Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Stickaktivism

Dags att sprida värmen igen

Här i Skåne har det hunnit bli ordentligt kallt, och när jag var i Västmanland och Närke förra helgen kändes det verkligen som vinter. Fram till för kanske två veckor sedan sprang jag mellan husen på min arbetsplats utan ytterkläder — nu skulle jag inte få för mig att prova.

Och om jag fryser i min fantastiska vinterkappa, hur kallt ska det då inte vara för människor som av en eller annan anledning inte har alla vinterkläder de behöver?

Magdalena Swahn. Foto: Bilda

Efter en inspirationsdag som jag hade i Huskvarna för ett par år sedan bestämde sig Magdalena Swahn som är verksamhetsutvecklare på studieförbundet bilda för att starta satsningen Sprid värmen. Det är ganska enkelt: hon har ordnat en etikett som man kan skriva ut och, om man vill, laminera, och den fäster man sedan med snöre eller säkerhetsnål på en halsduk, en mössa eller ett par vantar som man vill ge bort.

Sedan går man ut på stan och letar upp en bra ge-bort-plats. För halsdukar är det lätt: man kan knyta dem runt busshållplatsskyltar och lyktstolpar, till exempel. Mössor kan man sätta på lägre stolpar eller på statyer. Vantar får gärna sitta ihop med en tråd, och så sätter man den ena vanten på en lagom hög och smal stolpe eller på en staty som sträcker fram en lagom stor hand — men man kan också ta med sig garn och knyta fast paret ungefär som en halsduk.

En del har frågat om poängen med att ge på det här viset, särskilt om poängen med att ge flera timmars arbete utan att veta att någon kommer att ta vara på det.

Det är ju en relevant fråga, och här är några tips:

* tänk på hur många fler som nås av den värmande tanken på det här viset — många som inte alls behöver det du har stickat kommer antagligen att lyfta på lappen och läsa och sedan gå vidare med en lite annorlunda blick

* Magdalena föreslår också (läs en bit ner här) att man bjuder in asylsökande och sfi-studerande till stick-och-språkcefé och arbetar med värmen tillsammans

* är man en grupp som stickar kan man göra utdelningen/upphängningen till en manifestation i sig — till exempel fästa plagg vid alla lyktstolpar, stuprör eller busshållplatsstolpar utmed en viss gata där många rör sig (och kanske ha kaffeutdelning en stund också, med kaffe till vem som helst)

* tvekar man inför att ge bort mycket arbetade plagg kan man köpa fina ”gatuplagg” på second hand och ge det man själv har stickat till Hjälpstickan, som förmedlar det till människor som behöver

Idén var såklart inte min från början. Jag hade sett den i flera TV-reportage på webbplatser och också på många bilder.

I Malmö gjorde Skåne Stadsmission en liknande satsning på Gustav Adolfs torg i december förra året, en så kallad Wall of Kindness:

Foto: Skåne Stadsmission

Såhär presenterade de den:

Ta en jacka du behöver – ge en jacka du har över

I samarbete med Malmö stad så presenterar vi en vägg av vänlighet på Gustav Adolfs torg. Idén kommer från Iran och den går ut på att främja stadens eget kretslopp av vänlighet i form av skänkta kläder.

På denna vägg fokuserar vi på vinterjackor. Du kan hänga en jacka som du inte behöver längre eller ta en om du är i behov.

Design och utförande är skapat av vårt eget återbruksmärke REMAKE.

En av de uppmärksammade anonyma kläder-på-träd-kampanjerna ägde rum i Boston i USA 2015 — läs om den här! Och en kampanj som spred sig snabbt och hade egen Facebook-sida samma år var Chase the Chill som man kan läsa om till exempel här.

En av de fina sakerna med den här idén är att det verkligen bara är att sätta igång. Det är så enkelt. Så om du känner dig inspirerad nu, varsågod! Gör det!

Det spanska halsduksprojektet

Av Posted on Inga taggar 0

En del av er som läste intervjun med Gerd på Internationella Kvinnodagen blev säkert nyfikna på det spanska projektet som hon berättade om — halsdukar som en manifestation mot våld som drabbar kvinnor i deras hem.

Det blev jag också, och jag brukar lyckas med att hitta det mesta som jag letar efter, men inte den här gången. Jag tänkte inte på att jag skulle kunna översätta den information jag hade till spanska och prova på det viset. (Däremot hittade jag ett fint reportage om ett bibliotek i staden Normal där det stickas mössor och halsdukar till kvinnor som har blivit tvungna att fly från våldsamma förhållanden. Det är verkligen ett lästips, det också — här!)

Gerd kom till min räddning och skickade en länk till projektets Facebook-plats.

Ni minns att Gerd berättade att halsdukarna nu är beredda att resa runt i världen och sprida budskapet att det måste bli ett stopp för våld mot kvinnor?

Bildtexten till den här bilden är: ”2500 meter systerskap redo för sin nästa resa.”

Såhär kan en manifestation se ut.

Och här är ett av alla tillfällen när kampanjdeltagare har samlats:

Gerd skickade också en film där man kan se en del av halsdukarna:

Genast uppstår naturligtvis två frågor:

1. Gruppen i Broby kan inte ta på sig att visa halsdukarna i Sverige, men vem kommer att bli först med att göra det?

2. Vad blir nästa projekt i den här andan?

(Det går ju inte att bara låta allt stanna av när så mycket är igång, eller hur?)

P.S. Bilderna har jag alltså lånat från Facebook-sidan. Jag litar på att gruppen bara blir glad att budskapet sprids! D.S.

I Broby stickas det för fred

Minns ni att jag berättade om en stickgrupp i Broby i norra Skåne några gånger förra vintern? En grupp där nyanlända kvinnor fick utlopp för en del av sin kreativitet och förbrukade massor av garn genom att sticka barnkläder i egen design? Här, här och här kan man läsa om det.

En av gruppens svenska medlemmar, Gerd Persson, berättar om vad den gör nu. Kulturhuset i Broby ska kläs i halsduk — det var det jag hörde om först — men det händer mycket annat också. Gruppens namn är inspirerat dels av Cirkus Cirkörs föreställning för ett tag sedan, dels av det sticksätt där man använder rundstickor med mjuka vajrar för att sticka runt, men egentligen kan ju vi som hjälpstickar kalla varje maska en magisk ögla. Tack för allt som du delar med dig av, Gerd! Och tack för alla bilder som du skickade!

***

Gerd presenterar sig såhär:

Vem är jag?
Gerd Persson, Broby, 74 år.

Make Ingvar (vi har varit gifta i 52 år), 4 söner och 7 barnbarn.
Stickaktivist. Pensionerad distriktsbarnmorska. Utesovare. Pilgrimsvandrare. Trädgårdsälskare.


Det bästa med stickning:
  Jag håller mig vaken, road och skärpt när jag stickar!

***

Hej Gerd! Hur kommer det sig att ni stickar en sådan jättelång halsduk i Broby?

Magic loop – Sticka för fred började med att sticka en 17 meter lång halsduk som vi skickade till Spanien. Vi deltog i ett projekt som gick ut på att uppmärksamma sexuellt våld mot kvinnor. Nu har de från olika länder fått in över 2 900 meter halsduk, och projektet fortsätter ännu.

Vi i Broby har fått erbjudandet att ta emot de långa halsdukarna och visa dem för allmänheten här i Sverige. Vi har inte kunnat finna någon möjlighet att genomföra det, och därför skickar vi nu ”bollen” vidare i vårt land från norr till söder. Vem kan ta emot och göra ett projekt av denna långa spanska halsduk?

Kultur- och fritidschefen  i Broby blev inspirerad av vårt arbete med den halsduken och frågade om vi ville sticka en egen halsduk att knyta runt Kulturhuset i Broby. Vi blev glada över det uppdraget, och det nya projektet har pågått sedan i höstas. Halsdukarna är 30 centimeter breda och 110 centimeter långa. Vi stickar både i när vi ses och hemma. Välkommen du också att sticka och skicka en bit till oss!

Vilka är ni som stickar?

Vi kallar oss Magic loop – Sticka för fred och är en öppen grupp med 20–25 glada göingebor som älskar gemenskapen, skratten och det kreativa skapandet. Vi träffas regelbundet.

Var ska ni visa den?

Halsduken kommer att finnas för beskådande under 14 dagar från den 10 juni på och i Kulturhuset Vita Skolan i Broby på Världsstickardagen. Vi firar den för femte året i Broby med gemensam stickning utanför Kulturhuset — om det regnar kan vi vara inomhus. Välkommen att prova på, titta eller kanske hjälpa till med att sy ihop de sista halsdukarna!

Vad ska det bli av den sedan?

Efteråt planerar vi att sy ihop tre halsdukar i bredd så att det blir en babyfilt som vi ger vidare till behövande. Varje filt är märkt med ett textilband där det står ”Sticka för fred”.

Här får Fader Gunnar-statyn i Osby mössa och halsduk.

Ni arbetar med gerillastickning också, har jag läst — var och hur?

Vi har flera syften med vår gerillastickning. Allt är märkt med budskapet ”Sticka för fred” på textilremsa. Vi vill dekorera utemiljön — tillfälligt — och vi stickar användbara plagg.

De första plaggen hängde vi upp i Stockholm. Det var babysockor som vi hängde på Jannike och barnvagnen på Katarina Bangata.  Nästa gång fick Fader Gunnar Rosendal i Osby mössa och halsduk.

Spelmännen-statyn blir också lite varmare.

Vad är tanken med de mössorna och halsdukarna?

På varje plagg hänger vi på en lapp som fladdrar för vinden med texten ”Jag är stickad i Broby av en grupp glada hantverkare från Sticka för Fred. Jag kan värma dig om du behöver mig”.

Vad betyder det för dig att vara med i en grupp som arbetar med gemensamma projekt som de här båda?

Det betyder kamratskap och gemensamhet. Vi inspirerar varandra till fantasi och nytänkande.

Innetofflor från stickcaféet med asylsökande. Den här bilden skickade Maggan för ett år sedan, och nu dyker den upp igen!

Hur startade ni?

För fem år sedan kontaktade en kompis och jag en flyktingförläggning i kommunen. Vi fick vara i ett gemensamt utrymme, och där kunde vi sticka med både män och kvinnor. Vi hade med oss garn, stickor och virknålar. Nål och tråd var extra eftertraktat.
Vi både stickade och lagade kläder, och det var mycket glädje.

Vi har fortsatt med stickning tillsammans med asylsökande kvinnor som kom till en kurslokal. Garnet var mycket eftertraktat, och de var så glada att komma och få garn och sitta ner. Det var lite svårt för oss — man kunde inte vara rättvis med hur mycket garn man delade ut. En kvinna gjorde så fina innesockor. Hon bor i Norrland nu, och vi har fortfarande kontakt med henne och hennes make som är brodös.

Vi har också deltagit i Cirkus Cirkörs utställning Knitting Peace på Armémuseum Stockholm.

Halsduksmätning inomhus.

Varför heter ni Magic loop — Sticka för fred?

Vi har fått namnet av att många av oss använder sticktekniken magic loop –– en lång rundsticka, 110–120 centimeter, och man greppar om arbetet både fram och bak och har öglor i sidorna. Det ger en känsla av att sticka med två stickor. Jag har själv lärt mig tekniken genom Youtube-klipp. Det är lite speciellt, och man stickar lätt två vantar, sockor eller ärmar samtidigt. Nacke och axlar får ett avslappat läge och man kan sticka utan att man blir trött i nacke, armar och händer. Det ger en stor vila i stickningen. Man kan till och med sticka i fåtöljen. Det finns en fyrkantig sticka som är särskilt bra ifall man har ont i fingrarna.

Sticka för fred fick jag inspiration till när jag såg föreställningen Knitting Peace med Cirkus Cirkör för fem år sedan. Föreställningen består av balanskonst och många trådar, allt i vitt. I foajén fanns en massa stickade arbeten av kvinnor från stickgrupper och privat. Då kom uttrycket Knitting Peace så starkt för mig, och översättningen Sticka för fred blev given.

Ledaren för Cirkus Cirkör hade själv blivit drabbad av budskapet då hon besökte FN huset i New York och det satt stickande kvinnor utanför den stora byggnaden.

Det blev som en inspiration, och jag kände vilken stor kraft det är att sticka och tänka på fred.

Har du några tips till andra som funderar på att starta något liknande?

Inget att vänta på — sätt igång några stycken på en lämplig plats. Var uthålliga och hitta på något som gläder dig själv och kompisarna.

***

Bilderna har Helena Hörström, Barbro Jägervall och Gerd själv tagit.

Vill du komma i kontakt med Gerd? Skriv i kommentarfältet, så ordnar jag det.

Vill du läsa mer? Norra Skåne har varit på besök hos gruppen, och Kristianstadsbladet också.

”… ett slags tyst, långsam motståndsrörelse mot världens söndring och splittring”

Josefin HolmströmSvenska Dagbladet berättar om sina broderier och om hur arbetet med dem ger henne lugn. Hon har läst om hjälpstickandet under det amerikanska inbördeskriget. Handarbete är ”ett slags tyst, långsam motståndsrörelse mot världens söndring och splittring”, skriver hon. Läs hennes krönika här!

***

Tusen tack till Ingrid som läste krönikan ombord på tåget till Göteborg och hörde av sig. Du vet vad Ett varv till är för en blogg och vad som gör mig glad, Ingrid!

Sticka för fred

Av Posted on Inga taggar 1

Eugenie i Rwanda har lärt sig att sticka i en av Knit for Peace-grupperna i sitt hemland och försörjer numera sig och sina barn på det viset. Bild lånad från www. knitforpeace.org.uk

Carol tipsade mig just om den brittiska organisationen Knit for Peace. Hon hade läst ett blogginlägg om den på Love Knitting.

Här är bara några av alla initiativ man skulle kunna låna därifrån:

  • garn som kommer gratis från garnfirmor delas ut till handarbetsgrupper i flyktingläger i Mellanöstern
  • stickgrupper i Rwanda har medlemmar från de två folkgrupper som befann sig i konflikt med varandra när folkmordet ägde rum — nu har de lärt känna varandra
  • volontärer leder handarbetslektioner på fängelser i Storbritannien
  • handstickade kläder delas ut i flyktingläger där de behövs
  • stickgrupper i Indien har medlemmar från olika etniska grupper som länge har varit varandras motståndare eller till och med fiender — nu har de lärt känna varandra
  • kvinnofängelser i Storbritannien får garn och hjälp med att förmedla det som de intagna tillverkar (och en fantastisk sak som organisationen berättar är att självskadebeteenden har minskat drastiskt bland de intagna som är med och stickar)

Inte minst inspirerande är det kanske att läsa om hur det hela började:

”Knitters in the UK asked if they could knit for those in need, and we discovered there was a huge need for knitters to have someone to knit for. Once we said we would distribute donated knitting we found we were inundated. 

Here at Knit for Peace we believe that knitting (and crochet) is good for people in all sorts of ways. As well as being fun and therapeutic, knitting brings people together and gives a way of helping others in need, providing benefits both to the knitter and the recipient. Based on our experience of developing Knit for Peace over the last few years, we have learned that knitting is extremely important as an activity that can be carried out right into extreme old age and helps improve long-term health.

Our policy is to encourage people to give, whether it is time or money. So we set about finding outlets. We now distribute regularly to over 100 outlets, including hospitals, women’s refuges, refugee drop in centres, prisons, community groups, and hospices as well as to developing countries. We send the knitting (and crochet) to where it’s needed. We also pass on donations of yarn and needles to enable people on low incomes to knit. The operation has grown organically, and we estimate we have over 15,000 knitters.

Send your knitting to us and we will make sure that it goes to a good home.”

Högkvarteret finns i London — jag skulle förstås vilja hälsa på där!

Läs mer — och utforska också sidan med alla hjälpstickningsbeskrivningar — på organisationens webbplats!

Disktrasor för rösträtt

När jag hade gjort boken om syföreningar skulle jag bli intervjuad på Bok & Bibliotek av en äldre man.

”Trevlig liten bok du har gjort”, sa han.

Ett kilo vägde den!

Ibland när jag är ute och berättar får jag höra syföreningsskämt. ”Där sitter tanterna och syr med pastorn i spetsen”, till exempel.

Å vad jag önskar att fler visste åtminstone något om vad syföreningarna har åstadkommit!

Den långa listan med exempel får vänta till en annan dag, men läs den här artikeln. Den lärde mig att kvinnors rösträtt i USA kunde bli verklighet tack vare kampanjpengar från basarer där bland annat stickat och virkat såldes. Det borde ju inte förvåna mig, men jag hade inte tänkt på det förut. Nu har virkade disktrasor från kvinnlig-rösträtt-basarer rekonstruerats, och man kan köpa ett set med beskrivning och material. Ett slags historiemeditation eller hur?

Tack Carol för tipset!