Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sydafrika

Stickade får förmedlar hopp i Sydafrika

Therese Widell Latif som arbetar i Landskrona församling har bett Handarbeta för välgörenhet-gruppen på Facebook om hjälp med ett projekt som en vän till henne har startat i Sydafrika. Här berättar hon lite mer om det!

***

Therese, du ska få besök från Sydafrika snart — hur kommer det sig?

Adele är en av mina bästa vänner, och hon kommer till Sverige nu i maj för att hälsa på mig och min familj.

Din sydafrikanska vän arbetar med något som kallas Sheep of Hope. Vill du berätta om bakgrunden till det projektet?

I Sydafrika finns det många barn som lever under hårda förutsättningar. Förutom att de upplever fattigdom blir många av dem sexuellt utnyttjade och misshandlade.

När myndigheterna får reda på ett fall flyttas barnet till ett fosterhem eller till ett ungdomshem.

Barnet måste sedan vittna mot sin förövare, och i många sydafrikanska domstolar görs detta med förövaren i samma rum.

Men i staden Rustenburg är det annorlunda. En kvinna som arbetar vid domstolen där, Elsa Schnetler, har förvandlat ett av rummen i byggnaden till ett barnförhörsrum. Där finns det leksaker, fina väggmålningar och annat för att barnen ska känna sig mer avslappnade. Barnen får också lämna sitt vittnesmål i rummet, genom videoförhör, istället för att behöva vara i samma rum som sina förövare.

Fyra får som ska ge hopp. Bild lånad från Facebook-sidan Sheep of Hope.

Och exakt vad är ett hoppfår?

Barn har ett ständigt behov av närhet och kontakt. De barn som kommer till domstolen har varit utsatta för svåra trauman och kan känna sig ensamma, otrygga och rädda. ”Hoppets Får” är ett gosedjur som är stickat, virkat eller sytt, och tanken är att det kan fungera som ett stöd för barnet.

När ett barn kommer in i barnförhörsrummet är det första som händer att barnet får välja sig ett får. Det fåret blir barnets eget, och barnet kan ha det med sig genom hela processen med förhör och annat.

Den fårmodell som stickas här i Sverige nu är mycket enkel och resulterar i ett platt stycke — en av gruppens medlemmar har gjort den här skissen. Man lämnar en garnände vid uppläggningskanten och en vid avmaskningskanten. Sedan reser fåren i det skicket till Sydafrika, och de monteras och stoppas där.

 

Du har bjudit in svenska stickare och virkare att vara med och tillverka får — vad har du fått för respons?

Jag har fått fantastisk respons,. Vi är många hantverkare i Sverige som gör ”fällar”. Vår Facebook-sida har över 150 medlemmar, både svenskar och sydafrikaner.

Hur kommer de svenska fåren till Sydafrika?

Den första omgången tar Adele med sig när hon åker tillbaka. Blir det fler fällar skickar jag ner dem till Sydafrika.

Vem är det som syr ihop dem och fyller dem där?

Det gör medlemmar från The Voortrekkers, en sydafrikansk kristen grupp som arbetar med att lära sydafrikanska ungdomar mer om sydafrikanska traditioner.

Såhär monteras fåren. Men det går alltså bra att skicka ”fällarna” platta och osydda!

Om det blir väldigt många, vad händer då?

Förhoppningen är att idén ska sprida sig så att fåren och konceptet med barnförhörsrum ska finnas i fler domstolar i Sydafrika.

Tror du att det kan finnas behov av något som liknar Sheep of Hope i fler länder?

Det tror jag absolut. I många länder, bland annat Sverige, finns det redan bra sätt att förhöra barn. Just att barnen får ett gosedjur som gör dem lite tryggare kan nog vara mer ovanligt, men det finns ju till exempel ambulansnallar här.

En del av de ”fällar” som har kommit till Therese.

Vad har det här projektet betytt för dig hittills?

Det har betytt väldigt mycket! Det är fantastiskt att se värmen och engagemanget hos så många människor.

I min närhet har jag barn som har upplevt trauman som liknar de sydafrikanska barnens. Därför vet jag hur viktigt det är för barn att få bra stöd när något sådant här händer. Om de får bra stöd kan de, trots sina erfarenheter, få hopp om livet igen, våga ställa sig upp och våga leva.

Om man vill vara med, vad ska man göra då?

 

Då kontaktar man mig via Facebook, eller så går man in på vår Facebook-sida Sheep of Hope och får mer information där.

Det går bra att använda vilket garn som helst, men helst mjukt eftersom fåren är gosedjur.

***

Tack Therese!

Ett spindelnät av goda önskningar

Delar av den första mödravårdsgruppen i Jeffrey’s Bay vid en tidigare träff.

Linda berättar från Jeffrey’s Bay i Sydafrika:

I onsdags hade jag den femte träffen med den första mödravårdsgruppen som vi startade i höstas.

Det sista vi gör tillsammans är det här: jag kastar ett garnnystan till en kvinna och säger en önskan, till exempel ”jag önskar att du får en fin förlossning” eller ” jag önskar att du får ett friskt och vackert barn”.

Sedan håller kvinnan kvar en bit av garnet i sin hand, nystar upp lite mer garn från nystanet och kastar nystanet vidare till en annan kvinna i gruppen samtidigt som hon säger vad hon önskar henne.

När alla i gruppen har tagit emot nystanet och kastat det vidare ser vår ring ut som ett spindelnät av garn (jag försökte ta ett kort på det, men det var svårt. I nästa grupp ska vi stå närmare varandra).

Sedan klipper jag loss garnbitarna så alla kvinnor får varsin bit som de kan tvinna eller fläta och hänga upp ovanför skötbordet eller barnsängen (om de har en sådan) så att de kan se på den och minnas vad en annan mamma önskade dem under gruppmödravården.

Jag hoppas verkligen kunna samla ihop grupperna efter förlossningen också så att vi kan beundra varandras bebisar och höra allas förlossningsberättelser. Får se om det finns utrymme för det. 

***

Tack Linda! Inspirerande eller hur?

Här berättar Linda om mödravårdsgrupperna, och här berättar hon om innehållet i var och en av samlingarna.

Mer om kursen för blivande mammor i Jeffrey’s Bay

Av Posted on Inga taggar 0

Barnmorskan Linda som jag lärde känna i Malmö har ju startat mödravård i grupp tillsammans med en holländsk kollega i Jeffrey’s Bay i Sydafrika. Här berättar hon om vad de fem träffarna med varje grupp innehåller!

***

Första gången vi ses talar vi om vad en hälsosam livsstil är.

Ämnena som vi tar upp är kost, motion, rökning, alkohol, droger, socker och stress.

Under ett av passen får deltagarna välja ett område som de ska jobba på under sin graviditet, till exempel att sluta röka eller att äta mindre socker. Det blir lättare att få till en förändring när de känner stöd från de andra i gruppen men också har några att vara ansvariga för.

Vad är egentligen hälsosam mat? Här får deltagarna sitta i mindre grupper och rita eller skriva på en papperstallrik vad som är hälsosamt att äta. Efteråt samtalar vi i storgrupp. Det är väldigt intressant när det kommer upp myter, till exempel ”om du äter mycket apelsiner när du är gravid kommer bebisen att vara gul när den föds”. Då får vi möjlighet att prata om vitaminer och mineraler, socker och de verkliga anledningarna till nyföddhetsgulsot.

Tillsammans besitter gruppens medlemmar stor kunskap, och barnmorskan behöver inte vara den som ”vet allt”.

Ämnet för den andra träffen är amning och preventivmedel. En av de saker vi gör då är att läsa upp ett påstående i taget om amning och diskutera i gruppen om det är sant eller falskt.

Som barnmorska går jag igenom grunderna i amning och vikten av att ha bebisen hud-mot-hud så mycket som möjligt i början.

Vi skickar också runt en låda med olika preventivmedel. Alla deltagare väljer varsitt, och vi samtalar kring hur de fungerar och om fördelar och nackdelar.

Tredje träffen handlar om relationer, jämliket och om tandhälsa.

Vi börjar med att lära känna varandra lite bättre, och deltagarna får sitta två och två och berätta hur det var i den familj de växte upp i.

Lite senare får deltagarna ta ställning till olika påståenden om våld i nära relationer. Till exempel: ”Det är inte synd om en kvinna som blir slagen av sin partner, för hon kan bara göra slut och gå därifrån.”

Håller du med eller inte? Väldigt intressanta diskussioner blir det. Den stora behållningen är att kvinnorna inte ska känna sig ensamma och utlämnade OM de är i en sådan relation — och att de ska känna till var de kan vända sig för att få hjälp och stöd.

Sedan får deltagarna får ställa sig vid olika bilder som symboliserar deras relation: en man och en kvinna som är lika stora, en man som är stor och en kvinna som är liten, en ensam kvinna och så vidare. I den grupp som senast hade den här träffen ställde sig hälften av deltagarna vid den bild som visar en stor kvinna och liten man, och det blev ett intressant samtal om jämlikhet.

Varför lägga tid på att prata om gravidas tandhälsa? Det kanske du undrar. Jo, dålig tandhälsa kan faktiskt leda till att gravida får högt blodtryck (farligt för både kvinnan och barnet i magen) eller till för tidig födsel.

Under år 2017 kommer vi att satsa ännu mer på detta genom information men också genom att ge alla gravida varsin tandborste, tandkrämstub och två plackers vid första besöket.

Barnen som kommer på vaccination när de är ett halvår hoppas vi kunna ge varsin barntandborste, och föräldrarna kommer att få information om god tandhälsa. Om föräldrarna har en god tandhälsa är det större chans att också barnen får det.

Vid den fjärde träffen talar vi om förlossningen och om hur partnern kan stötta den födande kvinnan. Vi har inte hunnit ha den med någon grupp än, men vi har bett kvinnorna att ta med den som kommer följa med till förlossningen vid den sessionen.

En aktivitet går ut på att de gravida kvinnorna samlas för sig och deras partners för sig, och så gör de listor med olika sätt att stötta den födande kvinnan.

Vi ska också se en kort film om förlossning, framtagen av Stellenbosch University utanför Kapstaden.

Femte träffen handlar om första tiden med bebisen samt om psykisk ohälsa. Under ett pass går vi tillsammans igenom symptom på förlossningsdepression.

***

Linda berättade lite mer om förlossningsdepressioner och också om vilka positiva effekter man brukar kunna se av sådana här kurser för ett litet tag sedan.

Vad vill ni veta mer? Vi kan skicka några frågor! Och du som vill läsa familjen Brandes nyhetsbrev från arbetet i Jeffrey’s Bay kan skriva till dem på adressen skutt79[snabel-a]hotmail.com och berätta att du har läst om Lindas mammagrupper här!

Kurs för blivande mammor i Sydafrika

Av Posted on Inga taggar 1

Först måste jag be om ursäkt för en sak: att jag inte har låtit er ta del av min väninna Lindas nyhetsbrev tidigare. Det är riktigt dumt!

Linda och hennes familj bor i Jeffrey’s Bay i Sydafrika sedan ett par år. Innan dess bodde de i Malmö, och det var då jag lärde känna dem lite grann — Linda skrev på bloggen som jag hade på den tiden att hon hade tänkt bjuda mig på sitt födelsedagskalas eftersom det var ett stickcafé, och sedan var vi ju bara tvungna att ses.

Planerna på att flytta till Sydafrika hade hon och Mattias haft länge, och plötsligt var de färdiga att åka. Nu är Linda barnmorska på en klinik nära deras hem, och i höstas började hon och en kollega med kurser för blivande mammor där. Jag har bett om lov att berätta om dem i ett par blogginlägg, och här kommer det första. Tack, Linda!

***

Under några månader har det här energiknippet till barnmorska volontärjobbat på kliniken. Margot heter hon, och hon är delägare i en holländsk klinik som arbetar med graviditetskontroller men som också tar hand om hemförlossningar för kvinnor som vill föda hemma. Vi fyller år dagarna efter varandra, och vi firade med fika, flaggor och sång på kliniken.

Margot har hjälpt mig starta en speciell sorts gruppmödravård som hon själv har erfarenhet av från Holland.

Gruppmödravården heter ”Centering Pregnancy” i sin originalversion, men vi har modifierat den för att den ska passa kliniken.

En gång i månaden månad startar en ny grupp med 10–14 kvinnor som är ungefär lika långt gångna i sin graviditet. De träffas vid fem tillfällen och samtalar om olika teman: hälsosam livsstil, förlossning, amning, relationer och psykisk hälsa.

Kursen består mest av olika interaktiva gruppaktiviteter, men sista timmen är det också individuella kontroller av mor och barn.

Positiva effekter av den här sortens gruppmödravård:

* Kvinnan tar mer ansvar för sin egen hälsa

* Mindre risk för kejsarsnitt

* Mindre andel för tidigt födda bebisar

* Bebisen väger mer vid födseln

* Fler kvinnor kommer att amma

* De som ammar gör det under en längre period

* Mer kunskap

* Kvinnorna är bättre förberedda inför förlossningen

* Kvinnorna är nöjdare med vården de får

* Kvinnorna upplever mindre stress

* Färre blir deprimerade

När vi besökte Philani i Khayelitsha i Kapstaden berättade läkaren Ingrid le Roux att andelen kvinnor som får en förlossningsdepression är 30% i deras område.

30%!

Motsvarande siffra i Sverige är 8–15%.

Jag har inte hört någon statistik från Jeffrey’s Bay med omnejd, men jag är rädd att det kan vara höga siffror också här och har talat flera gånger med vår sjuksköterska Lynette om att vi borde införa screening med EPDS (= Edinburgh Postnatal Depression Scale).

Som det är nu jobbar Lynette över med upp till tre timmar varje dag och är fullbokad flera månader framöver. Så vi avvaktar med att införa detta tills vi har anställt ytterligare en sjuksköterska på kliniken.

Sammantaget har vi väldigt stora förhoppningar på denna gruppmödravård. Ja, det är innebär mer jobb och förberedelser för mig som barnmorska, men det har så många positiva effekter! Inte minst för gemenskapen som uppstår kvinnorna emellan.

Det är fantastiskt att se hur den som inte är så bra på engelska får hjälp med stavning av den som sitter bredvid. Och att hela gruppen väntar på varandra när det är dags för de individuella kontrollerna, så att de kan följas åt på vägen hem.

Och när vi gjorde ultraljud på en kvinna och upptäckte tvillingar, så var hennes första reaktion att rusa ut ur rummet och berätta för de andra gruppdeltagarna. Härligt!

***

Tack Linda! Visst blir man glad av att läsa om detta? Mer om kursens innehåll kommer en annan dag!