Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Tre änglar

Av Posted on Inga taggar 0

Förra hösten träffade jag några osedvanligt charmiga änglar.

De stod på rad hemma hos en familj jag tycker väldigt mycket om — och de visade så tydligt att änglar ofta samarbetar för att klara sina uppdrag och att de samtidigt är personligheter.

Här är en optimist, alltid redo att se det positiva i människor och situationer. Förväntansfull: Det här kan bli bra! Jag tar ett tag med mina guldglittriga armar, och de är starkare än man kan tro!

Här är en som drömmer lite mer, kanske visionerar, funderar och behöver tid för att hinna sätta ihop tankarna. Men ingen tvekan: blåser det så kvittar det, uppdraget ska utföras.

Här är en som ibland får anstränga sig för att få till ett leende men som ställer upp ändå.

Och vi behöver inte vänta på att änglarna ska rycka in. Vi kan börja själva så länge. Var behövs jag idag? Vilka är där tillsammans med mig?

”Alla borde få gå i skolan” — #denrundafilten blev Lotta Bloms insamling

Här kommer en intervju med Lotta Blom, minst lika känd under sitt yrkesnamn Tant Kofta. Jag gjorde den för tidningen Uppdrag Mission i somras, så nu är det verkligen dags att ni bloggläsare också får ta del av den!

Lotta Blom stickade en ny filt, skrev ner hur hon hade gjort och bestämde sig för att låta fler få glädje av resultatet. På sju månader har det blivit mer än 135 000 kronor till skolgång för flickor.

Intervju: Anna Braw

Foto: privata bilder

Tant Kofta kallar hon sig i stick- och virkvärlden, där hon turnerar med gammaldags koffertar fyllda med garn som hon har färgat i sitt hus i Romelanda nära Kungälv och hängt på tork i trädgården där. Då och då leder hon kurser. Ett par dagar i månaden har hon också öppet i sin hemmabutik. Flera av hennes tidigare beskrivningar, till exempel en flexibel kofta, har blivit mycket spridda. Men tidigt i våras, när hon var klar med beskrivningen till en filt, provade hon ett nytt sätt att arbeta.

Hej Lotta Blom! Vad är Den runda filten?

Det är ett projekt där man kan sticka sig en rund filt och samtidigt vara med och bidra till att flickor i tredje världen får en chans att gå i skolan och utbilda sig. Den som vill göra det får stickbeskrivningen av mig och sätter in 50 kronor eller valfri summa till Plan International Sverige. Filten kan man sticka med restgarner eller vilket garn man vill. Den är inte alltför svår, den är rolig att sticka, och man kan göra lite som man själv vill. För att lyckas behöver man förutom garn en lång rundsticka, 150 centimeter, och 17 stickmarkörer.

Du har ju gjort många beskrivningar – hur kom du på att en beskrivning kunde bli en insamling?

Jag tycker att jag lever ett så privilegierat liv i ett tryggt land, och jag ville göra något som kan få en betydelse för andra. En filt är en symbol för omtanke och värme – vi slår en filt om dem som är alldeles nyfödda, frusna, skadade eller sjuka.

Jag har min bakgrund i skolvärlden och ville samla in pengar till något som får en bestående betydelse. Alla borde få gå i skolan för att skaffa sig redskap för att klara livet bättre. Kunskap är makt. Om flickor får lära sig att läsa och räkna kan de klara sitt liv mycket bättre. De kan göra affärer, blir inte lurade så lätt och kan läsa sig till information och handla därefter. Att det blev Plan var en slump – någon nämnde organisationen, jag läste på hemsidan och det kändes framåtsyftande och bra.

Ditt koncept är att lita på ”köparna” – funderade du på att genomföra projektet på något mer kontrollerat sätt?

Det är väl självklart att alla skänker en slant? Hur skulle det kännas att sitta och sticka på en filt och tänka att flickorna inte får några pengar av mig för att jag är för snål? 

Hur mycket pengar har Den runda filten dragit in hittills?

Idag, den 6:e augusti, har 922 personer gett sammanlagt 125 673 kronor [och nu i början av oktober har det hunnit bli mer än 135 000 kronor, Annas anm] – och det är fantastiskt! Insamlingen startade den 1:a mars i år. Nästa steg i insamlingsarbetet är att tillsammans med Plan berätta om hur pengarna används. Det ska jag göra på sociala medier under hösten.

Vad tror du att Instagram och Facebook har spelat för roll i insamlingen?

Instagram och Facebook har en mycket stor betydelse i insamlingsarbetet. Det var där jag först berättade om hur det fungerar och uppmanade folk att vara med. De som vill visa sin filt skriver #denrundafilten i sitt inlägg, så kan alla se vilka fina filtar det blir. Och så kan man gå med i en grupp på Facebook och hjälpa varandra om man kör fast. 

Vad har du fått för reaktioner?

Jag är överväldigad av alla positiva reaktioner. Alla är glada och tycker att det är en bra idé. På Plan blev de överraskade över att det kom så mycket pengar. ”De som stickar är godhjärtade och generösa av sig”, svarade jag.

Fotnot:

Plan International Sverige

Plan International Sverige är del av biståndsorganisationen Plan International, som har verksamhet i 75 länder. Såhär presenteras verksamheten på organisationens webbplats: ”Vi arbetar på uppdrag av barn för att stärka deras rättigheter och säkerställa att flickors lika villkor respekteras. Plan International är politiskt och religiöst oberoende och allt vårt arbete utgår från FN:s barnkonvention. Vi arbetar på gräsrotsnivå direkt med barnen, deras familjer och lokala beslutsfattare. På så sätt skapar vi långsiktig förändring för individer såväl som hela samhällen. Vi finns på plats i katastrofer, men jobbar också långsiktigt och förebyggande. Samtidigt arbetar vi aktivt för att alla länder runtom i världen ska ha barnens bästa för ögonen.”

Hurra för Denis Mukwege!

Grattis, Nobelkommittén i Norge, till årets val av pristagare!

Nadia Murad och Denis Mukwege — bättre kan det knappt bli!

Denis Mukwege med patienter på Panzisjukhuset i DR Kongo. Bild lånad från PMU

Ni som har läst den här bloggen och dess föregångare har följt Denis Mukwege och arbetet på Panzisjukhuset i Bukavu-provinsen i DR Kongo i ganska många år nu. Jag har tjatat på er om att sprida det ni har fått veta också. Konflikterna i Kongo har ju bara fortsatt och fortsatt, och vi har eldat på dem med vårt till synes omättliga behov av elektronik.

Men kanske kommer världen äntligen att lyssna ordentligt på honom nu?

Om ni har några vänner och bekanta som inte har hört så mycket tidigare, så titta på den här filmen tillsammans!

En gång när Denis Mukwege var här i Skandinavien hann han med ett besök hos Skavlan och berättade för honom varför han inte vill ha fler priser:

Det viktigaste är istället det här:

Men nu får han Alfred Nobels fredspris i alla fall. Och prispengarna kommer alldeles säkert att göra hur mycket nytta som helst — men det är förstås fortfarande så att den stora förändringen bara kan bli verklighet om resten av världen tar sitt ansvar för konflikten.

Berätta det för alla ni känner!

Nu ska jag läsa om Nadia Murad.

Hur mår Esibitar och Esekon?

Av Posted on Inga taggar 0

Vilka är de här två stora pojkarna som Birgitta bara nätt och jämnt klarar att hålla? (Hon är stark, men de är också mycket rörliga!)

Jag tror att många av er känner igen dem!

Birgitta, som själv har fött tvillingpojkar en gång, blev kallad till sjukhuset i Loki när pojkarna var alldeles nyfödda. Deras mamma var svår att få kontakt med och ville inte börja amma dem. Birgitta och en av Rotary Doctors volontärer lyckades övertala henne att försöka ändå, och pojkarna fick varsitt startpaket från det förråd som Linda arbetar med sedan några år. De klarade sina första dygn.

Sedan har de klarat många, många svåra dagar — det visade sig snabbt att mamman inte klarade av att ta hand om dem, och Birgitta har förhandlat med mormor och yngre släktingar och andra som finns i närheten av familjen om att de ska ta sitt ansvar. Ett tag gick en av Birgittas medarbetare (det är hon som håller dem på bilden) till pojkarnas hem varje dag för att tvätta dem, mata dem och tvätta deras kläder, men det var bara en tillfällig lösning.

När släktingarna och Birgitta kom överens om att pojkarna skulle få komma till ett barnhem i Komotobo fick de en mycket tryggare vardag.

Pojkarna bor tillsammans med drygt 30 andra barn i olika åldrar — ganska många av dem är små, men en del går i skolan. Kenyansk personal tar hand om dem hela tiden.

Birgitta och KeA kom på besök tillsammans med två svenska volontärer. Här är det en av dem, Emelie, som håller KeA Esekon, som numera kallas Christoffer.

Och hennes volontärkollega Charlotte håller Birgitta Esibitar, som numera kallas Fabrice.

Pojkarnas hackiga start i livet märks delvis fortfarande — den ene pratar mer men rör sig lite mindre stadigt än andra barn i samma ålder, och den andre rör sig mer men har inte så utvecklat tal.

Målet på längre sikt är att hitta en adoptivfamilj åt pojkarna. Pojkarnas släktingar vill fortfarande inte ta ansvaret för dem, men det blir sannolikt en kenyansk familj som blir pojkarnas nya.

Här är de med en av de kvinnor som arbetar på barnhemmet och som fungerar som deras föräldrar tills vidare.

Alla bilderna kommer från Birgittas kamera.

Den som vill stötta Birgittas och KeAs arbete i Loki kan göra det genom Barnmissionen som är deras arbetsgivare eller, om det är något personligt ändamål (bidrag till startpaketens innehåll, till exempel), genom att ta kontakt med Birgitta på adressen birgitta.arnlund[snabel-a]gmail.com och be om ett bankkontonummer!

På nya ställen

Av Posted on Inga taggar 0

De här tre böckerna investerade jag och Maria och Magnus massor av energi och kärlek i för några år sedan:

     

(De är exakt lika stora i verkligheten — det är bara bilderna som blir lite olika.)

Många av er som läser den här bloggen har också varit med och hjälpt till med dem på alldeles omistliga vis.

För någon månad sedan fick jag ett brev om att det som fanns kvar av dem skulle makuleras. Det kändes helt avigt eftersom de handlar om att ta vara på jordens resurser och på människors engagemang och kreativitet. Men räddningen kom snabbt: två bokhandlare erbjöd sig att hjälpa mig att ta hand om alla böcker!

Per i Göteborg har ordnat så att en rad församlingar, studieförbundskontor och folkhögskolor har fått böcker att använda i sina verksamheter, och han, Kjell i Lund och Martin i Uppsala fortsätter också att sälja böckerna till ett pris som vi allihop tror gör att de blir tillgängliga för många: 59 kronor styck, och på Din Bok får man betala 139 kronor om man beställer alla tre.

Din Boks webbutik finns här (sök på Anna Braw), och Arkens finns här. Är du i Lund, Uppsala eller Göteborg, så gå gärna in i bokhandeln och njut av att träffa levande, engagerad och kunnig bokhandelspersonal!