Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Restgarner

Anna Sigrid stickar och syr Ullas klänning (många)

Anna Sigrid Pettersson, återbrukssömmerska eller kanske ännu mer återbruksdesigner.
Foto: privat

Anna Sigrid Pettersson är något av en idol i en Facebookgrupp där alla syr om gamla kläder och andra textilier till nya kläder. För några månader sedan gjorde jag en intervju med henne om det. Sedan började hon sticka och sy Klänningen Ulla. När jag hade sett, en, två, tre, åtta sådana klänningar bad jag henne att skriva något om det. Här kommer bilder och berättelse — tack, Anna Sigrid!

***

Tågresan hem i oktober 1974 — Anna Sigrid och hennes vänner har genast börjat nysta det nyinköpta garnet. Foto: privat

Jag minns att något hett och åtråvärt på 1970-talet var garnet från Lasse Wålstedts Spinneri i Dala-Floda. I och med besöket där i oktober 1974 anslöt sig till mina samlingar en stickbeskrivning som liksom Ullas klänning börjar uppifrån. Toppen när man inte vet hur mycket garn som kommer att gå åt eller finns. Jag handlade garn, och det började nystas och stickas redan på tåget hem.

Samlat resultat av sticktimmarna i soffan framför Rederiet. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Så i december i fjol, när ett ryggskottet slog till och jag var bunden till soffan (med de där fingrarna som kliar hela tiden), tog jag fram stickor och garn. Och i min iver att ”döstäda”, få bort allt jox som finns och inte direkt har någon funktion för mig, började jag sticka.

En före detta arbetskamrat hade till min stora glädje fått barn. Hennes förhållningssätt till konsumtion och miljö tilltalade mig mycket, och hon hade gett mig kläder som hon inte längre behövde.

En i både färgställning och rutor mycket vacker kjol blev med ett nystan rosa bomullsgarn en bedårande klänning till hennes dotter, alldeles lagom till jul.

Tre med olika varianter av raglanrand och med lite olika fortsättning efter holkärmarna. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Och så började det! Garnnystan plockades fram, vitt bouclégarn, ungefär femtio gram, en överdel! En påbörjad bebiskofta, osäkert om det skulle räcka, och såg den inte lite väl liten ut, repa upp och sticka överdelar, tre räckte det till. Asch, ett litet bouclénystan till, kändes väldigt litet. Blev en pytteliten överdel, får hitta på nåt annat. Och så alla de där kulörta garnslattarna, inköpta under den värsta Hönsestrikk-perioden. Ja, ja, det får bli något, det också.

Sedan, varning för bekännelse: jag köpte oblekt bomullsgarn i massor, för mycket länge sedan, med tanken att virka överkast. Ja, förstår inte riktigt vad som flög i mig.

En med spetsstickning och en med förlängd nederkant, tvillingar genom kjoldelen.
Foto: Anna Sigrid Pettersson

Det fiffiga med Ullas klänning är att jag blir av med material, både knappar och tygbitar förutom alla restgarner.

Och eftersom stickningen börjar vid halsen så kan det bli så långt som garnet räcker till.

Uddkanter i ljusblått garn och en ny version av knäppning och skarv mellan stickat och sytt.
Foto: Anna Sigrid Pettersson

Varje överdel är olik de andra. Jag stickade i olika färger, och dessutom gjorde jag ”fel”: glömde sticka knapphål, glömde sätta ihop och sticka rundstickning på slutet.

Men jag tröttnade också på att sticka på samma sätt, började variera mig. Det som ska föreställa raglan — 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, och så aviga maskor på baksidan — började jag göra bredare: 1 omslag , 2 rm, 1 omslag, aviga på baksidan.

Jag prövade ännu bredare raglansöm: 1 omslag, 2 m ihop, 1 omslag, 2 rm, 1 omslag, 2 m ihop, 1 omslag.

Då blev raglanranden mer som en enkel spets.

Ibland gjorde jag uddkant också. Några varv slätstickning, sedan 1 varv med 2 m ihop, 1 omslag, 2 m ihop, 1 omslag och så vidare och sedan fortsätta med slätstickning för att när det är färdigstickat vika uddkanten och fålla upp.

En överdel fick en liten virkad bård runt om — hals, knappslå, ärmkant och nederkant. Ibland stickade jag nederkanten helt slätt, eller helt avigt, och ibland resår.

Allting var ogenomtänkt, och på impuls, och mycket roligt. Jag prövade till och med att sticka ”spets”, och det gick väl sådär.

Kulknappar på en blåbärsklänning och en äppelklänning. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Ibland har jag glömt att sticka knapphål, och då har jag brutalt bänt upp i det stickade och sytt ikring, men också använt små kulknappar. Blåbärsklänningen med blåbärsknappar är en favorit, söt och frisk, men också äppelklänningen med bruna knappar. Det tyget är ett gammalt överkast som min svärmor hade, så min dotter hade en sådan äppelklänning, fast helt i tyg.

En blå överdel, där glömde jag alldeles bort knapphålen men hade också hittat den fina rutiga, tomatiga köksgardinen. Det blev en knappslå av samma tyg, med tryckknappar och körsbärstomatknappar. En annan ljusblå överdel, med ljuvligt vallmotyg, där hade jag bara ett knapphål, så det blev en tryckknapp under den andra knappen.

De där klänningarna som luktar 70-tal, orange och rött, är en panelgardin. Den ena överdelen är randig. Till den andra hittade jag en liten orange garntåt som räckte precis till ett varv.

Och det där med knappar, det är något det. Älskar de där kulknapparna. Jag köpte dem i Haapsalu 1996 för 15 centi styck. Köpte alla som fanns i affären. Först använde jag dem på en svart klänning. Liksom som non stop-karameller satt de överallt. När jag tröttnade på den klänningen blev den en tröja, och knapparna hamnade i en liten burk. Nu ligger fem stycken gröna kvar, ensamma.

Ja, jag har haft mycket roligt, men det är fortfarande två överdelar som ligger och en klänning som saknar knapp.

Och just nu är jag trött på stickning och sitter och lagar ett pärlbroderi istället. Och trots att jag har använt så mycket material så kan jag inte se att det minskar något nämnvärt. Så det är bara att sy på. Det dröjer nog innan det blir en Klänningen Ulla igen.

***

Tack, Anna Sigrid!

Dags att sprida värmen igen

Här i Skåne har det hunnit bli ordentligt kallt, och när jag var i Västmanland och Närke förra helgen kändes det verkligen som vinter. Fram till för kanske två veckor sedan sprang jag mellan husen på min arbetsplats utan ytterkläder — nu skulle jag inte få för mig att prova.

Och om jag fryser i min fantastiska vinterkappa, hur kallt ska det då inte vara för människor som av en eller annan anledning inte har alla vinterkläder de behöver?

Magdalena Swahn. Foto: Bilda

Efter en inspirationsdag som jag hade i Huskvarna för ett par år sedan bestämde sig Magdalena Swahn som är verksamhetsutvecklare på studieförbundet bilda för att starta satsningen Sprid värmen. Det är ganska enkelt: hon har ordnat en etikett som man kan skriva ut och, om man vill, laminera, och den fäster man sedan med snöre eller säkerhetsnål på en halsduk, en mössa eller ett par vantar som man vill ge bort.

Sedan går man ut på stan och letar upp en bra ge-bort-plats. För halsdukar är det lätt: man kan knyta dem runt busshållplatsskyltar och lyktstolpar, till exempel. Mössor kan man sätta på lägre stolpar eller på statyer. Vantar får gärna sitta ihop med en tråd, och så sätter man den ena vanten på en lagom hög och smal stolpe eller på en staty som sträcker fram en lagom stor hand — men man kan också ta med sig garn och knyta fast paret ungefär som en halsduk.

En del har frågat om poängen med att ge på det här viset, särskilt om poängen med att ge flera timmars arbete utan att veta att någon kommer att ta vara på det.

Det är ju en relevant fråga, och här är några tips:

* tänk på hur många fler som nås av den värmande tanken på det här viset — många som inte alls behöver det du har stickat kommer antagligen att lyfta på lappen och läsa och sedan gå vidare med en lite annorlunda blick

* Magdalena föreslår också (läs en bit ner här) att man bjuder in asylsökande och sfi-studerande till stick-och-språkcefé och arbetar med värmen tillsammans

* är man en grupp som stickar kan man göra utdelningen/upphängningen till en manifestation i sig — till exempel fästa plagg vid alla lyktstolpar, stuprör eller busshållplatsstolpar utmed en viss gata där många rör sig (och kanske ha kaffeutdelning en stund också, med kaffe till vem som helst)

* tvekar man inför att ge bort mycket arbetade plagg kan man köpa fina ”gatuplagg” på second hand och ge det man själv har stickat till Hjälpstickan, som förmedlar det till människor som behöver

Idén var såklart inte min från början. Jag hade sett den i flera TV-reportage på webbplatser och också på många bilder.

I Malmö gjorde Skåne Stadsmission en liknande satsning på Gustav Adolfs torg i december förra året, en så kallad Wall of Kindness:

Foto: Skåne Stadsmission

Såhär presenterade de den:

Ta en jacka du behöver – ge en jacka du har över

I samarbete med Malmö stad så presenterar vi en vägg av vänlighet på Gustav Adolfs torg. Idén kommer från Iran och den går ut på att främja stadens eget kretslopp av vänlighet i form av skänkta kläder.

På denna vägg fokuserar vi på vinterjackor. Du kan hänga en jacka som du inte behöver längre eller ta en om du är i behov.

Design och utförande är skapat av vårt eget återbruksmärke REMAKE.

En av de uppmärksammade anonyma kläder-på-träd-kampanjerna ägde rum i Boston i USA 2015 — läs om den här! Och en kampanj som spred sig snabbt och hade egen Facebook-sida samma år var Chase the Chill som man kan läsa om till exempel här.

En av de fina sakerna med den här idén är att det verkligen bara är att sätta igång. Det är så enkelt. Så om du känner dig inspirerad nu, varsågod! Gör det!

Super Simple Vest — vidareutvecklad av Maria och Eva

Vad roligt att Super Simple Vest har visat sig vara så populär!

När jag frågade om någon hade en bild som jag kunde lägga in i beskrivningen fick jag den här från Berit:

Hon skrev:

Jag stickar ibland med strumpstickor och bara med vanliga stickor från ökningen. Sedan vänder jag arbetet och stickar ihop axlarna.

Då berättade Maria om hur hon brukar sticka den som en tröja:

Jag stickar denna ”fish-and-chips”-modell jättemycket! 

Upptäckte den för något år sedan när jag letade efter ett mönster med bak- och framstycke stickade i ett stycke.

Stickar emellanåt också modellen med långa ärmar.

Hoppar då över upplägget för de korta ärmarna (de 12 maskorna i varje kant) och stickar rakt upp (och rakt ned på baksidan).

Plockar upp maskor i efterhand i de 22 ”ok-varven” på fram- och bakstycke = 44 maskor.

Stickar ärmen till önskad längd och minskar sedan 10–12 maskor innan jag avslutar med 8 varv resår som mudd!

Den blir lite ”bulligare” i livet än Slättmissionens lilla babytröja eftersom den dubbla resåren drar ihop sig lite mer än enkel resår — och mudden nertill på den här fish-and-chips-varianten är ganska lång. Därför gör jag också ärmarna lite längre än ”normalt” så att man kan vika upp dem i början och att de sedan kan ”växa” med barnet … Själva tröjan är ganska flexibel i storlek!

Sedan skrev Eva:

Alla mönster måste ju prövas och givetvis göras annorlunda.

Jag ville testa att sticka runt för att slippa sy ihop.

På första försöket stickade jag oket först. La upp genom att virka en luftmaskesnutt som jag sedan plockade upp maskor i. När jag var klar med oket/ärmarna repade jag upp det virkade och satte maskorna på en sticka och maskade av ärmarna och stickade sedan kroppen runt.

Första försöket — och det blev ett andra försök också!

På andra försöket stickade jag kroppen först.

Satte sedan hälften av maskorna på hjälpstickor, la upp maskorna för ärmarna och stickade oket.

Sedan vek jag ner kanten, drog med virknål igenom ärmmaskorna genom kanten på ärmen, maskade av alla maskor (två och två typ på kroppen) — och då blev det en dekorativ kant på framsidan.

Båda sätten fungerade bra tycker jag.

Perfekt projekt för udda nystan.

Tack Berit, Maria och Eva! Det mesta blir så mycket bättre när man hjälps åt och provar olika lösningar och idéer, eller hur?

Inspiration: rätstickat

En rolig sak som händer allt oftare nu är att någon frågar efter enkla modeller att lära ut till den som vill börja sticka. Det kan vara en vuxen bekant som inte har provat i slöjden, barn som har sett vuxna sticka och vill prova, nyanlända som inte har stickat hemma men som vill vara med på språk-och-stickcafé …

Ska vi börja med några modeller som är helt och hållet rätstickade?

Asymmetriska koftan, stickad av Ann-Christin eller Annika.

Här är några favoriter utan ökningar och minskningar:

Mössan ur Värme till vän eller främling-setet

Halvvantarna ur Värme till vän eller främling-setet

Benvärmarna/halvstrumporna ur Värme till vän eller främling-setet

Elins enkla mössa

En liten katt

En liten kanin

Här är några som utöver räta maskor kräver ökningar och/eller minskningar:

Kathrins väst

Kristbergskoftan

Formelhjälmen

Lilla tröjan

Asymmetriska koftan

Nallen Magnus Gabriel

Värmekragen ur Sju pussars-setet


Haklappskoftan


Lilla västen

Röda korset-koftan

Värmekragen ur Värme till vän eller främling-setet

Sandnes Garns rätstickade kofta (handled till handled) och sicksackhjälm

Stickaboos babytofflor

Majas tre sjalar

Diagonala restgarnsfilten

Simplitate-vanten

Och här är några som utöver räta maskor kräver ökningar, minskningar och (för de förkortade varvens skull) omlindade maskor (wrap-turn):

Mössan ur Sju pussars-setet

Formelhjälmen utan sömmar

Halvvantarna ur Sju pussars-setet

Prietenie-vantarna

Simplitate-vantarna

***

Hjälp gärna till med att fylla på listan!

En ny västmodell: Ragnhild

Idag kom det en ny modell på Järbo Garns blogg: Ragnhild-västen!

Jag har stickat den i flera storlekar, bland annat de här:

De är stickade i Raggi och har raglanskärning, så de måste ju heta något som börjar på R-A-G.

Ni som har stickat Två trådändars lilla kofta eller Ryska skarvarnas väst ser såklart genast hur de är gjorda, fast här har jag gjort två raglanmaskor så att det är enkelt att sticka dem med markörer. Om man är lite ny kan det underlätta, eller hur?

Och man kan sticka dem av alla möjliga blandade Raggi-garner — det som jag tycker blir extra fint är att börja med ett halvt eller en tredjedels nystan enfärgat och sedan fortsätta med lite flerfärgat, till exempel såhär:

Hoppas att den här idén kan komma till användning hemma hos några av er som stickar massor av sockor!

Ryska skarvarnas väst

Är det någon som har några smånystan över?
I höstas visade jag några restgarnsvästar som jag hade stickat, och det var flera som frågade efter beskrivningen. Här kommer den! Den ena för västarna var väldigt lika, men jag har räknat lite olika när jag har stickat dem. Inom kort hoppas jag att jag kan dela med mig av den variant som man stickar med fyra markörer (den har två raglanmaskor på varje ställe istället för en — kanske ser ni det på några av bilderna).

Det var lustigt nog i Kina, i en stad som heter Kunming, som jag började sticka restgarnsvästar. Jag hade precis lärt mig hur man gör ryska skarvar, och eftersom jag var långt hemifrån och hade blivit klar med flera barnkoftor hade jag många pyttenystan. Dessutom hade jag köpt kanske femtio knappar av två sorter i en Human Bridge-butik i Kalmar innan jag åkte, så jag behövde inte tveka ett ögonblick när det gällde knapprader!

Ryska skarvarnas väst är mycket nära släkt med Två trådändars lilla kofta, och jag tror att den kan passa lika bra för barn i familjen, släkten och bekantskapskretsen som för hjälpstickning.

Flera av de organisationer som skickar ut babypaket i världen vill ha en stickad eller virkad kofta i paketet, men faktum är att en väst är ett nästan ännu mer användbart plagg för nyfödda eftersom den går att använda längre ärmarna är inte för långa från början och blir inte för korta efter ett tag. Slättmissionens Hjälpande Hand hör till de organisationer som gärna tar emot spädbarns- och barnvästar!

En rysk skarv, Russian Join, gör man såhär:

Gör man de ryska skarvarna i förväg och nystar ihop ett enda större nystan av alla små snuttar blir det bara två trådar att fästa: en vid uppläggningen och en vid avmaskningen.

Oket är inspirerat av Tant Koftas grundbeskrivning till kofta med fyrkantig ringning. Hennes teknik lärde jag mig på en liten kurs under Stickstämman på Ransberg förra hösten, och här har jag förenklat ökningarna och ökningstakten lite.

Stickar man västen med stickor nummer 3½ eller 4 blir den lagom till en nyfödd och kan nog användas i kanske tre månader.
Det är enkelt att göra västen större genom att börja med fler maskor i halsringningen och göra fler okökningar och längre livstycke. En tumregel kan vara att utgå ifrån ett antal maskor som är delbart med tio. Ett framstycke ska ha 1,5 tiondelar av maskantalet och så tre extramaskor för knappkanten, ett axelparti ska ha två tiondelar, bakstycket ska ha tre tiondelar. Lägg sedan till fyra maskor för raglanskärningen.

Den mest färgglada västen (tyvärr försvann bilden av den i en bloggflytt …) är en blandning av ryska skarvar och fyravarvsränder. Vill man inte fästa trådar vid varje rand kan man göra Edith-ränder och ha med båda garnerna i den yttersta maskan, förslagsvis i den kant som inte har några knapphål (då ligger den dold när västen är knäppt).

Västen börjar med halskanten som stickas i rätstickning och som ger koftan en rektangulär ringning. Resten stickas i slätstickning utom framstyckenas fem yttersta maskor som hela tiden stickas räta. Ärmkanterna och nederkanterna är också rätstickade för enkelhetens skull.
Alla ökningar görs med vridna omslag. Du som vill öka på något annat vis kan förstås göra det!

Lägg upp 59 m (detta är västens halsringning).

V 1: 10 rm (detta blir första framstycket), 1 am (detta blir första raglanmaskan), 10 rm (första axelpartiet), 1 am (andra raglanmaskan), 15 rm (bakstycket), 1 am (tredje raglanmaskan), 10 rm (andra axelpartiet), 1 am (fjärde raglanmaskan), 10 rm (andra framstycket).
De jämna varven är koftans rätsida.

Varv 2: sticka 10 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 15 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 rm. Nu ska det vara 67 m på stickan.

Varje ökningsvarv resulterar i åtta nya m.

Varv 3: rm utom raglanmaskorna, som stickas a.

Varv 4: 11 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 17 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 11 rm.

Varv 5 (med första halvan av första knapphålet): rm tills 4 m återstår, maska av 2 m, sticka de två sista r.

Varv 6 (med andra halvan av första knapphålet): 2 r, 2 omsl (ersätter de två avmaskade m), 8 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 19 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 rm.

Varv 7 och alla ojämna varv som följer stickas med aviga m utom de 5 första och 5 sista m som stickas räta.

Varv 8: 13 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 21 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 13 rm.

Varv 10: 14 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 23 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 14 rm.

Varv 12: nu syns raglanränderna ganska tydligt. På detta v och alla ökningsv framöver, *sticka fram till raglanm, 1 omsl, raglanm r, 1 omsl*, upprepa 3 ggr och sticka återstående m räta.

Fortsätt på detta vis fram till v 27 (eller sticka på ögonmått tills du tycker att oket är nästan tillräckligt stort). Gör knapphål till exempel vart 18:e v.

V 27: 5 rm, sedan am fram t o m första raglanmaskan, rm fram till nästa raglanmaska, sticka den a och fortsätt med am t o m nästa raglanmaska, sticka rm fram till nästa raglanmaska, sticka den a och fortsätt med am fram till de 5 sista. Sticka dem r.

V 28, 30: som tidigare v från rätsidan.

V 29: som v 27.

Avmaskningssvarvet för holkärmarna, v 31: sticka 5 rm och sedan am fram till första raglanm, 1 omslag, sticka raglanm a, maska av med rm fram till andra raglanm, sticka den a, 1 omslag.

Sticka ryggstyckets m a, gör 1 omsl, sticka 1 a (raglanmaskan), maska av med rm fram till nästa raglanmaska, sticka den a, gör 1 omsl och sticka andra framstyckets m a fram till de 5 sista som stickas r.

På v 32 fogas framstycke, ryggstycke och framstycke ihop.

Sticka sedan slätstickning med rätstickade kanter fram och tillbaka över framstycke-ryggstycke-framstycke (och gör knapphål med jämna mellanrum) tills västen är nästan lagom lång. 42 v kan vara lagom.

Avsluta med 4 eller fler v rätstickning och maska av från avigsidan.

Fäst de båda trådändarna.
Sy i knappar.
Klart!