Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

En chans att satsa på skolan

Av Posted on Inga taggar 0

Glada nyheter från Loki igen:

Nu är sovsalarna vid skolan Hanna Emuriakin invigda!

45 flickor kan flytta in.

En lokal bankchef fick den stora äran att klippa bandet.

Birgitta Arnlund skriver:

45 glada tjejer framför den nya sovsalen.

”Nu kan jag få bli väckt klockan 4 på morgonen och hinna plugga före frukost!” sa en av flickorna glatt till mig när hon fick veta att hon skulle få bo på skolan.

Sovsalen hjälper flickorna att få gå kvar i skolan, och risken för att de gifts bort vid ung ålder minskar. Tack alla som varit med och gjort detta möjligt!

Tid och utrymme att koncentrera sig på skolarbetet, och en så enkel sak som en lampa att tända när läxorna ska läsas, kan göra en enorma skillnad för de här flickornas möjligheter i livet.

Esther tar sig an uppgiften att vara internatmamma och flyttar in i ett rum bredvid sovsalarna.

Grattis, alla!

Födelsedagskalas

I söndags, på pingstdagen, var jag i högmässan i Southwark Cathedral i London.

Jag visste ju att det var pingstdagen, men jag hade inte tänkt så mycket på vad det skulle kunna innebära.

Före gudstjänsten hälsade domprosten oss välkomna. Han sa att vi firade den kristna kyrkans födelsedag och att vi skulle äta tårta tillsammans efter gudstjänsten.

”Man äter den tårtbit som man blir tilldelad”, sa han, och det lät ju lite udda.

Det var verkligen en festlig högmässa — en liten flicka blev döpt, och gosskören och flickkören sjöng tillsammans en mässa av Jean Langlais. Min systerdotter är med i flickkören.

Efteråt ställde jag mig och väntade vid kördörren.

Då kom mitt ressällskap Agneta som hade varit inne i församlingssalen redan.

”Det är inte klokt!” sa hon. ”Det är jättefint! Kom! Det är massor av olika sorters tårta och massor av folk som serverar, och det är tolv olika platser, och man ska äta den tårta som är märkt med ens födelsemånad!”

Precis så var det — tolv olika sorters hembakade tårtor eller cupcakes, och serveringspersonal överallt, och massor av roliga samtal om tårtans månad och månadens tårta och om vad som var i.

”Det här var den godaste tårta jag har ätit i hela mitt liv!” sa Agneta.

Och då fick jag bara lita på att det var sant, för vi är inte födda samma månad.

Det var faktiskt mer än tolv sorter, för på decemberbordet fanns det ett par att välja på. Jag fick en muffinsform med en minivariant av Red Velvet Cake — den var inte vacker alls, men jättegod.

Alla ställde glatt upp på bild när Agneta frågade (det är hon som har tagit alla bilderna), och det var överhuvudtaget en så enormt glad och uppsluppen stämning därinne.

Varför ska man göra såhär?

Jag insåg att det fanns många bra anledningar:

* många kan vara med och baka det de tycker är godast

* köerna fördelas lite jämnare

* det blir enormt många roliga och lite personliga samtal

* ska man fira kyrkans födelsedag blir det ju helt rätt att göra det genom att fira mångfalden och också påminna alla människor om deras födelsedagar

Prova nästa år!

(Det här fick mig också att minnas min vän Benjamin som är präst. Han och hans ungdomsgrupp har alltid nyårsfest lördagskvällen före första advent för att fira in kyrkans nya år!)

Ett alldeles rekordgott pålägg

Min mamma har presenterat ett nytt pålägg för mig.

Det är ungefär som med hallon-och-kardemumma-brytningen: det måste vara en smakkombination som var uttänkt redan när världen skapades.

Hon har lärt sig konceptet — det är så enkelt att man inte ens kan kalla det ett recept — av min bror som har bott och rest mycket i Mellanöstern.

Och alla som vill undvika vitt socker eller tillsatser kommer genast att förstå hur fantastiskt det är.

Det som behövs är två förpackningar som numera finns i många ICA- och Coop-butiker men som man kan leta efter i valfri butik med Mellanöstern-sortiment om man inte hittar dem i sin vanliga: dadelsirap och tahini.

Tahini är malda (mycket malda!) sesamfrön. Inget annat.

Och dadelsirap är puréade (mycket puréade) dadlar. Inget annat.

Inga tillsatser alls, alltså.

Man rör helt enkelt ihop ungefär lika delar av tahini och dadelsirap — det är kladdigt att mäta dem, så om man inte vill ställa skålen på en hushållsvåg kan man använda ögonmått. Resultatet blir gott även om måtten inte är alldeles exakta.

Enklast är att röra ihop dadel-tahini-krämen i en skål och att sedan flytta över den till en glasburk med lock. Då får man också en ursäkt för att skrapa skålen med slickepott och smaka på det sista!

Krämen använder man ungefär som man annars skulle använda marmelad eller nötkräm: bred den på rostat bröd, på scones, på alla sorters bröd — jag tror att den skulle vara jättegod som fyllning i till exempel gifflar eller bullar också.

Tre som vinner Ros Bagders bok Lätt att sticka

Det var roligt att läsa om all er inspiration — och inspirerande också, såklart!

Nu har en slumpmaskin hjälpt mig att dra de tre vinnarna, och här är de.

Gunilla Nyström i Ursviken:

Det som inspirerar mig mest är hjälpstickningsgrupper och bloggar. Får se så mycket fint andra gör, roligt med bilder, får tips om mönster och idéer. Att se att hjälpen kommer fram. Jag inspireras av att tänka på att jag kan hjälpa och värma andra med det jag stickar och virkar, det ger både inspiration och glädje. Har en arbetskamrat som ofta ger mig mönster och tips om alster att göra, det är jag glad för. Veckotidningar ger mig också inspiration och fina färger på garn. Det är så vilsamt att handarbeta, och att man samtidigt kan hjälpa någon är fint.

Virginia Kricak:

Det finns så mycket vackert som jag vill sticka och lära mig!

Och Monica Vaber:

Det är så mycket som inspirerar! Allra mest inspirerar färg, men också fiffiga modeller som är enkla men inte simpla.

Grattis, alla tre! Skicka era adresser, så postar jag bokpaket!

Kardemummakaka med hallonsås

Kardemumma och hallon hör ju till de smakkombinationer som verkar ha tänkts ut redan när världen skapades — så perfekt! Och en mjuk kardemummakaka är något av det vänligaste man kan bjuda på, tycker jag. Här är kakan vegansk, och hallonsåsen också såklart.

en långpanna full, eller två springformar
Ugn: 175º, ca 30 minuter

6 dl vetemjöl

3 dl socker (jag använde Dansukkers ekologiska)

1 msk bakpulver

ev ½ tsk salt

1 msk mald kardemumma

300 g mjölkfritt margarin (jag använde Milda)

3 dl havreyoghurt (jag använde Oatly)

hallonsås:

250 g frysta hallon

lite florsocker

Blanda de torra ingredienserna i en bunke.

Skär margarinet i bitar, lägg dem i bunken och mosa dem med en vanlig gaffel mot bunkens kant tillsammans med mjölblandningen. Det ska bli som en smuldeg.

Tillsätt sedan havreyoghurten och rör tills allt blandat sig. Smeten blir som en lös och kladdig deg, alltså inte rinnig som en sockerkakssmet.

Häll smeten i en långpanna klädd med bakplåtspapper och platta ut den — eller fördela den i två smorda springformar.

Grädda kakan (eller kakorna) på ugnens nedersta fals i 200 graders värme i ungefär en halvtimme.

När den är färdig, låt den vila ett par minuter och lyft sedan över den till en träskärbräda eller plåt. Låt den svalna lite utan duk och skär den i rutor (om du har gräddat runda kakor kan gästerna få tårtbitar eller förse sig själva). Tårtspade behövs, för kakan är tung och smular lite.

Värm under tiden hallonen med lite florsocker och rör om så att de flesta bären går sönder. Servera kakan varm, ljummen eller avsvalnad med hallonsås.