Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Uppifrån-och-ner

Fotografering

När jag var ute och reste i påskas hamnade jag hemma hos Maja i Arvika en stund, och en av de saker som hände då var att jag fick en massa fina uddanystan som hade blivit över för henne.

Den här slipovern var det första jag började sticka med dem — det naturvita nystanet är ett Peer Gynt eller möjligen något från Rauma, och det turkosa är ett franskt märke. Båda två är ren ull.

Det gick ganska snabbt att bli klar med slipovern. Men sedan hade jag med den som exempel när jag var på hjälpstickningsdag i Höör, och när vi var klara där skulle jag resa vidare, så jag lämnade min stora väska och kassarna med inlämnade filtar och plagg i Saras bil. Sedan har de varit på Bildas Malmö-kansli i många veckor …

I midsommarhelgen hann jag med att fästa trådar och sy i knappar. Och sedan frågade jag den här pojkens föräldrar om jag kunde fotografera honom i slipovern.

Han är en så otroligt vänlig person, så fastän han är mycket rörlig annars satt han där och tittade lite oförstående från sin mamma till mig och tillbaka.

Här kan man se ett av tricken med västen — jag stickar flera ränder för att få det att se ut som om jag inte alls gör av med uddanystan utan vill sticka i två färger, och i en maska i ena sidan stickar jag hela tiden med båda garnerna för att det inte ska bli några öglor som små fingrar kan haka upp sig i.

Såhär ser slipovern ut i plattversion. Den som har sett Två trådändars-modellerna ser direkt att det mesta är likadant men att raglanränderna är lite annorlunda.

Här har han hunnit bli lite gladare.

Här kan man titta närmare på raglanränderna. De är tre maskor breda, och på vart sjätte varv stickar jag alla tre tillsammans utan att lyfta av, gör ett omslag, stickar sedan alla tre tillsammans igen och lyfter av. Då har jag tre maskor med ett litet snörp undertill.

Jag bar ut en bit gammal tapet uppklistrad på papp och tog några bilder på det viset — mina bröder sparade ett par sådana tapetbitar när de renoverade ett av rummen i mina föräldrars hus förra året. Är det någon som vet ungefär vilket år sådana här tapeter var populära? Det ser nästan ut som korsstygn, eller hur?

Här hände det något som gjorde honom alldeles väldigt förtjust!

Och sedan började det regna. Det var vi allihop extra glada för.

Klänningen Ulla

Det är inte klokt vad en del saker drar ut på tiden — sedan jag började arbeta som lärare (i februari förra året) har jag tappat mycket av stickfarten och helt tappat farten med att skriva ut beskrivningarna till de saker som jag experimentstickar och blir nöjd med. Och det gör väl inget egentligen, världen klarar sig absolut utan mina stickbeskrivningar, men om man har anlitat barn som fotomodeller för att kunna visa plaggen blir det ju så tydligt hur tiden går!

Här är Lydia och Leiah hemma hos Ulla i mars förra året. Fem och två var de då.

Här är Salome ett par veckor tidigare. Hon fyller fem om drygt en månad!

Nu är beskrivningen, som fick namnet Klänningen Ulla, publicerad på Järbo Garns blogg. Men, fasa för en stickbeskrivningstillverkare som mig: en bit hade ramlat bort när jag redigerade den! Och Kalle som har hand om bloggen har semester. Så nu lägger jag ut hela beskrivningen här också, så att ni som vill sätta igång kan göra det.

***

Klänningen Ulla

Här kommer en modell som jag har velat prova länge – och när jag väl gjorde det blev det i samarbete med Ulla i Gamla Uppsala. Hon syr massor av fantastiska kläder till sina barnbarn, många av dem av kasserade herrskjortor, och när jag frågade om hon ville vara med och göra verklighet av en idé sa hon ja direkt. Två av de små klänningarna som jag har gjort tidigare har fått flicknamn. Så nu har den här klänningen hennes namn: Klänningen Ulla.

Den allra första inspirationen kommer från en amerikansk stick- och virkblogg som har ändrat karaktär de senaste åren men som förr innehöll ganska många gratisbeskrivningar. The Purl Bee heter den, och den hör ihop med en känd garn- och tygaffär i New York. På The Purl Bee såg jag en bomullsklänning med ett virkat fyrkantigt ok och en sydd kjoldel.

Den andra inspirationen, om man kan säga så, kommer sig av det faktum att det oftast är svårt att ta vettigt betalt för handstickade plagg här i Sverige – samtidigt som många gärna betalar ganska mycket för kläder annars. Jag har funderat ganska mycket på, och frågat ganska många om, vad man skulle kunna göra för att matcha grupper och enskilda som vill handarbeta till förmån för bra ändamål med de människor som skulle kunna tänka sig att köpa handgjorda plagg, gärna barnplagg.

Den här klänningen har alltså ett stickat ok som är identiskt med det som är början på Två trådändars lilla väst och Två trådändars lilla slipover men som avslutas direkt efter holkärmarna. På det syr man en kjoldel i något tyg som man tycker passar.

Stickar man oket i bomullsgarn passar det förstås bra att sy kjolen i bomullstyg. De båda gröna klänningarna här har bomullskjolar (jag tror att tyget kommer från Panduro). Jag tycker att de skulle kunna vara fina som brudnäbbsplagg på ett sommarbröllop, till exempel. Särskilt om någon i brudparet stickar! Men den första klänningen som Ulla och jag gjorde fick en enfärgad kjoldel i ett sidenliknande tyg. Det blev en festklänning som jag tycker passar året runt!

Klänningarna med grönt ok är stickade i Järbos bomullsgarn Reko, som är gjort av återvunna bomullsfibrer från trikåindustrin – inte bomull som har varit kläder och liksom utvunnits igen utan spillmaterial från klädtillverkning. Det är inte så hårt spunnet, så man får vara lite extra noga med att få med sig alla trådar hela tiden. Vill man vara extra miljövänlig matchar man det såklart med återbrukat tyg i kjoldelen!

Den blå klänningen var den första prototypen, och det oket stickade jag i garn från ett restgarnsbord på en hjälpstickningsdag.

Skarven mellan garnnystan gör jag annars gärna med ryska skarvar, men det fungerar inte så bra med ett glest spunnet bomullsgarn. Bättre att fästa i efterhand, tycker jag. Det finns en del fästmetoder som lämpar sig extra bra för bomull.

Oket är inspirerat av Tant Koftas grundbeskrivning till kofta med fyrkantig ringning. Hennes teknik lärde jag mig på en liten kurs under Stickstämman på Ransberg en gång, och här är den i min förenklade version som en del av er känner igen från andra modeller som jag har gjort.

Holkärmarna är samma som på Baraettendanystanvästen, Två trådändars lilla väst, Två trådändars lilla slipover och Två trådändars lilla västklänning. De är lite släkt med Treochenhalvtimmesvästen också – samma enkla idé.

Det är enkelt att göra klänningen större eller mindre, eller anpassa den till tunnare garn (gröve skulle jag inte rekommendera) genom att justera antalet maskor i halsringningen och antalet okökningar, kanske också längden på livstycket. En tumregel kan vara att utgå ifrån ett antal maskor som är delbart med tio. Ett framstycke ska ha 1,5 tiondelar av maskantalet och så tre extramaskor för knappkanten, ett axelparti ska ha två tiondelar, bakstycket ska ha tre tiondelar. Lägg sedan till fyra maskor för raglanskärningen.

Visst är bilderna av de färdiga klänningarna oroligt vackra? De togs hemma hos Ulla under ett par dagar i mars förra året. Flickorna i grönt och blommigt heter Lydia och Leiah och var fem respektive två år gamla då. Salome i den blå klänningen var tre och ett halvt år men ungefär lika stor som Lydia. Magnus Aronson, som har arbetat tillsammans med mig med många böcker, kom in i Ullas finrum och såg genast att soffhörnet var den vackraste platsen att fotografera dem på.

Garn: Järbo Reko

Tyg: valfritt vävt tyg, inte alltför tjockt eftersom det ska rynkas – på 140–150 centimeters bredd räcker det med kjolens längd + sömsmån + 6 centimeter (till linning)

Storlekar: Den mindre storleken passade till Leia som var två år. Den större passade till Lydia som var fem år.

Stickor: rundsticka nummer 4 med mjuk kabel

Dessutom: nål att fästa garnändar med, knappar, synål, sytråd

Klänningen börjar med halskanten som stickas i rätstickning och som ger den en rektangulär ringning. Resten stickas i slätstickning utom framstyckenas fem yttersta maskor som hela tiden stickas räta. Ärmkanterna är också rätstickade för enkelhetens skull. Oket har en resårkant nertill, och i det sys kjoldelen fast.

Lägg upp 59 (70) m (detta är klänningens halsringning).

V 1: 10 (12) rm (detta blir första framstycket), 1 am (detta blir första raglanmaskan), 10 (12) rm (första axelpartiet), 1 am (andra raglanmaskan), 15 (18) rm (bakstycket), 1 am (tredje raglanmaskan), 10 (12) rm (andra axelpartiet), 1 am (fjärde raglanmaskan), 10 (12) rm (andra framstycket).

De jämna varven är klänningens rätsida.

Varv 2: sticka 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 15 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm. Nu ska det vara 67 (78) m på stickan.

Varje ökningsvarv resulterar i åtta nya m.

Varv 3: rm utom raglanmaskorna, som stickas a.

Varv 4: 11 (13) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 17 (20) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 11 (13) rm.

Varv 5 (med första halvan av första knapphålet): rm tills 4 m återstår, maska av 2 m, sticka de två sista r.

Varv 6 (med andra halvan av första knapphålet): 2 r, 2 omsl (ersätter de två avmaskade m), 8 (10) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 19 (22) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm.

Varv 7 och alla ojämna varv som följer stickas med aviga m utom de 5 första och 5 sista m som stickas räta.

Varv 8: 13 (15) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 21 (24) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 13 (15) rm.

Varv 10: 14 (16) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 23 (26) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 14 (16) rm.

Varv 12: nu syns raglanränderna ganska tydligt. På detta v och alla ökningsv framöver, *sticka fram till raglanm, 1 omsl, raglanm r, 1 omsl*, upprepa 3 ggr och sticka återstående m räta.

Fortsätt på detta vis fram till v 31 (37). Gör knapphål till exempel vart 18:e v.

Varv 31 (37) (från avigsidan): sticka kantmaskorna r, sticka första framstyckets m a, sticka raglanmaskan a, sticka rm fram till nästa raglanmaska, sedan am fram till och med nästa raglanmaska, rm fram till den fjärde raglanmaskan och am fram till de sista 5 m som stickas r.

Varv 32 (38): som tidigare räta v.

Varv 33 (39): som v 27.

Varv 34 (40): som tidigare räta v.

Varv 35 (41), ärmvarvet: sticka kantmaskorna och sedan am fram till första raglanm, maska av axelpartiets maskor med rm, sticka nästa raglanmaska a och sticka fram till och med nästa raglanmaska med am, maska av andra ärmpartiets maskor med rm, sticka andra framstycket med am och kantmaskorna r.

Ta loss de yttersta 5 m i vardera kanten och lägg dem omlott med knapphålskanten överst – slipoverns rätsida ska vara utåt, och om det behövs kan du dra ut en ögla av rundstickans kabel någonstans så att det går bra att forma stickningen till en cirkel. Trä upp kantmaskorna på vänster sticka så att det blir varannan från vänster kant och varannan från höger. Sticka dem två och två, en från vardera sidan, med am och fortsätt sedan med rätstickning över framstycke-ryggstycke-hela framstycket – nu sitter de ihop, och det är bara att flytta kabelns ögla när det behövs genom att dra ut den på ett annat ställe och vrida den till ett kryss så att den inte töjer ut några maskor.

Sticka sedan resårstickning (1 r, 1 a) i 8–10 v med start i ena sidan. Maska av i resårsticknng.

Fäst alla garnändar och sy i knappar. Förstärk knapphålen med små langettstygn om du vill – dela i så fall garnet i två trådar så att det inte blir för tjockt.

Mät oket tvärs över och klipp till en linning och en kjol.

Linningen ska vara lika lång som okets omkrets plus sömsmån, och bredden kan vara sex – sju centimeter.

Kjolens bredd ska vara 1½-2 gånger okets omkrets + sömsmån. Höjden blir den längd du vill att kjolen ska ha + sömsmån.

Sy kjoldelen till en ”tub”. Fålla nederkanten. Sy två rynktrådar i överkanten och rynka kjolen så att den har samma vidd som oket.

Sy linningen till en ring. Lägg den räta mot räta med kjolen och sy en söm runt om. Vik upp den, pressa med strykjärn, vik in en centimeter och vik den sedan dubbel så att det går att sy fast den för hand på kjolens insida också.

Sy fast den i klänningens ok för hand och med små stygn i samma färg som garnet – en söm i linningens överkant från avigsidan och en i okets nederkant från rätsidan. Linningen ska inte synas från rätsidan.

(Vill du kan du istället för att sy en linning rynka fast kjoldelen i en bit linningsresår som är lika lång som okets omkrets. Då blir klänningen mindre stum i okets nederkant.)

Året-runt-kofta

Nu ska ni få se något fint!

I december fick jag fotografera en pojke i hans nya kofta:

Det är Koftan Toftanäs, mitt första försök att sticka enfärgad knappkant och mitt första försök att sticka barnplagg av småskaligt producerat ullgarn (jag hade köpt en naturvit och en mörkgrå härva från Stinas Ull & Skinn i Odensvi).

Den fina rocken har pojkens mormor sytt.

I förrgår fick jag den här bilden från hans mamma. Han är ute och går utanför Färjestaden på Öland, och ni vet vilket sommarväder det har varit i några veckor nu, men han har gärna koftan på sig. Ni som stickar förstår hur glad jag blir — att ett plagg inte bara hamnar längst ner eller längst in i någon låda utan används ett halvår senare är ju hur fint som helst. Dessutom säger det väl något om hur bra det fungerar med ull?

Koftan Toftanäs

Josef, två år och fyra månader, i Koftan Toftanäs.

Nu har jag bestämt mig för att publicera beskrivningen till Koftan Toftanäs!

Den blev liggande ett tag, mest därför att jag var osäker på om det är smart att dela med sig av en modell stickad i såpass ovanliga garner som de jag använde. Provstickarna använde sådant som de hade hemma och fick lite olika resultat, bland annat lite för långa och alldeles för avsmalnande ärmar — men nu har jag byggt in några kontrollpunkter och extratips i beskrivningen. Egentligen är jag jätteglad att det går att använda ekologiskt och småskaligt producerad svensk ull till barnkläder! Och Josef som använder koftan trivs så bra i den!

Koftan Toftanäs

Ibland säger någon som inte stickar: ”Vad mycket du stickar!” Det kan bero på olika saker. En del tycker, och det är inte bara en känsla jag har utan faktiskt något som jag får höra ibland, att stickning är slöseri med tid. En del låter lite avundsjuka och fortsätter ”det har jag inte tid med”. Och en del låter bara glada.

Stickar jag mycket? Nja. Jag stickar i stort sett aldrig hemma (jag tittar aldrig på TV heller). Men jag åker ofta till min farfar, och den bussresan tar ungefär en timme enkel väg. Ibland läser jag ombord på bussen, lite oftare stickar jag. Och eftersom jag stickar små plagg som inte kräver någon beskrivning går det fort.

Toftanäs är ändhållplatsen på den busslinje som jag åker med när jag ska till min farfar, och eftersom den här koftan är stickad ombord på bussarna fick den heta så. Den är inspirerad av Lilla tuffing-koftan och av Inga-Lills krag- och halvvantelösa tröjvarianter av den modellen, och så har jag lagt till en finess som någon visade i en stickgrupp på Facebook för ett tag sedan: knapphålskanten har samma färg hela vägen trots att koftan är randig. Anna som har webbplatsen Billigt garn gav mig en ledtråd till lösningen för länge sedan när hon skrev att två olikfärgade garner ska gå i armkrok. Den liknelsen fungerade direkt i mitt huvud! Den kan vara mycket användbar när man stickar restgarnskoftor – man ser bara till att ha en liten boll av det första garnet kvar när man byter första gången. Jag tycker om att göra två tvåvarvsränder innan jag går över helt till nästa färg. Det ser liksom lite mer planerat ut på det viset, tycker jag.

Mest inspirerad är jag nog av fyra intervjuer som jag har gjort till den här bloggen: en med Kristina som har garnbutiken Umbra och som tycker att man ska använda miljövänligt ullgarn till barnkläder, en med Stina som säljer garn från egna får (det är från henne jag har köpt garnet till den här koftan), en med Gunilla som har många olika sorters ulldjur på sin gård i Vintrosa och som också berättade mycket om varför man ska använda ull, och en med Mats som har spinneri på Karlsbergsgården i Skåne och tar emot ull från små gårdar.

Koftan Toftanäs är stickad i tvåtrådig finull och i tvåtrådig Gotlandsull från Stina, båda obehandlade. Det vita tycker jag är mjukt, det grå kanske lite stickigare och faktiskt också lite tunnare. Men de barn som har provat den, och Josef som använder den nu, verkar trivas finfint i den!

Modellen bygger på Två trådändars-idén, och har man ett tillräckligt stort nystan klarar man hela tröjan med bara två trådar att fästa efteråt. Till mitt fina ullgarn från Stina har jag använt stickor nummer fyra, och har man inte det garnet så kan man prova med något annat som passar den stickgrovleken, till exempel Järbos garn Big Verona.

Den som vill att resårpartierna ska dra ihop sig lite mer kan sticka dem på stickor som är ett halvt eller ett nummer mindre.

Storlek? Josef som visar den på bilderna är två år och fyra månader.

Garn: Stinas tvåtrådiga finullsgarn och Stinas tvåtrådiga Gotlandsullgarn (eller motsvarande), en härva av vardera

Stickor: 4, en rundsticka med mjuk kabel (plus stickor nummer 3 eller 3½ av valfritt slag om du vill sticka resårpartierna på tunnare stickor)

Dessutom: en virknål till ärm-”sömmarna”, nål att fästa trådar med, sex knappar, sytråd och synål

Resår: sticka 2 rm, 2 am

Lägg upp 88 m på stickor nummer 4 eller nummer 3½ eller 3 (detta är kragens övre kant).

Varv 1–4: 5 rm, resår på 78 m, 5 rm.

Varv 4 (med första halvan av första knapphålet): 5 rm, resår på 78 m, 1 rm, maska av 2 m, 2 rm.

Varv 5 (med andra halvan av knapphålet): 2 rm, 2 omslag, 1 rm, resår på 78 m, 5 rm. Varv 6–8: som v 1.

Nu är kragen klar, och det är dags att börja på oket.

Om du har stickat kragen på stickor nummer 3 kan du byta till nummer 4 i och med det här varvet.

Alla ökningar är gjorda med vridna omslag (omsl, kallas i en del sammanhang halvslag), men öka gärna på något annat sätt som du tycker blir bra, till exempel med Tant Koftas nästan osynliga ökningar (en lutar åt vänster, den andra åt höger).

Varje ökningsvarv resulterar i 8 nya m.

Knapphålen hamnar bra med ett mellanrum på 16 v, tycker jag.

Varv 9 (första ökningsvarvet): 15 rm (detta blir första framstycket), 1 omsl, 1 rm (första raglanmaskan), 1 omsl, 16 rm (detta blir första ärmen), 1 omsl, 1 rm (andra raglanmaskan), 1 omsl, 22 rm (ryggstycket), 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 16 rm (andra ärmen), 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 15 rm (andra framstycket).

Varv 10: 5 rm, am tills 5 m återstår, 5 rm. Varv 11: *rm fram till raglanmaskan, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl*, upprepa detta tre gånger, rm tills 5 m återstår, 5 rm.

Upprepa varv 10 och 11 tills oket är tillräckligt långt – jag tyckte att det blev bra att avsluta oket på varv 36.

Glöm inte att göra knapphål med jämna mellanrum!

Nu är oket klart, och det är dags att sticka koftans ärmar. När delningsvarvet är klart har du stickat från framkant till framkant på koftan och stickat först den ena ärmen och sedan den andra.

Delningsvarvet, stickas från rätsidan (början): sticka fram till första raglanm, 1 omslag, sticka raglanm r, 1 omslag, sticka fram till andra raglanm, 1 omslag.

Vänd och sticka slätstickning på den första ärmens m, mellan de två första raglanm (sticka inte själva raglanm) i 3 v. Detta är början på den första ärmen, och från och med nu görs inte fler ökningar. Vill du ha en kedja av större m i kanterna, så att det blir enkelt att virka ihop ärmen sedan, så sticka sista m på varje v a, vänd på stickningen och lyft den r som start på nästa v.

Ärmens varv 5 (från rätsidan): 1 r (eller lyft 1:a m), 2 tills, sedan r v ut.

Fortsätt i slätstickning.

Ärmens varv 9: r tills 3 m återstår, 2 tills r, sticka sista m (a om du vill lyfta den som start på nästa v).

Fortsätt i slätstickning.

Upprepa v 5 på v 13, 21 osv och varv 9 på v 17, 25 osv. Jag gjorde minskningar regelbundet hela vägen, men när du tycker att ärmen är lagom vid för handleden kan du sluta med minskningarna och fortsätta i slätstickning.

När ärmen är nästan lagom lång (för mig blev det 52 v räknat från delningsvarvet) är det dags för mudden. Sticka resår med 2 r, 2 a i 14 v (använd stickor nummer 3½ eller 3 om du vill).

Maska av i resår.

Spara sista m och sätt den på en virknål. Vik ärmen med rätsidan inåt och virka ”sömmen” med smygmaskor eller fasta maskor upp till delningen. Sätt m på höger sticka och ta bort virknålen.

Delningsvarvet (fortsättning): sticka 1 rm (raglanmaskan), gör 1 omsl, sticka ryggstyckets m, gör 1 omsl, sticka 1 m (raglanmaskan), gör 1 omsl, sticka andra ärmens m, gör 1 omsl och sticka sedan denna ärm likadant som den första.

När virkmaskan är satt på höger sticka, sticka 1 rm (raglanmaska), gör 1 omsl och sticka andra framstyckets m.

Nu sticker båda ärmarna ut.

Sticka nu slätstickning med rätstickade kanter fram och tillbaka över de m som återstår, framstycke-ryggstycke-framstycke.

Behöver du byta garn, så gör det medan du fortfarande har några meter kvar av det första garnet.

Sticka de första 5 m på v med det första garnet, byt garn och sticka klart ett v från rätsidan och sedan avigvarvet fram till de sista 5 m.

Lägg garnerna om varandra och sticka de yttersta 5 m med det första garnet.

Ränderna på den här koftan är gjorda med 2 v i garn 2, 2 v i garn 1 och sedan fortsättning i garn 2.

Gör knapphål med jämna mellanrum.

Fortsätt tills koftan är nästan lagom lång (84 v från uppläggningen upptill blev lagom för mig).

Byt till stickor nummer 3½ eller 3 om du vill (fortsätt annars med stickor nummer 4). Sticka kantmaskorna räta som tidigare och däremellan resår med 2 r, 2 a i 14 v.

Maska av med 5 r, sedan resår tills 5 m återstår, 5 r. Fäst trådändarna och sy i alla knappar.

Den som vill kan såklart sticka båda knappkanterna i det första garnet. Det gjorde inte jag, men det skulle ju bli finare. Då får man stå ut med att hålla reda på tre trådar, och det skulle jag inte rekommendera för stadsbusstickning. Om någon av er har ett bra trick, hör av dig!

Tack Josef för att du lekte och fikade så tålmodigt medan jag tog mina bilder!

En ny raglanfläta (tack vare en uthållig mamma)

I somras när jag var på Panduro för att köpa tvålmassa låg det två alldeles övergivna härvor lingarn i en reakorg. Tio kronor styck kostade de.

Eftersom jag har bestämt mig för att försöka använda naturmaterial mer när jag stickar var det inte så svårt att fatta beslutet att rädda dem.

Sedan skulle jag bara nysta dem.

Och då blev det ett enda trassel, och den ena härvan blev liggande på det viset i flera månader. Den andra blev liggande orörd.

Men så kom min mamma hem till mig för att sova mellan tåg och flyg, och jag var tvungen att racerarbeta, så hon satte sig med trasslet. Hon är inte den som ger upp i första taget, och efter en stund gav hon en perfekt garnboll till mig.

Den såg så pytteliten ut, men jag tänkte att eftersom jag hade två kunde jag kanske sticka en liten spädbarnsväst åtminstone.

Jag hade en idé som var att trixa med två raglanmaskor, så jag la upp 63 maskor och satte igång.

Det visade sig att min idé blev knasig men att halva min idé resulterade i ett slags fläta som jag tyckte om.

Nu har jag kommit såhär långt: en ärm är klar, och den ena härvan är slutstickad. Det borde innebära att två härvor räcker till en hel kofta.

Flätan stickar man såhär på en kofta med fem maskor breda framkanter:

V 1: *r fram till raglanmaskorna, 1 vridet omslag, sticka raglanmaskorna räta, 1 vridet omslag”, upprepa från * till * ytterligare tre gånger och sticka sedan r varvet ut

V 2: 5 r, am tills 5 återstår, 5 r

V 3: *r fram till raglanmaskorna, 1 vridet omslag, 2 r tillsammans, 2 vridna omslag*, upprepa från * till * ytterligare tre gånger och sticka sedan r varvet ut

V 4: 5 r, am tills 5 återstår, 5 r

Enkelt, eller hur? Och ändå en synlig och rolig detalj tycker jag.

Nu önskar jag bara att min mamma vore här så att den andra härvan kunde förvandlas till ett nystan utan omvägen över totalt trassel.

Hoppas kunna skriva beskrivning snart, men prova gärna lite på fri hand så länge, ni som vill!

 

Läsarbilder igen

Av Posted on Inga taggar 0

Häromdagen bläddrade jag igenom några av alla de startpaketsbilder som en hjälpstickningsgrupp visar på Facebook. Jag hoppas att ni förstår att det inte är menat som skryt när jag säger att jag blir så rörd av att se plagg stickade efter beskrivningar från böcker som jag har satt ihop, från den här bloggen och från Järbo Garns blogg. Albumet som jag bläddrade i fanns hos en grupp som gör paket till Irak. Andra paket reser åt andra håll. Det är ofattbart stort att få vara med om det!

Här är några bilder av nya plagg och ett par filtar från mycket olika håll:

Susanne började på en kortärmad variant av Två trådändars lilla kofta när vi var på Bödagården. Nu är den avslutad — ett mellanting mellan tunika och väst och kofta eller hur?

Gunilla har stickat Baraettendanystanvästen i flerfärgat garn.

Kerstin har stickat Diagonala restgarnsfilten och tycker att den är rolig.

Den här har jag väl inte visat förut? Det är ett exemplar av Femtimmarskoftan, och den är stickad av Tammie.

Åsa har stickat flera exemplar av Blixterbodakoftan.

Carin har stickat Diagonala restgarnsfilten, hon också.

Inga-Lill också!

Solveig har stickat ett par Bisonkoftor.

Tack alla ni som fotograferar och visar! Det är extra roligt att veta att det mesta kommer att åka iväg till barn som behöver värme på olika platser i världen!