Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sticka & skicka

Tack från Loki

Det har kommit ett brev från Loki-Birgitta till oss allihop!

***

Här är några av de 450 skolbarnen. Foto: Birgitta Arnlund

Här är några av de 450 skolbarnen. Foto: Birgitta Arnlund

Hej Kyrkkaffebloggens läsare!

Vill tacka Anna och er allihop som på olika sätt varit med och stöttat vårt arbete bland turkanafolket i Loki i nordvästra Kenya genom att bland annat skänka dockor, klänningar och matpaketet ”Birgittas matkasse” och genom att bli skolfaddrar.

Kyrkkaffebloggen har varit till stor välsignelse, och genom den har jag fått många värdefulla kontakter.

Det finns förstås fortfarande behov i Loki, framför allt av skolfaddrar till våra skolbarn, för närvarande 450. Fadderpengen har dock ändrats eftersom vi nu helt ansvarar för driften av skolan. Det kostar 100 kr/månad och barn eller 1200 kr/år. Då ingår undervisning, material, ett näringsrikt mål mat, skoluniform och lite annat. Insamlingen sker via MAF Sweden som har 90-konto. Alla pengar bokförs med största noggrannhet. Summan sätts in på bankgiro 900-8913 och märks Skolfadder Emuriakin, märkningen är viktig!

Mer om att bli skolfadder och hur det övriga arbetet kan stöttas finns på www.emuriakin.se

Vill man skänka en klänning genom vårt syprojekt, som startades av en av Kyrkkaffebloggens läsare, Linda, eller beställa väska, förkläde, kuddfodral, förvaringspåsar eller elefanter går det bra att kontakta mig på birgitta.arnlund@gmail.se

Hälsningar,

Birgitta Arnlund

***

Tack för att vi har fått vara med i ditt och Keas och alla era medarbetares arbete, kära Birgitta! Det har varit fantastiskt roligt att få följa med och se hur olika initiativ från dig och andra har utvecklats och lett till att människor i Loki har fått hopp och nya chanser.

Ni som vill kan skicka en hälsning till Birgitta genom att skriva i kommentarfältet här. Annars går det såklart fint att skicka ett e-postmeddelande till adressen ovan!

Varsågoda — en koft-PDF till

Av Posted on Inga taggar 0
Nu också för skrivaren.

Nu också för skrivaren.

Oj vilken respons det blev förra veckan när jag erbjöd Salomes kofta som en PDF-fil till alla som ville!

Jag har nog tänkt att det kan vara lite besvärligt att hämta beskrivningar ur bloggar, men ingen har klagat. Nu förstod jag att det kan vara fler som egentligen vill ha dem i ett format som lämpar sig för skrivaren.

Så idag bjuder jag på en beskrivning till, en som jag publicerade för ett par veckor sedan: Femtimmarskoftan med bubbelränder PDF

Varsågoda!

Roligt att se 2

Av Posted on Inga taggar 0
Ylvas version av Salomes kofta.

Ylvas version av Salomes kofta. Foto: Ylva Johansson

Det kommer fler bilder!

Såhär skrev Ylva:

”Min första Salomes kofta är nu färdigstickad och väntar på att jag ska välja knappar. Den är stickad med stickor 3 i ett tunt ullgarn (Catrine Crepe från Marks) som jag fann i de kassar med restgarner min moster gav mig när hon hörde att jag hjälpstickar. Ärmarna har 44 varv slätstickning före den rätstickade kanten.”

Alldeles färdig. Foto: Ylva Johansson

Alldeles färdig. Foto: Ylva Johansson

Lite senare kom färdig-bilden med knappar valda och isydda. Alla de färgglada försvann — istället satte Ylva dit små vita blomknappar.

Fin bård i nederkanten, eller hur? Och så rätstickade varv från avigsidan på oket så att det blev lite mönster där också.

Jag vet inte om Ylva blev först med att avsluta Salomes kofta, men hon var i alla fall den första som skickade bilder. Nu hoppas jag att det här innebär att beskrivningen är begriplig och att det inte är några fatala fel i den, för jag han inte skicka ut den på provstickning innan jag publicerade den. Är det någon av er som har upptäkt något konstigt, så hör av er genast!

Elins modell till vänster, Marias till höger. Foto: Inger Rosell

Elins modell till vänster, Marias till höger. Foto: Inger Rosell

Inger har stickat två mössor ur Sticka & skicka: först ett exemplar av Elins enkla mössa, lite utvecklad med virkad kant, som ni ser, och sedan ett exemplar av Enochenhalvtimmesmössan som Maria konstruerade som sällskap till Treochenhalvtimmesvästen.

Elins är verkligen mycket enkel: ett rektangulärt stycke som ma syr ihop till ett rör innan man snörper ihop ena långsidan och viker upp den andra en bit. Klart!

Marias är lite mer ingenjörsaktig: en lång rätstickad remsa sluts till en ring, och sedan plockar man upp maskor utmed ena kanten, stickar och stickar och minskar och stickar och minskar.

De här båda modellerna har det gemensamt att de tar vara på att rätstickning är väldigt elastisk i ”höjdled”. Så det blir mössor som sitter bra, och det är enkelt att anpassa beskrivningarna och sticka i alla tänkbara storlekar.

Ok från en modell, ärmar från en annan (nederdelen hade de redan gemensam). Foto: Åsa Jansson

Ok från en modell, ärmar från en annan (nederdelen hade de redan gemensam). Foto: Åsa Jansson

Åsa har gjort det klassiska: satt ihop två beskrivningar till en ny! Hon stickade oket till Den oregelbundet hålmönstrade treochenhalvtimmesvästen och fortsatte sedan med Femtimmarskoftans ärmar. Du hann först, Åsa — den kombinationen hade jag också tänkt prova!

Och jag säger det igen: det är så roligt att se vad det blir av beskrivningarna. Ett jättestort tack till er som visar och delar med er!

 

 

 

Roligt att se

Av Posted on Inga taggar 0
Åsas första Sukutakofta. Foto: Åsa Jansson

Åsas första Sukutakofta. Foto: Åsa Jansson

Kanske lite fånigt men alldeles sant: jag blir så jätteglad när jag ser att beskrivningarna härifrån kommer till användning på olika håll. En del säger ju att det här med att fotografera allt och lägga ut bilder på Facebook och andra platser är en del av den stora jakten på bekräftelse och något destruktivt och så vidare — men jag tror att för hjälpstickare är det mest ett sätt att jubla över den inspiration som har kommit och sprida den vidare så att andra också kan komma igång eller få lite energi till att fortsätta. Vad tror ni?

Hursomhelst, de senaste veckorna har jag ju bjudit på några nya modeller här på bloggen, och egentligen vet jag inte alls hur många som har stickat dem, men eftersom Åsa har visat bilder av sina Sukutakoftor så vet jag i alla fall att det finns två i världen (utöver mina fem) nu.

Den första som hon stickade blev enfärgad och brandgul. Den gör sig bra på det enkla viset tycker jag!

Randig mössa och randig kofta. Foto: Åsa Jansson

Randig mössa och randig kofta. Foto: Åsa Jansson

Till den andra plockade hon fram en massa små restnystan, och den fick riktigt många färger. Dessutom fick den sällskap av en mössa, för Ann-Christin bjöd ju också helt nyligen på beskrivningen till en mössa som passar till  Ylvas modell Skånekoftan. Som ni ser passar mössan fint till en annan koftmodell också! Och både till pojkar och till flickor, om det nu skulle vara så att någon funderar på sådana saker och tycker att en del modeller här är för flickaktiga.

Första bubbelkoftan. Foto: Soili Andersson

Första bubbelkoftan. Foto: Soili Andersson

Soili, snabb som alltid, tog vara på beskrivningen till Femtimmarskoftan med bubbelränder och stickade precis som jag oket i vitt garn. Om jag ser rätt gjorde hon dessutom framkanterna fem maskor breda — då får man lätt plats med knapphål och knappar om man vill (på den modell som jag visade var det knytband och tre maskor breda kanter). Visst blev det bra?

I juli bjöd jag också på beskrivningen till en annan variant av Femtimmarskoftan/Treochenhalvtimmesvästen: Den oregelbundet hålmönstrade treochenhalvtimmesvästen.

Tre hålmönstrade västar från Ingalill.

Tre hålmönstrade västar från Ingalill.

Trots sitt otympliga namn har den lockat några stickare att prova — och Ingalill gjorde genast inte mindre än tre exemplar i olika färger!

Alla ni som provar beskrivningarna och visar resultaten och hör av er på olika vis, tack ska ni ha! Det är verkligen så roligt att se. Dessutom värmer det mitt hjärta att veta att alla de här kläderna kommer att värma små människor på olika håll i världen — en del är kanske era släktingar eller vänners eller arbetskamraters barn, och de flesta är barn som ingen av oss kommer att få träffa eller ens se på bild, men som kommer att få en betydligt bättre start i livet tack vare er. Hurra!

Skicka gärna fler färdig-foton under den här veckan och nästa om ni vill och hinner!

Gestrickt und gehäkelt

Tyska stickare och virkare vill också vara med och hjälpa till. Foto: Kathrin Schwan

Tyska stickare och virkare vill också vara med och hjälpa till. Foto: Kathrin Schwan

Ni som har läst Kyrkkaffebloggen ett tag kommer kanske ihåg Kathrin, min volontärkollega under ett par veckor i Brasilien för ett par år sedan. (Det var jag som var där i bara två veckor — egentligen är det bättre att stanna längre, och det gjorde Kathrin.)

När vi inte arbetade med barnen i skolan och på fritidsgården eller var med på de tre bönerna varje dag i kyrkan eller kapellet hann vi prata en hel del, och Kathrin blev inspirerad av mina stickprojekt (jag hade just uppfunnit Gare de Lyon-västen och testade den beskrivning jag hade skrivit för att se så att den fungerade) och satte igång själv. Jag fick visa hennes första virkade mössa och en väst som vi stickade tillsammans. Och så lämnade jag en Treochenhalvtimmesväst och en mössa kvar när jag åkte hem — för att hon skulle ha dem som mall och kunna fortsätta sticka.

Kathrin kom också hem, fast till Tyskland, och hon berättade om Slättmissionens Hjälpande Hand för några av sina vänner, och förra vintern kom den första sändningen till Romlycke med tysk avsändare. Ganska säkert finns det tyska organisationer som mer än gärna skulle ta emot de fina sakerna, men Kathrin säger att hon tycker att det är roligt att ha något lite annorlunda att arbeta för och berätta om.

Sockor behövs förstås ofta i Rumänien. Foto: Kathrin Schwan

Sockor behövs förstås ofta i Rumänien. Foto: Kathrin Schwan

Häromdagen kom det en hel massa nya bilder, och såhär skrev hon:

Wir haben gestern ein weiteres Paket mit gestrickter und gehäkelter Kinderkleidung nach Schweden zu Slättmissionens Hjälpande Hand verschickt, von wo aus diese v. a. an bedürftige Sinti und Roma in Rumänien verteilt wird. Ursprünglich sammelten wir handgefertigte Kinderkleidung, nach Rücksprache mit Slättmissionens Hjälpande Hand nehmen wir inzwischen auch gebrauchte Kinderkleidung an, um sie weiterzuleiten.
Manche von euch wissen über das Projekt Bescheid, die meisten jedoch nicht. Deshalb auch an dieser Stelle mal der Hinweis: Wenn ihr begabte Omas, Mütter, Schwestern oder Freundinnen habt oder selbst gerne strickt oder häkelt und Lust darauf habt, anderen mit eurem Talent zu helfen, meldet euch unverbindlich bei mir. Ich lass euch dann alle Informationen über das Projekt zukommen.
Alltså:
Mössor till stora och små huvuden. Foto: Kathrin Schwan

Mössor till stora och små huvuden. Foto: Kathrin Schwan

Igår skickade vi ytterligare ett paket med stickade och virkade barnkläder till Sverige, till Slättmissionens Hjälpande Hand, som kommer att dela ut dem bland annat till behövande romer i Rumänien. Från början samlade vi in enbart handgjorda barnkläder, men nu har vi talat med Slättmissionens Hjälpande Hand och tar också emot begagnade barnkläder som ges vidare.

En del av er känner redan till det här projektet, men de flesta gör det inte. Därför vill jag också här berätta: om ni har begåvade farmödrar, mormödrar, mammor, systrar eller väninnor, eller om ni själva tycker om att sticka eller virka och har lust att hjälpa andra mer era talanger, så hör av er till mig. Jag ska se till att ni får information om projektet.
Jag behöver väl knappt berätta att jag blev alldeles väldigt glad?