Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Drömklänning

Av Posted on Inga taggar 0

Den här bilden fick jag häromdagen från mamman till flickan som har ritat den. Den föreställer flickan (fem år) och hennes lillebror (tre år) när de dansar disco. Hon har dansat under en discokula på sin förskola, och nu önskar hon väldigt mycket att hon hade en hemma, så det är en drömbild.

Men klänningen som hon har på sig finns inte heller i verkligheten. Inte än.

Jag har stickat två klänningar till henne tidigare, och hon har använt dem väldigt mycket, så nu undrar jag om jag inte borde sticka en regnbågsklänning också. Ska jag göra det? Det vore roligt att försöka få till de färger som hon har valt och att göra ganska breda ränder. Inget flerfärgat garn alltså.

De två tidigare klänningarna stickade jag i akrylgarn för att de inte skulle hamna i ”svåra att tvätta, så vi använder inte dem”-lådan. Den här gången skulle jag gärna vilja sticka i något naturmaterial.

Allt detta tål att fundera på. Men inspirerad blev jag!

Drömstickning

Av Posted on Inga taggar 0

Inatt drömde jag om en stickning med rundsticka och utbytbara spetsar. Redan det är ju ett varningstecken, eller hur?

Men en av spetsarna var avbruten, och det var den som jag skulle sticka med. Jag funderade lite, skruvade loss dem och bytte plats på dem. Att ha en bruten spets på vänster är ett mycket mindre problem (det vet jag från en resa, i vaket tillstånd, när jag stickade klart en klänning runt runt med bruten vänsterspets).

Sedan fick jag byta plats på dem igen när jag skulle vända. Jag var mycket nöjd med min lösning.

Tips från min snurriga drömvärld till alla er som mest stickar i vaket tillstånd!

Värme utdelad

Alldeles ny i världen, lite för tidigt. Foto: Marita Hasselberg

Nu är Marita Hasselberg på Nkinga Hospital och arbetar för fullt med sin kurs i barnsjukvård!

Två väskor som blev lite efter. Foto: Marita Hasselberg

Marita fick packa stora väskor. Mössorna är inte så jättetunga, men har man många så blir det en del att släpa på ändå, och de tar plats!

Hennes man Carl är kvar hemma i några dagar till och fortsätter att ta emot mösspaket.

Det är femte gången på lika många år som Marita är på Nkinga Hospital. Hon skriver:
Förra året var pilotkurs med Pernilla Ardeby, som har utvecklat barnsjukvårdskursen i Nepal, och jag var med som medhjälpare. Nu är det två nya svenska sköterskor och jag, samt en medhjälpare från förra kursen här.

Här kan man läsa om ett av de tidigare besöken!

Väskan med flest mössor kom fram samtidigt som Marita. Väskan där hon hade sina egna kläder kom bort. Som tur var hade hon lite kläder i handbagaget, och hon visste att hon kunde låna av sina medresenärer som har samma storlek.

En del av Maritas packning. Foto: Marita Hasselberg

Det blev många kära återseenden på sjukhuset!

Och så kom den förlorade väskan fram — mycket snabbare än väntat. Ett under tycker Marita!

Kolleger på Nkinga Hospital i Tanzania i några veckor nu.

Carl skriver:

10 paket med mössor har kommit efter att Marita åkte. Jag ursäktade mig för brevbäraren och han sa: ”Det går väl bra, men det är tur att inte alla får så många paket som ni.”

Och nu delas värmen alltså ut till de barn som behöver den! Just nu är det lyckligtvis bara två barn på neonatalavdelningen, berättar Marita.

Här är en som har fått en sydd mössa i ministorlek. Jämför med vuxenhanden!

Och här är har samma barn fått mössa och Änglavästen. Kanske är de stickade i Järbo Big Verona?

Tack Marita för rapporten — och för att du bad föräldrar om lov att fotografera! Huvudsaken är ju att barnen får den värme och kärlek och omvårdnad som de behöver, men nu kommer flera stickare att bli alldeles varma i hjärtat också!

Solfjädersfilten

Den här filten virkade jag flera stycken av för några år sedan. Sedan glömde jag bort den ett tag. Men visst är den rätt fin? Enkel men inte alls tråkig tyckte jag när jag höll på.

Vi publicerade beskrivningen på Hemmets Journals webbplats under en av Sticka & skicka-insamlingarna, och där ligger den kvar fastän webbplatsen har fått ett annat namn. Här, varsågoda!

Flickan som fick just det här exemplaret och sov under det i sin vagn sitt livs första sommar håller på med att lära sig att skriva nu. Det går så fort!

Dubbelexperiment

Det går inte särskilt fort för mig med stickandet — men i onsdags flyttade jag över ansvaret för färdigställandet av två plagg från mig till två andra!

Jag har haft en idé ett tag: kappor i ganska små barnstorlekar med koftöverdel, vävd nederdel och samma foder i hela kappan. Visst skulle det kunna bli fint? Inte superpraktiskt, men fint.

Nu är experimentets andra fas påbörjad: en blå och en röd överdel har åkt med posten till Ulla i Uppsala och till Anna Sigrid i Vallentuna. Båda syr otroligt mycket, och båda har sytt ytterkläder till barn. De har olika stilar och olika idéer, så det ska bli spännande att se om det blir något av den här idén och i så fall vad.

För ganska många år sedan fick jag två långa vävda band i vad jag uppfattar som ylle av min faster som hade fått dem i Finland i något sammanhang. Jag har sparat dem i en gammal äggostform tillsammans med handvirkade spetsar som jag har fått från andra håll. Nu kanske de kan komma till användning? Jag ser framför mig att man kanske skulle kunna använda ett band för att täcka skarven mellan det stickade och det sydda, eller täcka knapphålskanten med det.

Men nu beror allt på vad Ulla och Anna Sigrid ser framför sig — så vi får se!

Om någon annan vill prova att göra ett kappexperiment kan det ju vara roligt att veta vad jag har gjort: jag har stickat Två trådändars lilla kofta i ett finskt raggsocksgarn och med stickor nummer 4½. När ärmarna var klara stickade jag några varv resårstickning från framkant till framkant och maskade av.

Det finns några andra idéer om vad man kan göra och vad jag borde ha gjort. Kanske lyckas jag förverkliga dem och visa dem lite senare. Men först förhoppningsvis den här varianten och dess vägar vidare i Uppsala och Vallentuna!