Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Stickaktivism

Systrar med garnnystan

Av Posted on Inga taggar 1

Förra fredagen var jag i Kristianstad — Gerd hade frågat om jag ville komma dit och vara med när filmen om de spanska halsdukarna hade premiär och berätta lite också, och det ville jag gärna.

Gruppen som Gerd är med i, Sticka för fred — Magic Loop, fick höra talas om ett spanskt projekt för några år sedan och bestämde sig för att vara med. Madejas contra la violencia sexista heter det, alltså ”nystan mot genusrelaterat våld” (begreppen för mäns våld mot kvinnor har bytts ut flera gånger under de senaste åren, men jag använder den översättning som arrangörerna har använt när halsdukarna har visats på Wanås och på Kalmar konstmuseum).

Kontakten mellan ”urgruppen” i en liten stad i Spanien och gruppen i Broby utvecklades till en vänskap, och när det skulle göras en dokumentärfilm om halsdukarna följde filmarna med både vid Brobystickarnas besök i Spanien och under den spanska gruppens dagar på Wanås i Skåne.

Nu var det dags för premiär för den version som har fått svensk textremsa! ABF hade ordnat rättigheter för fem offentliga visningar i södra Sverige, och den första blev på Bio Roxy i Kristianstad, en liten biograf där man sitter glest och inte är mer än 30 i salongen när det är fullsatt. Perfekt en sådan här höst.

Flera som var med på visningen var med i filmen också, och flera hade sett den förut men inte förstått så mycket — det är inte bara spanska som talas, utan en del dialekter dessutom. Så det blev en ny upplevelse för oss allihop, fast på olika sätt.

Min första uppgift var att inte klippa av ett invigningsband utan knyta upp en rosett som var knuten om två halsdukar, båda stickade till minne av kvinnor som levde i våldsamma relationer och som inte lever längre. Så gränslöst sorgligt — och sedan såg vi filmen som är så full av ilska och hopp och ett slags ny glädje.

Jag skulle gärna ha velat få veta mycket mer om bakgrunden till halsduksprojektet, men filmen handlar om hur det växer fram, inte om hur våldet mot kvinnor i Spanien yttrar sig eller om vad som görs för att stoppa det (utöver det här projektet). Däremot innehåller den massor av glimtar av vad som kan hända när en liten grupp människor engagerar sig och bjuder in fler.

Sådana här bilder finns det i massor, massor, massor. Jag ska erkänna att jag inte riktigt hade förstått poängen …

… och faktiskt inte när jag såg sådana här bilder heller.

Men nu när jag har sett filmen och hört så många kvinnor från olika sammanhang berätta, då tror jag att jag börjar förstå, och jag tror också att jag börjar förstå vad det är som har fångat Gerd och hennes vänner och gjort att de har engagerat sig så mycket.

Hoppas att filmen kan visas på fler ställen och att många, både stickare och andra, får tillfälle att se den!

Sticka till en fredsmanifestation

Det är en stor fredsmanifestation i form av en museiutställning på gång i Borås. Och eftersom Borås är Sveriges textilstad och museet heter Textilmuseet är den fred de vill visa nära kopplad till textilt handarbete. Alla som vill kan vara med och bidra till den genom att sticka!

Såhär står det i inbjudan:

Vill du vara med i utställningen?

Vi vill nu bjuda in dig att sticka på temat fred! Bidragen kommer tillsammans att bilda en utställning som öppnar på Textilmuseet i början av jubileumsåret 2021. Den enda begränsningen är att stickningarna har fredens färg: vitt och att verket ska kunna hängas upp. Annars är det fritt fram att blanda både material och sticktekniker. Du kan sticka något föreställande, något man kan använda eller något helt unikt – bara fantasin sätter gränser!

Lämna in ditt bidrag i Textilmuseets reception eller skicka per post senast den 20 november 2020.
Tillsammans med ditt bidrag vill vi att du bifogar en lapp med ditt namn, bostadsort och mailadress samt ditt personliga svar på följande frågor:

Varför stickar du?
Vad strävar du efter?
Går det att sticka fred?

Obs! Skriv tydligt. Dina svar kan komma att användas i utställningen.

Postadress:
Textilmuseet
Stickuppropet
501 80 Borås


Eller lämna in ditt bidrag i Textilmuseets reception under våra öppettider.

***

Vad kan man sticka? Vad som helst, bara det går att hänga upp!

Några exempel som jag kommer att tänka på direkt är den duva som Gerd Inger Persson och de andra i Sticka för fred i Broby gör — skriv i kommentarfältet om du vill komma i kontakt med henne och få beskrivningen! Och den här lilla katten (som blir extra fin, tycker jag, utan broderade ”ansiktsdrag”). Eller, om man vill lägga mycket mer tid och göra något mer utmanande, en helvit variant av Harry Potters uggla från den här boken. Eller den här lilla kaninen som man gör av en enda kvadratisk rätstickad bit — passar extra bra för den som är otålig eller nybörjare, även om monteringen kan kräva lite pyssel.

Här finns en sida med flera beskrivningar till stickade och virkade fåglar.

Ha så roligt!

Halsdukar som protest

Av Posted on Inga taggar 2
Josa — för Josefin Nilsson, sångerskan och skådespelerskan.

På Världsstickardagen fick jag ju träffa Sticka för fred-gruppen i Broby i norra Skåne.

Vi var utomhus, såklart, i hembygdsparken.

Och de hade med sig en del av sina halsdukar!

Sticka för fred-gruppen har i flera år varit med i ett spanskt projekt som går ut på att handstickade halsdukar hängs upp på olika offentliga platser som ett sätt att prostestera mot våld mot kvinnor. Madejas contra la violencia sexista (ungefär ”nystan mot genusrelaterat våld”) kallar aktivisterna projektet. Deras arbete har blivit mycket uppmärksammat – bland annat har det gjorts en dokumentärfilm där initiativtagarna berättar och där gruppen i Broby också är med.

Sedan i våras visas en del av halsdukarna på konstmuseet i Kalmar. Jag har inte varit där än, pinsamt nog, men i augusti ska det nog bli av.

Såhär presenteras den på museets webbplats:

Sedan 2014 har den baskiska organisationen Harituz arbetat med projektet Madejas contra la violencia sexista – Nystan mot genusrelaterat våld. Den konstnärliga symbolen i form av en jättelik och ständigt växande halsduk reser runt i världen med målet att den kilometerlånga stickningen en dag ska klä EU-parlamentet i Bryssel. Idag mäter stickningen nära 5 km.

På Kalmar konstmuseum kommer 2,2 km av halsduken att hänga i museets trapphus under hela sommaren 2020, med en stående inbjudan till alla att bidra till den. 

Det måste vara mäktigt att se det man har stickat som en del av en installation i en konsthall, eller hur? Och ännu mäktigare om och när arbetet påverkar politiska beslut i rätt riktning.

Ett mål i tiden

Av Posted on Inga taggar 0

Tack Jennifer som tipsade mig om det här humoristiska och varma projektet!

Det är 79-åriga Eileen Johnson i Cardigan (jo, det är ju en plats, och det råkar vara där hon bor!) som har bestämt sig för att sitta i skyltfönstret på ett café och sticka.

Det är festligt, såklart, men inte bara — hon gör det för att inspirera andra människor i alla åldrar till stickning och hjälpstickning. Hennes mål är att kunna ge bort 2020 tröjor till barn på flykt nästa år. Och trots att nyhetsklippet om henne är kort hinner hon berätta varför: hon upplevde själv andra världskriget som barn. Det var faktiskt i ett skyddsrum hon lärde sig sticka av sin mamma.

Här kan man läsa lite mer, bland annat att koftorna och tröjorna kommer att delas ut av en organisation som arbetar bland människor som på sin flyktväg kommer till Calais, den franska stad som ligger närmast England och den plats där stora mängder människor på flykt har hamnat därför att Storbritannien är deras drömmars land.

Heja Eileen!

Fred kommer ibland med posten

Det är ganska många saker som jag har försummat det senaste året. Hösten försvann i en strömvirvel av rättningar när jag fick en jättestor Svenska som andraspråk 1-klass.

Det här är bara en av alla saker, men en viktig: en fredsduva landade hos mig i december!

Det var Gerd Inger Persson som skickade den, och den är en liten bit av de stora visioner som hon och en grupp stickare i nordöstra Skåne, Magic Loop — Sticka för fred, har.

Madejas contra la violencia sexista-kampanjen i en av sina skepnader. Bild lånad från kampanjens Facebook-sida.

Sedan några år är de med i en jättelik kampanj mot våld riktat mot kvinnor, Madejas contra la violencia sexista, en kampanj som startade i Spanien men som också genom Gerd och hennes vänner har blivit synlig på Wanås Slott nära Kristianstad och i Broby. Nu kommer Wanås-delen av projektet också att vara med i en internationell film om hela kampanjen.

De har stickat kläder åt statyer i sin närhet — alltså ägnat sig åt det som brukar kallas gerillastickning.

Att sticka duvor är både en annorlunda satsning och en som går helt i linje med gruppens arbete.

I brevet som kom till mig tillsammans med duvan står det bland annat såhär:

”Vi är ett gäng stickaktivister från Brobytrakten i Östra Göinge. När vi är samlade stickar och samtalar vi. Vi sprider denna fredsduva som en symbol (…). Nu önskar vi att du tar väl hand om din duva med både lekfullhet och allvar. Tänk på duvans betydelse då du håller den i handen. Duvan ger glädje och symboliserar fred och samförstånd emellan människor!”

I duvans näbb sitter ett litet tygband som får fungera både som olivkvist och som avsändaradress.

Här flyger den på Limhamn, men ni ser att den längtar ut i fria luften.

Tack, Gerd och alla ni i Magic Loop-gruppen!

Dags att sprida värmen igen

Här i Skåne har det hunnit bli ordentligt kallt, och när jag var i Västmanland och Närke förra helgen kändes det verkligen som vinter. Fram till för kanske två veckor sedan sprang jag mellan husen på min arbetsplats utan ytterkläder — nu skulle jag inte få för mig att prova.

Och om jag fryser i min fantastiska vinterkappa, hur kallt ska det då inte vara för människor som av en eller annan anledning inte har alla vinterkläder de behöver?

Magdalena Swahn. Foto: Bilda

Efter en inspirationsdag som jag hade i Huskvarna för ett par år sedan bestämde sig Magdalena Swahn som är verksamhetsutvecklare på studieförbundet bilda för att starta satsningen Sprid värmen. Det är ganska enkelt: hon har ordnat en etikett som man kan skriva ut och, om man vill, laminera, och den fäster man sedan med snöre eller säkerhetsnål på en halsduk, en mössa eller ett par vantar som man vill ge bort.

Sedan går man ut på stan och letar upp en bra ge-bort-plats. För halsdukar är det lätt: man kan knyta dem runt busshållplatsskyltar och lyktstolpar, till exempel. Mössor kan man sätta på lägre stolpar eller på statyer. Vantar får gärna sitta ihop med en tråd, och så sätter man den ena vanten på en lagom hög och smal stolpe eller på en staty som sträcker fram en lagom stor hand — men man kan också ta med sig garn och knyta fast paret ungefär som en halsduk.

En del har frågat om poängen med att ge på det här viset, särskilt om poängen med att ge flera timmars arbete utan att veta att någon kommer att ta vara på det.

Det är ju en relevant fråga, och här är några tips:

* tänk på hur många fler som nås av den värmande tanken på det här viset — många som inte alls behöver det du har stickat kommer antagligen att lyfta på lappen och läsa och sedan gå vidare med en lite annorlunda blick

* Magdalena föreslår också (läs en bit ner här) att man bjuder in asylsökande och sfi-studerande till stick-och-språkcefé och arbetar med värmen tillsammans

* är man en grupp som stickar kan man göra utdelningen/upphängningen till en manifestation i sig — till exempel fästa plagg vid alla lyktstolpar, stuprör eller busshållplatsstolpar utmed en viss gata där många rör sig (och kanske ha kaffeutdelning en stund också, med kaffe till vem som helst)

* tvekar man inför att ge bort mycket arbetade plagg kan man köpa fina ”gatuplagg” på second hand och ge det man själv har stickat till Hjälpstickan, som förmedlar det till människor som behöver

Idén var såklart inte min från början. Jag hade sett den i flera TV-reportage på webbplatser och också på många bilder.

I Malmö gjorde Skåne Stadsmission en liknande satsning på Gustav Adolfs torg i december förra året, en så kallad Wall of Kindness:

Foto: Skåne Stadsmission

Såhär presenterade de den:

Ta en jacka du behöver – ge en jacka du har över

I samarbete med Malmö stad så presenterar vi en vägg av vänlighet på Gustav Adolfs torg. Idén kommer från Iran och den går ut på att främja stadens eget kretslopp av vänlighet i form av skänkta kläder.

På denna vägg fokuserar vi på vinterjackor. Du kan hänga en jacka som du inte behöver längre eller ta en om du är i behov.

Design och utförande är skapat av vårt eget återbruksmärke REMAKE.

En av de uppmärksammade anonyma kläder-på-träd-kampanjerna ägde rum i Boston i USA 2015 — läs om den här! Och en kampanj som spred sig snabbt och hade egen Facebook-sida samma år var Chase the Chill som man kan läsa om till exempel här.

En av de fina sakerna med den här idén är att det verkligen bara är att sätta igång. Det är så enkelt. Så om du känner dig inspirerad nu, varsågod! Gör det!