Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Vantar

Dags att sprida värmen igen

Här i Skåne har det hunnit bli ordentligt kallt, och när jag var i Västmanland och Närke förra helgen kändes det verkligen som vinter. Fram till för kanske två veckor sedan sprang jag mellan husen på min arbetsplats utan ytterkläder — nu skulle jag inte få för mig att prova.

Och om jag fryser i min fantastiska vinterkappa, hur kallt ska det då inte vara för människor som av en eller annan anledning inte har alla vinterkläder de behöver?

Magdalena Swahn. Foto: Bilda

Efter en inspirationsdag som jag hade i Huskvarna för ett par år sedan bestämde sig Magdalena Swahn som är verksamhetsutvecklare på studieförbundet bilda för att starta satsningen Sprid värmen. Det är ganska enkelt: hon har ordnat en etikett som man kan skriva ut och, om man vill, laminera, och den fäster man sedan med snöre eller säkerhetsnål på en halsduk, en mössa eller ett par vantar som man vill ge bort.

Sedan går man ut på stan och letar upp en bra ge-bort-plats. För halsdukar är det lätt: man kan knyta dem runt busshållplatsskyltar och lyktstolpar, till exempel. Mössor kan man sätta på lägre stolpar eller på statyer. Vantar får gärna sitta ihop med en tråd, och så sätter man den ena vanten på en lagom hög och smal stolpe eller på en staty som sträcker fram en lagom stor hand — men man kan också ta med sig garn och knyta fast paret ungefär som en halsduk.

En del har frågat om poängen med att ge på det här viset, särskilt om poängen med att ge flera timmars arbete utan att veta att någon kommer att ta vara på det.

Det är ju en relevant fråga, och här är några tips:

* tänk på hur många fler som nås av den värmande tanken på det här viset — många som inte alls behöver det du har stickat kommer antagligen att lyfta på lappen och läsa och sedan gå vidare med en lite annorlunda blick

* Magdalena föreslår också (läs en bit ner här) att man bjuder in asylsökande och sfi-studerande till stick-och-språkcefé och arbetar med värmen tillsammans

* är man en grupp som stickar kan man göra utdelningen/upphängningen till en manifestation i sig — till exempel fästa plagg vid alla lyktstolpar, stuprör eller busshållplatsstolpar utmed en viss gata där många rör sig (och kanske ha kaffeutdelning en stund också, med kaffe till vem som helst)

* tvekar man inför att ge bort mycket arbetade plagg kan man köpa fina ”gatuplagg” på second hand och ge det man själv har stickat till Hjälpstickan, som förmedlar det till människor som behöver

Idén var såklart inte min från början. Jag hade sett den i flera TV-reportage på webbplatser och också på många bilder.

I Malmö gjorde Skåne Stadsmission en liknande satsning på Gustav Adolfs torg i december förra året, en så kallad Wall of Kindness:

Foto: Skåne Stadsmission

Såhär presenterade de den:

Ta en jacka du behöver – ge en jacka du har över

I samarbete med Malmö stad så presenterar vi en vägg av vänlighet på Gustav Adolfs torg. Idén kommer från Iran och den går ut på att främja stadens eget kretslopp av vänlighet i form av skänkta kläder.

På denna vägg fokuserar vi på vinterjackor. Du kan hänga en jacka som du inte behöver längre eller ta en om du är i behov.

Design och utförande är skapat av vårt eget återbruksmärke REMAKE.

En av de uppmärksammade anonyma kläder-på-träd-kampanjerna ägde rum i Boston i USA 2015 — läs om den här! Och en kampanj som spred sig snabbt och hade egen Facebook-sida samma år var Chase the Chill som man kan läsa om till exempel här.

En av de fina sakerna med den här idén är att det verkligen bara är att sätta igång. Det är så enkelt. Så om du känner dig inspirerad nu, varsågod! Gör det!

Tre som vinner garn och beskrivning till Stjärnerand-vantarna

Vad roligt att så många av er ville vara med och tävla om garn och beskrivning till Maja Karlssons vackra vantar!

Nu har en slumpgenerator valt tre vinnare som får beskrivningen (och några till — den ingår nämligen i det senaste numret av Järbo Garns tidning Inspiration) och garn.

Ida Selin skrev till mig flera gånger i samband med den förra tävlingen — hon lyckades inte skriva någon kommentar här på bloggen. Är ni fler som ar det problemet? Nu fungerade det, och lustigt nog drog slumpvalsgeneratorn henne. Såhär skriver hon:

Nu provar jag igen om det funkar att kommentera! 

På hösten och vintern nästan växer tekoppen fast vid mina händer, har en tekopp nära så fort jag är hemma! Härlig värme och SÅ gott! 

Men en ullstickning fungerar skönt att värma sig på också!

Elisabet Berndtsson vinner också. Hon skriver såhär:

Är det riktigt kallt tar jag ett par tunna fingervantar på händerna och sedan ett par tjockare tumvantar utanpå. ”Lager-på-lager”!

Och Annika Landoff:

Åh, jag vill vinna! Har jag inga vantar så snor jag in händerna i tröjan eller hämtar en kopp hett kaffe för att värma tassarna runt koppen.

Stort grattis, alla tre! Jag önskar er värme, stjärnor och inspiration!

Och ni andra: det finns alltså 35 vantmönster till, och massor av vackra bilder, i Majas nya bok Trettiofem vantar. Stjärnerand-vantarna har hon hittat på utanför det projektet, så att säga.

Majas vantar

En del av er har säkert redan skaffat Majas nya bok — men ni som inte har det: titta noga här!

Maja heter Karlsson i efternamn och är en av mina bästa stickvänner. Vi lärde känna varandra liksom från två håll samtidigt när Femtimmarskoftan var ganska ny, och sedan har vi setts så ofta vi har kunnat och pratat mycket med hjälp av bokstäver och paket. I somras hade vi ett par dagar tillsammans i Arvika och hann prata om garnvärldens vindlande vägar och hälsa på i den fina garnaffären Lydias och (tillbaka hemma hos Maja) utforska en hel flyttlåda med överblivet garn — eller rättare sagt: vi hann bara precis börja.

Jag berättar det här så att ni ska veta att jag inte är ett dugg objektiv när jag skriver om Majas nya bok. Sticka svenska mönster, som hon gjorde för ett par år sedan, blev ju en stor succé (min väninna Itas man kallar den Swedish Monsters …), och jag skulle vilja påstå att Trettiofem vantar är ännu finare.

(Ingen anledning att oroa sig: det är trettiofem par, inte trettiofem enkelvantar.)

Såhär ser den ut. Folkloreton direkt, och det är alldeles rätt, men den innehåller vantar i många olika stilar.

Beskrivningarna är en blandning av rutdiagram och textbeskrivningar, mest beroende på vad som är mest praktiskt, och alla 35 vantarna är stickade i en och samma storlek, en medelstor kvinnohand. Garnerna kommer från olika håll. Den som vill sticka större eller mindre kan experimentera med garnbyte eller helt enkelt gå upp eller ner ett halvt nummer i stickstorlek.

Det är INTE lätt att välja några favoriter, men jag tycker att ni måste få se något av inlagan, så jag har gjort mitt bästa.

De här naturvita och gröna vantarna kallar Maja Herbarium, och de har muddar i ett slags mönsterresår och är sedan tvåfärgade med enfärgade tummar.

De senaste åren har jag insett att flerfärgsstickade vantar inte bara är vackra och krångliga att sticka utan också varmare än enfärgade slätstickade. Det här mönstret är såpass ”tätt” att det inte blir några långa trådar som man kan fastna i på insidan — extra bra.

Vantarna Allmoge har istället mönstrade handledskanter, och det är ju också hur vackert som helst, eller hur? Fyra färger samtidigt, men bara två i taget, och bara pyttepyttelite av den ockrafärgade.

Här är ett par andra tvåfärgsvantar, och de här har mönstrade tummar också. ”Utsidan” av handen har ett lite större mönster, och ”insidan” är småmönstrad.

Trasmatta-vantarna är kanske bokens charmigaste? Jag har alltid försökt undvika de tvåfärgade ränderna när jag har gjort rätstickade modeller, men här har Maja gjort en poäng av att vända avigsidan ut, så att säga, och blandat den med slätstickning.

För den som vill prova många olika sätt att sticka vantar — kiltummar, instickade tummar, indiska tummar som går halvvägs in i handflatan, mönstrade tummar, och så vidare, och så vidare, och olika sorters muddar — är den här boken säkert början till tusen nya idéer. Men bara att sticka Majas 35 modeller kommer att hålla de flesta av oss sysselsatta ett tag.

Maja och Bonnier Fakta har lovat mig tre exemplar till en tävling här på bloggen.

Så nu är frågan: vem vill du sticka vantar till nu i höst, inför vintern? Dig själv, någon i familjen, närmaste församlings diakoniverksamhet, en Frälsningsarmén-kår, en insamling till ett annat land?

Svara före fredag, så tar jag hjälp av en slumpmaskin och drar tre vinnare då!

Berätta gärna för andra om tävlingen genom att sprida den på Facebook och andra håll!

Väntarvantar

Av Posted on Inga taggar 1

Kan man sticka vantar i det här sommarvädret?

Det tycker jag! Särskilt när

1. stickorna (nummer 4) blev lediga,

2. ett par små nystan från ett restgarnsbord på en hjälpstickningsdag (ett lite lyxigare yllegarn) dök upp, och

3. en gammal idé gjorde sig påmind igen!

Det jag har gjort är alltså att utnyttja det faktum att rätstickning är superelastiskt — och vända den på olika håll för att utnyttja det maximalt.

Att garnet skiftar färg gör det förstås lite effektfullt också!

(Det är min mamma som har ställt upp som handmodell.)

Eftersom jag började en dag när jag satt och väntade på ett tåg i över en timme bestämde jag mig för att göra mitt livs första riktiga steg-för-steg-beskrivning. Det kan jag aldrig göra annars när jag bara stickar ombord på bussar, ibland på tåg och kanske hemma i någon väns kökssoffa när vi sitter och pratar och det är mörkt ute. Nu hade jag dagsljus och ett projekt som gick så snabbt att jag kunde dokumentera det!

Så vi börjar:

Börja med att sticka mudden. Lägg upp maskor så att den blir bred som du vill ha den — här är det 26 maskor.

Sticka rätstickning tills den når om handleden. För mig blev det 84 varv.

Maska av alla maskor utom den sista. Gör det ganska löst — avmaskningskanten ska i ett senare skede virkas eller sys ihop med uppläggningskanten.

(Det är asfalten utanför Lessebo järnvägsstation du tittar på. Föga glamorös, men visst gör sig garnet ganska bra mot den?)

Den sista maskan blir den första på ditt nya varv — 90 grader bort, så att säga.

Plocka upp maskor utmed de 84 varven. En per ”rilla”, alltså en vartannat varv.

Då har du till slut 43 maskor på stickan. Du kan ha ett annat antal om du provade på en smalare eller grövre handled.

Sticka rätstickning i 6 varv, eller 8 om du vill. Här ser du rätsidan, den där skarven mellan ena och andra hållet syns minst.

Sedan är det dags att börja öka.

Tidigare när jag har stickat tvåstickevantar har jag placerat tummen precis mitt på stycket. Det är ju symmetriskt och vackert medan man stickar, men när vanten kommer på handen hamnar sömmen lite väl synligt, har jag kommit på. Så nu bestämde jag mig för att placera den lite mer åt handflatans håll.

Såhär (parentesen är den spegelvända vänstervanten), och du anpassar såklart konceptet till det antal maskor du har:

Första räta ökningsvarvet: sticka 25 (18) m, 1 vridet omslag, sticka 18 (25) m.

Aviga varv: sticka alla m räta.

Andra ökningsvarvet och följande ökningsvarv: sticka sticka 25 (18) m, 1 vridet omslag, sticka de ökade m, 1 vridet omslag, sticka 18 (25) m.

Efter ett tag ser det ut såhär.

(De här markplattorna finns utanför Hässleholms järnvägsstation, vid ersättningsbussarna. Där stod jag en bra stund och väntade, så jag bestämde mig för att det gick bra att packa upp stickningen och kameran. Inte konstigare än att titta på sociala medier på telefonen, ringa hem och svära eller röka en cigarett, eller hur?)

Ökningen blir alltså mycket mindre synlig än när man gör den på ett slätstickat parti, men visst syns den?

När du tycker att tumkilen är tillräckligt bred — 21 m blev bra, tyckte jag — maskar du helt enkelt av alla ökade maskor. Då ska du ha 43 maskor igen (eller så många som du plockade upp.)

På nästa varv stickar du ihop de två maskorna på vardera sidan om tumkilen. Det håller ihop den lite grann, och du har 42 maskor kvar.

Sticka fram och tillbaka på de maskorna tills du tycker att vanten når lagom högt upp mot fingrarna. 15 v efter tumkilen blev lagom, tyckte jag.

(Nu är det en trottoar i Southall i London du tittar på! Jag stod och väntade vid en busshållplats för att åka till en intervju.)

Maska av alla maskor utom den sista. Gör det löst!

Använd den för att virka ihop vantens sidokanter. Du kan såklart sy också. Om du vill kan du virka från rätsidan med garn i en annan färg — jag virkade från avigsidan i det garn som jag hade stickat med.

Och såhär ser den alltså ut när den är klar!

Den här bilden tog jag för att visa skarven.

Det här med att göra den lite asymmetrisk var en bra idé, eller hur? Sömmen hamnar på ett bra ställe och syns inte särskilt mycket.

Min systerdotter tyckte att mudden var för lång, så här har jag stickat med 15 m-mudd istället.

Här ser man skillnaden.

Och såhär ser de ut, en av vardera sorten, utan hand i. De är snyggare på, får man väl säga.

Hoppas att någon kan ha nytta av den här beskrivningen — jag hade i alla fall ganska roligt med utmaningen att göra den! Fick säga stopp till mig själv flera gånger för att inte sticka så lång att jag skulle ha ”stickat förbi” en viktig bild ombord på tåg, bussar, tunnelbana och ett flygplan.

Om du använder beskrivningen eller utvecklar den ytterligare, så skicka gärna en bild!

Jennys vantar på Hemslöjdens utställning

På lördag den 20:e januari öppnar en stor vantutställning hos Hemslöjden i Landskrona. Det som ställs ut är vantar som har kommit till efter ett upprop i sociala medier — #delavantar heter det. Och så heter utställningen också.

Affischen.

Alla som vill har fått komponera ett eget vantmönster, sticka och skicka in. En av alla som ställer ut heter Jenny Bergh. Vi känner varandra lite grann från både sticksammanhang och musiksammanhang, så jag bad om en intervju!

Jenny. Foto: privat

Hej Jenny! Hur blev du vantstickare? Hur började du sticka, och vad har hänt sedan?

Jag tror faktiskt att det första jag stickade var ett par vantar. Sedan blev det ett antal tröjor och många vantar. Jag hade ett långt uppehåll i stickningen när jag fick barn. När jag började igen efter sådär 15 år insåg jag att internet var en guldgruva och gav mig glatt på en sjal i spetsstickning. Det blev många sjalar efter det, men också många många par strumpor.

Nu är du med på en vantutställning som Hemslöjden i Landskrona ordnar. Kan du berätta något om själva utställningen? Hur kom du med där?

Utställningen på Hemslöjden dök upp på Facebook tror jag. Jag har varit i Hemslöjdsbutiken i Landskrona många gånger — det finns så mycket fint där! Eftersom jag precis hade satt igång med ett par vantar i egen design så blev det ett bra mål att försöka få dem färdiga till utställningen. Jag hade köpt ett fantastiskt brandgult sockgarn som låg och väntade. Först tänkte jag bara sticka randigt ihop med lila; jag älskar den färgkombinationen. Men så kom jag på att jag kunde rita eget mönster och ta fram det brandgula som eldsflammor. Jag ritade och ritade, mest för hand men en del i datorn.

Jennys utställningsvantar — Gnistregn heter de. Foto: privat

Blev de genast som du hade tänkt?

Jag är inte vän av att kolla sticktäthet, så första vanten blev för liten. Jag repade upp och började om. Vante nr 2 blev om något ÄNNU mindre, men nu stickade jag en ny istället. I princip är jag nöjd med resultatet! Färgkombinationen är precis som jag tänkte mig.

Hur många timmar la du ner på arbetet med dem?

Jag har ingen aning om hur många timmar jag har använt, men det är många!

Jag har hört att du kommer att vara med när utställningen öppnas. Vad ser du mest fram emot?

Det ska bli väldigt spännande att se alla vantar i verkligheten och att se vem som stickat vilka! Jag har aldrig haft med något på en utställning innan så det ska klart bli spännande att få se mitt eget alster i samlingen. Blir jag sugen på någon annans vantar så finns ju alla beskrivningar, även min. Det skulle vara så kul att möta någon som har stickat mitt mönster! Kanske blir någon inspirerad att prova att rita egna?

Vad har du för tips till den som vill prova att själv designa ett par vantar?

Mitt tips där är att studera ett färdigt vantmönster för att förstå principen och sedan prova själv. Vantmallen som Hemslöjden har lagt ut är alldeles utmärkt att använda. Ett rutigt block att öva på att rita mönster i är också ett tips.

Nu stickar Jenny på ett par randiga sockor. Foto: privat

Vad stickar du nu?

Just nu stickar jag en sjal, en mössa och ett par strumpor. Jag kan aldrig bara ha en stickning och olika stickningar passar i olika miljöer. Det funkar inte att ha en komplicerad mönsterstickning på bussen; där får det bli strumpor eller vantar!

***

Tack Jenny! Utställningen är ju öppen ända fram till mars, så det vore väl skräp om jag inte lyckades ta mig dit. Hoppas att många av er som läser det här också lyckas få se den, antingen i Skåne eller i Norrbotten. Och annars finns ju alla vantarna på webbplatsen också!

En skånsk vantfest

Här är ett projekt som jag tycker verkar så fint och roligt!

Bild lånad från Hemslöjden i Skåne.

Hemslöjden i Skåne bjuder in alla som vill att vara med i ett slags vantmaraton: designa ett par egna vantar, med hjälp av ett grundmönster eller helt efter egna idéer, och var med i #delavantar!

Resultatet blir en vantutställning först i Skåne och sedan i Norrbotten.

Såhär beskrivs projektet:

Inspirerade av de samiska marknadsvantarna som visas på Hemslöjden i Skåne under september 2017 så bjuder vi in dig som gillar att sticka och att dela med dig att sticka vantar tillsammans med oss!

Du kan antingen formge en helt egen vante eller hämta en grundbeskrivning på en enkel tumvante här. (I beskrivningen finns instruktion om hur du gör, vilket garn och stickor som passar till samt ett tomt mönsterdiagram som du själv ritar i, ungefär som ett korsstygnsmönster) Det finns inga regler för hur vanten ska se ut. Tumvante, fingervante, halvvante… Men du måste ha formgett den själv!

Därefter vill vi gärna låna dina vantar till en stor vantutställning. Förutom att visa bara färdigstickade vantar så tycker vi att det skulle vara roligt om det även går att sticka alla vantarna som visas. Så det ska även finnas beskrivningar och mönster till alla vantar att hitta på nätet. Det blir alltså en utställning på både i verkligheten och på nätet.

Vantarna kommer att visas på
– Hemslöjden i Skåne, Landskrona 20 januari–3 mars 2018
 Norrbottens Museum, Luleå 10 mars–30 april 2018

Visst låter det som en fantastisk idé?

Såhär ser grundmönstret ut:

Det finns alltså som både PDF och JPG hos Hemslöjden i Skåne.

Jag har aldrig stickat vantar på strumpstickor tidigare, bara fram och tillbaka, men jag köpte garn och stickor för kanske fyra år sedan när jag hade en idé. Kan det bli något av den nu kanske?

I alla fall hejar jag på alla er som bestämmer er för att vara med!