Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

När man broderar

Av Posted on Inga taggar 2

Hedersuppdrag för ett par helger sedan: när guddotter syr korsstygn (hon har just listat ut hur man gör) ska gudmor läsa högt. Vi hann med hela K. M. Peytons Om jag hade en egen ponny innan det var dags för mig att åka tillbaka till Skåne!

Höstlovspyssel

Av Posted on Inga taggar 1

Malena känner jag lite grann sedan när jag arbetade på bokförlag och hon arbetade på ett annat bokförlag. Hon har utbildat sig till bokbindare också, och till årets höstlov har hon gjort en instruktionsfilm för pysselsugna barn, ett av de enklaste bokbindarprojekten man kan komma på:

Fint eller hur?

Eftertraktad

Veckans första roliga: en översättarkollega som också stickar har rapporterat från en Tradera-auktion som hon fick syn på under helgen. Den här boken, Värma en liten, reades bort kanske 2014, och någon gång varje månad brukar någon höra av sig och fråga var man kan få tag på den.

Nu dök det alltså upp ett exemplar på Tradera, och auktionen slutade på 415 kronor! Helt otroligt!

De tips som jag brukar skicka annars är de här:

  • Bokbörsen — ett slags databas där många antikvariat matar in sina böcker.
  • Antikvariat.net — ungefär som Bokbörsen men lite lägre enhetsporto (45 kronor jämfört med 62)
  • Facebook-grupper som Restgarnslådan
  • Icke-kedjeansluten bokhandel i mindre stad — ibland har de böcker i lager mycket längre än de stora
  • Second hand-butiker, till exempel Erikshjälpen Second Hand, särskilt om det ser ut som om de arbetar mycket med sina bokavdelningar (mycket beror på vad de har för volontärer)

En del av de andra stickböckerna som jag har gjort är lättare att få tag på eftersom de har tryckts i flera omgångar. Värma en liten är den som fick den minsta sammanlagda upplagan.

Vinterpromenadsmössan igen

Av Posted on Inga taggar 1

Det är höst!

Och nu börjar jag lära mig att det kan betyda att någon mer har kört fast i beskrivningen till Vinterpromenadsmössan eller Lite mer glamorösa vinterpromenadsmössan.

Så här ser den första ut:

Och det här är den andra:

Mitt nya försök idag blev att skära ut skissen av rektangeln …

… och vrida på den så att man ser varven i stickningen som vågräta. Kan det hjälpa någon kanske?

Här är hela den skissen:

Och här kanske jag har ritat monteringen lite mer begripligt:

Du som stickar någon av mössorna får gärna skicka en bild! Värme och reflexljus i mörkret till alla!

Att sörja en bok som inte finns

Av Posted on Inga taggar 0

På ett sätt har jag verkligen inte tagit mig ur pandemistämningen än: jag läser nyheter så mycket jag orkar men läser ENBART böcker som är snälla och vänliga och glada och tröstande.

Eller i alla fall som får mig att känna mig glad och tröstad — det är mest klassiker, och många av dem innehåller ju enorma tragedier, men jag står ut med dem på ett annat sätt, och författarna ser ofta till så att huvudpersonerna klarar att knyta ihop sina erfarenheter till något vackert på slutet.

The Guernsey Literary And Potato Peel Pie Society. Så heter den.

Den här boken behöver man väl inte tipsa någon om länge — det står ”THE INTERNATIONAL BESTSELLER” och NETFLIX och annat braskande på alla de senaste utgåvorna (jag tror att den här gröna är en av de första, den har bara en recensionsrad högst upp).

Men jag hade inte läst den sedan före pandemin, och under pandemin har jag lyssnat mycket på en klassikerpodd (någon gång ska jag berätta om den) och flera av de böcker jag har läst är av någon av de tre systrarna Brontë.

Och nu när jag började lyssna på en engelsk ljudboksversion på mina regniga promenader blev jag plötsligt så sorgsen av något som jag knappt har reagerat på tidigare:

Jag kommer aldrig att få läsa Juliet Ashtons Anne Brontë-biografi! Den som bara sålde i ett enda exemplar, eller om det var två. Jag skulle ha köpt det andra eller det tredje direkt om det hade gått! Men den finns ju inte. För Juliet Ashton finns bara som huvudperson i den här intensivt charmiga och mycket sorgliga men ändå hoppfulla brevromanen.

De fragment som vi får — i ett brev skriver Julie att moster Branwells fromhet måste ha varit kvävande för Anne och att hon tror att systrarna var så trötta på att städa efter sin bror som kräktes på mattorna i prästgården när han kom hem och var berusad — är verkligen bara fragment.

Nu har jag istället fått tips om en biografi som jag ska beställa så snart jag har läst ut Jenny Uglows stora Elizabeth Gaskell-biografi.

Take Courage — Anne Brontë and the Art of Life heter den, och man kan läsa om den på många ställen, bland annat här.

Egentligen skulle jag alltså verkligen ha velat läsa Juliet Ashtons bok, men eftersom den helt enkelt inte finns tänker jag glädja mig desto mer åt Samantha Ellis.