Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Hållbar utveckling

Vatten till alla törstiga

Jag minns inte exakt när jag insåg att en av de flygplatser som jag reste från flera gånger hade en medveten vattenstrategi — enbart varmvatten i de kranar som passagerare kunde komma åt, så att alla som behövde dricka vatten efter säkerhetskontrollen skulle bli tvungna att köpa flaskor — men jag hoppas att det är annorlunda där nu.

Och engångsvattenflaskor kan säkert behövas någon enstaka gång, men oftast kan man absolut klara sig utan!

På Kastrup finns det nu på ganska många toaletter (kanske alla?) en märkt kran som spolar kallt dricksvatten.

När jag och min systerdotter hittade den här vattenstationen på Victoria Station i London i vintras förstod hon genast att jag måste fotografera den för att visa den för fler. Självklart borde sådana här smarta konstruktioner — ni ser att det är en gammaldags drickfontän men också en flaskfyllare — finnas på alla stationer och på många andra platser där många människor rör sig!

Hon tyckte att vi skulle ta användarbilder också!

Min körkollega Anna lärde mig förresten i samma stad (när vi var där på körresa för, ojojoj, ganska många år sedan) att i England kan och ska man uttryckligen be om tap water på restaurangerna för att vara alldeles säker på att undvika en köpeflaska. Ett av de bästa små miljötips jag har fått. Numera ber jag om kranvatten här i Sverige också fastän det låter så prosaiskt.

När jag reste hem från Paris såg jag (på flygplatsen de Gaulle) en generös gest där också. Inte lika smart som den i London, men så charmig!

Kärlek och rent vatten, det är något att leva på, det. Tänk om alla kunde få!

Utan bil till Öland

Här kommer ett litet hoppingivande tips till alla er som av någon anledning inte kör bil!

Varken jag eller min svägerska gör det, och i slutet av juni gjorde vi en utflykt tillsammans med mina syskonbarn, en väninna och hennes två barn. Med enbart allmänna kommunikationer!

Jag åkte till Kalmar från Malmö med stadsbuss, Öresundståget och stadsbuss. Det har varit krångligt länge nu, eftersom jag mest har rest på helgerna när det har varit spårarbeten som har resulterat i ersättningsbussar, trängsel, osäkra besked och väntetider, och så var det plötsligt hur enkelt som helst! Fortfarande en bit att åka (tre timmar på tåget), men mycket lugnare.

Till Öland åkte vi med stadsbuss till Hansa City och länsbuss vidare. Det finns andra anslutningar också.

Vi klev av i Färjestaden, gick förbi ett köpcenter och genom ett ganska nybyggt bostadsområde vid vattnet (där finns det också ett solur som man kan ägna en stund åt tillsammans med barn) och kom fram till restaurang- och butikslängan och stranden.

Sedan kom det svåra: att hitta glass som passade både barn och vuxna … Vi löste det genom att gå till en bensinmack och köpa de vanliga favoritglassarna till barnen för att sedan gå till Chokladfabriken och köpa varsin kula till de vuxna. Lite krångligare, men på det viset blev alla nöjda!

Betydligt svårare: att ta vara på tiden på stranden när alla barn bara tänker på hur spännande det ska bli att åka BÅT.

På sommaren kör Ressel Rederi AB med fartyget Dessi i stort sett en gång i timmen. Att stå på kajen och vänta och spana efter Dessi är mycket spännande när man är två eller fyra år!

Sextio kronor per vuxen kostar det, pensionärer betalar fyrtio, tonåringar betalar som pensionärer — och barn upp till tretton reser gratis i målsmans sällskap.

Det gäller såklart att hitta den perfekta platsen på däck för att ta vara på både sol och vind.

Från hamnen i Kalmar får man gå en liten bit för att hitta bussar igen. Inte krångligt alls. Prova!

Och naturligtvis kan man åka buss både fram och tillbaka eller båt fram och tillbaka om man skulle vilja det. Och buss på själva Öland också.

Om att handla av levande människor

I samband med Almedalsveckan förra sommaren hörde jag något som jag har tänkt på så mycket sedan dess.

En ledande politiker hade talat om att vi måste arbeta för att bygga icke-kommersiella mötesplatser i städerna.

Då var det en som sa att för att en stadskärna ska leva och överleva är det mycket viktigare att vi satsar på de kommersiella mötesplatserna, alltså butiker. Butiker som ligger inne i staden, utmed gatorna. Hur ska staden kunna vara stad utan dem? Varför skulle människor röra sig inne i staden om butikerna inte fanns?

Det tänkte jag på igen när min systerdotter och jag hittade den mycket personliga, roliga, välsorterade och kreativa bokhandeln Nomad Books i London. Vi hade varit på min systerdotters träning i en del av London där jag aldrig hade rört mig tidigare, och hon föreslog att vi skulle kliva av bussen och gå en bit på en affärsgata på hemvägen. Där låg Nomad Books!

I London finns det flera helt enorma boklådor, och min systerdotters favorit är Waterstones Piccadilly som har ett helt enormt sortiment av de ungdomsromaner hon läser. Vi har pratat en del om att undvika kedjebutiker — gå på små caféer och familjeägda restauranger, till exempel, för att de ska överleva och för att inte hela London ska bli Prêt a Manger på samma sätt som en del svenska städer har blivit Espresso House — men det har varit svårt att ändra på Waterstones-vanan. Särskilt som jag brukar köpa presentkort åt henne där …

Men kedjorna är inte det största hotet mot småbutikerna. Det största hotet är att den kund som behöver något eller vill ha något inte ens behöver gå hemifrån. Därför blev jag så glad av skylten i Nomad Books fönster!

”Vet du att böcker som du beställer genom oss kommer precis lika snabbt som med Amazon?” står det. ”Vi kan oftast få böckerna hit till lunch nästa dag, så varför inte beställa något idag?”

En vänlig påminnelse om att det är ganska enkelt att göra något för att en butik ska överleva och för att staden ska fortsätta fungera som stad — något väldigt litet, men i längden helt avgörande.

Minnesregeln kan vara såhär:

När det går — handla av en människa!

Det hemliga tricket (en somrig potatissallad)

Av Posted on Inga taggar 0

Det är ingen hemlighet att man får otroligt god mat när man hälsar på hemma hos min äldste bror och hans familj. Både han och hans fru satsar mycket på sina gäster (och, skulle jag tro, på fina och roliga måltider när ingen utom familjen är där).

Den här potatissalladen åt vi tillsammans i början av sommaren. Jag kom av mig med fotograferingen efter de här bilderna, så ni får tro mig när jag berättar att den skulle ha varit fantastiskt god att äta upp utan vidare reflektioner redan när den såg ut såhär men att den fick ytterligare en dimension med Fredrikas kapristrick: strax före serveringen friterade hon kapris i lite olja i en stekpanna på spisen, lät dem rinna av på hushållspapper och strödde dem över salladen. Krispigt och salt och helt osannolikt gott!

Det här fatet är perfekt för komplett-måltid-sallader: sedan la hon stekta halloumi-skivor hela vägen runt.

Bara lite senare fick jag, liksom så många andra svenskar, lära mig att den halloumiost som vi har blivit nästan beroende av kommer från jordbruk där det används otroligt mycket antibiotika och där djurskyddet inte alls är på samma nivå som i Sverige. Nu ser jag fram emot att prova den Sverige-tillverkade motsvarigheten, eldosten, istället!

En butik med vita knutar

I slutet av juni tog min bror med mig till en butik som han just hade upptäckt — i en by några kilometer från Kalmar. Vita knutar heter den, och det är Ina Danielsson och hennes syster Helena som driver den. Byn heter Örntorp och är minst sagt idyllisk!

Butiken ligger i en lada som, precis som alla andra byggnader i Örntorp, har vita knutar och är målad med Falu rödfärg. De färgerna får mig genast att känna mig hemma — jag är nämligen delvis uppväxt i ett hus som under en period var huset på Falu rödfärg-burkarna! Ni förstår!

Vi ringde på. Mer än en gång, är jag rädd, för vi hade både en fyraåring och en sexåring med oss, och ringklockan som hängde i hänglåset såg så intressant ut.

Medan vi väntade planerade vi för glassinköpet. Enbart KRAV-märkta glassar, och ett märke som jag inte hade stött på förut. Verkar några av sorterna extremt billiga? Det skulle visa sig att Ina och Helena hade satt ner priset därför att de hade upptäckt att en del hade blivit isiga. Eller, som fyraåringen sa, att det var lite snö på dem.

Ina och Helena säljer tvålar, hudkrämer, schampo, diskmedel och tvättmedel av lite ovanliga märken, alla ekologiska, alla småskaligt tillverkade. Vid det här tvålstället kan man stanna en bra stund och bara dofta! Det gjorde vi i alla fall. Det blev en tvål till min brors svärmor, en till sexåringen och tre till min mamma.

Fina och ekonomiska tvålkoppar, eller kanske borde man kalla dem tvålställ, finns också. (Efter ett par sommarveckor utan vet jag igen att en tvålkopp kan förlänga tvålens livslängd avsevärt.)

Sådana här tvålflingor har jag bara läst om förut, aldrig provat. Borde jag?

I så fall vill jag införa fin diskborste också! Ni ser att det går att byta ut borsthuvudet på den — extra bra.

En del porslin fyller hyllorna till höger om dörren när man kommer in — jag tror att urvalet är vad amerikanska inredare skulle kalla ”carefully curated”, och ett fint koncept är att Ina och Helena har köpt upp restlager från några små tillverkare. På det viset kunde jag köpa en otroligt fin svenskdesignad tekanna för ungefär en femtedel av vad den hade kostat från början. Födelsedagspresent till min bror!

Så tittade vi en stund på vackra kort från ytterligare en av Inas och Helenas små leverantörer, och sexåringen valde ut fyra ljus (gissa om det blev ett lila) åt sig själv.

Ett par saker till ska jag visa en annan gång.

Den som är irriterad över att Kalmar är långt bort — och det är det ju för många i Sverige — kan känna sig lite tröstad av att Ina och Helena har en webbutik också.

Och min bror föreslog att vi provar att cykla nästa gång. Det blir nog extra bra!

Sommarfest hos Ann

Av Posted on Inga taggar 0

En av alla saker som jag försummade förra sommaren var att visa bilderna från den fantastiska sommarfest-för-två som min släkting och medåsna (jo, det är sant, men förklaringen till det skulle bli lite för lång) Ann bjöd mig på vid Hjälmarens strand en otroligt vacker dag. Så det får bli nu istället!

De pyttesmå salladsbladen var nog köpta, men annars kom det mesta direkt från trädgården.

Finns det färska kryddor så behövs det inte så mycket mer — lite salt och olja bara, och kanske, kanske vinäger.


Men eftersom burkarna med torkade kryddor är klara står de framme, såklart.

Skulle det behövas något mer finns det vitlök att tillgå.

Det är nästan hemskt att steka squashen när den är så vacker.

Men — och det här kan vara ett av årets bästa tips — stekt i olja, saltad och med blandade rostade frön (pumpa, solros, sesam) på är den oslagbar!

Ett av Anns supertrick är att ugnsrosta kryddade tomater på låg värme, länge, länge. Ingen spontanmat, men perfekt om man börjar sommarmorgonen med att maka matbröd, till exempel.

Och ett annat är att servera salladen med ett monumentalt fetablock i, så kan man ta så mycket man vill till sin portion.

När olika smårätter är lagade kan de samsas i en av stekpannorna.

På tallriken blir allt så vackert, så vackert.

Den som vill äta upp blommorna gör det.

Och till efterrätt är det jordgubbar som man får rensa samtidigt som man äter dem.

Den festen kommer jag aldrig att glömma. Och jag kommer aldrig att kunna laga mat exakt som Ann (”snabbt och snyggt” sa en av hennes söner om hennes köksvanor en gång), men härma kan jag nog inte låta bli. Det får ni också göra om ni vill!

Tack kära Ann för en dag som såhär i efterhand känns som en saga!