Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Hållbar utveckling

Att handla hållbart

Av Posted on Inga taggar 0
Inas butik, Vita knutar, fotograferad i somras när allt var grönt.

Häromdagen läste jag en lista på Underbara Claras blogg med tips om hur man kan handla mer hållbart. Sådant behövs!

Eftersom jag saknade ett viktigt resonemang där skrev jag en ganska lång kommentar, och nu lägger jag ut den här också. Ska komplettera den lite på slutet.

***

Här kommer ett till handla-hållbart-tips:
“Hållbar utveckling” har ju tre delar: miljön, det sociala och det ekonomiska.
Den ständiga jakten på det lägsta priset gör att många av oss hamnar på Amazon, Adlibris och andra stora postorderställen.
Men en hållbar utveckling är ju också att småföretagare kan klara sig i glesbygd, småstäder och storstäder.
Så jag skulle föreslå att man när man letar efter en vara som måste vara ny köper eller beställer den från ett företag som man tycker är viktigt för samhället där företaget finns eller från någon som man vill stötta.
Jag har arbetat i en bransch där många små återförsäljare blev tvungna att stänga, så jag beställer alltid från någon av de små som finns kvar ifall jag inte kan gå till någon av dem. Faktum är att jag också går in och beställer personligen när jag vet att det är en vara som de inte har men som deras distributörer har.
Det här fungerar förstås inte med allt som man behöver, men med förbluffande mycket!
Nu bor jag i en stad där det finns många småbutiker som är kedjelösa, och det är fantastiskt, men en lokal annonssäljare som jag träffade häromdagen sa att många av dem har det kämpigt. Då känns det ännu viktigare att de pengar som jag använder i möjligaste mån hamnar hos dem och inte i något megaföretag där de bara blir en pyttepyttedel av chefernas abstrakta lönesummor.

***

Det som jag glömde skriva, och som jag faktiskt tror att många av oss glömmer att tänka på, är att när vi handlar av jättepostorderfirmor eller bara handlar på stora köpcenter när vi är i större städer berövar vi oftast våra egna hemkommuner och hemlandsting en massa skatter som behövs för att hålla vård, skola och omsorg igång. Handlar vi av människor som är bosatta i vår hemkommun betalar de en del av sin förtjänst i skatt, och vi ser till att hålla samhällsfunktionerna igång.

Det läskiga är att när vi handlar hos stora kedjor är det inte bara så att ägare och höga chefer kan ta ut stora summor. Mycket av de pengarna försvinner också iväg ut ur landet på olika snirkliga sätt — en del till skatteparadis. Och naturligtvis utan att gynna lagerarbetare och butiksanställda så värst mycket. Franchisetagare är ofta mycket pressade av franchisekedjorna.

Jag träffade Ina på en körrepetition idag. Hon har en butik tillsammans med sin syster. När jag och andra handlar av dem är det dem och deras familjer och deras lilla by och deras relativt lilla kommun vi håller igång. Att tänka på det är helt klart en glädje, och man kan handla av dem för den glädjens skull eller för att de har väldigt bra varor (ekologisk hudvård bland annat, lite ovanliga märken) eller för att deras butik är mysig eller för att burkarna är snygga eller för att allt är ekologiskt eller … Motivet spelar inte så stor roll, för effekten blir att de kan fortsätta att driva sin butik och att allt det goda som den resulterar i kommer att fortsätta. Det är ganska mäktigt eller hur?

Men om man vill handla hållbart är det bland annat såhär man måste göra, det är jag alldeles övertygad om.

Ett släktinlägg kan man kanske kalla det som jag skrev om skördetidsinköp för ett par veckor sedan!

En liten påminnelse

Av Posted on Inga taggar 1

Tänkte bara påminna om något som kanske är så uppenbart att man lätt glömmer bort det:

Såhär års är det extra enkelt att göra sin lilla del av arbetet för levande småorter och byar här i Sverige och för att småföretagare ska kunna bo kvar och arbeta där! Och på det viset också för att småkommuner ska kunna klara sig framöver — med skatteintäkter så att äldrevård, skolor och annan samhällsservice ska fungera.

För nu kan man köpa årets fantastiska sylt, marmelad, inläggningar, såser och mycket annat som tillverkas av mathantverkare på många håll.

Här är en av Karintorps marmelader och en av de otroligt goda tomatdressingarna. Karintorp ligger nära Örebro, så jag brukar köpa deras burkar och flaskor i på Sojas ICA i Östansjö och i en större butik i Örebro när jag är där. De är exotiska i Småland, och vänner som får dem i present brukar bli glada!

Som jag har förstått det började Karintorp som en tomatodling, och marmeladerna och såserna var en idé som uppstod när det var svårt att distribuera allt nyskördat under den intensiva tid när tomater mognar i Sverige.

Här är björnbärsmarmelad, hallonmarmelad och päronmarmelad från Moheda Sylt som ligger ett par mil från Växjö. Finns i matbutikerna i närheten — de här burkarna köpte jag på ICA Grytan i Moheda. Moheda Sylt har egna bärodlingar. Jag vet inte om alla huvudingredienser kommer därifrån, men innehållet är i alla fall i huvudsak lokalt.

Den här honungen kommer från ett ställe nära Moheda, Ör. Sådan här honung, med Sveriges Biodlares Riksförbunds etikett, är något helt annat än ICA Basics och andras importerade. Gunnar Paulsen har sina kupor i Småland, min väninna Jenni Annas pappa har sina kupor nära Laholm, Ankis och Ann-Christines pappa har haft sina kupor nära Falköping (och nu är det en annan biodlare som har tagit över ansvaret för dem), Maria som formger åt mig har sina kupor i Göteborg. Fyra av alla som genom sina flitiga pollinerande bin ser till att vi får mat här i Sverige. Så det minsta vi kan göra är ju att se till att de får lite inkomster tillbaka.

Jag hittade den på Estvalls konditori i Moheda — en favoritplats.

Min tidigare kollega Anders och hans sambo Liv har sina bikupor på Österlen och säljer sin honung med egen etikett. De här små burkarna köpte jag flera gånger som present förra året.

Och nära Rättvik finns Björgården som tillverkar alla möjliga sorters sylt och marmelad — den här burken (tom sedan länge tror jag, bilden tog jag för minst ett halvår sedan) innehöll äppelsylt med citron och rosmarin.

Alla de här burkarna blev presenter, men det spelar egentligen inte någon roll. Poängen är att när man handlar av en småföretagare skickar man sina pengar så rakt in i den lokala ekonomin som det går och investerar i en massa saker som är eller skulle kunna vara bra för det lokala sammanhanget. Det skulle många av oss kunna göra mycket mer. Och nästan alltid är det extra gott också!

Grönt på stan

Av Posted on Inga taggar 0

En idé som jag hoppas att svenska städer kan tänka sig att importera från Hamburg är att ha pallkragar och andra tillfälliga sommarodlingar inne i stan!

Sommergärten kallas det, alltså sommarträdgårdar.

Det som växer är mest grönt, inte så mycket prydnadsblommor. På de första ställena såg vi enbart kryddväxter, men sedan såg vi mer och mer av allt möjligt — blommor, paprika, squash, rucola — och här är de häftiga mangoldbladen.

Skyltar finns, stora och såhär små. Säkert finns det också någon eller några som busar och flyttar runt dem, eller knycker dem … men det här ser ju helt rätt ut.

Projektet slogan är ”Shop, Relax, Doscover”. Den behöver vi kanske inte importera. Men tanken att människor som rör sig i en storstad behöver platser där det går att koppla av och titta på det som växer?

Det finns ett växthus någonstans också, och det såg vi inte, men på ett par platser var ytor inramade med pallkragarna och det gick att slå sig ner en stund (utan att behöva betala för stolen genom att köpa kaffe eller en drink).

Just här fanns det en kort specialdesignad soffa bredvid det som växte för fullt.

Paprikan hade lite längre väg kvar.

Och en del av plantorna blommade.

Jag blev så glad varje gång en grupp pallkragar eller andra planteringar dök upp på gatan — den första var en rad örtkrukor fastsatta på ett staket. Det här var något annat än perfekt koordinerade blomrabatter eller formklippta buskar. Till och med något helt annat än de helvilda rosenbuskar som bildar häck mitt i gatan ut till Limhamn i Malmö där jag bor. Kanske finns de redan någonstans här i Sverige också?

Bina har kommit tillbaka

Av Posted on Inga taggar 0

En lördag i maj förra året hälsade Agneta och jag på i Wolf Fields, ett slags öppen och gemensam trädgård i Londonförorten Southall. Där har en miljöorganisation som heter A Rocha UK förvandlat en tomt där det en gång i tiden låg en tegelfabrik till en plats där människor och växter och djur trivs. Det var så otroligt vackert! Och vi råkade komma dit samtidigt som en grupp från en liten engelsk stad — de hade kommit på besök för att se om det här med gemensam trädgård i stadsmiljö var något som de skulle kunna härma, och de bjöd oss på te från pumptermos (mjölken iblandad i förväg på klassiskt brittiskt vis!) och chokladdoppade kex. Det blev så personligt och charmigt alltihop.

Kailean Khongsai, en botaniker och teolog som för några år sedan kom flyttande till Southall för att arbeta med människorna och miljöfrågorna där, visade och berättade.

Nu under våren och under några av de varmaste sommardagarna har jag arbetat med att lägga ut det reportaget och många andra på den nya webbplatsen för Uppdrag Mission, tidningen som jag är redaktör för. Jag blir jätteglad om några av er vill läsa, och jag tror att det som Kailean berättar kan vara inspirerande på många sätt. Här finns reportaget!

Om stickning och andlighet

Gravvantar stickade efter mycket gammal modell. Foto: Tomas Åberg

Carol tipsade mig om en artikel på webbplatsen Fashionista.com (!) häromdagen. Den är mycket, mycket intressant! Textilt handarbete och andlighet är ämnet, och jag har läst om ganska många av idéerna och hört om liknande erfarenheter tidigare, men de som har blivit intervjuade just här berättar så olika och så fint. Läs, läs!

En hälsning från en vän i Hongkong

Av Posted on Inga taggar 0

I år har vi fått ta del av fler nyheter än vanligt från Hongkong. Annars hör det till de platser i världen som inte får så mycket plats i den svenska nyhetsrapporteringen när Donald Trumps senaste Twitter-inlägg ska analyseras och när det släpps nya avsnitt av något på Netflix eller HBO och när svenska influencers blir osams. Inte så mycket plats i resten av världens nyhetsrapportering heller, tyvärr.

I början av 2000-talet läste jag en roman där en av huvudpersonerna hade råkat mycket illa ut när Hongkong lämnades över från Storbritannien till Kina 1997. Det var faktiskt den första gången jag läste något mer ingående om överlämnandet, och det är ju pinsamt att erkänna eftersom jag var vuxen när det ägde rum.

När jag skulle åka till Hongkong för att spela för fem år sedan försökte jag läsa på. Det var ganska förvirrande, och inget kunde ha förberett mig på de miljöer som jag hamnade i under mitt mycket korta besök (två nätter, en dag — kortare än planerat på grund av ett inställt flyg).

Sedan dess har jag lärt känna några Hongkongbor lite grann, och när jag skulle göra ett Uppdrag Mission-nummer om att stötta unga intervjuade jag en ungdomsledare i en av de anglikanska församlingarna där. Hon berättade om prestationshetsen som kryper neråt i åldrarna, om hur estetisk begåvning nedvärderas och om hur samhället i princip inte har någon plats för unga som inte vill eller klarar att kasta sig in i en universitetsutbildning (helst två eller tre).

De senaste veckorna har jag läst om demonstrationerna och försökt förstå vad det är som händer, och en av mina vänner skrev och berättade lite för mig. Jag frågade om jag fick dela med mig av det här på bloggen ifall jag inte skrev ut hennes namn, och det ville hon gärna. Såhär skrev hon:

Själv mår jag bra, men situationen här i Hongkong är inte bra, särskilt inte mellan ungdomarna och regeringen och mellan folket och polisen. Mitt intryck är att vi unga har förlorat hoppet om våra politiker.

De flesta av mina vänner är med och demonstrerar, men jag har inte deltagit, för mina föräldrar låter mig inte göra det, och jag måste också sköta mitt arbete.

[Mina föräldrar förstår de ungas frustration], men polisen har tappat kontrollen och skjuter, så [mina föräldrar] är oroliga för min skull.

Här finns informationen om det vi ber om. Den finns i engelsk översättning en bit ner på sidan.

(Det gäller alltså en ny lag som innebär att den som blir gripen av polis i Hongkong kan förflyttas in i Kina i väntan på rättegång och också ställas inför rätta där. Det innebär att både Hongkongbor och besökare i princip blir rättslösa.)

Den här gången är de flesta som protesterar unga, mellan 16 och 25 år.

Vi har demonstrationer i varje område varje vecka.

Polisen är så våldsam, och det senaste året har de använt giftig gas mot demonstranterna. Vi skäms över vår polismyndighet.

***

Det är nog så för de flesta av oss att mycket av det som händer i världen blir verkligt först när vi får höra någon berätta sin personliga version av det. Verkligast blir det när någon vi känner och bryr oss om drabbas. Men trots att mycket, mycket få av er som läser känner min vän hoppas jag att det hon berättar gör att situationen i Hongkong kommer närmare.

Vad vi kan göra?

Ja, något i alla fall. Amnesty vill gärna att vi ska läsa på och sedan skicka ett protestmeddelande till Hongkongs regering, och det är ett enkelt sätt att vara med och visa vårt stöd för människorättsdemonstranterna.