Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Uppifrån-och-ner

Den fick knappar till slut

Själva stickandet av den här koftan blev jag klar med för flera månader sedan, innan mottagaren var född. Men knapparna! Jag vet inte varför det har så svårt att bli av. Nu misstänker jag (har inte träffat honom på ett tag) att han håller på att växa ur den!

Den är till en pojke i Stockholm, och han föddes i januari. Garnet är tre olika grå nyanser av Järbos merinogarn Mio, mjukt och alldeles underbart att sticka i. Jag hade inte så att det skulle räcka till enfärgat ok och ärmar …

… så jag stickade randiga ärmar. Det är inte den bästa idén när man ska sy ihop ärmarna eller, som här, virka ihop dem. Man måste vara så supernoga med att ränderna hamnar rätt i sömmen eller skarven!

Det här är helt enkelt en Två trådändars lilla kofta fast med de rätstickade kanterna utbytta mot resår. Jag har gjort det förut (bland annat i Koftan Toftanäs som liknar den här och är stickad i en större storlek) men kommer ännu inte riktigt överens med mitt ögonmått och tycker att halsringningen ser för trång ut fastän jag vet att den inte är det. Önskar också att jag hade stått ut med två garnbyten till för att få alla muddar i samma färg. Men det viktigaste nu är att han får den och kan använda den i en månad eller två.

Av det garn som blev över gjorde jag ett ekperiment, en hjälmmössa. Det syns inte så tydligt på bilden, men den börjar med tre maskor mitt fram i pannan, ökar till tjugo och blir en remsa som sträcker sig ända ner i nacken. Sedan plockade jag upp maskor utmed ena sidan på remsan och stickade rätstickning med hoptagningar på vartannat varv på varsin sida om mittmaskan. Likadant på andra sidan, och så en resår, och knytband i hörnen.

Och den hade inga knappar, så den blev färdig mycket tidigare. Här är han i den! (Bild publicerad med föräldrarnas goda minne såklart.)

Den grå luvkoftan

Till slut lyckades jag sticka en luvkofta som fungerar!

Det är ett par år sedan jag kom på hur man kan sticka en två-trådändars-luva, alltså en där man hela tiden bara fortsätter utan att ta av garnet.

Själva konceptet fungerade nästan direkt. Det som visade sig vara svårare var att sticka en luva som blev precis lagom stor till koftan. Eftersom man stickar luvan först kan man möjligen, om man inte har någon speciell mottagare i tanken, anpassa koftans storlek efter luvans, men det var inte heller så lätt. Mitt ögonmått har spelat mig flera spratt.

I julas var jag i USA i två veckor och hade med mig några bollar Gästrike från Järbo. Jag tror att de var nystade av några av dem som deltog i en hjälpstickningsdag som Bilda ordnade i Huskvarna för ett par år sedan — till den dagen hade jag med mig flera härvor, och de som inte hade handarbete med sig att hålla på med medan jag pratade fick nysta om de ville. Bra hjälp!

Men jag packade utan att tänka på att jag hade fått garn i två grovlekar. Det upptäckte jag först när jag hade stickat en bra bit …

Hursomhelst, luvan gör man såhär:

*** liten uppdatering gjord samma eftermiddag — har du redan börjat med att öka till en 20 m bred remsa och stickat 50 varv går det också bra, men mittpartiet på den här luvan är bara 12 m ***

Lägg upp 3 m. Sticka rätstickning fram och tillbaka och öka 1 m efter 1:a m på varje v tills det är 12 m på stickan. Sticka då 58 v utan ökningar. Plocka upp 29 m utmed remsans ena sida, vänd, sticka 5 r, 24 a och 12 r. Plocka upp 29 m a utmed remsans andra kant, vänd och sticka 28 r. Öka 1 m, sticka 1 + 12 + 1 r, öka 1 m och sticka r v ut.

Remsans m och 5 m i varje kant stickas sedan r hela tiden. Öka 4 ggr till utmed remsan (som ovan) så att det blir 80 m sammanlagt.

Sticka luvan så lång som den ska vara minus ungefär 4 cm.

Gör nu minskningar utmed remsans kanter 10 ggr. Nu har du 60 m.

Lägg sedan upp 5 m i vardera änden av stickningen — det är början till knappkanterna.

Nu har du 70 m igen och kan börja på en Två trådändars lilla kofta eller en Lilla tuffing! Börja raglanökningarna direkt: första framstycket 12 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, första axeln 12 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, ryggen 18 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, andra axeln 12 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, andra framstycket 12 r.

Om du vill göra som jag och låta luvans rätstickade mittparti sluta i en spets en bit ner på ryggen (det syns inte på de här bilderna, och det blir finare på en kofta utan ränder) kan du öka 1 m mitt i de 18 samtidigt som du gör ”delningsvarvet”. Sedan fortsätter du att sticka rätstickning på avigvarven — först på alla 19 , sedan på 17, sedan på 15 och så vidare tills bara en är kvar.

Eftersom jag inte hade räknat i förväg fick jag skarva mycket med garnerna, och jag kommer inte att skriva någon exakt beskrivning till den här koftan, för då blir en modell som är tänkt att vara enkel alldeles för krånglig. Men två små finesser som man kan göra om man vill är att liksom stegvis flytta den rätstickade kanten på luvan till de fem maskorna som ska bli knappkanter. Alltså först 10 räta i kanten, på nästa avigvarv 9, sedan 8 och några varv senare de 5 som det ska bli. Någonstans däremellan gör man också det första knapphålet i ena kanten.

Eftersom garnåtgången blev en utmaning bestämde jag mig för att använda upp varje garnsort intill de sista tio centimetrarna, och därför blev det några intarsialösningar där en garnände inte räckte till ett helt varv. Det var ganska roligt!

Det hela slutade lite snöpligt — jag hade gärna gjort en bredare resårkant nertill (och det hade passat bättre med knapparnas placering). Men jag var långt hemifrån och lite glad att bli klar också.

Och fyraåringen som har fått koftan använde den på en vårutflykt häromdagen.

Om du provar, så skicka gärna bilder!

Kofta till gudson

Den här koftan, en Lilla tuffing med korta ärmmuddar, har jag stickat till min yngste gudson, Samuel som föddes i höstas och som bor ett par mil från Alvesta. Hans mamma rapporterar att den sitter bra!

Garnet är alpackaversionen av Svarta Fårets Blue Ocean, som kom förra året och som presenteras såhär:

Miljövänliga garner är ju en djungel — vad är egentligen det bästa vi kan göra? Att Svarta Fåret och dess leverantörer har tagit det här initiativet överhuvudtaget tycker jag är positivt. Så har jag läst att blandmaterial alltid är sämre eftersom det inte går att återvinna dem. Plastskräpet från haven borde ha återvunnits till plast istället för att blandas in i garn … Men jämfört med ny akryl borde det väl ändå vara ett bättre val?

Alpackavarianten av Blue Ocean innehåller återvunna alpackafibrer, och antagligen är det därför som garnet dammar mer än de flesta andra garner som jag har stickat med. Det är mjukt men känns inte alldeles naturligt. Hur det håller för tvätt har jag inte hört något om än.

När jag såg att Blue Ocean hade kommit köpte jag genast så att det skulle räcka till minst en barnkofta i både alpackablandningen och bomullsblandningen. Nu har alla bomullsnystanen och några nya fått flytta till nya ägare, för det behövdes fina nystan till de garnkassar som jag har gjort i ordning på min arbetsplats … men åtminstone en av mottagarna känner jag, så när vi kan ses igen (och det hoppas jag mycket på!) ska jag fråga henne vad det blev och vad hon tyckte om det.

Skiss till Formelkofta — vill du prova?

Emily i Formelkoftan. Foto: Magnus Aronson

Den stickfråga som jag har fått absolut flest gånger är den om beskrivningen till Femtimmarskoftan finns i fler storlekar.

Det gör den såklart inte — uppskattningen fem timmar gäller ju ett visst antal maskor och varv — men jag är jätteglad att modellen är så populär. Den beskrivning som jag skrev är baserad på flera olika amerikanska: The Weekend Sweater, The Five Hour Baby Boy Sweater, The Five Hour Baby Sweater (som ser lite annorlunda ut) …

Jag har experimenterat med originalstorleken och gjort om den till olika modeller: Femtimmarskoftan med knappar, Femtimmarsollen, Femtimmarsollen med knapp, Treochenhalvtimmesvästen, Treochenhalvtimmesvästen med knappar, Treochenhalvtimmesslipovern, Treochenhalvtimmesslipovern med knapp, Femtimmarskoftan med bubbelränder, Blixterbodakoftan, Änglavästen

Efter flera års till-och-från-tankearbete och flera misslyckade försök i verkligheten kom jag för två år sedan på hur jag kunde göra. Det blev Femtimmarskoftan med knappar jag satsade på att förstora eftersom den känns mer användbar än originalet för större barn. Sedan dess har Salome använt den här Raggi-koftan. Men inte förrän häromdagen blev det av att jag skrev en beskrivning.

Det är en formelbeskrivning där man börjar med ett maskantal som blir en lagom halsringning i det garn och med de stickor man har valt till den mottagare man har, och sedan använder man den siffran och en ”öka-jämnt-generator” (till exempel den här) för att komma igång. För att mäta så att allt blir rätt använder man en långärmad T-shirt som passar mottagaren.

Vill du provsticka formelbeskrivningen? Skriv i kommentarfältet så skickar jag den!

Karins färger

Jag bad att få låna plagg att fotografera — och Karin svarade. Superkreativa Karin som kombinerar och bygger och varierar och som gärna stickar i riktigt färgstarka garner. Hon skickade en hel låda med tröjor (och många av dem hade mössa och blöjbyxor till). Ni måste få se!

Här har Två trådändars lilla asymmetriska tröja fått resårmudd i ärmsluten och nertill. Starka pasteller, kan man säga så?

Kanske borde den här tröjan heta Två trådändars lilla vanliga tröja då. Men den var först, så den heter bara Två trådändars lilla tröja. Karin har stickat resåravslutningar här också. Och använt garn i en annan pastellkombination.

Samma modell här, fast i starka färger och med väldigt olika ärmar. Extra fint!

Den här modellen har jag funderat på länge men inte vågat prova än. Hur räknar man för att det inte ska bli ofrivilligt asymmetriskt när en av raglanränderna blir fem maskor bred? Men Karin har lyckats, eller hur?

Ytterligare en ”vanlig” tröja i nya färger.

Och en asymmetrisk med asymmetriskt mönstrade ärmar.

Och en underbart knallgul.

Och en asymmetrisk med enfärgat garn i ok och ärmar och mönstrat garn nertill. Det är ett smart sätt att slippa mönsterkrångel! Och här har Karin stickat rätstickning i avslutningarna, så som jag har gjort i grundbeskrivningarna.

Nu tycker man förstås att det här är väldigt mycket fina kläder — men det är inte ens hälften av vad Karin stickade. Gissa om de insamlingsansvariga kommer att bli glada. Tusen tack, Karin!

Fint och lånat för vidarebefordran

I våras frågade jag om det var några av er som hade stickat barnkläder efter mina beskrivningar och kunde tänka sig att låta dem bli fotograferade. Jag fick så fina svar — och ännu finare paket!

Titta här bara!

Anna hade stickat en av Två systrars koftkalas-koftorna, och fastän den var så liten …

Foto: Magnus Aronson

… fick Emmie och Simon vika upp ärmarna när de skulle klä på sin alldeles nye son.

Den här koftan reste sedan tillbaka till Anna, för hon hade lovat den till en ny liten människa i sin närhet.

Jag tror att det var Karin som hade stickat det här exemplaret av Två trådändars lilla tröja …

Foto: Magnus Aronson

… och färgen krockade perfekt med blommande buskar när Dea ställde sig utanför sin familjs hus med sina såpbubblor.

Kom det här exemplaret av Två trådändars lilla slipover från Ann-Christin kanske? Några av plaggen klarade jag inte att hålla reda på — ursäkta!

Foto: Magnus Aronson

Emanuel hade den i alla fall gärna på sig. Han till och med somnade i den. Då måste den vara riktigt mjuk!

Det här är bara tre exempel på allt fint som kom. Nu reser det vidare till insamlingar där de ansvariga ber om varma kläder till barn (och Annas kofta har återvänt till henne). Tack, ni som hjälpte mig! Hoppas att ni blir lika glada som jag när ni ser bilderna!