Halsdukar som protest

Josa — för Josefin Nilsson, sångerskan och skådespelerskan.

På Världsstickardagen fick jag ju träffa Sticka för fred-gruppen i Broby i norra Skåne.

Vi var utomhus, såklart, i hembygdsparken.

Och de hade med sig en del av sina halsdukar!

Sticka för fred-gruppen har i flera år varit med i ett spanskt projekt som går ut på att handstickade halsdukar hängs upp på olika offentliga platser som ett sätt att prostestera mot våld mot kvinnor. Madejas contra la violencia sexista (ungefär ”nystan mot genusrelaterat våld”) kallar aktivisterna projektet. Deras arbete har blivit mycket uppmärksammat – bland annat har det gjorts en dokumentärfilm där initiativtagarna berättar och där gruppen i Broby också är med.

Sedan i våras visas en del av halsdukarna på konstmuseet i Kalmar. Jag har inte varit där än, pinsamt nog, men i augusti ska det nog bli av.

Såhär presenteras den på museets webbplats:

Sedan 2014 har den baskiska organisationen Harituz arbetat med projektet Madejas contra la violencia sexista – Nystan mot genusrelaterat våld. Den konstnärliga symbolen i form av en jättelik och ständigt växande halsduk reser runt i världen med målet att den kilometerlånga stickningen en dag ska klä EU-parlamentet i Bryssel. Idag mäter stickningen nära 5 km.

På Kalmar konstmuseum kommer 2,2 km av halsduken att hänga i museets trapphus under hela sommaren 2020, med en stående inbjudan till alla att bidra till den. 

Det måste vara mäktigt att se det man har stickat som en del av en installation i en konsthall, eller hur? Och ännu mäktigare om och när arbetet påverkar politiska beslut i rätt riktning.