Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Fredag och lördag

Av Posted on Inga taggar 0

Det här har jag ju redan berättat om:

Det ska bli så roligt — och nu har Sofia som ordnar det hela tillsammans med kolleger och vänner bekräftat att det blir ett restgarnsbord, så du som har något över kan ta det med dig, och du som behöver garn kan ta med dig en kasse, och du som vill byta ut något har förhoppningsvis goda möjligheter att göra det!

På lördagen är jag i Svenljunga, på en medarbetardag som heter ”Det flödar glädje!”. Till den var det specialinbjudan (till församlingarnas medarbetare nämligen) och anmälan, men jag lovar att jag blir extra glad om det visar sig att någon bloggläsare är med där!

Yrkesexamen i en favela i Alagoinhas

Frisörelever i arbete. Den unga kvinnan i knut, till höger om den högra fönsterluckan, är Marie-Valda, en av lärarna på kursen. Foto: Broder Christóvao, Taizé

I december var jag i Alagoinhas i Brasilien. Det var fjärde gången jag åkte dit som volontär, men fyra år hade gått sedan senast. Barn som gick i lågstadiet då hade blivit tonåringar. Såklart! Det var en stor upplevelse att träffa en del av dem igen. Andra fick jag bara höra om — en pojke som jag höll ett öga på då bor med sin pappa i Sao Paolo nu, långt långt bort från sina fem syskon (bara två bor med mamman), till exempel.

Den här gången fick jag vara med när ungdomarna på yrkeskurserna eller lärlingskurserna tog examen. Det var en stor dag! De har gått till sina lektioner kväll efter kväll under terminen, och nu fick de hämta ut sina diplom, bli fotograferade tillsammans med sina lärare och mingla med bubblande läsk i plastglas.

Svetsareleven Graciliano har fått i uppgift att laga en cykel. Foto: Broder Christóvao, Taizé

Vid mina tidigare besök i Alagoinhas har jag nästan inte skrivit något alls om det som händer där — alla som bor där lever farligt eftersom droghandlarnätverken är så starka i staden, och en artikel kan (eftersom Google finns där också …) i värsta fall försätta människor i livsfara på ytterligare ett sätt. Men den här gången pratade min ”chef” broder Rudolf och jag ganska mycket om det, och han sa att han ville att jag skulle berätta. Det har blivit ett reportage i tidningen Sändaren om yrkeskurserna — läs det här!

Stickade får förmedlar hopp i Sydafrika

Therese Widell Latif som arbetar i Landskrona församling har bett Handarbeta för välgörenhet-gruppen på Facebook om hjälp med ett projekt som en vän till henne har startat i Sydafrika. Här berättar hon lite mer om det!

***

Therese, du ska få besök från Sydafrika snart — hur kommer det sig?

Adele är en av mina bästa vänner, och hon kommer till Sverige nu i maj för att hälsa på mig och min familj.

Din sydafrikanska vän arbetar med något som kallas Sheep of Hope. Vill du berätta om bakgrunden till det projektet?

I Sydafrika finns det många barn som lever under hårda förutsättningar. Förutom att de upplever fattigdom blir många av dem sexuellt utnyttjade och misshandlade.

När myndigheterna får reda på ett fall flyttas barnet till ett fosterhem eller till ett ungdomshem.

Barnet måste sedan vittna mot sin förövare, och i många sydafrikanska domstolar görs detta med förövaren i samma rum.

Men i staden Rustenburg är det annorlunda. En kvinna som arbetar vid domstolen där, Elsa Schnetler, har förvandlat ett av rummen i byggnaden till ett barnförhörsrum. Där finns det leksaker, fina väggmålningar och annat för att barnen ska känna sig mer avslappnade. Barnen får också lämna sitt vittnesmål i rummet, genom videoförhör, istället för att behöva vara i samma rum som sina förövare.

Fyra får som ska ge hopp. Bild lånad från Facebook-sidan Sheep of Hope.

Och exakt vad är ett hoppfår?

Barn har ett ständigt behov av närhet och kontakt. De barn som kommer till domstolen har varit utsatta för svåra trauman och kan känna sig ensamma, otrygga och rädda. ”Hoppets Får” är ett gosedjur som är stickat, virkat eller sytt, och tanken är att det kan fungera som ett stöd för barnet.

När ett barn kommer in i barnförhörsrummet är det första som händer att barnet får välja sig ett får. Det fåret blir barnets eget, och barnet kan ha det med sig genom hela processen med förhör och annat.

Den fårmodell som stickas här i Sverige nu är mycket enkel och resulterar i ett platt stycke — en av gruppens medlemmar har gjort den här skissen. Man lämnar en garnände vid uppläggningskanten och en vid avmaskningskanten. Sedan reser fåren i det skicket till Sydafrika, och de monteras och stoppas där.

 

Du har bjudit in svenska stickare och virkare att vara med och tillverka får — vad har du fått för respons?

Jag har fått fantastisk respons,. Vi är många hantverkare i Sverige som gör ”fällar”. Vår Facebook-sida har över 150 medlemmar, både svenskar och sydafrikaner.

Hur kommer de svenska fåren till Sydafrika?

Den första omgången tar Adele med sig när hon åker tillbaka. Blir det fler fällar skickar jag ner dem till Sydafrika.

Vem är det som syr ihop dem och fyller dem där?

Det gör medlemmar från The Voortrekkers, en sydafrikansk kristen grupp som arbetar med att lära sydafrikanska ungdomar mer om sydafrikanska traditioner.

Såhär monteras fåren. Men det går alltså bra att skicka ”fällarna” platta och osydda!

Om det blir väldigt många, vad händer då?

Förhoppningen är att idén ska sprida sig så att fåren och konceptet med barnförhörsrum ska finnas i fler domstolar i Sydafrika.

Tror du att det kan finnas behov av något som liknar Sheep of Hope i fler länder?

Det tror jag absolut. I många länder, bland annat Sverige, finns det redan bra sätt att förhöra barn. Just att barnen får ett gosedjur som gör dem lite tryggare kan nog vara mer ovanligt, men det finns ju till exempel ambulansnallar här.

En del av de ”fällar” som har kommit till Therese.

Vad har det här projektet betytt för dig hittills?

Det har betytt väldigt mycket! Det är fantastiskt att se värmen och engagemanget hos så många människor.

I min närhet har jag barn som har upplevt trauman som liknar de sydafrikanska barnens. Därför vet jag hur viktigt det är för barn att få bra stöd när något sådant här händer. Om de får bra stöd kan de, trots sina erfarenheter, få hopp om livet igen, våga ställa sig upp och våga leva.

Om man vill vara med, vad ska man göra då?

 

Då kontaktar man mig via Facebook, eller så går man in på vår Facebook-sida Sheep of Hope och får mer information där.

Det går bra att använda vilket garn som helst, men helst mjukt eftersom fåren är gosedjur.

***

Tack Therese!

Här kan man lära sig det mesta om sömnad

Av Posted on Inga taggar 0

När jag var hos Ulla i Uppsala för att lära mig hur man syr barnkläder av kasserade herrskjortor visade hon mig den här boken:

Det är inte klokt vad den innehåller mycket — och vad författarna tar för givet att läsaren är ambitiös!

Jag glömde att leta efter utgivningsåret, men nu när jag har försökt forska lite har jag i alla fall upptäckt att det finns en utgåva från 1949. Om det är den första, den sista, en i mitten eller den enda vet jag inte.

De som talar om att ”content” är trenden inom marknadsföring kan ju fundera en stund på om det är så nytt. Den här boken kommer nämligen från ett företag som försåg tygaffärer i Sverige med mönster. Har man fått en fin bok och blivit så övertygad om företagets expertis (och om hur absolut nödvändigt och underbart det är att sy sina och familjens kläder själv) så vågar man väl knappt köpa mönster från något annat ställe sedan.

Här kan man läsa om olika kroppsformer. Ingen pardon i benämningarna men en viss ömsinthet i det faktum att det går att sy kläder som fungerar för alla …

”Tänk mera på figuren än på modet vid val av modell. De outrerade modenyheterna är ingenting för den fylliga damen att ta fasta på.” Har det blivit bättre eller sämre sedan dess?

Och så lite om klänningar för mammor. Hoppas att alla som hjälpte varandra med val av modell och provning och inprovningar och veck gjorde det i största vänlighet.

Några sidor med genomgångar av olika alternativ i olika situationer kan nog vara mer användbara än de här resonemangen om ganska avancerade klänningar och dräkter — eller kanske ska jag bara säga extra användbara. Så det blir nog anledning att återkomma till boken framöver!

Blev du lika fascinerad som jag? Ett par exemplar av boken finns faktiskt att köpa på Bokbörsen (länk med reservation för att de går åt).

Nya intryck av Lina Sandell

Av Posted on Inga taggar 0

De flesta som har varit på några dop eller begravningar i en kristen kyrka i Sverige har stött på Lina Sandell, oavsett om de vet om det själva eller inte. Hennes psalm ”Tryggare kan ingen vara” sjungs ofta när barn döps, och hennes psalm ”Blott en dag” sjungs vid många begravningar.

Det är bara två av hennes ungefär 1700 psalmer — och en annan är ”Bred dina vida vingar”, som har blivit en av de mest älskade psalmerna i Sverige i flera undersökningar. Den sjungs på andra språk också.

Nu i vår har jag ägnat mig mycket åt Lina Sandell eftersom Gösta Imberg har hittat en samling med över 300 brev från henne till en av hennes bästa vänner och jag har intervjuat honom om det flera gånger. Det kommer fler artiklar framöver, men här är två att läsa:

Sändaren: Han fann ”Lina Sandell-forskningens Dödahavsrullar”

Dagen: Upphittade brev ger ny bild av psalmförfattaren Lina Sandell

Artikeln i Dagen resulterade i en TT-nyhet som har publicerats till exempel här. Tyvärr är det ett par fel i den — det som är upphittat är en brevsamling med enbart brev från Lina till Augusta (inte en brevväxling), och Staffan Björck som förvaltade breven i många år dog inte 1999, utan det var det året som de kom till Lunds Universitetsbibliotek.

Gösta Imberg har också blivit intervjuad i P4 Jönköping.

Roligt att veta för hjälpstickare: Lina var med i prinsessan Eugenies syförening på Kungliga slottet — prinsessan var en del av väckelserörelsen, och hon och hennes vänner var precis som syföreningar över hela landet med och arbetade för många av de förändringar som behövdes i samhället då. Lina arbetade också med basarerna i Betlehemskyrkan, där mycket pengar samlades in.