Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Marias återvinningspussel: barnkläder av en vuxentröja

Maria Härfstrand som tillsammans med de andra i Skånegruppen arbetar med startpaket för nyfödda åt International Volunteers Organization har skickat en bildserie som visar hur hon pusslar när hon tar vara på en vuxentröja. Varsågoda!

Absolut mest får man ju ut av en herrtröja i en stor storlek, men när man syr startpaket till nyfödda är det ju flera plagg som är riktigt små, så vilken vuxentröja som helst går att använda, bara den är mjuk och inte alltför sladdrig. Bra att tänka på: de flesta second hand-affärer får in kläder som inte går att sälja men som består av bra tygbitar. Fråga i närmaste butik om de vill lägga undan sådant åt dig! Det kan vara en mudd som är sliten eller något annat. Har tröjan en fläck kan man pussla så att man undviker den eller så att det går att placera en liten applikation som döljer den.

Mönster? Det finns flera böcker med mönster till barnkläder, både äldre och nyare, att låna eller beställa på biblioteket. Kanske har ditt bibliotek också en prenumeration på någon mönstertidning.

Till den här bilden har jag en liten komplettering: det finns ju ganska många byxmönster utan sidsömmar, alltså mönster med bara ett stycke för varje byxben. Använd gärna ett sådant, så slipper du klippa upp ärmens utsida för att sedan sy en söm just där.

Maria visar sina idéer med en tröja som har tryck och sömmar. Ibland kan man ju placera mönsterdelar så att trycken blir en rolig detalj på barnplaggen också.

Bakstycket är ofta det största hela tygstycket.

Pussla gärna med mönsterdelar till flera plagg innan du klipper! Om det är ett plagg som du vet att du kommer att vilja göra många av kan det vara bra att rita av mönstret flera gånger. Kanske bäst att numrera så att du alltid vet att du fick med alla delar till alla plagg.

Nu börjar det ta slut!

Men såhär mycket blev det. Otroligt eller hur?

Tack Maria!

 

Susannes mössor

Av Posted on Inga taggar 0

En av deltagarna i Fjärrvärme-helgen i BödaÖland var Susanne, som hade åkt ända från Norrköping. Hon hade med sig många fina mössor och bad mig att lämna dem till någon organisation som kan se till att de får värma barn som behöver värme. Det lovade jag att göra! Men först fotograferade jag dem eftersom de är så jättefina.

Susanne har använt en vanlig ”bärmössebeskrivning” (behöver du en så hittar du en här) och gjort en massa egna variationer med ränder och tvåfärgsstickning. Alla som såg dem under helgen tyckte att de var helt underbara!

Några är absolut bärmössor, fast ett par har lite nytänkta färgkombinationer.

Och här är de allihop — ni ser att en resårstickad randig mössa också fick följa med i sändningen.

Tack Susanne! Vilket arbete du har lagt ner! Det är inte svårt att föreställa sig att både barn och föräldrar blir glada! Planen är att mössorna ska få åka med en IVO-sändning till irakiska Kurdistan, där det finns flyktingläger med bara minderåriga.

 

En ny bok: Sticka till dig själv

Det kom ett paket för ett litet tag sedan …

… och det var Stina Tiselius nya stickbok, utgiven på Ordalaget Bokförlag.

Sticka till dig själv heter den, och den går att köpa eller beställa i vilken bokhandel som helst — ni som läser den här bloggen ofta vet säkert att jag tycker att man ska handla av en människa när man kan, så jag föreslår att man försöker i den bokhandel som ligger närmast.

Stina Tiselius har bloggen Garnterapi, och förlaget presenterar hennes nya bok såhär:

Ge dig själv en present! Sätt på favoritmusiken, sjunk ner i soffan och unna dig lite sticktid. Och framför allt: unna dig att stickat något till dig själv!

Det kanske är en logisk fortsättning eftersom hennes första bok på Ordalaget var en om stickade grytlappar och den andra var Sticka enkelt till barn (den skrev jag om här).

Sticka till dig själv är en bok i ganska stort format och med många och stora bilder. Alla modeller är kläder: mössor, halsvärmare, halvvantar, sjalar, några tröjor … och allt är såhär vackert fotograferat, men fotomodeller som ser ut att vara människor som verkligen blir glada av att ta på sig något stickat.

En del plagg, som sjalarna och västen och ponchon och vantarna och de fluffigare halsvärmarna, kan man nog sticka till sig själv nästan oavsett vilken storlek man har. Med andra, som tröjorna, får man som vanligt försöka föreställa sig hur plagget skulle se ut på ens egen kropp och vad storlekarna (S–XL) innebär i det här sammanhanget — Stina Tiselius stickar löst sittande plagg som hon beskriver som oversize.

Jag tror att jag förstår tanken med att boken ska vara till för den som äntligen kan ta sig tid att sticka något lite lyxigt till sig själv — men jag tror att den kan vara till glädje (och inspiration!) för en hjälpstickare också. Många av modellerna är sådana som behövs på många ställen. Mössorna fungerar fint hos stadsmissionerna, Hela människan och Frälsningsarmén. Halvvantarna med, särskilt om diakoniarbetarna träffar kvinnor. En sådan som Elise Lindqvist i S:ta Clara i Stockholm skulle nog ha användning för i stort sett allt. För att inte tala om de organisationer som försöker stötta familjer i Rumänien och tända ljus i en ganska dyster tillvaro för kvinnor där.

Ja, för alla modeller i boken är tänkta för kvinnor och visas av kvinnor såvitt jag kan se. Är det fördomsfullt eller bara realistiskt? Jag vet inte om man behöver ägna så mycket tid åt den frågan. Vill män sticka ur boken finns det i alla fall en hel del som de kan sticka åt sig själva — eller åt någon kvinna som de bryr sig om.

Jag minns att när jag fick Stina Tiselius förra bok blev jag lite förvånad att den var såpass traditionell, både till sin utformning och vad gällde själva modellerna. Min mamma och jag bläddrade i den här också tillsammans, och hon reagerade direkt på att presentationerna är ganska opersonliga, lite som i en veckotidning. ”Jag tycker att det är så trevligt när modellerna har namn och när det finns en berättelse att läsa!” sa hon. Och det tycker faktiskt jag också. Jag tycker också att det är roligt när modellerna är lite av uppfinningar, så att man kan få ett nytt koncept att prova och sedan kanske fortsätta på egen hand. Men det verkar inte som om Stina Tiselius arbetar på just de sätten — hon är kreativ med annat, som att hitta vackra miljöer där hon fotograferar och att komponera i en färgskala med mycket naturfärger. Några av plaggen, som ponchon med luva och ponchon med hög och vid polokrage, är också stickarens varianter av plagg som har varit moderna de senaste åren. Det kan vara en poäng.

Har jag testat någon beskrivning än? Nej, det har jag inte hunnit, men det vore roligt att försöka med ett par halvvantar till att börja med. Som ni ser står det garnmärke (Sandnes Merinoull här på de nedersta) och noggranna mått angivna. Ska jag ha dem själv eller ge dem vidare? Hmmm. Tur att man inte behöver lova något för att få köpa boken!

En strålande idé: Zand Amsterdams kjolar

En av de sista sommarhelgerna åkte jag och Mia från Kastrup till Schiphol. Där väntade Marjolijne på oss, och vi åkte tillsammans till Egmont, en liten stad vid havet.

Tanken med att vara där var bara att vi skulle ha massor av tid att ses — men vilken fin stad att vara i!

Och tidigt på lördagsförmiddagen, när vi gick på gågatan, sa Marjolijne:

”Där har de ju de där speciella kjolarna!”

Såhär såg det ut:

Marjolijne berättade att det är ett par ganska unga män som har uppfunnit en kjol som man kan vända på på flera sätt och att de köper second hand-tyger i Indien och låter sy kjolarna där. Med vettiga löner till de människor som syr! Märket heter Zand Amsterdam.

Det finns några olika uppfinningar, och det här är en: en linning med massor av knappar och en kjol som man sätter fast med dragkedja. Linningen är vändbar, kjolen är vändbar, tack vare alla knapparna är storleken väldigt flexibel, och så finns det en lös ficka som mer är som en handväska och som man hakar på om man vill.

En del av kjolarna är sydda med ett tyg på ena sidan och ett på andra — men många är sydda som ett slags lapptäcken med en mängd olika tyger. Marjolijne sa att alla kjolarna är olika. Jag blev fascinerad, men det finns en liten nackdel: det blir nästan omöjligt att välja en!

Fickan är alltså lös och fungerar nästan som en handväska. Faktum är att jag nog skulle ta loss den och fästa den på en axelrem istället.

När jag kom hem tog jag reda på lite mer om kjolarna och om företaget.

Här är en film där man kan se hur en av kjolmodellerna är konstruerad:

Man kan läsa ganska mycket här, men vill man beställa får man använda den här webbplatsen.

Det bästa man kan göra är förstås att gå till en favoritbutik som man har i närheten och fråga om inte kjolarna kan börja säljas där — då kan ju fler få syn på dem.

Och här kommer det som var mest hoppingivande med vårt besök i Egmont: i en klädaffär som såg ut att vara helt vanlig och som låg på en vanlig gågata fanns det minst åtta–tio Fairtrade-märken och ekologiska märken. Vi provade allt möjligt, och det fanns så många olika stilar och roliga lösningar och fina mönster. Jag beundrade LaLamour och Blutsgeschwister och flera andra märken (mer om dem senare). Du som brukar handla i någon butik där du tycker om det mesta, tipsa innehavaren om några av alla nya märken och berätta att du helst skulle vilja att de kläder du köper är producerade på ett sätt som är bra för människor och för jorden. Antagligen håller han eller hon med.

Komplettering: Hurra! Annika berättade just att kjolarna finns i Sverige — på Kjoltyget i Göteborg! Hon berättade också att man får en axelrem till fickan när man köper kjolen.

En idyll för alla som tycker att det är vackert med garn

Av Posted on Inga taggar 0

Idag blir det vad en del bloggare kallar en bildbomb här på Ett varv till-bloggen.

Jag lovade ju att berätta om den utflykt som vi gjorde under Fjärrvärme-helgen på Bödagårdens Camping på norra Öland, och idag när Malmö verkar vara insvept i en storm med massor av regn kan det väl passa att drömma sig bort en stund!

Vi var alltså i Böda — det är långt upp på Öland.

Några kilometer söderut kan man svänga av från vägen och in på en gårdsplan. Adressen är Landsvägen Hagaby 41, och där finns Latta Garn & Tyg!

Vi var ungefär ett dussin handarbetare från Fjärrvärme-helgen, och vi kom åkande tillsammans i några bilar. Utanför ladan var det dukat som till fest — fast med bara garner. Ann-Charlott hade satsat en bit av sin lördag på att vi skulle komma och tog emot oss både utomhus och inomhus.

Massor av olika märken och material fanns det.

Jag fastnade för några härvor med hampa — har försökt lista ut vad som fungerar allra bäst för miljön, och hampa verkar vara en bra kandidat — och blev först avskräckt av priset som jag uppfattade som ungefär 400 kronor per hekto. Jag vet ju att det finns lyxiga garner, så det är bara det att jag är lite ovan vid dem. Fast det visade sig sedan att det nog snarare var 80 kronor per hekto, jag minns inte riktigt. Vid det laget hade jag nämligen hittat mitt favoritställe, restnystansstället, och siktat in mig på några nystan som det bara fanns ett eller två kvar av.

Såhär fint var det skyltat på flera ställen: med något färdigstickat att beundra och känna på.

Plötsligt kan man känna att en poncho är precis vad som behövs. Fastän man redan har en!

Och så är det ju det här med alla flerfärgade garner …

Inne i ladan kände Lotta från Nässjö på en scarf stickad i mjukt ullgarn (om jag minns rätt), och Ann-Charlott berättade om hur det är att ha butik på landet.

De som säger att garnaffärer är som godisaffärer har nog en poäng — eller? Och omgivningen gör ju sitt till, förstås. Här stod jag på grovt grus och med dagsljuset silande in.

Roligt att se att färgskalorna inte alls behöver röra sig ton-i-ton-i-ton. Det här var inspirerande!

I tyrummet bredvid fanns det också ganska många knappar att välja på.

Och för stickare som gillar naturtoner fanns det också mycket att bli förälskad i.

Det här kan vara hampagarnet som jag ångrar att jag inte köpte.

Och vid den här lådan stannade flera av oss upp och insåg att blått nog ändå är vackrast.

Det här är inte ett sponsrat inlägg — jag är bara så imponerad av Ann-Charlotts satsning. Är du på väg till Öland, och har du tid att svänga norrut efter bron, så ring henne och fråga om hon har öppet! 0485-207 50 och 0732-000 922 är hennes nummer.