Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Minnesdagen

Av Posted on Inga taggar 0

Till den här dagen förra året skrev jag om Krystina och den gröna tröjan som hennes mormor hann sticka klart innan de skildes åt.

Lia Stern, Kristine Keren och Marion
Kwasniewski (Kristine Kerens man) med den gröna tröjan. Bild lånad från Times of Israel

Nu har jag plockat fram den berättelsen igen och läst lite mer, bland annat den här artikeln i Times of Israel.

Beskrivningen finns här, och när Times of Israel gjorde sin intervju hösten 2019 hade försäljningen av den redan resulterat i 7 000 dollar till museet.

Kristine Kerens bok, The Girl in the Green Sweater, har också blivit mycket spridd.

En sak som jag missade när jag läste om Kristine/Krystina och hennes familj förra året var att det finns en film som delvis bygger på det som hon har berättat. In Darkness heter den.

Jag vet inte om jag kommer att klara att se den, men det är inte svårt att förstå att det som familjen upplevde (och överlevde!) är något som filmmakare vill ta sig an. Bara den här startbilden är ju så obegripligt förfärlig och tydlig.

I Kalmar, där jag har arbetat i ett och ett halvt år nu, finns det en judisk kyrkogård.

Där ligger sjutton judiska ungdomar och unga vuxna begravda tillsammans.

De har fått en gemensam minnessten också. ”Denna sten skall vittna om dem som år 1945 räddades ur koncentrationslägren. Deras kroppar voto sargade. De blevo här begravna. Må deras själar upptagas i det heliga livets förbund”, står det på den.

Finaste vantarna, finaste Aina

Av Posted on Inga taggar 0

Vantväder!

De här alldeles rekordfina ligger nerpackade någonstans, men bilden av dem dök upp nu.

Och då måste jag berätta att jag fick dem när jag intervjuade Aina i Glommersträsk våren 2001 — intervjun var om hennes frivilliguppdrag som besökare på en njuravdelning i Arvidsjaur, och när vi var färdiga med intervjun sa hon:

”Jag stickade ett par vantar för du skulle komma hit!”

Sedan, åtta år senare, ville jag ha med berättelsen om dem i boken Kärlek, nål och tråd, och jag ringde och intervjuade henne en gång till för den sakens skull.

När vi skulle lägga på sa jag lite obetänksamt: ”… och de är utslitna i handflatorna, men det gör inget, jag tar ju bilden av ovansidan.”

Då sa hon: ”Skicka hit dem, så lagar jag dem åt dig!”

Tillbaka kom perfekt lagade vantar och ett par nya.

”Du måste ju ha ett par med bokens årtal på!” skrev Aina på kortet som hon skickade med.

Efter det beställde jag vantar från henne vid flera tillfällen och fick alltid betala genom att sätta in en valfri slant till EFS Mission.

Ni förstår att jag saknar henne!

… och vädra ofta

Av Posted on Inga taggar 0

Universitetsbiblioteket i Lund har publicerat ett plakat från sin vardagstryckssamling på Facebook:

Lite perspektiv på situationen idag får man också när man läser bildtexten och får veta att de första svenska fallen av spanska sjukan konstaterades vid midsommar 1918 i Hyllinge i Skåne och att kulmen nåddes under oktober och november samma år men att sjukdomsutbrott fortsatte in på år 1920. Ungefär 35 000 personer i Sverige dog i spanska sjukan.

Spottandet på golv i butiker kan man skratta åt, nästan alla de andra råden är ju dem vi har hört gång på gång i snart ett år nu. Men hur är det med vädrandet egentligen?

Bara räta maskor men många färger

Varenda gång jag ser att modeller som jag har hittat på kommer till användning blir jag lika glad!

Här är det Annelie som har stickat Asymmetriska koftan.

Och några till, och ett exemplar av Haklappskoftan också. Tio barnkoftor sammanlagt!

Hon skickar dem till Babypaket i Eksjö, en grupp som samlar in barnplagg och filtar och packar babypaket som sedan körs till Human Bridge. Så var i världen de här tio koftorna kommer att hamna vet inte jag och inte Annelie och inte gruppen i Eksjö, men visst är det fint att tänka på att de kommer att värma tio barn som behöver dem?

Omtanke i ett kuvert

Av Posted on Inga taggar 0

Minns ni Mia med de alldeles alldeles fantastiska hönsestrikkade tröjorna?

Den här till exempel?

I höstas intervjuade jag henne. Och jag ser ju vad hon har åstadkommit, men jag är fortfarande lite paff, för det är så otroligt mycket hon har hunnit med, och allt är så fint!

I julas kom det ett paket med ett par mörkblå och röda mönsterstickade halvvantar med två flätränder var. Ytterligare en vacker detalj som jag aldrig har provat att göra.

De är lika fina på insidan, handflatans sida …

… som på ovansidan. Och alldeles lagom stora också.

Tack kära Mia!

Nu måste jag ju nästan prova att sticka ett par halvvantar med mönster själv. Det är bara några andra idéer som måste bli klara först …

Om du som läser detta använder Instagram, så titta gärna på vad Mia gör på kontot Miamariasmultron!