Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Beskrivningar

Anna Sigrid stickar och syr Ullas klänning (många)

Anna Sigrid Pettersson, återbrukssömmerska eller kanske ännu mer återbruksdesigner.
Foto: privat

Anna Sigrid Pettersson är något av en idol i en Facebookgrupp där alla syr om gamla kläder och andra textilier till nya kläder. För några månader sedan gjorde jag en intervju med henne om det. Sedan började hon sticka och sy Klänningen Ulla. När jag hade sett, en, två, tre, åtta sådana klänningar bad jag henne att skriva något om det. Här kommer bilder och berättelse — tack, Anna Sigrid!

***

Tågresan hem i oktober 1974 — Anna Sigrid och hennes vänner har genast börjat nysta det nyinköpta garnet. Foto: privat

Jag minns att något hett och åtråvärt på 1970-talet var garnet från Lasse Wålstedts Spinneri i Dala-Floda. I och med besöket där i oktober 1974 anslöt sig till mina samlingar en stickbeskrivning som liksom Ullas klänning börjar uppifrån. Toppen när man inte vet hur mycket garn som kommer att gå åt eller finns. Jag handlade garn, och det började nystas och stickas redan på tåget hem.

Samlat resultat av sticktimmarna i soffan framför Rederiet. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Så i december i fjol, när ett ryggskottet slog till och jag var bunden till soffan (med de där fingrarna som kliar hela tiden), tog jag fram stickor och garn. Och i min iver att ”döstäda”, få bort allt jox som finns och inte direkt har någon funktion för mig, började jag sticka.

En före detta arbetskamrat hade till min stora glädje fått barn. Hennes förhållningssätt till konsumtion och miljö tilltalade mig mycket, och hon hade gett mig kläder som hon inte längre behövde.

En i både färgställning och rutor mycket vacker kjol blev med ett nystan rosa bomullsgarn en bedårande klänning till hennes dotter, alldeles lagom till jul.

Tre med olika varianter av raglanrand och med lite olika fortsättning efter holkärmarna. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Och så började det! Garnnystan plockades fram, vitt bouclégarn, ungefär femtio gram, en överdel! En påbörjad bebiskofta, osäkert om det skulle räcka, och såg den inte lite väl liten ut, repa upp och sticka överdelar, tre räckte det till. Asch, ett litet bouclénystan till, kändes väldigt litet. Blev en pytteliten överdel, får hitta på nåt annat. Och så alla de där kulörta garnslattarna, inköpta under den värsta Hönsestrikk-perioden. Ja, ja, det får bli något, det också.

Sedan, varning för bekännelse: jag köpte oblekt bomullsgarn i massor, för mycket länge sedan, med tanken att virka överkast. Ja, förstår inte riktigt vad som flög i mig.

En med spetsstickning och en med förlängd nederkant, tvillingar genom kjoldelen.
Foto: Anna Sigrid Pettersson

Det fiffiga med Ullas klänning är att jag blir av med material, både knappar och tygbitar förutom alla restgarner.

Och eftersom stickningen börjar vid halsen så kan det bli så långt som garnet räcker till.

Uddkanter i ljusblått garn och en ny version av knäppning och skarv mellan stickat och sytt.
Foto: Anna Sigrid Pettersson

Varje överdel är olik de andra. Jag stickade i olika färger, och dessutom gjorde jag ”fel”: glömde sticka knapphål, glömde sätta ihop och sticka rundstickning på slutet.

Men jag tröttnade också på att sticka på samma sätt, började variera mig. Det som ska föreställa raglan — 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, och så aviga maskor på baksidan — började jag göra bredare: 1 omslag , 2 rm, 1 omslag, aviga på baksidan.

Jag prövade ännu bredare raglansöm: 1 omslag, 2 m ihop, 1 omslag, 2 rm, 1 omslag, 2 m ihop, 1 omslag.

Då blev raglanranden mer som en enkel spets.

Ibland gjorde jag uddkant också. Några varv slätstickning, sedan 1 varv med 2 m ihop, 1 omslag, 2 m ihop, 1 omslag och så vidare och sedan fortsätta med slätstickning för att när det är färdigstickat vika uddkanten och fålla upp.

En överdel fick en liten virkad bård runt om — hals, knappslå, ärmkant och nederkant. Ibland stickade jag nederkanten helt slätt, eller helt avigt, och ibland resår.

Allting var ogenomtänkt, och på impuls, och mycket roligt. Jag prövade till och med att sticka ”spets”, och det gick väl sådär.

Kulknappar på en blåbärsklänning och en äppelklänning. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Ibland har jag glömt att sticka knapphål, och då har jag brutalt bänt upp i det stickade och sytt ikring, men också använt små kulknappar. Blåbärsklänningen med blåbärsknappar är en favorit, söt och frisk, men också äppelklänningen med bruna knappar. Det tyget är ett gammalt överkast som min svärmor hade, så min dotter hade en sådan äppelklänning, fast helt i tyg.

En blå överdel, där glömde jag alldeles bort knapphålen men hade också hittat den fina rutiga, tomatiga köksgardinen. Det blev en knappslå av samma tyg, med tryckknappar och körsbärstomatknappar. En annan ljusblå överdel, med ljuvligt vallmotyg, där hade jag bara ett knapphål, så det blev en tryckknapp under den andra knappen.

De där klänningarna som luktar 70-tal, orange och rött, är en panelgardin. Den ena överdelen är randig. Till den andra hittade jag en liten orange garntåt som räckte precis till ett varv.

Och det där med knappar, det är något det. Älskar de där kulknapparna. Jag köpte dem i Haapsalu 1996 för 15 centi styck. Köpte alla som fanns i affären. Först använde jag dem på en svart klänning. Liksom som non stop-karameller satt de överallt. När jag tröttnade på den klänningen blev den en tröja, och knapparna hamnade i en liten burk. Nu ligger fem stycken gröna kvar, ensamma.

Ja, jag har haft mycket roligt, men det är fortfarande två överdelar som ligger och en klänning som saknar knapp.

Och just nu är jag trött på stickning och sitter och lagar ett pärlbroderi istället. Och trots att jag har använt så mycket material så kan jag inte se att det minskar något nämnvärt. Så det är bara att sy på. Det dröjer nog innan det blir en Klänningen Ulla igen.

***

Tack, Anna Sigrid!

Fotografering — är det någon som vill hjälpa till?

Den 18–19 maj har jag bokat en helg med min favoritfotograf, Magnus Aronson. Vi ska se till att en del av de modeller som jag har hittat på efter att jag gjorde Garnglädje, den senaste hjälpstickningsboken, blir riktigt fint fotograferade.

Min kusin Sofias son Marcus i Koftan Carl Wilhelm. Foto: Magnus Aronson

Faktum är att vi gjorde en sådan fotograferingsdag i Gamla Uppsala för drygt två år sedan. Det var en liten testraket — och månaden efter gick min hårddisk sönder, och jag blev av med alla beskrivningsfiler och alla bilder som jag hade tagit själv. Magnus underbara bilder fanns kvar, men jag tappade modet och har ägnat många, många timmar åt att leta upp filer i e-postmeddelanden och rekonstruera här och där. Allt har inte gått att få fram, och mina bilder är borta, såklart.

Min kusins väninna och hennes son i Lilla Tuffing-tröjan med knappar på sidan av kragen och på axeln. Foto: Magnus Aronson

Men nu har jag samlat ihop lite nytt mod, och det beror mycket på Magnus och på att en av mina bröder och hans familj har lovat att ställa upp som fotomodeller tillsammans med sina vänner och ha oss hemma hos sig. Jag hoppas att vi ska få en ljus himmel och mycket glatt humör så att vi hinner med allt och fortfarande är vänner när söndag kväll kommer!

Men en knasig sak är att jag har gett bort så mycket av det jag har stickat. Det finns inte kläder att fotografera! Eller: det finns massor av kläder att fotografera, men en del modeller saknas.

Så nu tänkte jag fråga om det är någon som vill låna ut sina händers verk till fotograferingen. Jag kan lämna dem vidare till en bra insamling sedan, om någon vill det, och annars är det bara att sätta en tydlig lapp på ett osynligt ställe i plagget (insidan av mudden till exempel) så att jag kan posta det tillbaka till rätt person när vi är klara.

Här är modeller som jag gärna lånar:

  • Två trådändars lilla kofta
  • Två trådändars lilla väst
  • Två trådändars lilla tröja
  • Två trådändars lilla slipover
  • Två trådändars lilla tröja med knappar på axeln
  • Två trådändars lilla asymmetriska kappa (Annikas och Ann-Christins modell)
  • Koftorna från Två systrars lilla koftkalas (Annikas och Ann-Christins modeller)
  • Baraettendanystanvästen
  • Två trådändars lilla asymmetriska kofta (tröja och/eller slipover vore också fint, om någon har)
  • Asymmetriska koftan
  • Två systrars lilla rätstickade omlottkofta (Annikas och Ann-Christins modell)
  • Femtimmarsmodellerna (kofta och tröja med och utan knappar)
  • Treochenhalvtimmesmodellerna (väst och slipover med och utan knappar)
  • Haklappskoftan
  • Klänningen Aluna
  • Klänningen Ulla (vi har jättefina bilder av den, men det vore roligt med fler färgställningar)
  • Leons luvkofta
  • Värme till främling-setet (eller delar av det)
  • Hjälpstickan-setet (eller delar av det)
  • Odensvimössan
  • Ragnhildvästen
  • Ragnvaldsslipovern
  • Ryska skarvarnas väst
  • Bisonkoftan
  • Tröjan Videdal
  • Koftan Lilla Tuffing
  • Tröjan Lilla Tuffing (Ingrids modell)

Nu låter det kanske som om jag inte har något alls — det har jag, men det vore finfint att få komplettera med något av allt detta!

Skriv till mig i kommentarfältet eller i ett e-postmeddelande (annabraw[snabel-a]gmail.com) ifall du vill skicka något, så ska du få min adress!

Solfjädersfilten

Den här filten virkade jag flera stycken av för några år sedan. Sedan glömde jag bort den ett tag. Men visst är den rätt fin? Enkel men inte alls tråkig tyckte jag när jag höll på.

Vi publicerade beskrivningen på Hemmets Journals webbplats under en av Sticka & skicka-insamlingarna, och där ligger den kvar fastän webbplatsen har fått ett annat namn. Här, varsågoda!

Flickan som fick just det här exemplaret och sov under det i sin vagn sitt livs första sommar håller på med att lära sig att skriva nu. Det går så fort!

De enkla rätstickade blöjbyxorna

De här blöjbyxorna, som har varit enormt populära bland hjälpstickare i år och särskilt i sommar, har funnit här på bloggen ett tag — men i ett inlägg som förlorade alla sina fina bilder när Hemmets Journal bytta plattform. Så här kommer det i repris!

Det är Inga-Lill som har stickat de färgglada exemplaren här på bilden. Hurra för dig, Inga-Lill!

Britt bjöd på beskrivningen för några år sedan.

Såhär gör man:

Lägg upp 44 m på stickor nummer 3 eller 3½ och garn som passar till dem. Sticka 1 r, 1 a i 4 v.

Sedan ett hålvarv: 1 r, 1 a, 1 omsl, 2 tills.

4 v resår igen. Rätstickning i 12 cm.

Minska innanför de två sista maskorna genom att sticka ihop 2 m på varje v tills 22 m återstår.

Sticka 6 v och öka sedan innanför de 2 första m på varje v genom att sticka i främre och bakre maskbågen tills det är 44 m igen.

Rätstickning, resår, hålvarv och resår igen.

Maska av och fäst trådarna.

Sy ihop i sidorna. Virka en snodd, trä den genom hålvarvet och knyt framtill. Sy fast den med ett par stygn mitt bak så att barnet inte kan dra ut den och göra sig illa.

***

Tycker du att det verkar krångligt med hålvarvet? Många struntar i det och trär snodden mellan maskorna.

De flesta som stickar de här byxorna stickar dem i akrylgarn som är lätt att tvätta och torkar snabbt, men fråga gärna mottagarorganisationen vad som är allra bäst för de barnfamiljer som ska få dem!

Harrys halsduk — äntligen är alla trådar fästa!

Är det någon som minns det här?

I december 2016 lovade jag Alicia i Örebro att hon skulle få en halsduk. Inte vilken som helst — en som jag skulle sticka. Och inte vilken handstickad som helst — den skulle så mycket som möjligt likna skolhalsduken i de böcker som var Alicias favoriter just då. Jag tror inte att jag behöver berätta vilka böcker det var!

Det tog flera månader innan jag lyckades pricka öppettiderna i en garnbutik som har lite större sortiment. Till slut blev det Rätmaskan i Malmö. Där förklarade jag vad jag behövde, och en vänlig man hjälpte mig att hitta de bästa färgerna i klifritt ullgarn. Det gick inte att hitta båda färgerna i samma kvalitet, så den vinröda är Sandnes Alpakka i färg 4554, och den gula är Extrafine Merino i färg 7441 från Hjertegarn.

Jag la upp 52 maskor i vinrött och stickade resår med en rät och en avig.

De båda första ränderna improviserade jag så att det såg ut ungefär som på någon av alla bilder jag hade hittat, och efter det försökte jag hålla exakt samma avstånd mellan randavsnitten.

Alicias mamma tyckte att en och en halv meter kunde vara en lagom längd, och det passade bra.

Behöver man en beskrivning till en halsduk?

Egentligen inte.

Men två små trick:

* Sista maskan på varje varv blir ju avig. Lyft den i början av nästa varv, så blir det en fin kant.

* Och för att få fina kanter också vid ränderna, sticka den sista maskan i den nya färgen när det ska bytas färg och lyft den sedan som start på det nya varvet. Då blir färgförskjutningen i kanten inte lika tydlig.

Det tog verkligen LÅNG tid att fästa alla garnändar. Jag skäms att jag inte tog itu med det direkt. Ett tag hade jag en plan som var att jag skulle fotografera halsduken i aktion vid bagagevagnen i London — några av er har säkert tagit bilder där, ungefär såhär (den här bilden har jag lånat från Tripadvisor):

Men när jag var i London hade jag fortfarande många trådar kvar att fästa, och jag var inte ens i närheten av Harrys järnvägsstation. Så det fick bli gräsmattebilder i Småland istället!

Alicias mamma hälsar att färgerna är perfekta i verkligheten, och garnerna är verkligen mycket mjuka båda två.

Nu är det över en månad sedan jag fotograferade och började skriva det här inlägget, och gräsmattan är inte alls lika grön längre. Vilken underlig sommar vi har haft. Det dröjer innan det blir halsduksväder. Men ni som har funderat på att göra något sådant här behöver kanske ordentligt med tid för att hinna, ni också?

Stickat efter beskrivningar härifrån

Av Posted on Inga taggar 0

Nu måste jag få visa några nya bilder!

Ulrika har stickat Femtimmarskoftan med knappar.

Inga-Lill har stickat Smarta babybyxan, Två trådändars lilla väst och Ariadnetossorna plus en resårstickad mössa.

Eva har virkat Jolly Jacket. Här finns beskrivningen i en omräknad version som resulterar i en större storlek.

Karin har stickat Två trådändars lilla asymmetriska tröja (beskrivningen är inte publicerad än, men det går fint att kombinera beskrivningarna till Två trådändars lilla tröja och Två trådändars lilla asymmetriska kofta) och gjort resårstickning i ärmsluten och längst ner. Hon har hittat ett flerfärgat garn som resulterar i samma mönster på ärmarna som på bredare partier — det skulle jag också vilja ha!

Mia har stickat Två trådändars lilla tröja och gjort som Karin.

Jag blir så glad när jag ser att beskrivningarna kommer till användning, både när de blir ingredienser i startpaket och när de hamnar hemma hos barnfamiljer här i Sverige. Tack alla ni som visar bilder och/eller skickar dem till mig!