Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Att stå emot med garn

Frilansreportern Kristina, en tidigare kollega kan man säga, hörde av sig nu i veckan och frågade om jag hade några tips på gemensamma handarbetsprojekt som har covid-19-pandemin som utgångspunkt. När jag hade funderat lite och gjort en lista åt henne, delvis med hjälp av medlemmarna i Facebook-gruppen Handarbeta för välgörenhet, kom jag på att ni som läser den här bloggen också borde få veta. Kanske vill någon till och med vara med på något?

Katarina Docks virkade coronavirus. Skärmdump från Sydsvenskans webbplats.

Först måste jag ju visa ett av många garn-coronavirus som jag har sett de senaste månaderna. Det här har min väninna Katarina Dock gjort — vi arbetade tillsammans i Sticka & skicka-insamlingen när hon var handarbetsredaktör på Hemmets Journal och har hållit kontakten sedan dess, och jag tycker mycket hennes bok Magisk virkning som kom ut för ett par år sedan. För några veckor sedan skulle hennes man genomgå en operation, och alla sådana situationer blir ju väldigt annorlunda nu, så Katarina var också tvungen att isolera sig.

Hon fick berätta om det och om sin kreativa ”lösning” i en intervju i Sydsvenskan i början av april. Är man prenumerant kan man läsa den!

Men kollektiva projekt alltså?

Ja!

I Västerås kan man vara med och sticka disktrasor som sedan säljs till förmån för Västerås Stadsmission.

I Svenska kyrkan i Lund finns ett liknande projekt, men där går intäkterna till Act Svenska kyrkan.

I Västra Götaland genomför hemslöjdsföreningar och hemslöjdsförbund i i samarbete med hemslöjdskonsulenterna ett gemensamt broderiprojekt som heter Djur & odjur. Å ena sidan måste man vara medlem i en av hemslöjdsföreningarna för att kunna delta, å andra sidan gör det inget längre eftersom anmälningstiden gick ut i mitten av april. Men det ska bli spännande att se resultatet!

Det här vet ju de flesta av er som läser Ett varv till-bloggen redan om — att Läkarmissionen samlar in mössor till de nyfödda på Panzisjukhuset och dess grannsjukhus i DR Kongo. Min gissning är att resultatet redan är uppe i minst ett par tusen mössor (men många väntar nog lite till med att posta för att verkligen utnyttja portot). Så otroligt många fina bilder jag har fått se de senaste veckorna!

Länsmuseet i Gävle tar emot 15X15 centimeter stor rutor som ska fogas samman till en stor filt. Virkade, stickade, släta och dekorerade — allt går bra.

Det som alla de här projekten har gemensamt är ju att de är ett stillsamt sätt att tillsammans göra motstånd mot en del av bieffekterna av pandemin — ensamhet, hopplöshet, uppgivenhet. Heja alla!

Tipsa gärna om fler projekt i kommentarfältet!

Vegansk ramslökspesto

Av Posted on Inga taggar 0

”Nu börjar det ta slut”, sa Marianne när hon kom med en påse ramslök igår kväll.

Hon hade plockat blommorna också, för att det fanns så många och för att hon ville att jag skulle få se dem. Faktum är att jag har plockat ut blommorna ur de båda tidigare leveranserna också. De har stått i en pytteliten vas i mitt kök och gjort mig extra glad!

Nu vet jag ju inte hur långt ramslökssäsongen har kommit i andra delar av landet, men jag skyndar mig att dela med mig av något som nästan var som en uppenbarelse när jag hade kommit på det: vegansk ramslökspesto!

Min första ramslökspesto gjorde jag med färsk (och sköljd) ramslök, rostade solrosfrön, olja, Västerbottensost och salt.

Sedan i julas har jag experimenterat med det som på engelska kallas nutritional yeast och som på svenska ibland kallas Bjäst och ibland näringsjäst. Det är ett pulver som räknas som kosttillskott på grund av att det innehåller massor av vitaminerna B1 och B2 och niacin, så därför kan man köpa det genom apotek, men jag har köpt min i en hälsokostaffär. Såhär ser den ut:

I vegansk matlagning används den säkert för att den är nyttig men mest för smakens skull. På något underligt sätt ger den nämligen maten ostsmak!

Så i min veganska ramslökspesto är det ramslök, solrosfrön, olja (ekologisk svensk rapsolja, men inte kallpressad), örtsalt och Bjäst. Till den här ganska rejäla högen med ramslöksblad och minst en och en halv deciliter solrosfrön tog jag ungefär en matsked Bjäst tror jag.

Resultatet?

Ännu godare än den sort som jag gjorde med Västerbottensost, skulle jag säga. Absolut en av de godaste röror jag har smakat någon gång.

Och nästan värd den irritation som uppstod när jag insåg att jag hade köpt en ganska kass stavmixer och blev tvungen att ta paus gång på gång för att den inte skulle bli alldeles överhettad. Till slut gav jag upp och accepterade att alla frön och ramslöksbitar inte var finfördelade.

Detta får bli en av mina absolut varmaste rekommendationer. Prova, prova, om du hittar (eller odlar) ramslök och får chansen! Och bjud!

Ett nummer om mentormammor

Oj, det är som om jag går på snedden både inne i min hjärna och ute i världen den här våren. Jag har tydligen helt glömt att berätta att det blev ett nummer tre av Uppdrag Mission, tidskriften som jag är redaktör för, i år också. Det har nog aldrig varit så svårt att bli klar någon gång förut — den sista stora intervjun skulle jag ha gjort i Malmö, och den morgonen hostade jag och ställde in, och det var en av de sista dagarna det överhuvudtaget gick att göra icke-nödvändiga resor, men det visste ju inte jag …

Hursomhelst, nu finns tidningen, och temat är ju hur angeläget som helst, och allt finns på www.uppdragmission.se, både alla artiklar som ett slags blogginlägg och hela tidningen som en pdf att bläddra i. Berätta gärna för vänner om det! Och vill du ha den tryckta tidningen, och/eller vill du att någon vän ska få den, så kan du bara skicka adressen eller adresserna till annabraw[snabel-a]gmail.com, så postar jag. Det kostar inget.

Nu arbetar jag för fullt med nästa nummer som också är spännande och som faktiskt är nästan ännu svårare att få till. Små konsekvenser av något stort som pågår. Vad många sådana det blir.

Tävling: vinn garn & choklad!

Av Posted on Inga taggar 0

Nu tycker jag att det kan vara dags för något litet som är extra och som är trevligt.

Inte för att förminska allt som händer, utan för att små trevliga extrasaker ibland kan vara det som får oss att orka lite till, och även om de inte gör det så är de i alla fall … trevliga.

Jag har plockat ihop fem sådana här kassar:

Det är alltså en tygkasse (från min nuvarande arbetsplats — jag vikarierar som kommunikatör i Kalmar pastorat i ett år), ett par garnnystan (i någon kasse kan det finnas tre), en bit choklad (den kan komma från Malmö Chokladbutik eller från en lokal chokladtillverkare här, Johannas choklad), och en beskrivning till Easy Peasy Beanie. Har du redan beskrivningen så kan du ju ge bort den! Och äter du inte choklad så kan du ge bort den också. Och så vidare.

Och du som vill kan förstås skicka de färdiga mössorna till Läkarmissionens insamling.

Frågan den här gången:

Vad betyder stickningen för dig våren 2020, alltså nu?

Svara före den 22 maj så har du chans att vinna en kasse som i så fall kommer resande med PostNord!

Vill du inte skriva i kommentarfältet här på bloggen, eller ser du det inte, så skicka ditt svar till annabraw[snabel-a]gmail.com.

Mössinspiration

Dags att titta på fler Easy Peasy Beanie-mössor som är stickade till Läkarmissionens insamling till Panzisjukhuset och dess grannsjukhus i DR Kongo!

Först Ann-Kristins gruppfoto. Möjligen är jag lite sentimental, men jag kan inte låta bli att tänka på att de här mössorna antagligen kommer att få sina första bärare inom kort och att de barnen kommer att vara födda samma år och följa varandra genom livet om de föds i samma område och deras föräldrar kan stanna där. Svindlande!

Här är ett exemplar av Kristbergskoftan (ser ni böckerna?) tillsammans med två flerfärgade mössor. Helen har stickat alltihop.

Och så har Angela stickat en i flerfärgat, hon också.

Och Christina! Men hennes är virkade.

Åsa har också använt flerfärgat garn. Jag tycker att jag känner igen åtminstone en av färgställningarna från Järbo-garnet Big Verona — kan det stämma?

Marta har kommit gång och testat att göra tofs också. Och så har hon stickat en rundstickad mössa med hoptagning upptill. Det går också bra såklart!

Gun som jag har träffat i Brämhult vid flera tillfällen har stickat tre hittills. Jag minns dig som specialist på att bygga fina babypaket, Gun — stämmer det?

Det här är Gittans grupp.

Och så ska jag visa mina tre första (det har blivit fler nu).

Det här är rester från mitt discoklänningsprojekt och en svart klänningsstart som jag helt enkelt rev upp när Läkarmissionens insamling började. Järbos merinogarn Mio — mjukt och mer lättvättat än vanlig ull, men inte superwashbehandlat. Jag fick dem allihop för längesedan av Maja. Nu när jag har gjort garnkassar har jag fördelat en del av mina Mio-nystan i dem och känt mig ädel som inte behållit dem. Det är ett underbart garn! Så när jag har avverkat lite mer av annat som har blivit liggande måste jag nog fylla på med Mio.

Har du stickat? Vill du visa? Skicka gärna en bild eller flera till mig! Facebook går bra, och e-post (annabraw[snabel-a]gmail.com) också.

Här är Denis Mukwege i en ganska tidig (en månad gammal) kort film där han berättar vad han tror om Covid-19 och ser: