Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sy

Långsammare slit och inget släng

Ibland kan det faktiskt hända att reklam på sociala medier sätter en på bra spår.

Eon gjorde reklam för den här intervjun på Facebook:

Sarah Nakiito arbetar mycket med tygtryck och designar kläder av handtryckta tyger med inspiration från flera afrikanska länder. Bild lånad från eon.se

Det är textil- och kläddesignern Sarah Nakiito, med rötter i Uganda, som berättar om hur hon började utforska textiltraditioner i sina föräldrars hemland för att kunna ge sitt barn rötter.

När jag såg bilden av henne utanför hennes hus insåg jag att hon bor granne med min kusin och med flera av mina vänner och bekanta!

Jag skulle ha velat fråga henne mycket mer än vad intervjun innehåller — mer om växtfärgning och om snitt och om miljövänliga material. Men det är ju ett tecken på att det hela var intressant, eller hur?

Här finns intervjun.

Minst sagt händig

Många av er känner säkert redan till Campbell, den tasmaniske pojken som har blivit specialist på att sy mjuka djur — men bara för den händelse någon har missat honom: här är han!

Campbell Remess, världsberömd mjukdjursskräddare i Tasmanien. Bild lånad från Huffington Post.

Han är ett av nio syskon, och hans mamma har fått berätta många, många gånger om hur det hela började: Campbell var nio år och hade hört om barn som låg inlagda på sjukhus med allvarliga sjukdomar som skulle ta lång tid att behandla, och han ville ge dem någon present.

”Det förstår du att vi inte har råd med”, berättar hans mamma att hon sa.

”Då gör jag dem själv”, sa Campbell och satte igång.

En om dagen planerade han att göra. 365 på ett år, räknade han ut.

Och det är ungefär det han har gjort.

Filmerna om honom har spridits jorden runt i sociala medier.

Här är den allra första (som förbluffande få verkar ha sett), från när Campbell var nio år och satte igång:

Här har ett reportageteam varit hemma hos Campbell och hans familj och följt med honom när han delar ut sina mjuka djur. En del scener är verkligen iscensatta, men visst är det fantastiskt att höra honom och hans mamma berätta? Reportaget gjordes för ungefär ett år sedan:

Här är ett enminutsreportage där Campbell berättar ensam. Numera är det inte bara barn på sjukhus i Tasmanien som får djuren — en del har skickats långa vägar till andra länder också:

Och här visar Campbell hur han syr en björn som ska auktioneras ut:

Tasmaniens senator presenterar Campbells arbete för sina kolleger:

Projektet (som fortfarande heter Project 365 by Campbell) har vuxit enormt mycket i takt med att fler och fler journalister i olika delar av världen har uppmärksammat Campbell, och det finns många artiklar att läsa utöver alla filmer att titta på (många av dem är förstås mycket lika). Här är projektets egen webbplats.

Lycka till i fortsättningen också, fantastiske Campbell! Hoppas att du får fortsätta att dela med dig och att inspirera andra till att dela med sig!

Till en nybliven storebror och hans lillasyster

I somras blev ett av mina gudbarn storebror. Innan han fyllde två år!

Så i god tid före tvåårsdagen frågade jag Therese om hon ville sy något till honom och något till hans lillasyster. En kortärmad tröja till honom och en klänning till hans lillasyster, till exempel.

Det roliga med att beställa kläder från en som syr själv är att man kan bestämma allt möjligt på det viset. Till exempel att en nyfödd flicka klär utmärkt i ett ljusgrönblått traktortyg! Särskilt en flicka vars mamma och pappa är uppväxta med traktorer och hö omkring sig. Det skulle ingen på de stora klädkedjorna komma på. Eller: om någon på en stor klädkedja skulle komma på den idén så skulle den nog plockas bort redan på idéstadiet och ersättas med någon prinsessa från en tecknad film. Jag trodde att samhället hade kommit längre än så i sin utveckling, men nu har jag sett för många Anna och Elsa under de senaste åren …

Här är tygerna som Therese föreslog:

De är ekologiska allihop. Och fina, eller hur?

Fyra till:

Molnen gillade jag mycket. Jordgubbarna skulle jag gärna beställa åt en väninna som inte alls är minderårig!

Men här dök traktorerna upp, och då förstod jag att allt hade blivit rätt!

Och såhär blev det alltså:

Det här är inte något annonssamarbete. Jag har betalat 230 kronor för klänningen till lillasyster och 190 kronor för den kortärmade tröjan till storebror. Det är lite mer pengar än vad jag skulle ha betalat om jag hade sprungit in på H&M och köpt något ur deras höstkollektion, men det är inte dyrt.

En liten uppmaning alltså, samma som förra gången jag berättade om att beställa barnkläder av en människa som designar och syr själv: det här är ett av flera alternativ till att använda sina förhållandevis små resurser till att bygga på några få redan stenrika företagsledares förmögenheter ytterligare. Beställ från Therese (Two Little Oaks) om du vill, hon är verkligen proffsig, eller beställ av den duktiga människa som du har närmast dig! Det blir ett slags motsvarighet till Fairtrade här hemma.

Kärlek på distans

I Sverige finns det en morfar som i många år har tyckt mycket om att gå klädd i stora, färgglada, stormönstrade skjortor.

Nya Zeeland finns Rio och Ridley.

När morfars skjortgarderob blev lite för stor fick en av hans vänner, Ann, ta hand om några utsorterade skjortor.

Ett par av dem åkte till Ulla i Gamla Uppsala.

Tyvärr har vi inga så kallade före-bilder, men såhär blev resultatet:

Storebror fick en skjorta av en morfarsskjorta med moln på.

Och lillasyster och favorithunden fick varsin klänning av en annan skjorta.

När man inte kan ses flera gånger i veckan kan man i alla fall tänka mycket på varandra, eller hur?

Tack Ulla för att du tog dig an kärleksförmedlingen och Ann för att du såg till så att jag fick bilderna och fick tillstånd att dela med mig av dem!

Små mjuka jeans av stora, slitna, kasserade jeans

Egentligen hade jag tänkt skriva om något helt annat idag, men så kom den här bilden i ett meddelande från Therese:

Hon och jag har pratat i ett par år (!) om barnkläder som man syr av kasserade vuxenkläder, och hon har funderat på hur hon skulle kunna göra sina modeller och beskrivningar och trick tillgängliga för fler.

Nu ska i alla fall kläderna bli det — det är en Etsy-butik på gång!

Och för att få material till sömnad i lite större skala pratade Therese med Erikshjälpen Second Hand och fick ett par säckar med jeans som sorteringspersonalen hade bedömt inte skulle gå att sälja.

Det innebär, som ni ser, inte alls att de är värdelösa. Till ett par byxor i storlek 62 cl finns det bitar som räcker, till exempel.

Och det ska bli så spännande att se fortsättningen på det här!

T-shirts blir skjortor till nyfödda

Nu gör jag en radikal återbruksaktion och återbrukar ett gammalt blogginlägg som Linda skrev för längesedan! För att det är så fint och inspirerande, och för att T-shirts finns precis överallt!

Har du inga, så fråga på närmaste second hand om de vill lägga undan sådana som de inte tror sig om att sälja. Kanske får du dem gratis, kanske kan du betala lite grann, kilopris till exempel.

Eller fråga arbetskamrater eller grannar.

Såhär var det (Linda berättar):

Varje år kommer ett gäng blivande åttondeklassare till Umeå universitet för att delta i Forskarlägerskolan. Delar av veckan är de på universitetets olika institutioner där de löser problem. Det är där jag har hjälp till de senaste två åren, och båda gångerna har jag fått en cool t-shirt att ha på mig. Eftersom jag väldigt sällan bär t-shirt i vanliga fall har de blivit liggande.

Hon hade kunnat skicka de nästan-alldeles-nya-tröjorna direkt till Loki när någon åkte, men det här var före Lindas Loki-tid. Vi höll på med en av de första Sticka & skicka-insamlingarna och pratade mycket om startpaket för nyfödda.

Linda hade börjat sy omlottskjortor i nyföddstorlek, mest i vävda tyger.

Och så kom hon att tänka på att …

… den gulliga gubben skulle kunna fungera i det sammanhanget också.

Hon skrev:

Men nu får de istället värma bebisar i Gambia, för t-shirtarna har blivit en omlottskjorta, en Gambia-skjorta och matchande mössor. Jag kunde inte låta bli att använda Forskarlägrets tryck som jag tycker är jättesnyggt och samtidigt sprida vidare en del av mig själv, i form av mitt forskande och staden jag kommer ifrån — Umeå.

Tänk om mottagarna växer upp och blir forskare! Vore inte det fantastiskt?

Det här var 2012, så de kan ha börjat experimentera och forska i förskolan vid det här laget, och kanske är det ett småsyskon eller ett grannbarn eller en liten kusin som använder skjortorna nu …

Tips till dig som vill prova att sy om T-shirts för första gången:

1. Sätt i en jerseynål i symaskinen. Vanliga symaskinsnålar trasar sönder jerseytyget, och sömmarna blir en rad av små hål. Jerseynålen har en rund spets och glider mellan jerseytygets maskor.

2. Om tyget bubblar sig: lätta på pressarfotstrycket och undvik att dra i tyget medan du syr.

3. Öva på att använda kantband. Det går att klippa kantband av själva T-shirten som du syr om, och det går att köpa kantband. Eftersom T-shirttyg oftast inte är särskilt elastiskt går det att kanta med vanlig snedremsa också.

4. Utnyttja T-shirtens fållar och eventuella muddar så mycket du kan. Lägg ut mönsterdelarna på flera sätt innan du bestämmer hur du ska klippa!