Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Uncategorized

Så vackert, så vackert

Av Posted on Inga taggar 0

Vid den här tiden förra året kom min kollega Anders varje vecka med bruna papperspåsar till arbetet. Det var de grönsaker som hans sambo Liv hade plockat ihop från sina odlingar till oss som beställde. Jag kunde inte låta bli att fotografera dem!

Och det är jag glad för nu när jag har flyttat långt bort och när dessutom Liv har haft så mycket annat att göra att hon inte har hållit sin grönsaksförsäljning igång i år.

Det finns så många grönsaker utöver morötterna (som i och för sig finns i massor av olika sorter och som kan se väldigt olika ut när inte matindustrin har slängt alla som inte passar in i mallen) och tomaterna och gurkan och isbergssalladen, och bara de här lila nyanserna kan göra en alldeles lycklig, eller hur?

Jag vet inte hur många bilder jag tog av de här röda skönheterna.

De var vackra i sin påse också.

Vid terminsstarten bad jag Anders att ta med ätbara blommor till klasskakorna som jag bakade.

Och genast blev allting så otroligt mycket finare. Nog för att de flesta av oss vet att en kladdkaka är god, men snygg brukar den kanske inte vara. Kronbladen förvandlade den totalt.

De här båda var också otroligt vackra i verkligheten — men kanske inte så fotogeniska?

Tack vare Karin som var min granne när jag gick i mellanstadiet och högstadiet och som har praktiska lösningar på nästan allt kan jag dela med mig av ett superpraktiskt och gott sätt att ta vara på nästan alla grönsaker så att man inte behöver få panik över att mycket mognar samtidigt. Det kommer en annan dag!

Tack Liv och Anders för allt vackert som jag fick köpa av er förra hösten — det är något att sakna och vara glad för!

En kollega på min nya arbetsplats kom häromdagen med en kasse. Hon ville tacka för att jag hade ryckt in och hjälpt till med en sak. Jag fick potatis, morot, lök och majskolv från den grönsakslåda som hon köper — också lokalproducerat, tror jag, fast här istället. Lila var de visserligen inte, men jag är alltså redan lite kompenserad.

Jenny Hellström + återbruk — två tips

Den här boken finns på många bibliotek. Jag tror också att ganska många fick den i present eller köpte den åt sig själva när den kom!

Det är på något vis så generöst att en känd designer som har haft stora framgångar med ett eget klädmärke gör en mönsterbok. ”Här, varsågoda, ta mina bästa modeller och gör dem på ditt eget vis!” tror jag att Jenny Hellström säger.

Själv har jag lite svårt att se potentialen i bokens modeller. Många av dem är figursydda, och de som visar dem ser förstås inte alls ut som jag. Hur skulle det bli?

Men det finns ett par som verkligen inbjuder till återbruk.

Dels är det den här vida blusen som man syr i ett tunt vävt tyg och som går att drapera framtill på flera olika sätt. Den skulle man kunna sy av tunna bomullstyger som påslakan, till exempel, eller av en eller ett par stora herrskjortor, eller av en tunn, vid kjol som har stora, fina bitar kvar.

Dels är det en T-shirtliknande topp som finns i en smalare och en vidare modell, som har pyttekorta holkärmar och som man syr av ett tunt, mjukt tyg som jersey eller trikå. Och den har jag faktiskt sytt! Modellen var perfekt — det som inte var så bra var att jag sydde med en vanlig nål istället för en jerseynål, och det blev fula hål i tyget …

Till den tog jag, och tar man tycker jag, helt enkelt en kasserad T-shirt utan tryck eller med ett fint eller roligt tryck. Den får gärna vara stor, så att man får plats med infodringen också. Min gissning är att de flesta second hand-butiker får in fler T-shirts än vad de vill försöka sälja och att man kan få en kasse eller köpa en kasse billigt på många ställen. Då finns det ju utrymme att experimentera utan att känna att man slösar för mycket — till exempel med stämpeltryck eller schablontryck eller broderier.

Jenny Hellströms UR-serie Sy, sy, sy! finns fortfarande tillgänglig — genom den kan man få många tips och också några gratismönster som inte finns i boken. Här finns till exempel en singoallablus som är lite lik blusen här ovanför men som man inte behöver uppfinna någon drapering till eftersom den har resår i halsringningen.

Karins färger

Jag bad att få låna plagg att fotografera — och Karin svarade. Superkreativa Karin som kombinerar och bygger och varierar och som gärna stickar i riktigt färgstarka garner. Hon skickade en hel låda med tröjor (och många av dem hade mössa och blöjbyxor till). Ni måste få se!

Här har Två trådändars lilla asymmetriska tröja fått resårmudd i ärmsluten och nertill. Starka pasteller, kan man säga så?

Kanske borde den här tröjan heta Två trådändars lilla vanliga tröja då. Men den var först, så den heter bara Två trådändars lilla tröja. Karin har stickat resåravslutningar här också. Och använt garn i en annan pastellkombination.

Samma modell här, fast i starka färger och med väldigt olika ärmar. Extra fint!

Den här modellen har jag funderat på länge men inte vågat prova än. Hur räknar man för att det inte ska bli ofrivilligt asymmetriskt när en av raglanränderna blir fem maskor bred? Men Karin har lyckats, eller hur?

Ytterligare en ”vanlig” tröja i nya färger.

Och en asymmetrisk med asymmetriskt mönstrade ärmar.

Och en underbart knallgul.

Och en asymmetrisk med enfärgat garn i ok och ärmar och mönstrat garn nertill. Det är ett smart sätt att slippa mönsterkrångel! Och här har Karin stickat rätstickning i avslutningarna, så som jag har gjort i grundbeskrivningarna.

Nu tycker man förstås att det här är väldigt mycket fina kläder — men det är inte ens hälften av vad Karin stickade. Gissa om de insamlingsansvariga kommer att bli glada. Tusen tack, Karin!

Massor av goda småkakor med citronsmak (och utan gluten)

Förra sommarens stora projekt var min pappas 70-årskalas. Mina föräldrar har bara en liten ugn (alltså inte en liten ugn utan en liten ugn) i sitt kök, och man kan inte använda spisplattor och ugn samtidigt, så allt som skulle bakas tog sin tid. Men vi hade bestämt oss för att det skulle finnas glutenfria småkakor, och vi bakade massor av den här sorten!

Det är en gammaldags småkaka som har fått en liten renässans nu eftersom den bakas helt och hållet på potatismjöl — antagligen det billigaste glutenfria mjöl som finns i Sverige. Och naturligtvis kan alla andra gäster också få!

De ser möjligen lite bleka ut, men de är så goda och så spröda, så spröda.

Vill man ha lite mer färg eller smak kan man naturligtvis strunta i citronen och smaksätta med kanel, kardemumma eller kakao istället. Eller med hackad mörk choklad!

Hur många det blir beror på om de ska bli nästan munsbitar eller lite större — och när man gör en såhär stor sats blir det liksom också större konsekvenser av storleken. Vill man kan man lägga en bit bakplåtspapper på hushållsvågen och dela upp degen i fyra eller åtta lika stora delar för att ha lite bättre överblick när man rullar och räknar.

Det är bara citronskalet som behövs i kakorna, så skiva själva citronerna och lägg dem i bordsvattnet, eller pressa dem och frys in som iskuber till senare.

Glutenfria citronkakor med potatismjöl

80–120 kakor

Ugn: 175 grader, 10-15 minuter

250 g smör (vi använde KRAV-märkt smör, men använd mjölkfritt margarin om någon inte tål mjölk)

3 dl strösocker (vi använde Fairtrade-märkt rörsocker den här gången)

drygt 1 msk vaniljsocker (vi använde det KRAV-märkta)

2 ägg (vi använde KRAV-ägg)

3 citroner (KRAV-märkta om det finns)

ca 9 dl potatismjöl

Rör ihop smör, strösocker och vaniljsocker. Rör sedan ner äggen ett i taget. Riv skalet på citronerna och tillsätta det. Rör sedan ner potatismjölet och rör noga tills degen är smidig.

Dela degen i fyra eller åtta delar och forma små bollar. Lägg dem på plåtar klädda med bakplåtspapper. Doppa en gaffel i potatismjöl och tryck till varje kaka lite grann. Grädda kakorna mitt i ugnen, 175 grader varm, i tio–femton minuter. Lossa dem försiktigt med osthyvel och låt dem svalna. Lägg dem i burkar tills de ska serveras.

Lagom varm — startpaket för säkra förlossningar

Annika på besök på Gandhi Hospital i Etiopien. Foto: Human Bridge

”Men är det inte varmt i Afrika?”

Det är en fråga som ofta dyker upp när startpaket för nyfödda nämns. Den stickade koftan och mössan ingår alltid, och många svenskars bild av Afrika är att vädret och klimatet är detsamma överallt: ständig hetta.

Men alla världens nyfödda riskerar att drabbas av hypotermi, alltså nedkylning, och det kan leda till bland annat lunginflammation. Nätterna kan vara kalla även om dagarna är varma, och en nyfödd behöver hjälp att hålla värmen så fort den omgivande luften är svalare än kroppstemperatur. Mössan är det viktigaste, men koftan och filten behövs också.

Ändå är hypotermi bara ett av skälen till att Human Bridge i Holsbybrunn nära Vetlanda förmedlar ungefär 8 000 startpaket från svenska grupper och enskilda ut i världen varje år.

Annika Ekholm Fröding. Foto: Human Bridge

Basutrustning

– Det är inte bara ett startpaket till ett barn, säger Annika Ekholm Fröding.

Hon är chef för sjukvårds- och biståndsmaterial på Human Bridge och leder tekniker, sjuksköterskor och undersköterskor i arbetet på depån.

– Mitt ansvar är att se till att rätt material kommer till rätt mottagare och att logistiken fungerar med exportdokument och annat, berättar hon. Jag har kontakt med dem som skänker material hit – det är sjukhus, andra vårdinstanser, medicinska företag och privatpersoner – och med Läkemedelsverket. Och så har jag kontakt med mottagarna.

Mottagarna är sjukhus och andra vårdinstanser i Mellanöstern, Östeuropa och Afrika. Annika Ekholm Fröding arbetar mest i Holsbybrunn men reser ibland för att träffa gamla och nya tänkbara mottagare, så hon har sett sjukvårdsutrustning från Sverige i funktion i en rad länder.

– Vi ser stor skillnad om de har fått ett par sändningar. Då har de basutrustningen: sängar, undersökningsmaterial, EKG, ultraljud och rullstolar – och då kan de köpa in den mer avancerade utrustningen själva och välja de modeller som passar i deras klimat.

Komplett paket. Foto: Human Bridge

Rykte om fint paket

Nästan överallt följer startpaketen för nyfödda med. De kan pressas in mellan hårda sängar och apparater i containrarna, så fraktkostnaden är försumbar. Men på de sjukhus där paketen används är de värda minst lika mycket som avancerad medicinsk utrustning.

– Jag var på en liten klinik i Kongo – de hade ingen läkare och inga utbildade barnmorskor, bara sjuksköterskor, berättar Annika Ekholm Fröding. Sju barn hade där fötts natten före, och mammorna var verkligen förtjusta över paketen.

Tanken med ett paket är inte att det ska vara komplett utan att det ska innehålla sådant som behövs, och innehållet är alltid ungefär detsamma. I områden där det är stora problem med förlossningsskador vid hemförlossningar gör ryktet om fina paket att mammorna söker sig till sjukhuset i tid, och chanserna att mor och barn ska överleva och klara sig utan men blir mycket större. På det viset kan hela familjer räddas – för när en mamma blir skadad kan det innebära att familjen splittras.

– Det är viktigt att det blir rättvist, att innehållet i paketen är ungefär detsamma, säger Annika Ekholm Fröding. Men vi brukar inte säga så mycket om material och färger till våra givare.  Det som vi får är så fint! Och på ett ställe där jag var hade några kvinnor som fick rehabilitering efter att ha blivit våldtagna börjat göra egna babysaker att sälja på marknaden. De stickade och sydde, och några kokade tvål. Babypaketen som de hade fått inspirerade dem att bli egna företagare!
****

Innehållet i ett babypaket

filt (minst 70×80 centimeter)
frottéhandduk
tvättlapp
barntvål (ej flytande)
tre tygblöjor i bomullstyg (70×70 centimeter)
två bodys stl 56-68 eller skjortor/tröjor och byxor (helst mönstrade eller i färg)
tröja eller kofta
mössa i samma storlek som övriga kläder
sockor

fyra säkerhetsnålar till tygblöjorna
Allt utom säkerhetsnålarna läggs på filten som viks till ett paket och fästs ihop med nålarna.

Paketet märks med ”Babypaket” och lämnas till personalen på någon av
Human Bridges depåer eller skickas direkt till huvudkontoret i Holsbybrunn (Human Bridge, Bergmossevägen 8, 574 53 Holsbybrunn).

Human Bridge

Erikshjälpen, Läkarmissionen och Human Bridge samarbetar nära – Human Bridge är den organisation som har hand om materialbistånd och levererar främst sjukvårdsutrustning till vårdinrättningar i Afrika, Mellanöstern och Östeuropa.

Förlossningspaket

Human Bridge levererar också förlossningspaket till många sjukhus. Ett sådant paket innehåller den utrustning som behövs vid en vanlig förlossning, bland annat tvättfat, gröna dukar, lur att lyssna med och tång för navelsträngen. Innehållet i förlossningspaketen rengörs och återanvänds många gånger.

_______

Den här intervjun har tidigare publicerats i Lunds Missionssällskaps tidskrift Uppdrag Mission, i ett nummer om kvinnors hälsa i världen.

Finare än nyköpt

Av Posted on Inga taggar 0
En av de nyaste återbruksböckerna: Go recreate av Linnea Larsson.

Det blev en lustig begreppsförvirring när ”årets julklapp” skulle utses förra året — de flesta av oss uppfattade det nog som att ett plagg köpt på second hand var det som liksom gällde, men begreppet ”återbrukat plagg” används oftast om ett plagg som har börjat sin tjänst för mänskligheten i en skepnad och sedan förvandlats till en annan.

Ni som har läst den här bloggen ett tag vet såklart att återbruk av textil är ett av mina favoritämnen — jag har inte lyckats ägna mig åt att sy särskilt mycket de senaste åren, men en av mina svägerskemammor, Ulla, har varit min idébytarvän och sytt helt fantastiska barnkläder av bland annat kasserade herrskjortor som jag har postat till henne. (Jag räddade dem för längesedan från min färgglade brors utrensningar, och min plan var att sy ett lapptäcke åt hans första barn, men när jag insåg att det inte skulle bli av blev det ju bara bättre.)

Det har kommit flera böcker om kreativt textilåterbruk, och de är bra på lite olika sätt.

Baby Cool av Nina Sandström Hallberg, Göran Hallberg och Anna-Stina Lindén Ivarsson har många som jag känner lånat på bibliotek de senaste åren. Den kom redan 2006, så barnen på bilderna i boken är tonåringar nu — ojojoj!

Anna Hörlings bok Sy nytt av gamla skjortor som kom ut 2010 har en lite mer begränsad materialbank och ett lite mer blandat innehåll — det blir bland annat mycket heminredning av skjortorna. Den är också tunnare, bara 40 sidor.

Och Instagram och Pinterest och en del bloggar är fulla av bilder, förstås. De mest spridda är de där en stor och sönderklippt skjorta ligger utlagd mot ljus bakgrund med en färdigsydd liten klänning, gärna med volanger på axlarna, inpusslad i hålet efter det bortklippta. Till exempel såhär:

Klänning sydd av herrskjorta — modellen är en variant av en klassiker som brukar kallas Peasant Dress, och det finns många gratismönster till ungefär sådana här klänningar. Bild lånad från https://www.icreativeideas.com/15-creative-ways-repurpose-mens-shirt-little-girls-dress/

Egentligen kan man ju i stort sett alltid använda vilka vanliga symönster som helst om man vill sy om kläder till kläder eller andra textilier till kläder. Ulla klipper alltid isär skjortorna till platta tygstycken och stryker dem noggrant innan hon börjar nåla upp mönsterdelar. Knäppningen använder hon nästan jämt, men det är bara ibland som hon använder en del av ett ok eller ett ärmsprund, och hon tar aldrig kragen eller maschetterna. Till exempel.

Linnea Larsson är arkitekt och började sy barnkläder av sina egna avlagda kläder när hon blev mamma. Nu har det alltså blivit en bok av hennes återbruksidéer.

Hon begränsar sig inte till herrskjortor eller T-shirts utan använder kläder i alla möjliga material.

Alla mönsterdelar finns i början och slutet av boken, och en del av dem kan man kombinera för att bygga nya plagg.

Linnea Larsson har fattat det smarta beslutet att förse sina läsare med bara en enda storlek, en som passar de flesta barn i några månader under deras första år, och skriva kortkort om hur man kan göra för att anpassa delarna till lite större och lite mindre storlekar.

Arbetsbeskrivningarna är också kortfattade — till den grad att det tog mig flera minuter att lista ut att den gulliga luvoverallen nog har en luva som är identisk med vuxentröjans luva. Inga mönsterdelar till den alltså. Att skriva instruktionstext är jättesvårt, det vet många som har provat.

En sak som jag både gillar och blir lite provocerad av är den aningen respektlösa inställningen till det befintliga vuxenplagget och till traditionella mönsterdelar. Det går ju faktiskt ofta att lägga ut ett barnplagg på ett vuxenplagg och bara klippa — man behöver inte bekymra sig så mycket om isydda ärmar till exempel. Men resultatet blir ofta att stora delar av vuxenplagget blir över. Att använda en bit är så otroligt mycket bättre än att bara slänga. Men skulle det inte ha varit roligt att försöka pussla och få ut så mycket som möjligt av tyget? Det kanske låter snålt och glädjelöst, men för mig har sådana utmaningar alltid varit en väldigt viktig och inspirerande del av allt kreativt arbete.

Vad jag verkligen förstår är att det blir oerhört Instagram-vänliga bilder när man kan lägga det lilla plagget ”inuti” det stora. Och det kan ju också vara viktigt, för sådana bilder har inspirerat många till att sluta slänga kläder och börja återbruka dem istället!

Boken innehåller både några nostalgiska modeller (en sparkdräkt i tunt vävt tyg, till exempel) och många som ser mer moderna ut (vad sägs om modellen ”Oversize tee”?). Plus en tyllkjol som nog är svår att kategorisera som återbruk om man inte har en brudklänningsunderkjol att slakta … Jag skulle gärna ha velat få se fler av plaggen i aktion på levande, lekande barn, men de barnbilder som finns är underbara.

En enkel idé som jag tror kan tillföra mycket för många är en kort beskrivning av hur man kan mönstra tyger med textilfärg och en bomullspinne eller en morot. Det går att dölja många fläckar och göra många tyger mer personliga och roligare på det viset. Det gäller bara att komma ihåg den möjligheten när man tittar på ett ”hopplöst” plagg!

Det verkar som om många redan har blivit inspirerade av Linnea Larssons bok, och jag hoppas att det kommer att fortsätta. För ett barn som får kläder sydda av vuxna vänners och släktingars blir det ett extra varmt välkommen till världen, och för barn som får dem i babypaket genom biståndsorganisationer blir det minst lika bra som kläder sydda av nya tyger. Dessutom innebär återbruket ofta att tygerna är mjuka och att eventuella kemikalier har hunnit sköljas bort.

Det finns mycket att vinna på att återbruka — och hoppet om en lite vettigare framtid för barn som behöver kläder och för oss själva är inte det minst viktiga, eller hur?