Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Lilla tuffing

Den grå luvkoftan

Till slut lyckades jag sticka en luvkofta som fungerar!

Det är ett par år sedan jag kom på hur man kan sticka en två-trådändars-luva, alltså en där man hela tiden bara fortsätter utan att ta av garnet.

Själva konceptet fungerade nästan direkt. Det som visade sig vara svårare var att sticka en luva som blev precis lagom stor till koftan. Eftersom man stickar luvan först kan man möjligen, om man inte har någon speciell mottagare i tanken, anpassa koftans storlek efter luvans, men det var inte heller så lätt. Mitt ögonmått har spelat mig flera spratt.

I julas var jag i USA i två veckor och hade med mig några bollar Gästrike från Järbo. Jag tror att de var nystade av några av dem som deltog i en hjälpstickningsdag som Bilda ordnade i Huskvarna för ett par år sedan — till den dagen hade jag med mig flera härvor, och de som inte hade handarbete med sig att hålla på med medan jag pratade fick nysta om de ville. Bra hjälp!

Men jag packade utan att tänka på att jag hade fått garn i två grovlekar. Det upptäckte jag först när jag hade stickat en bra bit …

Hursomhelst, luvan gör man såhär:

*** liten uppdatering gjord samma eftermiddag — har du redan börjat med att öka till en 20 m bred remsa och stickat 50 varv går det också bra, men mittpartiet på den här luvan är bara 12 m ***

Lägg upp 3 m. Sticka rätstickning fram och tillbaka och öka 1 m efter 1:a m på varje v tills det är 12 m på stickan. Sticka då 58 v utan ökningar. Plocka upp 29 m utmed remsans ena sida, vänd, sticka 5 r, 24 a och 12 r. Plocka upp 29 m a utmed remsans andra kant, vänd och sticka 28 r. Öka 1 m, sticka 1 + 12 + 1 r, öka 1 m och sticka r v ut.

Remsans m och 5 m i varje kant stickas sedan r hela tiden. Öka 4 ggr till utmed remsan (som ovan) så att det blir 80 m sammanlagt.

Sticka luvan så lång som den ska vara minus ungefär 4 cm.

Gör nu minskningar utmed remsans kanter 10 ggr. Nu har du 60 m.

Lägg sedan upp 5 m i vardera änden av stickningen — det är början till knappkanterna.

Nu har du 70 m igen och kan börja på en Två trådändars lilla kofta eller en Lilla tuffing! Börja raglanökningarna direkt: första framstycket 12 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, första axeln 12 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, ryggen 18 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, andra axeln 12 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, andra framstycket 12 r.

Om du vill göra som jag och låta luvans rätstickade mittparti sluta i en spets en bit ner på ryggen (det syns inte på de här bilderna, och det blir finare på en kofta utan ränder) kan du öka 1 m mitt i de 18 samtidigt som du gör ”delningsvarvet”. Sedan fortsätter du att sticka rätstickning på avigvarven — först på alla 19 , sedan på 17, sedan på 15 och så vidare tills bara en är kvar.

Eftersom jag inte hade räknat i förväg fick jag skarva mycket med garnerna, och jag kommer inte att skriva någon exakt beskrivning till den här koftan, för då blir en modell som är tänkt att vara enkel alldeles för krånglig. Men två små finesser som man kan göra om man vill är att liksom stegvis flytta den rätstickade kanten på luvan till de fem maskorna som ska bli knappkanter. Alltså först 10 räta i kanten, på nästa avigvarv 9, sedan 8 och några varv senare de 5 som det ska bli. Någonstans däremellan gör man också det första knapphålet i ena kanten.

Eftersom garnåtgången blev en utmaning bestämde jag mig för att använda upp varje garnsort intill de sista tio centimetrarna, och därför blev det några intarsialösningar där en garnände inte räckte till ett helt varv. Det var ganska roligt!

Det hela slutade lite snöpligt — jag hade gärna gjort en bredare resårkant nertill (och det hade passat bättre med knapparnas placering). Men jag var långt hemifrån och lite glad att bli klar också.

Och fyraåringen som har fått koftan använde den på en vårutflykt häromdagen.

Om du provar, så skicka gärna bilder!

Kofta till gudson

Den här koftan, en Lilla tuffing med korta ärmmuddar, har jag stickat till min yngste gudson, Samuel som föddes i höstas och som bor ett par mil från Alvesta. Hans mamma rapporterar att den sitter bra!

Garnet är alpackaversionen av Svarta Fårets Blue Ocean, som kom förra året och som presenteras såhär:

Miljövänliga garner är ju en djungel — vad är egentligen det bästa vi kan göra? Att Svarta Fåret och dess leverantörer har tagit det här initiativet överhuvudtaget tycker jag är positivt. Så har jag läst att blandmaterial alltid är sämre eftersom det inte går att återvinna dem. Plastskräpet från haven borde ha återvunnits till plast istället för att blandas in i garn … Men jämfört med ny akryl borde det väl ändå vara ett bättre val?

Alpackavarianten av Blue Ocean innehåller återvunna alpackafibrer, och antagligen är det därför som garnet dammar mer än de flesta andra garner som jag har stickat med. Det är mjukt men känns inte alldeles naturligt. Hur det håller för tvätt har jag inte hört något om än.

När jag såg att Blue Ocean hade kommit köpte jag genast så att det skulle räcka till minst en barnkofta i både alpackablandningen och bomullsblandningen. Nu har alla bomullsnystanen och några nya fått flytta till nya ägare, för det behövdes fina nystan till de garnkassar som jag har gjort i ordning på min arbetsplats … men åtminstone en av mottagarna känner jag, så när vi kan ses igen (och det hoppas jag mycket på!) ska jag fråga henne vad det blev och vad hon tyckte om det.

Provstickning pågår

Det är så mycket som händer med olika beskrivningar hela tiden, både med gamla och med nya. Och det är så roligt!

Karin Louder Petersons hjärna är nog ganska lik min, i alla fall stickdelarna av den, för hon hittar på nya varianter hela tiden. Här är en där hon har kombinerat Två trådändars lilla tröja med knappar på axeln med lite mönsterstickning:

Inga-Lill Forsberg har stickat 19 (!!!) exemplar av Lilla tuffing-tröjan utan polokrage och utan halvvantemuddar nu. Och häromdagen tog jag mig äntligen tid att arbeta lite mer med beskrivningen, så nu finns det en ny version där okökningarna börjar först efter halsresåren. Är det någon som vill provsticka den så är det bara att höra av sig! Det finns också en koftvariant som ingen har stickat än.

Själv blev jag klar med Lilla tuffing-polotröjan förra veckan. Såhär ser den ut (den blev lite väl lång eftersom jag stickade det grå medan jag talade i telefon med en mycket god väninna):

Kragen knäpps utmed halsen och på axeln:

Och man kan förstås ha den halvt uppknäppt också:

Elisabeth Berndtsson har provstickat:

Och Lena Ohlén:

En modell som jag fortsätter att trixa med är den med luva. Såhär blev mitt första försök:

Gun-Britt Prue Carlsson fick prova beskrivningen, och hennes första exemplar blev såhär:

Sedan fick hon beskrivningen till koftan också, och den blev såhär:

Johanna Pettersson och jag håller på med att trixa med luvans form och storlek på varsitt håll, och hon har skickat två varianter som jag tror ska fungera på den storlek som har 59 maskor där okökningarna börjar. Själv hade jag en idé som visade sig fungera bättre om man räknar med en lite större storlek, 70 maskor där okökningarna börjar, och den är inte nerskriven än. Är det någon som vill prova Johannas luvor så är det bara att höra av sig!

Flera av Två trådändars-plaggen finns i två storlekar nu. Här har Karin Louder Peterson gjort en variant av Två trådändars lilla asymmetriska tröja.

Det här måste väl vara vad som på bloggspråk kallas en bildbomb — eller var det för ett par år sedan?

Hursomhelst, experimenten fortsätter nog, och det är fantastiskt roligt att så många vill vara med! Många fler än vad som syns här, förstås. Tack allihop!