Den grå luvkoftan

Till slut lyckades jag sticka en luvkofta som fungerar!

Det är ett par år sedan jag kom på hur man kan sticka en två-trådändars-luva, alltså en där man hela tiden bara fortsätter utan att ta av garnet.

Själva konceptet fungerade nästan direkt. Det som visade sig vara svårare var att sticka en luva som blev precis lagom stor till koftan. Eftersom man stickar luvan först kan man möjligen, om man inte har någon speciell mottagare i tanken, anpassa koftans storlek efter luvans, men det var inte heller så lätt. Mitt ögonmått har spelat mig flera spratt.

I julas var jag i USA i två veckor och hade med mig några bollar Gästrike från Järbo. Jag tror att de var nystade av några av dem som deltog i en hjälpstickningsdag som Bilda ordnade i Huskvarna för ett par år sedan — till den dagen hade jag med mig flera härvor, och de som inte hade handarbete med sig att hålla på med medan jag pratade fick nysta om de ville. Bra hjälp!

Men jag packade utan att tänka på att jag hade fått garn i två grovlekar. Det upptäckte jag först när jag hade stickat en bra bit …

Hursomhelst, luvan gör man såhär:

*** liten uppdatering gjord samma eftermiddag — har du redan börjat med att öka till en 20 m bred remsa och stickat 50 varv går det också bra, men mittpartiet på den här luvan är bara 12 m ***

Lägg upp 3 m. Sticka rätstickning fram och tillbaka och öka 1 m efter 1:a m på varje v tills det är 12 m på stickan. Sticka då 58 v utan ökningar. Plocka upp 29 m utmed remsans ena sida, vänd, sticka 5 r, 24 a och 12 r. Plocka upp 29 m a utmed remsans andra kant, vänd och sticka 28 r. Öka 1 m, sticka 1 + 12 + 1 r, öka 1 m och sticka r v ut.

Remsans m och 5 m i varje kant stickas sedan r hela tiden. Öka 4 ggr till utmed remsan (som ovan) så att det blir 80 m sammanlagt.

Sticka luvan så lång som den ska vara minus ungefär 4 cm.

Gör nu minskningar utmed remsans kanter 10 ggr. Nu har du 60 m.

Lägg sedan upp 5 m i vardera änden av stickningen — det är början till knappkanterna.

Nu har du 70 m igen och kan börja på en Två trådändars lilla kofta eller en Lilla tuffing! Börja raglanökningarna direkt: första framstycket 12 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, första axeln 12 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, ryggen 18 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, andra axeln 12 r, 1 vridet omslag, 1 r, 1 vridet omslag, andra framstycket 12 r.

Om du vill göra som jag och låta luvans rätstickade mittparti sluta i en spets en bit ner på ryggen (det syns inte på de här bilderna, och det blir finare på en kofta utan ränder) kan du öka 1 m mitt i de 18 samtidigt som du gör ”delningsvarvet”. Sedan fortsätter du att sticka rätstickning på avigvarven — först på alla 19 , sedan på 17, sedan på 15 och så vidare tills bara en är kvar.

Eftersom jag inte hade räknat i förväg fick jag skarva mycket med garnerna, och jag kommer inte att skriva någon exakt beskrivning till den här koftan, för då blir en modell som är tänkt att vara enkel alldeles för krånglig. Men två små finesser som man kan göra om man vill är att liksom stegvis flytta den rätstickade kanten på luvan till de fem maskorna som ska bli knappkanter. Alltså först 10 räta i kanten, på nästa avigvarv 9, sedan 8 och några varv senare de 5 som det ska bli. Någonstans däremellan gör man också det första knapphålet i ena kanten.

Eftersom garnåtgången blev en utmaning bestämde jag mig för att använda upp varje garnsort intill de sista tio centimetrarna, och därför blev det några intarsialösningar där en garnände inte räckte till ett helt varv. Det var ganska roligt!

Det hela slutade lite snöpligt — jag hade gärna gjort en bredare resårkant nertill (och det hade passat bättre med knapparnas placering). Men jag var långt hemifrån och lite glad att bli klar också.

Och fyraåringen som har fått koftan använde den på en vårutflykt häromdagen.

Om du provar, så skicka gärna bilder!