På fredag kommer det nya numret av tidskriften som jag är redaktör för till alla prenumeranter! Av någon gammal anledning är det nummer som kommer i december nästa års första nummer, och nästa år fyller organisationen som ger ut tidskriften 175 år, så det är ett nummer med extra mycket historia i.
Maria Store har skrivit tre artiklar, och en av dem är om Märta Adolfsson, en kvinna som hade en bakgrund helt utan ekonomiska förutsättningar men som tack vare stipendier lyckades skaffa sig först en svensk läkarutbildning och sedan en engelskspråkig. När hon kom till Sydafrika som missionär blev hon, för att kunna få tillstånd att arbeta som läkare, tvungen att läsa en sydafrikansk läkarutbildning också.
På den tiden var det bara män som kunde bli missionärer. Det skickades ut många, många kvinnor, men de kallades missionsarbetare och hade inte rätt att vara med och fatta beslut om arbetet rent formellt.
Märta Adolfsson byggde upp verksamheten (och, får man anta, byggnaderna) vid sjukhuset i Ceza i Sydafrika. Och det blev stort — bland annat hade sjukhuset en egen sjuksköterskeutbildning, som blev en chans för många kvinnor i området att studera och skaffa sig ett yrke och en inkomst.
Så det blev uppenbart för alla att Märta Adolfsson var den som visste mest om en stor och viktig verksamhet, och hennes manliga kolleger i den svenskkyrkliga missionen i Sydafrika förstod att hon måste vara med och fatta besluten.
Till slut fick hon det — och på det viset banade hon vägen för de andra kvinnliga missionsanställda.
Hon var inte ensam — sjuksköterskan Anna Berntsson var hennes närmaste medarbetare i många år. Tillsammans skrev de också boken Ceza — en omväg till målet.
Maria Store gick till Carolina i Uppsala och beställde fram den boken ur magasinet. På det viset hamnade den på omslaget till det här numret av tidningen. Tack Maria!