Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Uncategorized

Kyrkkaffe i Tanzania

Nu har jag lärt mig lite mer om kyrkkaffe igen!

Kyrkornas Världsråd hade en konferens på ett konferenscenter mellan Arusha och Moshi i Tanzania, och jag var där som journalist.

Det var en ganska lång konferens, sex dagar, med fullproppade program för varje dag — vi blev hämtade på hotellet vid halv åtta varje morgon och kom tillbaka vid halv elva eller elva.

Men varje förmiddag efter morgonbön och bibelstudium och föredrag, och varje eftermiddag efter warsha (mindre seminarier), var det kyrkkaffe! Det kallades tea eftersom vi var i en gammal brittisk koloni, och jag tror att de flesta drack kaffe ändå.

Saker som jag lärde mig:

  • Det går fint att servera pulverkaffe till tusen personer! Eller ganska fint i alla fall. Alla fick ta hett vatten ur stora behållare och sedan ösa pulver med tesked och be personalen om lite het mjölk. Jag upptäckte att det förutom te och choklad också fanns ett slags Ovomaltine, så det drack jag varje dag.
  • — Men jag saknade något kallt att hälla i — och insåg att det har vi ju jämt här. Jag lyckas inte dricka skållhett, så jag fick komplettera med lite ur min vattenflaska!
  • Det är otroligt gott med nyrostade nötter till kyrkkaffe. Några dagar fick vi en blandning av olika nötter, på slutet var det enbart jordnötter med innerskalet kvar.
  • Långpannekakor kan vara universella!
  • Man kan servera kycklingvingar och korvbitar till kyrkkaffe utan att ha bestick. Folk tog dem ungefär som om de skulle ha varit bullar.
  • Långa köer kan vara trevliga också i internationella sammanhang.
  • Det är väldigt effektfullt med djurmönstrade koppar och fat!
  • När de som serverar tycker om att göra det blir det alltid extra trevligt. Det visste jag förstås, men här var det hotellpersonal som var hoplånad från hela Arusha och inte den vanliga frivilligkyrkkaffepersonalen, och ändå var det oftast jättefint. Jag såg namnskyltar med namn som Behappy, och då blev jag extra glad förstås!

Kaffet var av den här sorten, men påsen kommer från hotellet där jag sov — på konferensen hade de stora burkar:

På söndagen blev vi allihop hämtade till olika församlingar i och runt Arusha, och jag fick åka till en mennonitkyrka där fyra eller fem körer sjöng och sjöng och sjöng (aldrig utan att dansa!) och blev bjuden på kyrklunch där. Jag fotograferade inte något där, men om jag får tag på några bilder från någon annan deltagare ska jag absolut berätta om den dagen också!

Tre som vinner Sticka till småttingsyskon

Av Posted on Inga taggar 1

Tack, alla ni som tävlade, för all värme och alla idéer som ni skrev ner!

Det kom jättemånga svar, och det är tur att jag har hjälp av en slumpmaskin när vinnarna ska utses — annars hade det varit i stort sett omöjligt.

Men här är de!

Först Reneth Svensson som skrev:

”Jag skulle vilja värma mina barnbarn, och barn i Burkina Faso som min kompis åker till med jämna mellanrum.”

Sedan Ing-Marie Svensson:

”Det finns så många i världen att värma. Både små och lite större. Tänk att kunna göra lite för någon eller några.”

Och så Anna Fransson:

”Jag vill genom mina stickade och virkade alster värma människor som behöver det. Skänker i stort sett allt det jag stickar och virkar (mössor, halsdukar, sockor, sjalar med mera) till olika välgörenhetsprojekt.”

Grattis alla tre! Skicka era adresser, så kommer det paket inom kort!

Moderskapsförpackningen har kommit till Skottland

Av Posted on Inga taggar 0

Den finska moderskapsförpackningen kom till efter andra världskriget (i Finland vinterkriget och fortsättningskriget) när många barn dog under sitt första levnadsår — och den har varit en självklar del av barnfamiljernas liv sedan dess.

Nu har Skottland tagit efter idén, och det är en stor nyhet! Jag såg ett reportage häromdagen:

Scottish Baby Box

Men när jag letade efter det för att kunna visa det här på bloggen hittade jag många fler. Roligt att babypaket är en så stor nyhet! Här berättas det om initiativet innefattade en designtävling — nämligen den om hur lådan skulle se ut:

Design competition — Scottish Government

Och här presenterar Nicola Sturgeon lådan:

Baby Box — Nicola Sturgeon

Här är ett av flera nyhetsinslag på Youtube:

Baby Box — news

Och här är ytterligare ett:

Baby Box — news II

Visst är det en fantastisk nyhet? Tänk om det gick att göra något liknande som kunde skickas med hjälpsändningarna till alla flyktingläger! Innehållet måste anpassas till olika klimat, förstås. — Ja, jag inser såklart att det här är en oerhört kostsam variant av de startpaket som många arbetar med redan nu och sedan många år. Men tänk om vi kunde göra dem såhär bra!

Vad ska det vara i ett startpaket för nyfödda?

Att göra babypaket, startpaket för nyfödda, är något av det roligaste och mest meningsfulla man kan ägna sig åt som hjälpstickare.

Att paketet ska fyllas med olika saker gör att flera kan hjälpas åt — någon som vill delta men som inte vågar sig på att sticka eller sy kan skaffa babytvål när det är något extraerbjudande någonstans, någon som tycker om att gå i second hand-affärer kan leta efter vissa plagg där, de som helst virkar kan ta ansvar för filtarna, de som gärna stickar kan göra koftan och mössan … till exempel.

I Sverige finns det flera organisationer som tar emot startpaket för nyfödda. Röda korset, som drog igång en stor startpaketstillverkning på 1980-talet (eller var det ännu tidigare), gör det inte längre — men andra gör det desto mer!

stinas-paket

Ett startpaket som Stina har gjort. Just det här paketet fick en rumänsk kvinna som var gravid och som satt vid Kungsholmstorg i Stockholm och bad om pengar, så Stina förstärkte det lite.

Startpaketen har ett standardinnehåll för att det ska bli rättvist vid utdelningstillfällen där flera får samtidigt och för att personalen som delar ut ska veta vad det är de ger bort. Modellerna och idéerna kan variera hur mycket som helst.

Eftersom paketen kan hamna i många olika länder och klimat är det förstås bra om innehållet är lättskött och torkar snabbt. Det är därför som en del organisationer talar sig varma för akrylgarn i filten och de stickade plaggen. Ullgarn som lätt börjar valka sig är förstås mindre bra. Men den som har möjlighet att sticka i superwash-märkt ullgarn eller någon mer miljövänlig blandkvalitet kan göra det.

Varför det är så bra med startpaket? Det ska jag försöka berätta någon annan dag — just idag tänkte jag svara på en annan fråga som är ännu vanligare, nämligen den om vad som ska vara i.

Det här är det innehåll som Human Bridge, Erikshjälpen och Läkarmissionen vill ha:

* en filt (ca 60×80 centimeter) — Annas kommentar: många handarbetare tycker att det är i minsta laget. Lite större går också bra.
* en frottéhandduk
* en tvättlapp — Annas kommentar: kan sys av frottehanddukar, förstås! Klipp dem i kvadrater och sicksacka ganska tätt runt kanten.
* en barntvål (ej flytande)
* tre tygblöjor (70×70 centimeter) — Annas kommentar: kan sys av lakan och påslakan! Får man tag i flanell är det extra bra, men så länge det är bomull fungerar det fint. Det går två på bredden på vanliga lakan, tre på längden. Sicksacka kanterna.
* två bodys stl 56–68 eller skjortor/tröjor och byxor
* en tröja eller kofta
* en mössa i samma storlek som övriga kläder
* fyra säkerhetsnålar till tygblöjorna — Annas kommentar: ganska stora säkerhetsnålar alltså!

Och sedan:

Lägg allt utom säkerhetsnålarna på filten, vik ihop till ett paket och fäst med nålarna.

Märk paketet med ”Babypaket” och lämna det till personalen på någon av Human Bridges depåer eller skicka det direkt till huvudkontoret i Holsbybrunn (Human Bridge, Box 1/Bergmossevägen 8, 570 15 Holsbybrunn).

Arbetar du med startpaket för någon annan organisation? Skriv gärna och berätta vad de vill ha i sina paket och hur de tar emot dem, så gör vi en lista tillsammans!

En fin present

Titta vad jag har fått!

dsc_2063

Min faster som är vad som kallas japanolog, alltså Japan-kännare, var på Ellen Keys Strand och föreläste i somras. Då blev hon också bjuden till Östergötlands Ullspinneri, för det är så väldigt många japaner som kommer dit och som handlar garn därifrån, och ägarna ville visa det för min faster. Hon använder inte garn själv, men hon ville köpa en härva karamellgarn till mig, och när hon förklarade det för Ulla-Karin blev det en presentpåse med karamellgarnet OCH en grå och en naturvit härva också, för Ulla-Karin tyckte att jag måste få se ordentligt hur garnet är spunnet.

dsc_2066

Guidningen tog två–tre timmar i anspråk, så nu vet min faster plötsligt massor: om korta och långa fibrer, och om gammaldags maskiner, och om det faktum att sådana här företag sällan syns i någon statistik därför att de räknas som för små, och om varför det är så svårt att ekologi-certifiera garn …

Jag tror minsann att jag måste åka dit själv snart. Är det någon som vill följa med?

dsc_2064Vad det ska bli av garnet?

Det får jag fundera på lite till. Det är så lätt hänt att det blir koftor och tröjor och västar av allt som dyker upp framför mig. Kanske borde jag försöka med något annat den här gången …

Vad man ska göra om man väldigt gärna hade velat höra min fasters föreläsning?

Det finns ganska många böcker att läsa — bland annat en om nio kvinnor i japansk historia och en om Tokyo.

Rutvänner

Av Posted on Inga taggar 0

dsc_21071

Nu ska ni få se något roligt och inspirerande!

Förra veckan var jag på ett möte i Petersgården i Lund.

I ljusgården där — den fungerar som kyrkkaffesal och café — satt en grupp handarbetare och hade stickcafé.

dsc_21081

De berättade att de arbetar med en gemensam filt som ska vara vinst i det lotteri som de ordnar till förmån för Svenska kyrkans internationella arbete. Dit går alla pengar som de arbetar ihop.

För att bjuda in fler att vara med i arbetet har de stickat provrutor i olika mönster och gjort enkla beskrivningar. Dem har de klippt ut, laminerat och fäst vid lapparna. Såhär:

dsc_21021

Är det någon som vill läsa en beskrivning? Jag gick lite närmare med kameran:

dsc_21061

Och en annan:

dsc_21041

Och en tredje:

dsc_21051

Sådana här borde finnas på många fler stickcaféer, eller hur? Och i väntrum på sjukhusen och tandläkarmottagningarna.

Bor du någorlunda nära Petersgården, och är du ledig tidiga tisdagseftermiddagar? Då kan du ju vara med i gruppen! Jag hittar inget om den på församlingens webbplats, men den som arbetar med församlingens internationella grupp borde kunna hjälpa till med att sätta dig i kontakt med stickcafémedlemmarna också.