Fler fina bilder har redan dykt upp, så det blir mössvisning idag också!
Men först en fråga:
Jag har sett att skänkta kläder hamnar på marknader i Afrika och säljs där. Hur vet jag att det jag skickar kommer fram? Att second hand-kläder säljs på marknader i länder där många människor lever i ekonomisk utsatthet är något som har uppmärksammats ganska mycket, och ibland går det ju till och med att gissa ursprungsländerna genom särskilda klädmärken som dyker upp eller till och med tröjor med tryck. De organisationer som jag har samarbetat med i Värma liten-insamlingen och sedan i Sticka & skicka-insamlingarna är ju grundade i Sverige och lyder svenska regler och har svenska revisorer. Deras arbete är nog så kontrollerat som något samarbete med organisationer i andra världsdelar kan bli. Men när det gäller de mindre insamlingarna, de ”utan tidning” (i Värma liten samarbetade jag med Dagen, och i Sticka & skicka-insamlingarna samarbetade jag med Hemmets Journal) är det till och med så att en svensk läkare eller sjuksköterska tar med sig det vi gör till ett sjukhus där hon själv arbetar. Marita (och hennes man Carl) tar själva med sig mössorna till Bunda! Om det skulle bli väldigt mycket mer än vad de kan fördela ser Ingrid på Slättmissionens Hjälpande Hand till att det som blir över kommer till andra platser där det behövs när hon ändå ordnar containerfrakt eller lastbilsfrakt. Vi vet att mössor är exakt vad som behövs och att sjukhuspersonalen vet hur mössorna ska användas. De har inte precis något annat värde än just för de nyfödda, och alla som behöver dem ska få dem, så ingen behöver bli frestad att försöka sälja dem eller så.
En intressant parentes är att det faktiskt finns organisationer som arbetar med skänkta kläder för att skapa arbetstillfällen och inkomster i länder där det behövs. 2012 hade den jättelika brittiska biståndsorganisationen Oxfam (läs om dess svenska gren här) en kampanj som hette The Big Bra Hunt. Konceptet var att alla som ville kunde lämna in sina felköpta eller begagnade bh:ar och att kvinnor i Senegal arbetade med att tvätta dem noggrant och sälja dem. Jag har inte sett något liknande här i Sverige, men det var en stor satsning!
Nu tittar vi på mössor!
Det här är Carolas produktion. Jag är lite nyfiken på hur hon bar sig åt för att ta den perfekta bilden!
Heleena har stickat en Easy Peasy Beanie och flera som liknar Mainas fina mössa men har resårkant.
Helene och några vänner till henne packar paketet tillsammans, så de här 30 mössorna kommer från flera stickare. Såvitt jag kan se är alla Easy Peasy Beanie. Roligt att de kan bli så olika!
Marita har virkat alla sina mössor.
Pia har stickat tre exemplar av en av mössorna till Skånekoftan. Här är beskrivningen till den andra, med resårstickad kant.
Nathalie har testat Easy Peasy Beanie-modellen.
Tack alla!