Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Vantar

Ensamma vantars nya livsuppgift

Av Posted on Inga taggar 0

I ganska många år har jag sett framför mig hur varje stad med lite humor skulle kunna ställa fram en vantvägg på någon central plats varje vinter. Där skulle alla som hittar en ensam tappad vante kunna sätta upp den med en klämma, och så skulle det kunna bli ett slags mångfaldskonstverk, och den som hade tappat en vante skulle kunna leta där.

Men Cajsa i Kalmar har en ännu bättre och mycket mer realistisk idé!

Hon har börjat använda en ensam vante som ett slags väggvas på sin husvägg. Den ersätter allehanda kransar utan vidare, eller hur?

Cajsa skriver:

Det är efter ett mönster som Erika Nordvall Falck i Jokkmokk har tagit fram. Jag har modifierat lite i själva mönstret och så blev den för stor.

Den blev helt perfekt om jag får säga min mening! Tack för den strålande idén, Cajsa!

November ut

Av Posted on Inga taggar 0

Nu är det egentligen vantväder i Malmö och Lund, men har man såhär fina halvvantar (tack kära Mia!) så försöker man ju använda dem åtminstone månaden ut!

Pilgrimsvantar

Av Posted on Inga taggar 0

Såhär långt har jag inte kommit med stickandet än — jag har aldrig stickat vantar på strumpstickor, än mindre flerfärgade vantar på strumpstickor — så när min kära väninna Tove skulle diakonvigas frågade jag vår gemensamma väninna Ulla om hon kunde tänka sig att göra dem.

Det är en modifierad version av den norska pilgrimsvanten Dovrevotten.

Är det någon som ser Apple-datorns ”kringla” som en del av korset på vanten?

Det beror på att den är en gammal nordisk pilgrimssymbol! I Sverige har den blivit symbol för kulturminnen, och det var så den dök upp framför ögonen på några Apple-medarbetare. Jag läste berättelsen för några veckor sedan, återberättad av någon medarbetare i Svenska kyrkan, och den versionen hittar jag inte nu, men såhär berättas det på Wikipedia:

Ett Sankthanskors, är en symbol som används i flera sammanhang. Namnet har det fått av att det i medeltida kalendrar markerar Johannes Döparens dag. Sankthanskorset används på lokaliseringsmärken i Norden för att hänvisa till sevärdheter. Sedan 1984 har den synts som markör på den speciella ”kommandotangenten” på de flesta av ApplesMacintosh-tangentbord. Apple behövde inför lanseringen av sin nya dator en alternativ tangentsymbol till sitt välkända äpple, och företagets designer Susan Kare hittade det svenska vägmärket. Symbolen är numera del av den officiella teckenuppsättningen för Unicode-typsnitt, där den har beteckningen Place of Interest Sign (på svenska ofta kallad kringla). Sankthanskorset ingår även i Riksantikvarieämbetets symbol.

Nu hoppas jag visserligen att vantarna inte har kommit till användning sedan Tove fick dem (vigningen var i juni), men om ett par månader kanske?

Gammalt och genialiskt

Av Posted on Inga taggar 0

Min studiekamrat Malena visade den här bilden på Facebook häromdagen:

Helt nytt för mig — dodecahedra. Så det var jag ju tvungen att utforska åtminstone lite grann. Här är en film som i stort sett redogör för de resonemang som är övre hälften av den bild Malena la ut:

Och så finns det många filmer där man kan se hur den mycket gamla och alldeles genialiska påtdockan fungerar! (Oavsett om den verkligen är konstruerad som påtdocka eller inte så går det att använda den på det viset.)

Här är en sticknings-Youtuber som har provat:

Spännande eller hur?

Tio dagar med hantverk 3

Av Posted on Inga taggar 0

Dag två på utmaningen!

Jessica Colliander som gör allt möjligt vackert har alltså bjudit in mig att under tio dagar visa bilder på slöjd och hantverk som jag har gjort, och att varje dag bjuda in en vän att göra detsamma. Om någon vän vill anta utmaningen går det fint (Ingrid Ahnelöv som har garnbutiken Maskor och stygn gjorde det häromdagen — roligt!) , och här är dag 3 från mig, halvvanten Posibilitate.

Det är en av fyra superenkla vertikalstickade modeller som jag gjorde i ett litet samarbete med den holländsk-rumänska garnproducenten Moeke Yarns för några år sedan. Ioana som startade den tillsammans med sin bror ville hitta nya sätt för sin barndoms spinnerier att fortsätta arbetet, och hon hittade några små besättningar med Transylvanian merino-får som hon kunde köpa ullen från. Ett fantastiskt initiativ! Min dåvarande kollega Åsa broderade på en del av vantarna, och en annan Ioana, Ioana Azamfirei, hjälpte mig att hitta rumänska namn till dem. Det går såklart bra att sticka dem i andra garner också.

Beskrivningen till Posibilitate finns här, och till grundmodellen, Simplitate, finns beskrivningen på svenska här och på engelska här.

Och så kan man bli väldigt glad

Av Posted on Inga taggar 0

Ett paket som Ulla skickade till mig från Norge i januari verkar ha försvunnit från jordens yta.

Men då skickade hon ett nytt! När hon var hos sin mamma i västra Sverige för att fira påsk! (Besöket var noggrant förberett på alla vis som hälsoläget i världen kräver, förstås.)

Det kom fram häromdagen. Jag blev väldigt, väldigt glad. Konstigt vore det annars.

Här är de! Med blomma som växer ur bladrosett som växer ur blomma som växer ur bladrosett. (Liten men viktig uppdatering: Blomsterkrukka fra Rolset heter de.)

Den som tittar nära skulle nästan kunna sticka en kopia. Det kräver en hel del beslutsamhet och tålamod förstås. Jag drömmer om att ha båda.

Och med blomma på tummen och tätt mönster i handflatorna.

Högst upp går färgerna om varandra för att det ska bli en fin avslutning.

Vackert, vackert, vackert. Trots att det är så blåsigt ute att jag bara inte mäktade med att gå ut och fotografera dem, och trots att min fotobakgrund sitter fast bakom flyttlådor — så det bästa jag kunde komma på var att använda en flyttlåda som fotobakgrund.

Tack Ulla! Vilken present!