Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Hjälp till Yemen

Yemenvästen stickad av Yvonne Otterborn. Foto: privat

Varenda dag ser jag att någon har stickat en Yemenväst till ett barn i Sverige eller någon annanstans i världen — just nu dyker de ofta upp i de paket som Skånegruppen sätter ihop åt International Volunteers Organization och som visas på Facebook innan de skickas till flyktingläger i irakiska Kurdistan.

Häromdagen blev det också tal om Yementröjan. Den såg jag första gången på ett bibliotek i Nora där det finns en grupp som arbetar med startpaket åt Brödet och fiskarna, och sedan gjorde Ylva snabbt en beskrivning. Hon skrev också ner hur man kan sticka Yemenvästen eller Yementröjan i lite grövre garn.

Och när jag var i Arboga fick jag beskrivningen till en Yemenväst med pingvinärmar.

Till Yemen går det inte att skicka några västar nu, trots att de verkligen skulle behövas där. Krigande grupper har gjort livet svårt för lokalbefolkningen länge, och ovanpå det har det alltså kommit svält och en koleraepidemi. Samtidigt används både jord och arbetskraft till odling av drogen kat, som många människor använder och som gör att de blir undernärda och konstant trötta.

En av de organisationer som arbetar i Yemen är Oxfam, och under de senaste åren har de gjort många korta informationsfilmer om läget där. Här är en som skickades ut i världen för två månader sedan, när koleramedicin och vattenreningsutrustning för ungefär 100 000 personer just hade kommit fram:

Filmerna är för korta för att man ska kunna få något grepp om sammanhangen och om hur stora behoven är, tycker jag, men de fungerar väl ungefär som nyhetsklippen i olika TV-kanalers nyheter. Här är en med Shane Stevenson som är landschef för Oxfam i Yemen. Han berättar om vattenförsörjning och om hur människor i flyktingläger får pengar så att de kan handla den mat som faktiskt finns:

Den senaste Yemen-rapporten jag har hittat på svenska Oxfams webbplats är från mitten av september. Tyvärr är det osannolikt att allt skulle ha löst sig under de nästan två månader som har gått sedan dess.

Du som stickar en Yemenväst: berätta om läget i Yemen för vänner och främlingar som kommenterar din stickning! Tipsa dem om Oxfam eller kanske om Röda korset. Det finns många som drar i oss och vill ha de pengar vi kan tänka oss att ge, och jag tror att just nu hör de svältdrabbade länderna till dem som absolut mest behöver dem. Har man inte möjlighet att ge så mycket själv så kan man i alla fall berätta för andra!

Tre som vinner Jessica Polkas bok

Nu har en slumpvalsmaskin hjälpt mig att dra tre vinnare i veckans tävling!

Den första vinnaren är Anna som skrev:

Just nu hjälpstickar jag raggsockar till hemlösa i Göteborg.

Den andra blev Anna-Lena:

Jag hjälpstickar sockor och mössor mest hela tiden. Om jag vann boken skulle det säkert bli några djur till bistånd också! Dessutom har jag ett barnbarn som säkert skulle bli glad åt roliga smådjur!

Och den tredje blev Loella:

Jag stickar mest mössor. Gärna små till barn. Antingen ”vanliga” eller hjälmmössa, just nu är det det sistnämnda jag gör. Tänk att pynta en vintermössa med en bläckfisk på toppen — hur härligt glad hade en inte blivit av det ? Hoppas på tur! Hennes andra böcker har jag, väldigt härliga blommor och insekter!

Grattis alla tre! Skicka era adresser så kommer det snart ett paket med posten!

Och ni andra: det går förstås jättebra att beställa boken på biblioteket. Den finns faktiskt fortfarande att köpa också — Adlibris har den i sitt sortiment, och det brukar betyda att den finns tillgänglig så att vilken bokhandlare som helst kan ta hem den ifall man frågar. Som ni vet är jag väldigt mycket för att handla av människor!

Favoritskor

Det är med skor som med kläder och leksaker och mycket annat: vi har vant oss av med att betala vad de egentligen kostar.

När vi säger ”dyrt” betyder det egentligen ofta ”jag är inte beredd att se till att den som har gjort det här arbetet åt mig får vettigt betalt”.

När vi säger ”prisvärt” betyder det ofta ”jag har inte lust att betala mer, och jag struntar i om den som har gjort arbetet har ett liv och en framtid eller inte”.

När vi säger ”lyxigt” betyder det ofta ”jag betalar för ett varumärke som jag har sett reklam för, och det jag köper är kanske och kanske inte bättre än annat, men jag bryr mig inte om människorna som arbetar med tillverkningen”.

När vi säger ”fynd” betyder det det inte så sällan ”jag har ingen aning om ifall de som har tillverkat det jag köpte har fått betalt överhuvudtaget”.

Låter det hårt?

Det är inget mot verkligheten för kläd- och sko- och elektronikindustriarbetarna i en lång rad av världens låglöneländer.

Det är inte jag som är tråkig nu, men o vad jag önskar att det vore det som var hela problemet.

Ju mer jag har hört och läst om det som finns bakom våra kläder och skor och telefoner och grejer (och jag har till och med redigerat en roman som handlade om det — det var bland annat den som fick mig att börja leta efter information), desto mindre entusiastisk har jag blivit över överflödet i nästan alla Sveriges kedjebutiker.

För snart 20 år sedan var jag på Böle skinngarveri nära Piteå och fick för första gången se vilken process det är att förvandla djurhudar till läder.

För åtta år sedan kom jag till Brasilien, till en stad där en stor europeisk skoindustri har lagt en stor läderbearbetningsanläggning eftersom Brasiliens miljölagar är lättare att följa (och att strunta i, om man är beredd att betala mutor här och där). Ingen vill arbeta där, för kemikalierna är så farliga. En del gör det ändå, för alternativet är att inte ha någon inkomst alls.

Så det finns massor att berätta, men just idag tänkte jag bara berätta att det finns skomärken som är vettiga, ganska många har det blivit de senaste åren, och att om man bara letar på rätt ställen så kan man hitta dem.

Mina nya tennisskor är från Veja.

Gummit i sulorna är naturgummi från Amazonas. 60 familjer lever på att leverera naturgummi till Veja, och tack vare att de levererar det i ett slags gjutna sjok är det lättare att förvandla det till skosulor sedan och de kan få mer betalt än förr:

Läder är en krånglig historia för den som vill ha Fairtrade-märkt. Det som Veja kan lova är att korna inte är med och förstör Amazonas, och att de som arbetar på läderfabrikerna inte utsätts för farliga kemikalier eller måste göra farliga arbetsmoment. Helt andra arbetsförhållanden än på fabriken i staden där jag var, alltså.

Skorna monteras på Vejas fabrik i Porto Alegre i Brasilien.

Sedan reser de ut över världen — till exempel till Uma Bazaar och Liebling i Malmö.

Kostar de mer än andra skor?

Det beror på vilka märken man jämför dem med. Men de pengar som jag betalar är dels den försäljningsmarginal som en liten butik i Malmö behöver för att kunna fortsätta finnas trots att stan och dess gallerior har massor av kedjebutiker, dels det som Veja behöver för att kunna fortsätta finnas och utvecklas, och dels vettiga löner till alla som har gjort skorna. Om det känns som mycket pengar så är det inte för att det är dyrt utan för att jag (liksom nästan alla andra här i Sverige) har vant mig av med att betala vad saker egentligen kostar.

Och Vejas marknadsföring är mycket begränsad och samtidigt mycket intensiv: de syns aldrig på annonspelare eller i TV-reklam, så det är jag inte med och finansierar, men många människor som köper och använder skorna berättar om dem för sina vänner.

Ja, det finns alltså mycket mycket mycket mer att berätta, till exempel om de veganska modellerna som Veja också har, och om fler bra och vettiga märken, men nu låter jag det här vara en första dos inspiration! Och så ska jag vandra ut i höstvädret med mina fina skor.

På stickcafé i Husie

Igår kväll hände det något roligt!

På torsdagarna har jag fiolelever i Husie församlingshem i Malmö, och idag fick jag veta att jag skulle gå ner och säga till en grupp när jag gick så att de kunde låsa.

Det var stickcafégruppen!

Och en i gruppen hade jag träffat på en hjälpstickningsdag i Höör förra hösten!

De bjöd på kaffe, och vi pratade om hjälpstickning och om allt möjligt annat. Jag hann sticka några varv på ärmen på den lilla grå koftan som är min busstickning just nu också.

De visade mig sitt garnförråd — för ett tag sedan fick de flera flyttlådor från ett dödsbo, och nu kan alla som vill hämta garn där till hjälpstickning eller betala tio kronor nystanet för garn till egna projekt. Församlingen har en egen second hand-affär som sköts av frivilliga. Allt som kommer in från den går numera till Svenska kyrkans internationella arbete, men tidigare har volontärerna där stöttat en vänförsamling i Lettland med både hjälpsändningar och mycket pengar (som var intäkterna från butiken). 600 000 kronor har den gruppen samlat in genom åren! Den lettiska församlingen driver ett hem för unga ensamstående mammor och deras barn, och för ett par år sedan började ekonomin där fungera så bra att sändningarna kunde avslutas.

I garnförrådet finns verkligen alla slags garner — jag klämde på handnystade ullnystan i naturfärger i en av lådorna, men det finns massor av akrylgarn och en del mohair också.

En som inte var med den här kvällen men som brukar komma stickar för Skånegruppen — hon är alltså med och arbetar med startpaketen som ska skickas till flyktinglägren i irakiska Kurdistan. En av dem som var med berättade mycket om Skåne Stadsmission som behöver varma kläder till barnfamiljer i Malmö. De har sin inlämningsplats bakom Caroli City.

Torsdagar jämna veckor mellan 18 och 20 är alla som vill välkomna till Husie församlingshem, hälsar stickcafégruppen, och det finns en grupp som träffas på dagtid varje torsdag också. Hur trevligt som helst, så ni som bor i närheten av Malmö och längtar efter sticksällskap, bege er dit!

Värme när kylan kommer: mössor och lite mer

Redan förra veckan tog jag fram min underbara vinterkappa — så nu kan det vara dags för en inspirationslista med mössor och lite annan värme också!

Alla beskrivningar är gratis. Några finns här på bloggen, andra har jag gjort för Järbo Garns blogg.

Vinterpromenadsmössan stickade jag i Järbos garn Reflex, den grå färgen (eller ska vi säga den silvriga?). Den guppar numera fram på Brivibas Gatve, Rigas längsta gata, där det är hur mycket trafik som helst. Hoppas att alla bilister ser den glittra i mörkret och är rädda om min kompis.

Vinterpromenadsmössan är stickad på diagonalen i rätstickning och slätstickning.

Lite mer glamorösa vinterpromenadsmössan stickade jag också i Järbos garn Reflex, fast i den svarta färgen. Den är stickad på diagonalen, den med, och på det viset är det lätt att göra roliga ränder.

Sju pussars-setet består av mössa, halvvantar och värmekrage i Järbos garn Raggi. Mössan och halvvantarna är stickade med förkortade varv, alla tre modellerna är liksom vertikalt stickade.

Odensvimössan (förlåt den tråkiga bilden) är stickad på två håll, först vertikalt och sedan runt. Garnet som jag använde kommer från Stina i Odensvi.

Hjälpstickan-setet består av mössa, tumvantar, sockor och halsduk. Allt stickas fram och tillbaka på två stickor (eller fram och tillbaka på rundsticka).

Värme till vän eller främling-setet består av värmekrage, mössa, halvvantar och benvärmare som kan fungera som halvsockor. Enbart räta maskor, enbart räta stycken. Jo, det är sant!

Posibilitate-vantarna är stickade ”på tvären” och med förkortade varv. De är en av fyra halvvantemodeller som jag stickade i garner från Moeke Yarns, ett småskaligt holländskt-rumänskt garnmärke.

Skånevinter-vantarna stickade jag i ett glittrigt Raggi-garn från Järbo Garn.

Akvarellmössan är stickad i ett flerfärgat yllegarn från Moeke Yarns.

Och här är min handstickade version av den klassiska militärmössan Olles brorsa. Den är stickad i det näst tunnaste Gästrike-garnet från Järbo. Originalet, maskinstickat, ligger till höger.

***

Har du redan fyllt alla familjens och bekantskapskretsens behov av varma mössor, vantar, sockor och kragar?

Kom ihåg att du kan sprida massor av värme och glädje bland människor som du inte känner också! Frälsningsarmén, olika stadsmissionsorganisationer, olika kvinnojourer och andra organisationer som arbetar med att stötta kvinnor, Hela människan och många andra tar emot handstickat och delar ut det till människor som fryser och behöver värme och en personlig present.

Du kan förstås också vara med i studieförbundet Bildas satsning Sprid värmen!