Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Uncategorized

Dags att sprida värmen igen

Här i Skåne har det hunnit bli ordentligt kallt, och när jag var i Västmanland och Närke förra helgen kändes det verkligen som vinter. Fram till för kanske två veckor sedan sprang jag mellan husen på min arbetsplats utan ytterkläder — nu skulle jag inte få för mig att prova.

Och om jag fryser i min fantastiska vinterkappa, hur kallt ska det då inte vara för människor som av en eller annan anledning inte har alla vinterkläder de behöver?

Magdalena Swahn. Foto: Bilda

Efter en inspirationsdag som jag hade i Huskvarna för ett par år sedan bestämde sig Magdalena Swahn som är verksamhetsutvecklare på studieförbundet bilda för att starta satsningen Sprid värmen. Det är ganska enkelt: hon har ordnat en etikett som man kan skriva ut och, om man vill, laminera, och den fäster man sedan med snöre eller säkerhetsnål på en halsduk, en mössa eller ett par vantar som man vill ge bort.

Sedan går man ut på stan och letar upp en bra ge-bort-plats. För halsdukar är det lätt: man kan knyta dem runt busshållplatsskyltar och lyktstolpar, till exempel. Mössor kan man sätta på lägre stolpar eller på statyer. Vantar får gärna sitta ihop med en tråd, och så sätter man den ena vanten på en lagom hög och smal stolpe eller på en staty som sträcker fram en lagom stor hand — men man kan också ta med sig garn och knyta fast paret ungefär som en halsduk.

En del har frågat om poängen med att ge på det här viset, särskilt om poängen med att ge flera timmars arbete utan att veta att någon kommer att ta vara på det.

Det är ju en relevant fråga, och här är några tips:

* tänk på hur många fler som nås av den värmande tanken på det här viset — många som inte alls behöver det du har stickat kommer antagligen att lyfta på lappen och läsa och sedan gå vidare med en lite annorlunda blick

* Magdalena föreslår också (läs en bit ner här) att man bjuder in asylsökande och sfi-studerande till stick-och-språkcefé och arbetar med värmen tillsammans

* är man en grupp som stickar kan man göra utdelningen/upphängningen till en manifestation i sig — till exempel fästa plagg vid alla lyktstolpar, stuprör eller busshållplatsstolpar utmed en viss gata där många rör sig (och kanske ha kaffeutdelning en stund också, med kaffe till vem som helst)

* tvekar man inför att ge bort mycket arbetade plagg kan man köpa fina ”gatuplagg” på second hand och ge det man själv har stickat till Hjälpstickan, som förmedlar det till människor som behöver

Idén var såklart inte min från början. Jag hade sett den i flera TV-reportage på webbplatser och också på många bilder.

I Malmö gjorde Skåne Stadsmission en liknande satsning på Gustav Adolfs torg i december förra året, en så kallad Wall of Kindness:

Foto: Skåne Stadsmission

Såhär presenterade de den:

Ta en jacka du behöver – ge en jacka du har över

I samarbete med Malmö stad så presenterar vi en vägg av vänlighet på Gustav Adolfs torg. Idén kommer från Iran och den går ut på att främja stadens eget kretslopp av vänlighet i form av skänkta kläder.

På denna vägg fokuserar vi på vinterjackor. Du kan hänga en jacka som du inte behöver längre eller ta en om du är i behov.

Design och utförande är skapat av vårt eget återbruksmärke REMAKE.

En av de uppmärksammade anonyma kläder-på-träd-kampanjerna ägde rum i Boston i USA 2015 — läs om den här! Och en kampanj som spred sig snabbt och hade egen Facebook-sida samma år var Chase the Chill som man kan läsa om till exempel här.

En av de fina sakerna med den här idén är att det verkligen bara är att sätta igång. Det är så enkelt. Så om du känner dig inspirerad nu, varsågod! Gör det!

Sommarrullar

Av Posted on Inga taggar 0

Nu måste jag berätta om något som för mig framstår som nästan perfekt sommarmat — pysslig men inte för arbetskrävande, social, går att anpassa efter mångas smak, rolig att variera med sommarens ingredienser och väldigt fräsch och god!

Det var min väninna Sigrid som bjöd mig och lärde mig hur man gör, och bilderna är tagna uppe på taket till ett hus i Köpenhamn. Där satt vi och åt kvällsmat en kväll i juni.

Idén är säkert inte alls ny för de flesta — fast jag har bara sett dem på serveringar förut, och då har det alltid varit räkor i, så jag har inte kunnat prova (jag är vegetarian). Jag visste inte att det var så otroligt enkelt att göra dem själv. Eftersom Sigrids och min version passar så bra med det som finns på sommaren får den heta sommarrullar!

(Det är ett ben i sommarkjol man ser i bakgrunden på bilden.)

Det man behöver göra i förväg är att inventera först landet (om man har ett), sedan kryddväxterna i fönstret (om man har sådana), efter det kylskåpet och till sist affärens grönsaksdisk för att se vad som kan passa i en sommarrulle.

Det som behövs utöver grönsaker är

* runda risplattor (finns i affärens asiatiska avdelning)

* en rund ugnsform, eller en skål med platt botten, eller ett runt uppläggningsfat — bäst om botten är lite större än plattorna

* sweet chili-sås eller kanske jordnötssås

* jordnötter eller andra nötter

* vatten

Grönsaker som kan passa:

* morötter

* paprika i en eller flera färger

* sockerärter

* gurka

* kinakål, isbergssallad eller någon annan sallad

* knipplök eller purjolök (eller varför inte gräslök?)

Det är förstås en poäng om så mycket som möjligt är närodlat!

Dessutom passar mango och avocado finfint i. De är sällan närodlade, men kanske kan man rädda ett par som ser ut att ha blivit bortglömda?

Det är bäst att skära allt i tunna stavar, så blir det enklast att göra och äta rullarna.

Och så jordnötter! Om man vill undvika det för miljöns eller hälsans skull så kan det säkert vara gott med till exempel rostade solrosfrön istället.

Sigrid och jag hade också klippt koriander. Några dagar senare bjöd jag Sara och några andra på sommarrullar, och då sprang hon ut och hämtade mynta att lägga i. Hon sa att det blev jättegott.

Före maten är det viktigt att alla tvättar händerna! Alla kommer att doppa händerna i samma form och plocka från samma grönsaksfat.

Häll sedan vatten i formen eller fatet och ”bada” ett risark i några sekunder. Det mjuknar mycket snabbt — och det behöver inte ha blivit helt mjukt när man tar upp det. Håll det så att det får rinna av lite grann och lägg det på en tallrik.

Komponera en hög med grönsaker, kryddor och nötter mitt på arket. Inte för mycket, och i en rektangel. Packa in i resten av arket. Det har inte bara blivit mjukt utan också lite klibbigt, så det är bara att lägga kanterna omlott.

Såhär kan en färdig rulle se ut. Lite läskig? Risarket smakar ingenting men har en rolig konsistens. Det är kombinationen av den, de krispiga grönsakerna och en sås att doppa i som gör att det blir så otroligt gott.

Fast halva poängen är naturligtvis att det är så roligt att komponera med allt vackert.

Man kan experimentera med olika grönsaker i takt med att det går att skörda dem, men om man vill använda tomater kan man ta bort kärnorna (spara dem till något annat) så att det inte blir för blött.

Tack för maten, Sigrid!

Att hoppas och att baka en katedral

Av Posted on Inga taggar 0

Tack Lena som fick mig att läsa den här dikten av Edith Södergran! I höst är det hundra år sedan hon skrev den.

***

FÖRHOPPNING

Jag vill vara ogenerad —
därför struntar jag i ädla stilar,
ärmarna kavlar jag upp.
Diktens deg jäser …
O en sorg —
att ej kunna baka katedraler …
Formernas höghet —
trägna längtans mål.
Nutidens barn —
har din ande ej sitt rätta skal?
Innan jag dör
bakar jag en katedral.

Edith Södergran
(September 1918)

Kyrkkaffe i Tanzania

Nu har jag lärt mig lite mer om kyrkkaffe igen!

Kyrkornas Världsråd hade en konferens på ett konferenscenter mellan Arusha och Moshi i Tanzania, och jag var där som journalist.

Det var en ganska lång konferens, sex dagar, med fullproppade program för varje dag — vi blev hämtade på hotellet vid halv åtta varje morgon och kom tillbaka vid halv elva eller elva.

Men varje förmiddag efter morgonbön och bibelstudium och föredrag, och varje eftermiddag efter warsha (mindre seminarier), var det kyrkkaffe! Det kallades tea eftersom vi var i en gammal brittisk koloni, och jag tror att de flesta drack kaffe ändå.

Saker som jag lärde mig:

  • Det går fint att servera pulverkaffe till tusen personer! Eller ganska fint i alla fall. Alla fick ta hett vatten ur stora behållare och sedan ösa pulver med tesked och be personalen om lite het mjölk. Jag upptäckte att det förutom te och choklad också fanns ett slags Ovomaltine, så det drack jag varje dag.
  • — Men jag saknade något kallt att hälla i — och insåg att det har vi ju jämt här. Jag lyckas inte dricka skållhett, så jag fick komplettera med lite ur min vattenflaska!
  • Det är otroligt gott med nyrostade nötter till kyrkkaffe. Några dagar fick vi en blandning av olika nötter, på slutet var det enbart jordnötter med innerskalet kvar.
  • Långpannekakor kan vara universella!
  • Man kan servera kycklingvingar och korvbitar till kyrkkaffe utan att ha bestick. Folk tog dem ungefär som om de skulle ha varit bullar.
  • Långa köer kan vara trevliga också i internationella sammanhang.
  • Det är väldigt effektfullt med djurmönstrade koppar och fat!
  • När de som serverar tycker om att göra det blir det alltid extra trevligt. Det visste jag förstås, men här var det hotellpersonal som var hoplånad från hela Arusha och inte den vanliga frivilligkyrkkaffepersonalen, och ändå var det oftast jättefint. Jag såg namnskyltar med namn som Behappy, och då blev jag extra glad förstås!

Kaffet var av den här sorten, men påsen kommer från hotellet där jag sov — på konferensen hade de stora burkar:

På söndagen blev vi allihop hämtade till olika församlingar i och runt Arusha, och jag fick åka till en mennonitkyrka där fyra eller fem körer sjöng och sjöng och sjöng (aldrig utan att dansa!) och blev bjuden på kyrklunch där. Jag fotograferade inte något där, men om jag får tag på några bilder från någon annan deltagare ska jag absolut berätta om den dagen också!

Tre som vinner Sticka till småttingsyskon

Av Posted on Inga taggar 1

Tack, alla ni som tävlade, för all värme och alla idéer som ni skrev ner!

Det kom jättemånga svar, och det är tur att jag har hjälp av en slumpmaskin när vinnarna ska utses — annars hade det varit i stort sett omöjligt.

Men här är de!

Först Reneth Svensson som skrev:

”Jag skulle vilja värma mina barnbarn, och barn i Burkina Faso som min kompis åker till med jämna mellanrum.”

Sedan Ing-Marie Svensson:

”Det finns så många i världen att värma. Både små och lite större. Tänk att kunna göra lite för någon eller några.”

Och så Anna Fransson:

”Jag vill genom mina stickade och virkade alster värma människor som behöver det. Skänker i stort sett allt det jag stickar och virkar (mössor, halsdukar, sockor, sjalar med mera) till olika välgörenhetsprojekt.”

Grattis alla tre! Skicka era adresser, så kommer det paket inom kort!

Moderskapsförpackningen har kommit till Skottland

Av Posted on Inga taggar 0

Den finska moderskapsförpackningen kom till efter andra världskriget (i Finland vinterkriget och fortsättningskriget) när många barn dog under sitt första levnadsår — och den har varit en självklar del av barnfamiljernas liv sedan dess.

Nu har Skottland tagit efter idén, och det är en stor nyhet! Jag såg ett reportage häromdagen:

Scottish Baby Box

Men när jag letade efter det för att kunna visa det här på bloggen hittade jag många fler. Roligt att babypaket är en så stor nyhet! Här berättas det om initiativet innefattade en designtävling — nämligen den om hur lådan skulle se ut:

Design competition — Scottish Government

Och här presenterar Nicola Sturgeon lådan:

Baby Box — Nicola Sturgeon

Här är ett av flera nyhetsinslag på Youtube:

Baby Box — news

Och här är ytterligare ett:

Baby Box — news II

Visst är det en fantastisk nyhet? Tänk om det gick att göra något liknande som kunde skickas med hjälpsändningarna till alla flyktingläger! Innehållet måste anpassas till olika klimat, förstås. — Ja, jag inser såklart att det här är en oerhört kostsam variant av de startpaket som många arbetar med redan nu och sedan många år. Men tänk om vi kunde göra dem såhär bra!