Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sticka

Mössan Omtanke till Fabel-nallen

Av Posted on Inga taggar 0

IKEA:s lilla Fabel-nalle har blivit otroligt populär i hjälpstickarkretsar och rest ut med hjälpsändningar till barn i en rad länder de senaste åren, ofta utrustad med en fin liten stickad, sydd och virkad kläduppsättning och ibland också försedd med en väska eller en sovpåse.

Nu har Kerstin kommit på att man kan sticka Mössan Omtanke inte bara till människor utan till den lilla nallen också!

För nallens del är det ju inte öronen som behöver den formade nederkanten, men visst blev det nästan obegripligt gulligt ändå?

Mössan har fått många jubelrop och hjärtan i Facebook-gruppen Handarbeta för välgörenhet, och Carina har redan stickat sitt första exemplar.

Här är beskrivningen:

Du behöver: strumpstickor 3½, lite garn som passar till stickorna, inte för tjockt.

Alla varv stickas räta.

Lägg upp 16 maskor och sticka 5½ cm.

Minska sedan “på mitten” såhär: sticka 5 m, 2 ihop, 2 m, 2 ihop, 5 m.

På nästa varv stickas 4 m i början och i slutet, minskning som ovan.

På nästa varv 3 m i början osv, nästa varv 2 m i början osv.

Nu är det 8 maskor på stickan.

Sticka 5½ cm.

Nu ökas på mitten såhär: sticka 2 m, öka i nästa m, 2 m emellan, öka i nästa m och sticka 2 m.

Nästa varv börjar med 3 m, nästa med 4 m, nästa med 5 m.

Nu är det åter 16 m på stickan. Stycket börjar likna ett utdraget timglas.

Sticka 5½cm.

Stycket mäter ca 18 cm.

Maska av och lämna en lång ända att sy ihop uppläggningsvarvet och avmaskningsvarvet med.

Vik ihop så det blir ett pannband.

Plocka upp genom båda sidorna exempelvis 36 m eller 42, så blir det lätt att hålla ordning på minskningarna som kommer senare.

Sticka 6-7 varv och gör sedan hoptagningar på varje varv på 6 eller 7 ställen.

… och om du har lite garn över, gör som Carina och sticka en liten halsduk också.

Naturligtvis borde det gå minst lika bra att anpassa storleken till second-hand-dockor som behöver nya kläder (kanske för att maskera en lite tufsig frisyr) innan de skickas iväg till sina nya föräldrar, eller hur?

Omtanke i en låda

Av Posted on Inga taggar 0

Ett par sockor som Ita stickade åt mig för flera år sedan har räddat mina två senaste vintrar i en lite ojämnt uppvärmd lägenhet. Förutom att jag har varit så glad för värmen varje kväll när jag går och lägger mig har jag varit så tacksam att de är så vackra!

Men när jag äntligen lyckades hämta ut en jullåda från Ita en liten bit in i januari fick jag ett par nya sockor att växla om med!

De är stickade i två färger — eller är det tre? (Titta på skaften!)

Fotens ovansida är stickad med ett slags maskor som jag inte känner igen men som gör sockorna både extra vackra och extra varma.

Hälförstärkningen går extra högt upp så att den verkligen gör nytta där den behövs om man använder sockorna i skor eller kängor eller stövlar.

Om du som läser är van vid sockstickning kan du kanske lista ut hur den är konstruerad?

Och vid tån blir det enfärgat.

Visst är de vackra?

Ni förstår att jag blev rörd när jag öppnade lådan. Som dessutom innehöll två garnhärvor, kort, choklad och en anteckningsbok. Att ha en så fin vän är verkligen en nåd!

Paket åt olika håll

Av Posted on Inga taggar 1

”Ska vi åka till Tobbe och hämta garn?” frågade Eva.

Nu i januari har jag varit i Malmö i några veckor, arbetat på distans (på min arbetsplats är vi tillsagda att arbeta hemifrån så mycket som möjligt) och försökt ordna med min lägenhet som har varit utlånad i över ett år och behöver ganska mycket omvårdnad.

Tobbes fru Kerstin dog häromåret, och Eva och jag beundrade henne mycket båda två.

Hon startade en hjälpstickningsgrupp och var med och förvandlade den till ett språk-och-stick-café på en sfi-skola här i Malmö, och i sitt volontärarbete på Erikshjälpen Second Hand hann hon spana efter material som kunde tas vara på och fördelas bland dem som inte hade möjlighet att skaffa eget.

Här är en kort film från 2015, när hon var finalist i tidningen Dagens satsning Årets förebild:

Vi fick med oss flera kassar garn från Tobbe, men när jag kom hem med det och började dela upp det i högar och fundera på vad jag skulle kunna sticka kom jag på att det borde bli något mer.

Och eftersom det inte går att ses eller bjuda in till några träffar nu ställde jag en fråga i Facebook-gruppen Handarbeta för välgörenhet: fanns det några som ville ta emot ett litet garnpaket var och sticka något till valfri insamling som en liten hyllning till Kerstin?

Nu har fjorton små paket åkt iväg åt flera olika håll (lustigt nog flera Västerås-adresser), och fler är på gång, och jag har redan fått meddelanden om att några har kommit fram.

Om man kunde skulle jag gärna prata med PostNord om att portohöjningarna är nästan skrattretande — 48 kronor styck kostar sådana härt 250-gramspaket numera — och om det totalt miljöovänliga i deras system med förfrankerade påsar. Men den här gången vill jag också hylla PostNord lite grann, för flera av leveranserna har alltså gått riktigt snabbt!

Kanske blir det några bilder av mössor och annat som är stickat av Kerstins garn här framöver. Det vore roligt!

Men kära kära Kerstin, vad vi saknar dig!

Finaste vantarna, finaste Aina

Av Posted on Inga taggar 0

Vantväder!

De här alldeles rekordfina ligger nerpackade någonstans, men bilden av dem dök upp nu.

Och då måste jag berätta att jag fick dem när jag intervjuade Aina i Glommersträsk våren 2001 — intervjun var om hennes frivilliguppdrag som besökare på en njuravdelning i Arvidsjaur, och när vi var färdiga med intervjun sa hon:

”Jag stickade ett par vantar för du skulle komma hit!”

Sedan, åtta år senare, ville jag ha med berättelsen om dem i boken Kärlek, nål och tråd, och jag ringde och intervjuade henne en gång till för den sakens skull.

När vi skulle lägga på sa jag lite obetänksamt: ”… och de är utslitna i handflatorna, men det gör inget, jag tar ju bilden av ovansidan.”

Då sa hon: ”Skicka hit dem, så lagar jag dem åt dig!”

Tillbaka kom perfekt lagade vantar och ett par nya.

”Du måste ju ha ett par med bokens årtal på!” skrev Aina på kortet som hon skickade med.

Efter det beställde jag vantar från henne vid flera tillfällen och fick alltid betala genom att sätta in en valfri slant till EFS Mission.

Ni förstår att jag saknar henne!

Omtanke i ett kuvert

Av Posted on Inga taggar 0

Minns ni Mia med de alldeles alldeles fantastiska hönsestrikkade tröjorna?

Den här till exempel?

I höstas intervjuade jag henne. Och jag ser ju vad hon har åstadkommit, men jag är fortfarande lite paff, för det är så otroligt mycket hon har hunnit med, och allt är så fint!

I julas kom det ett paket med ett par mörkblå och röda mönsterstickade halvvantar med två flätränder var. Ytterligare en vacker detalj som jag aldrig har provat att göra.

De är lika fina på insidan, handflatans sida …

… som på ovansidan. Och alldeles lagom stora också.

Tack kära Mia!

Nu måste jag ju nästan prova att sticka ett par halvvantar med mönster själv. Det är bara några andra idéer som måste bli klara först …

Om du som läser detta använder Instagram, så titta gärna på vad Mia gör på kontot Miamariasmultron!

Smakrådsfråga

Liten klänning på gång — ett litet experiment med Två trådändars lilla västklänning som en del av er säkert känner igen. Den här gången har jag satt knappslån i nacken och stickat en mönsterrand istället för ”midjeresår”.

Och ljuset är ju som det är en kväll i januari. Bakgrunden är egentligen vit, klänningen nästan lila, midjeranden naturvit.

Smakrådsfråga: en likadan vit rand i nederkanten, en vit och en ganska blekt grön rand, eller ingen rand?