturhistoriker och andra hjälps åt att berätta om Louisa May Alcotts författarskap och om hennes familj och den situation som hennes idealistiske och principfaste men inte särskilt ansvarstagande pappa försatte sin fru och sina döttrar i. Nästan allt som Louisa May Alcott gjorde som vuxen hängde ihop med familjen på något vis — sin största litterära succé, den som på svenska heter Unga kvinnor, skrev hon motvilligt när hennes egna idéer hade blivit bortviftade som ointressanta (jag tror att jag har läst att hennes pappa hade blivit refuserad också) och familjen verkligen behövde pengar.

Delar av filmen är dramatiserade, och jag tycker nog att de är de sämsta, men samtidigt ger de den mycket mer liv än vad bara intervjuerna kan göra.

Den här sommaren har jag läst en rad kvinnliga författare som skrev för ungefär 75–200 år sedan, och Louisa May Alcott tillhör ju dem som finns kvar i den allmänna litteraturhistorien, men så snart jag började ta reda på mer om henne insåg jag också att hon har blivit så orättvist behandlad av eftervärlden. För att inte tala om hur hon var tvungen att knoga under sin livstid. Och ändå lyckades hon förmedla så mycket harmoni och tillförsikt i det hon skrev. På något vis fanns det i hennes liv också, får man hoppas.

Till en ny skolpojke

Förra veckan började jag sticka en Gryffindor-halsduk till min sexårige gudson. Igår gick han iväg till sin förskoleklass för första gången. Så liten! Och så stor!

Jag är inte riktigt lika nöjd med färgerna som förra gången jag stickade en sådan här halsduk, men det var samma affär, så kanske har de färger som jag fick rekommenderade då utgått? De fanns inte i hyllorna nu.

Så är frågan hur lång den ska vara. Från fingertopp och upp bakom nacken till fingertopp, eller annan sansad längd, eller så lång att den fladdrar snyggt när han har tagit sats med sin bagagevagn och rusar genom tegelväggen för att komma till rätt perrong?

Karins squashkaka

Av Posted on Inga taggar 0

I mitten av juli fick jag det här receptet av Karin, som hade varit borta från sin trädgård i några dagar och kommit hem till ett slags squashexplosion — inte så att frukterna hade exploderat, men de hade vuxit så enormt mycket på bara några dagar att hon blev tvungen att tänka ut sätt att ta vara på dem.

Det här är ett sätt som hon inte behövde tänka ut — hon hade bakat kakan så många gånger att hon kunde skriva ner receptet ur minnet åt mig.

Och kakan är mjölkfri!

en stor, rund kaka (tvålitersform) eller en långpanna full med lite tunnare rutor
Ugn: 175 grader i ca 1½ timme för rund form, 225 grader i ca en halvtimme för långpanna

400 g squash (med skal)
2 dl matolja med neutral smak
3 dl strösocker
3 ägg
6 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
1 msk bakpulver
1 tsk salt
2 tsk vaniljsocker
2 tsk kanel
100 g hasselnötter/valnötter/mandlar/solrosfrön (ta vad du har hemma)
100 g russin/torkade tranbär/torkade aprikoser (ta vad du har hemma)

till formen (om du bakar en rund kaka):
matolja
riven kokos

Riv squashen grovt.

Vispa matolja, socker och ägg pösigt.

Rör ner squash och alla övriga ingredienser i äggsmeten.

Smörj en tvålitersform med olja, bröa med riven kokos och häll i smeten. Grädda i 175 graders ugnsvärme i ungefär en och en halv timme — täck eventuellt med folie på slutet ifall kakan tar färg tidigt.

Eller bred ut smeten i en långpanna klädd med bakplåtspapper och grädda i 225 graders ugnsvärme i ungefär en halvtimme. Skär i rutor.



En liten utflykt

Av Posted on Inga taggar 0

Gunnel, som var min kollega vid millennieskiftet, fotograferar mycket och gör då och då bildspel på Youtube. Här är hennes senaste:

En liten påminnelse om att de flesta av oss som bor i Sverige har fantastisk natur på ganska nära håll och om de fina naturreservat som finns på många håll. Där kan man gå (eller för all del åka) omkring och må bättre och bättre en stund!

Spångabäcken, där Gunnel har varit den här gången, ligger ungefär fyra kilometer väster om Lindesberg, strax söder om Munkhyttan. Där, skriver Länsstyrelsen i Örebro, ”finns goda chanser att få syn på den vackra asknätfjärilen. Larverna kräver värme och lever på solbelysta små buskar av ask och olvon. De vuxna fjärilarna letar nektar i olika blommor. Asknätfjärilen är mycket sällsynt och förekommer numer bara inom några få områden i Örebro och Stockholms län.”

Läs mer på Sångabäckens webbplats!

Ett extra charmigt återbruksprojekt

Av Posted on Inga taggar 0

Den här veckan har jag haft finbesök i Småland (vi var i Kosta) av Franciska, och två kvällar ägnade vi åt Barnmorskan i East End, de avsnitt som finns utlagda av säsong nio nu.

Jag har bara sett några få avsnitt tidigare, och orsaken till det är svår att komma åt, för allt jag har sett har varit SÅ vackert och charmigt och sorgligt och jag vet inte vad. Det är nog mest det att jag är så dålig på att titta på tv överhuvudtaget. Och den här serien vore verkligen värd en ordentlig ansträngning!

Den nionde säsongen utspelar sig 1965, och en av de stora händelserna är att filmen Sound of Music går upp på biograferna i Storbritannien. Kan en nunna gå på bio? Borde nunnorna tycka att det är olämpligt att barnmorskorna går? Kan alla nunnorna och barnmorskorna gå tillsammans? Det kan låta som en fånig situation, men Heidi Thomas (som är manusförfattaren) använder den för att visa hur samhället förändras och hur svårt det kan vara att anpassa sig precis lagom mycket till det.

En annan stor händelse beror på att det behövs en ny kuvös till mottagningen och att det inte finns pengar till den. Efter lite bekymmer och gemensamma försök att lösa problemet bestämmer sig nunnorna och barnmorskorna för att ta vara på alla möjliga skänkta kläder, samla ihop mer och göra om dem på olika sätt. Gardiner och andra tyger använder de som komplettering. Så ordnar de en modevisning med inträde och försäljning. Och eftersom kläderna är lite eller mycket gamla och året är 1965 blir resultaten spektakulära. Både de scener där de hittar på och syr tillsammans och sedan själva modevisningen är naturligtvis en extra stor upplevelse för alla som håller på med återbrukssömnad nu. Så roligt, så påhittigt, så modigt, så gulligt, så festligt! Och allt för den nya kuvösens och de nyfödda barnens skull, förstås. Här kan man se serien, och avsnittet med återbruksprojektet är nummer tre.