Vid den här tiden förra året kom min kollega Anders varje vecka med bruna papperspåsar till arbetet. Det var de grönsaker som hans sambo Liv hade plockat ihop från sina odlingar till oss som beställde. Jag kunde inte låta bli att fotografera dem!
Och det är jag glad för nu när jag har flyttat långt bort och när dessutom Liv har haft så mycket annat att göra att hon inte har hållit sin grönsaksförsäljning igång i år.
Det finns så många grönsaker utöver morötterna (som i och för sig finns i massor av olika sorter och som kan se väldigt olika ut när inte matindustrin har slängt alla som inte passar in i mallen) och tomaterna och gurkan och isbergssalladen, och bara de här lila nyanserna kan göra en alldeles lycklig, eller hur?
Jag vet inte hur många bilder jag tog av de här röda skönheterna.
De var vackra i sin påse också.
Vid terminsstarten bad jag Anders att ta med ätbara blommor till klasskakorna som jag bakade.
Och genast blev allting så otroligt mycket finare. Nog för att de flesta av oss vet att en kladdkaka är god, men snygg brukar den kanske inte vara. Kronbladen förvandlade den totalt.
De här båda var också otroligt vackra i verkligheten — men kanske inte så fotogeniska?
Tack vare Karin som var min granne när jag gick i mellanstadiet och högstadiet och som har praktiska lösningar på nästan allt kan jag dela med mig av ett superpraktiskt och gott sätt att ta vara på nästan alla grönsaker så att man inte behöver få panik över att mycket mognar samtidigt. Det kommer en annan dag!
Tack Liv och Anders för allt vackert som jag fick köpa av er förra hösten — det är något att sakna och vara glad för!
En kollega på min nya arbetsplats kom häromdagen med en kasse. Hon ville tacka för att jag hade ryckt in och hjälpt till med en sak. Jag fick potatis, morot, lök och majskolv från den grönsakslåda som hon köper — också lokalproducerat, tror jag, fast här istället. Lila var de visserligen inte, men jag är alltså redan lite kompenserad.