Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Virkning

En ny chans att vinna

Av Posted on Inga taggar 1

När Leonie Morgans bok 100 färgglada mormorsrutor att virka just hade kommit ut på svenska hade jag en tävling med den som vinst här på bloggen.

Någon gång förra året hittade jag den i en bokutförsäljningsbutik i Malmö, och då tänkte jag att jag måste ge er en ny chans att vinna den. Att virka en restgarnsfilt är ju nästan ett standardbredvidprojekt i hjälpstickningsvärlden!

Om du är som jag och ser framför dig hur otroligt många timmar det kommer att ta att sy eller virka ihop rutorna och fästa alla trådar — då kan det vara bra att veta att många av rutidéerna går att utveckla till filtar (eller för all del kuddar eller grytlappar) som består av en enda stor ruta. De blir nog lite mer enformiga, men en så kallad monsterruta som har en primula i mitten är i alla fall roligare än en som inte har en primula!

Bilderna i boken är genomgående väldigt färgglada. Ett modernt trick kan vara att fotografera med telefonen och ställa om till svartvitt för att se på ett ungefär hur filten skulle kunna bli om man virkar den i ofärgade ullgarner.

Tävlingsfrågan den här gången blir den här:

Vem skulle du vilja lära ut virkning till?

Skriv ditt svar i kommentarfältet här, eller skicka det till annabraw[snabel-a]gmail.com, före 22 januari, så kan du vinna en av de tre böcker som jag köpte!

Tittar med stora ögon

Här kommer en skyltfönsterhälsning från en inte så central del av Madrid, där jag var och gjorde en volontärarbetsvecka för exakt ett år sedan. De första dagarna hade vi en katolsk gymnasieskola på en kulle som bas för vårt arbete, och varje morgon när jag gick dit passerade jag ett skyltfönster fullt av små virkade varelser som tittade på mig.

De större ugglorna med ett öga vardera, de små med två …

… och pingvinerna med två.

Ankan och björnen med två bekymrade.

Pandan med lite mer svårtydd blick.

Det fanns både knubbigare och lite spinkigare figurer, med och utan kläder. Och en Mr Potato, eller?

Möjligen är det här den allra bästa idén: ett ringtorn! Som dessutom är en snigel.

Det här är ju varken amigurumis eller mer gammaldags virkning utan något mittemellan. Ni som är igång med att virka figurer ser säkert snabbt hur de är konstruerade. Varsågod, lite inspiration till nya storverk, till exempel till startpaketen för nyfödda!

Påskdukning

Av Posted on Inga taggar 0

Såhär fint var det på bordet hemma hos mina föräldrar på påskafton! Jag var på ett annat ställe då, så det är en av mina bröder som har fotograferat åt mig.

I vintermörkret har min mamma använt upp bomullsrestgarner till att virka påskliljor som hon har stärkt — jag tror att hon använde en blandning av vatten och lim, eller också var det socker och vatten.

De är tredimensionella men helt platta undertill, så de ligger fint på bordet.

Och den som vill kan förstås leta upp den perfekta gula färgen eller matcha vitt och gult och göra pingstliljor.

Visst blev det vackert?

Solfjädersfilten

Den här filten virkade jag flera stycken av för några år sedan. Sedan glömde jag bort den ett tag. Men visst är den rätt fin? Enkel men inte alls tråkig tyckte jag när jag höll på.

Vi publicerade beskrivningen på Hemmets Journals webbplats under en av Sticka & skicka-insamlingarna, och där ligger den kvar fastän webbplatsen har fått ett annat namn. Här, varsågoda!

Flickan som fick just det här exemplaret och sov under det i sin vagn sitt livs första sommar håller på med att lära sig att skriva nu. Det går så fort!

En supervirkare till

Av Posted on Inga taggar 0

När jag letade efter Jonah häromveckan hittade jag en mycket ung supervirkare till, och ni bara måste få träffa honom också:
Jaheir Moore från Jersey City i New Jersey!

Bild lånad från Newsner som i sin tur har lånat den från en amerikansk nyhetskanal.

Filmklippet är lite tjoigt, men jag tror att ni kommer att bli lika tagna som jag.

Visst är det härligt att han så tidigt kom på att han ville hjälpa och stötta andra genom det han gör? Han beskriver en utveckling som jag tror att många kan känna igen sig i: först är det roligt att lära sig, lista ut hur man gör och börja hitta på eget, sedan är det bara så roligt att fortsätta, plötsligt är förrådet fullt, då kan man om man har tur komma på idén att ge, och så blir det bara ännu mer inspirerande att fortsätta, tänka på mottagarna och tänka ut nya modeller.

Här är en hemmafilm från när han var tio:

Hurra för Jaheir! TV-intervjun är ett år gammal, men vi får hoppas att han fortsätter att hitta ny inspiration och att han får den respons som en tonåring behöver!

En stjärna

Min kollega Elna — som jag känner sedan innan vi blev kolleger, för när jag arbetade på bokförlag arbetade hon på studieförbundet Bilda, och vi träffades och planerade hjälpstickningsträffar, det ni! — tipsade mig just om en fantastisk pojke, och jag måste skicka vidare tipset.

Jonah Larson i Lacrosse i Wisconsin i USA lärde sig att virka som femåring. Bild lånad från hans hemstads tidning Lacrosse Tribune

Pojken heter Jonah Larson, bor i Lacrosse i delstaten Wisconsin USA och har hunnit bli elva år. Han hittade en virknål i en påse med hantverks- eller pysselmaterial när han var fem, tittade på en Youtube-film och satte igång.

Det första han virkade var en disktrasa, och sedan har han fortsatt med allt möjligt, ofta genom att experimentera och hitta på helt nya modeller.

Nu har hans mamma satt stopp för beställningar — det var för många som ville beställa det som han virkar — men han har startat en egen Youtube-kanal där han visar hur han arbetar (och visar några av alla paket som garnvänner skickar till honom …). Jonah’s Hands heter den. Här är ett exempel:

Heja Jonah! Du inspirerar redan många — hoppas att det blir fler, och att du själv får mycket inspiration och värme tillbaka!