Idag, den 18 november, är det 200 år sedan Amalia Lundström föddes — en kvinna som gav en hel liten stad dess karaktär och som fortfarande är stommen i en ganska framgångsrik turistnäring.
Det var nämligen hon som uppfann polkagrisen!
Såhär berättar Grenna Polkagriskokeri på sin webbplats:
Amalia föddes 1824 och växte upp i Gränna där hon kom att gifta sig med skräddaren. Tillsammans fick de dottern Ida. Blott 25 år gammal blev Amalia änka och ensamstående mor. Amalia var en driftig kvinna och bedrev tillverkning av så kallad begravnings,- dop- och bröllopskonfekt.
Hon hade vid denna tidpunkt även börjat tillverka sina så kallade polkagrisar, till en början i form av små ”pluttar”.
För att klara sitt uppehälle sökte och fick Amalia år 1859 tillstånd av Magistraten i Gränna att ”här i staden såsom försörjningsmedel med egna händer idka Bagerihantering af grövre och finare brödsorter och tillverka s k Polkagrisar”.
Borgmästaren i staden, Carl Johan Wennberg, fick underteckna detta privilegiebrev som gjorde det möjligt för Amalia att på heltid baka och sälja polkagrisar.
Idag, över 160 år senare, tillverkas polkagrisarna i Gränna på i stort sett samma sätt som under Amalias dagar.
Amalia blev 99 år gammal, och till att börja med var det bara hennes dotter som fick veta allt om hur tillverkningen skulle gå till, men i takt med att allt fler bilar började köra igenom Gränna (”riksettan”) ökade försäljningen mycket, och många blev involverade.
En liten lustig detalj är att det talas om att polkagrisar bakas lika mycket som om att de kokas. Kanske är det den process där man drar sockermassan och arbetar in luft i den för att få den vit som det ordet syftar på? Kokningen är ju bara en liten del av arbetet.
En intressant sak till är att det från början bara var den polkagris som var vit med röda ränder och som smakade pepparmint som var en polkagris. När den första variationen kom, en blågul på 1970-talet, fick den namnet sockerstång, och så kallas fortfarande alla stänger som inte är just röda och vita och smakar mint.