Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Johanna berättar för att hjälpa andra

Det här har inget alls med garn att göra, i alla fall inte såvitt jag vet, men desto mer med medmänsklighet:

I söndags åkte jag till Göteborg för att träffa Johanna Hildebrand.

Hon har skrivit den här boken:

I den berättar hon om en relation som började med förälskelse men som gradvis förändrades. Så här skriver hon själv på bokens baksida:

Det är så mycket jag behöver lära mig.
Stapla disk, hacka lök, skära jämna tomatklyftor, städa upp efter mig, dammsuga listerna.
Tålmodigt försöker han lära mig.
Upprepar tills jag har förstått vilket som är det rätta sättet.
Suckar åt mig när jag gör fel.
Eller skrattar.

Vad är det egentligen som pågår bakom grannens dörr?
Kärlek-Rädsla 1-0 är en berättelse om rädslans och våldets farliga krafter, om förväntningar, anpassning, lögner, ensamhet och medberoende. Men det är också en berättelse om växande självinsikt, om ökad medvetenhet och om att återupptäcka sin inre kraft.
Kärlek och kunskap öppnar vägen till läkning.

Idag är intervjun med i tidningen Dagen, och jag hoppas förstås att många läser den!

Boken går att beställa i vilken bokhandel som helst, och så finns den här och i andra webbutiker.

 

Heleenas hundra mössor

Hundra mössor — det är mycket.

Men Heleena Grevesmühl har bestämt sig för att det ska bli så många innan våren är slut.

Hon stickar dem i mönstrade garner och får ut sex stycken på ett 200-gramsnystan.

Här svarar hon på några frågor om sitt projekt. Tack, Heleena, och tack för inspirationen!

***

Heleena, du har gett dig själv i uppgift att sticka 100 mössor. Hur kom du på den idén?

När jag hade gjort de första tjugo så tänkte jag att det skulle vara roligt att göra 100 under det första halvåret i år.

Var stickar du helst?

Jag stickar när jag tittar på TV, när jag åker bil och nu när jag åker husbil. Tycker inte om att bara sitta och inte göra något med händerna.

När stickar du helst?

Jag stickar nog lite då och då under dygnet. Även på nätterna om jag har svårt att sova.

Är också med på ett stickcafé i min hemförsamling, och då är det ju jätteroligt att sticka tillsammans med andra.

Stickar du alltid samma modell?

Nu när jag gör de här 100 mössorna så gör jag samma modell. Enda skillnaden är att jag gör resår på en del och låter kanten rulla, endast rätstickning, på en del.

(Rätstickningen resulterar ju i slätstickning eftersom Heleena stickar runt — Annas kommentar.)

Vad gör du för att hålla energin uppe?

Vet inte om jag gör något särskilt för att hålla energin uppe. När jag tröttnar på mössorna stickar jag annat emellan. Västar, tröjor, spiralsockor och filtar. Har också virkat rutor nu till ett rekord i mormorsrutor.

Vem ska få alla mössorna? 

Mössorna och det andra jag stickar kommer nog, utom 35 stycken, att gå till Slättmissionens Hjälpande Hand.

På min gamla arbetsplats finns en grupp med kvinnor som stickar startpaket.

Vad tänker du på medan du stickar dem?

Innan jag gick i pension jobbade jag i Västerås domkyrkoförsamling som pedagog, och en av mina viktigaste uppgifter var att visa på orättvisorna i världen.

Det finns alltför många människor i världen som behöver hjälp med det mest nödvändiga för att överleva. Både i Sverige och andra länder. Försöker göra det lilla jag kan.

Hur långt har du kommit nu?

Tror att det är nummer 68 som sitter på stickorna nu.

Heleena stickar annat också — till exempel Treochenhalvtimmesvästen.

Har du börjar fundera på vad du ska göra efter 100?

Det blir väl att fortsätta sticka sådant som behövs till barn runt om i världen. Blir nog en del mössor även i fortsättningen. I höst blir det lite sockor till hemlösa.

***

Såhär stickar Heleena sina mössor:

Jag lägger upp 77 maskor med Big Verona på strumpstickor nummer 4, stickar 12 centimeter (alltså: antingen med några varv resårstickning först eller med slätstickning direkt — Annas kommentar), och sedan minskar jag så här: jag stickar 9 maskor, stickar ihop 2 maskor, upprepar det hela varvet. Stickar ett varv slätstickning. Stickar 8 maskor och stickar ihop 2 och upprepar det hela varvet. Stickar ett varv slätstickning. Fortsätter med 7, 6 , 5 maskor innan jag stickar ihop två och har ett varv slätstickning emellan.

När jag kommer till 5 maskor före ihopstickning fortsätter jag med 4, 3, 2 och 1 maskor innan jag tar ihop (jag stickar inte varv utan minskningar mellan dem).

Sedan stickar jag ihop 2 och 2, och då har jag 7 maskor kvar. Jag minskar till 5 och stickar några varv, och så minskar jag till 3 och maskar av. Hoppas att det går att förstå!

***

Hundra tack, Heleena! Och tack för alla bilderna! Lycka till med sista tredjedelen av utmaningen!

Trygga platser för barnen som är på flykt i Irak

Av Posted on Inga taggar 0

Det är ju inte precis så att allt har lugnat ner sig i världen bara därför att Europas gränser är stängda. Många av de flyktingar som kom till Sverige medan det gick att ta sig hit är från Irak. Hur är det där nu? Erik Johansson som leder EFS internationella arbete svarar på några frågor.

***

Mors dag är förberedd i ett av CAPNI:s Child-Friendly Spaces. Foto: CAPNI

Hej Erik! Hur skulle du beskriva situationen i Irak just nu?

Situationen i Irak är fortsatt kritisk. Sedan Europa stängde sina gränser finns det inte längre någonstans att fortsätta sin flykt. Den pågående offensiven som har som mål att befria Mosul från ISIS har skapat nya flyktingströmmar ovanpå den redan ansträngda situationen. Men i Mosul-fallet är det nu sunnimuslimer som nu flyr undan striderna. I den kurdiska regionen i norra Irak är de mycket noga med att inte släppa dessa nya flyktingar för långt in på det egna området — det finns en rädsla för att det bland dessa sunnimuslimer finns många som egentligen är ISIS-sympatisörer, men som nu tvingats på flykt. De har ju tidigare valt att stanna kvar i Mosul under ISIS styre.

Erik Johansson. Foto: privat

Vilka är det som EFS samarbetar med där?

EFS samarbetar med en lokal kristen organisation som heter CAPNI — det betyder Christian Aid Program Nohadra Iraq. CAPNI har arbetat i regionen i ungefär 20 år och har ett omfattande arbete bland flyktingar, internflyktingar och också bland den så kallade värdbefolkningen, det vill säga alla de människor som ställer sina resurser till förfogande för att ta emot människor på flykt.

Med nymålade ägg från dagens pysselpass. Foto: CAPNI

Vad är det ni arbetar med?

Bland CAPNI:s olika projekt har EFS valt att fokusera på det som kallas Child-Friendly Spaces, CFS, som är ett slags fritidsverksamhet för barn i flyktingläger. Dit kan barnen komma efter skoldagen — de som är så lyckligt lottade att de kan gå i skolan — och få hjälp med läxorna. De kan få stödundervisning i skolämnen, men också i assyriska och kristendom. Och så får de möjlighet att leka, dansa, sjunga, rita, måla och så vidare. Allt detta under ledning av utbildade pedagoger.

Äggmålning. Foto: CAPNI

Kan man hjälpa till både i etablerade flyktingläger och bland flyktingar utanför lägren?

CAPNI har en lång rad olika projekt igång. De bistår människor i läger och utsatta människor på olika håll i samhället.

Vad är det som gör att arbetet i de här områdena är så komplicerat?

På många sätt är det relativt enkelt för oss att arbeta i norra Irak, och samarbetet med CAPNI har hittills fungerat väl. Men vi måste hela tiden vara vaksamma för den höga grad av korruption som finns på olika sätt i Irak. Det är inte så lätt att förhålla sig till den eller att genomskåda den när det behövs.

Paus i lekandet för gruppfoto. Foto: CAPNI

Om man vill engagera sig mer praktiskt för barnen som är på flykt i Irak, vad kan man göra då?

Det är inte så lätt att göra något konkret för flyktingar i norra Irak, men man kan bidra med pengar. Allt som behövs finns att köpa i regionen, och därför är det framför allt pengar som behövs. En grupp unga vuxna från Sverige har gjort en resa för att besöka området, och en av dem har varit volontär i norra Irak i två månader nu under våren.

***

Tack Erik!

Inte någon femtimmarskofta längre

Av Posted on Inga taggar 2

Idag på tåget antog jag utmaningen.

Det är så jättemånga som har sagt och skrivit att de vill sticka Femtimmarskoftan i större storlekar.

Nu provar jag!

Hoppas att alla är införstådda med att

* den inte kan heta Femtimmarskoftan då (om man inte får en väldig fart på fingrarna — hur väldig beror på storlek)

* ökningsmönstret kanske förändras lite

* det inte är säkert att proportionerna blir lika gulliga

* det kanske inte går att göra ärmarna helt utan minskningar

Såhär ser det ut nu. Jag började med 70 maskor, storleken är tänkt att bli ungefär ett år, garnet är Mellanraggi från Järbo (tusen tack Kerstin för tre fina nystan!), och jag undrar om det kanske borde ha varit fem varv mellan ökningsvarven istället för tre, för det blir inte lika platt som en Femtimmarskoftan-start. Hmmm. Dessutom: om jag hade börjat med 73 maskor istället för med 70 så hade jag (tror jag) fått till ett helt harmoniskt ökningsmönster istället för ett som man måste hålla reda på.

Hursomhelst, jag tror att jag får betrakta den här som ett experimentexemplar, så jag gör klart den om inget oförutsett händer.

Tar gärna emot namnförslag!

***

Här är alla varianterna av Femtimmarskoftan hittills:

Femtimmarskoftan — början till alltihop (för mig i alla fall)

Femtimmarskoftan med knappar

Femtimmarskoftan med bubbelränder

Femtimmarsollen

Femtimmarsollen med knapp

Blixterbodakoftan

Treochenhalvtimmesvästen

Änglavästen

Treochenhalvtimmesvästen med knapphålsrad

Treochenhalvtimmesslipovern

Treochenhalvtimmesslipovern med knapp

Den oregelbundet hålmönstrade treochenhalvtimmesvästen

Ingrid har gjort en liten utställning

Av Posted on Inga taggar 1

Maskor och stygn i Simrishamn finns det mycket inspiration för den som vill sticka. Kanske särskilt för den som vill hjälpsticka.

Nu har Ingrid och hennes medarbetare gjort om butiken lite grann, och Ingrid har gjort en specialplats för hjälpstickningsmodeller.

Här finns de flesta av beskrivningarna:

Femtimmarskoftan

Lilla tuffing-tröjan

Yemenvästen

Klänningen Berbel

Den ljusblå klänningen heter Rigaklänningen och finns i boken Värma varandra.

Roligt att se eller hur? Tack Ingrid!