Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Beskrivningar

Monstren har hittat ända hit

Av Posted on Inga taggar 1

Hur många inlägg har jag börjat med ”Nu måste ni få se något fint!”?

Här är en annan start:

Nu måste jag visa något otroligt underligt.

Skärmdump från hofmann-lauf.de

För några veckor sedan skulle jag bara plocka fram en länk till en av de modeller som jag har gjort, och detta dök upp. Det ser ut att vara en tysk eller tyskspråkig webbutik som säljer kläder. Men någon har snott den bild som Magnus Aronson tog av Klänningen Ulla och påstår att den har kostat nästan 900 kronor men att det går att köpa den för 361,03 kronor just nu.

Skärmdump från Velo-Hamburg.de

Jag blev nyfiken och gjorde en bildgoogling, alltså en där man laddar upp en bildfil i Google-sökfältet för att se var bilden finns publicerad på internet … och då dök den upp hos något som heter Velo-Hamburg också. De säljer kläder och hade tagit en lång rad av mina bilder av hemsydda klänningar (publicerade här på bloggen), men det är mer oklart om de faktiskt har tänkt försöka sälja dem, för det står inga priser intill bilderna.

Skärmdump från Aldo-Volpini.de

Här pågår tydligen ett litet priskrig — spara tio kronor genom att strunta i den första webbutiken och köpa klänningen här istället! Från början kostade den dessutom över tusen kronor. Kan det borga för bättre kvalitet möjligen?

Skärmdump från ivbimmobilien.de

Hos ett annat ”företag”, Ivbimmmobilien, påstås den ha kostat ytterligare lite mer någon gång tidigare.

Skärmdump från sternhalter.de

Och Sternhalter har kopierat Anna Sigrids bild av färdiga Klänningen Ulla (som huvudbild) härifrån bloggen eller från Facebook och lagt Magnus bild som ett slags komplettering en bit ner.

Borde jag ta det här som en komplimang? Att de kläder som jag tänker ut och stickar och skriver beskrivningar till är så fina att de är värda att plagiera? Att någon någonstans tänker ”åh, den HÄR” och att någon någon annanstans tänker ”DEN måste jag beställa”?

Det är ganska svårt att ta det så, inte minst eftersom också en okvalificerad gissning är att inga människor är inblandade i detaljerna här utan att internetmonster släpps fria och genererar de här butikernas ”produkter”. Tänk att sådana monster har hittat ända hit, till min hjälpsticknings-och-mat-och-boktipsblogg här i Sverige. Undrar hur de trivs här. Undrar vad de får för behållning av det de ser. Borde det inte vara ganska förvirrande för dem?

Tänker man bara så långt kan man skratta åt det. Men tänker man lite till inser man förstås att det finns människor som utsätts för SÅ mycket lidande i vårt helgalna klädkonsumtionssamhälle. Den nordamerikanska klädhistorikern och Youtube-stjärnan Bernadette Banner, som råkade ut för samma sak som jag, beskriver det så bra en bit in i den här videon — se hela!

Skånekoftan (bokversionen, äntligen)

Tack vare Pernilla som hade plockat fram boken Garnglädje från 2014 (inte klokt att det är så länge sedan …) blev jag påmind om en favoritmodell, Ylvas Skånekoftan.

Den finns här på bloggen i sin första version som ser ut såhär:

Skånekoftan, första modellen. Foto: Ylva Johansson

Faktum är att den blev populär direkt när jag hade publicerat den — så populär att två olika stickare gjorde varsin mössmodell till den dessutom.

När vi satte igång arbetet med boken frågade jag Ylva om hon vill prova att göra ärmarnas ränder lite annorlunda — så att deras avstånd minskar i takt med att ärmens maskor minskar, istället för att de löper parallellt så att de yttersta försvinner ut i sömmen, alltså. Det fixade hon direkt, och i boken publicerade vi den här modellen:

Skånekoftan, andra modellen. Foto: Ylva Johansson

Ja, nu måste jag visa en av mössorna också.

Och nu har Ylva och jag bestämt oss för att publicera bokversionen av koftan. Här kommer den!

***

Skånekoftan

Koftan stickas från halskanten och ner, i ett stycke. Den är rätstickad med mönster av lyfta maskor.

Garnåtgång: 100 g (230 m)
Stickor: 5½
Stickfasthet enligt banderoll: 20 m på st 4½ =10 cm
Mått med detta garn: övervidd 46 cm, längd 26 cm, ärmlängd 14 cm

Sist i beskrivningen finns mönsteranpassning för tunnare garn eller större storlek på kofta. Med ett garn som enligt banderollen har stickfasthet 20 m på st 4 = 10 cm, och med stickor 5½ blev garnåtgången 120 g (300 m) och måtten: övervidd 54 cm, längd 29 cm, ärmlängd 16 cm

Ökning: omslag som stickas vridet nästa varv (för att undvika hål)

Mönster:
Varv från rätsidan: lyft 1 m med garnet bakom, *5 rm, lyft 1 m med garnet bakom* (upprepa mellan *)
Varv från avigsidan: 1 am (stickas i den lyfta m), *5 rm, 1 am(stickas i den lyfta m)* (upprepa mellan *)

Knapphål: stickas innanför 2 m, och över 2 m. Mönstret är för 4 knappar, men det går lika bra att sticka knapphål längs hela framkanten, eller knäppa koftan med snoddar istället.

Lägg upp 39 m. Första varvet(och alla varv med udda nr) är avigsidan

V1–3: 5 rm(framkant), sticka resår 1rm, 1 am tills det är 5 m kvar, 5 rm(framkant)

V4: 5rm(framkant), *2 rm, 1 omslag* upprepa mellan * totalt 7 ggr,  1 rm, 1 omslag, *2 rm, 1 omslag* upprepa mellan * totalt 6 ggr, 2 rm, 5 rm (framkant). Nu är det totalt 53 m på stickan (varav 14 nya omslag)

V5: 5 rm, *1 am, 1 rm* upprepa mellan * tills 6 m återstår, 1 am, 5 rm

V6: 5 rm, lyft 1 m med garnet bakom, *1 rm, lyft 1 m med garnet bakom*, upprepa från * till * tills 5 m återstår, 5 rm

V7: 5 rm, 1 am (stickas i den lyfta m), *1 rm, 1 am(stickas i den lyfta m)*, upprepa från * till * tills 5 m återstår, 5 rm

V8: knapphålsvarv, 5 rm, lyft 1 m med garnet bakom, *1 omslag, 1 rm, lyft 1 m med garnet bakom*, upprepa från * till * tills 5 m återstår, 5 rm. Nu är det totalt 74 m

V9: 5 rm, 1 am (stickas i den lyfta m), *2 rm, 1 am(stickas i den lyfta m)*, upprepa från * till * tills 5 m återstår, 5 rm

V10: 5 rm, lyft 1 m med garnet bakom, *2 rm, lyft 1 m med garnet bakom*, upprepa från * till * tills 5 m återstår, 5 rm

V11–15 stickas som v9 (udda varv) och v10 (jämna varv)

V16: 5 rm, lyft 1 m med garnet bakom, *1 omslag, 2 rm, lyft 1 m med garnet bakom*, upprepa från * till * tills 5 m återstår, 5 rm. Nu är det totalt 95 m

V17: 5 rm, 1 am (stickas i den lyfta m), *3 rm, 1 am (stickas i den lyfta m)*, upprepa från * till * tills 5 m återstår, 5 rm

V18: knapphålsvarv, 5 rm, lyft 1 m med garnet bakom, *3 rm, lyft 1 m med garnet bakom*, upprepa från * till * tills 5 m återstår, 5 rm

V19–23 stickas som v17 (udda varv) och v18 (jämna varv)

V24: 5 rm, lyft 1 m med garnet bakom, *1 omslag, 3 rm, lyft 1 m med garnet bakom*, upprepa från * till * tills 5 m återstår, 5 rm. Nu är det totalt 116 m

V25: 5 rm, 1 am (stickas i den lyfta m), *4 rm, 1 am (stickas i den lyfta m)*, upprepa från * till * tills 5 m återstår, 5 rm

V26: 5 rm, lyft 1 m med garnet bakom, *4 rm, lyft 1 m med garnet bakom*, upprepa från * till * tills 5 m återstår, 5 rm

V27–31 stickas som v25 (udda varv) och v26 (jämna varv). V28 är knapphålsvarv

V32: 5 rm, lyft 1 m med garnet bakom, *1 omslag, 4 rm, lyft 1 m med garnet bakom*, upprepa från * till * tills 5 m återstår, 5 rm. Nu är det totalt 137 m

V33: 5 rm, 1 am (stickas i den lyfta m), *5 rm, 1 am(stickas i den lyfta m)*, upprepa från * till * tills 5 m återstår, 5 rm

V34: 5 rm, lyft 1 m med garnet bakom, *5 rm, lyft 1 m med garnet bakom*, upprepa från * till * tills 5 m återstår, 5 rm

V35–37 stickas som v33 (udda varv) och v34 (jämna varv).

V38 är knapphålsvarv, och även det varv när man fördelar koftans maskor i framstycken, ärmar och bakstycke och börjar sticka ärmen.  Resten av maskorna sitter kvar på stickan medan ärmen stickas

Fortsätt att sticka mönster på ärmen, med en kantmaska i varje sida(som används när ärmen virkas eller sys ihop)

Sticka 21 m (detta är ena framstycket), sätt en markering, sticka 29 m för ärmen, lägg upp 4 m

Vänd och sticka tillbaka ärmens 33 m och lägg upp 4 m i andra sidan också. Nu är det 37 m på ärmen.

På v 24 och 38 minskas 1 maska innanför kantmaskan i början av varvet samt 1 maska precis efter varje lyft maska, totalt minskas 6 maskor på varvet. Efter båda minskningsvarven är det 25 m på ärmen.

Sticka ärmen ca 44 varv.

Maska av alla m, eller gör som på 5-timmarskoftan och maska av alla maskor utom den sista. Trä den sista maskan på en ganska grov virknål. Vik ärmen dubbel med rätsidan inåt och virka ihop den med smygmaskor hela vägen upp till ärmhålet. Trä den sista maskan på höger sticka. Plocka upp ytterligare 2 m längs de nyupplagda maskorna under ena halvan av ärmen.

Sticka sedan ryggens 37 m och därefter ytterligare en ärm på samma sätt

Avsluta varvet genom att sticka de sista 21 m (andra framstycket)

På nästa varv ökas under ärmarna till totalt 89 maskor på varvet. Om ärmen är ihopvirkad plockas ytterligare 2 m upp i de nyupplagda maskorna på andra delen av respektive ärm. Om ingen ihopvirkning gjort lägges 5 m upp under vardera ärmen.

Fortsätt sedan att sticka 5 rm, 79 maskor mönster, 5 rm i ca 40 varv. Då är koftans totala längd ca 25 cm

Maska av. Sy eventuellt ihop under ärmarna. Sy i knappar eller snoddar.

Pernillas version av Skånekoftan. Foto: Pernilla Aneskans

För en kofta i större storlek eller av tunnare garn anpassas mönstret så här:

Lägg upp 45 m.

På V4 ökas 16 m till 61 m genom att upprepa mellan *ytterligare 1 gång i såväl början som slutet av varvet, dvs totalt 8 ggr i början, och totalt 7 ggr i slutet

Ökningar görs på v 8, 16, 26, 36. Varje ökningsvarv ger 25 nya maskor. Efter alla ökningar är det 161 m.

Knapphål görs på v 8, 20, 32, 44

V44 är det varv när man fördelar koftans maskor i framstycken, ärmar och bakstycke. Framstycket är 27 m, ärmen 29 m, och bakstycket 49 m.

På ärmen görs minskning vart 8:e varv med början på v 8, totalt 6 ggr. Sticka ärmen ca 54 v.

Ökning under ärmarna till totalt 113 maskor på varvet. Sticka ca 50 varv därefter

***

Tusen tack, Ylva!

Fler av Mössan Omtanke

Det är mycket som inte är roligt nu, så jag kanske blir extra glad när det kommer bilder?

Här är bara två, men sammanlagt blir det många exemplar av Mössan Omtanke!

Såhär skriver Måd som har stickat den mångfärgade mössan — hon är engagerad i ett soppkök i Västerås och har mycket kontakt med människor som är hemlösa:

Kan VARMT rekommendera den här mössan till våra hemlösa eller någon annan som behöver en mössa.

Och här är Annikas kollektion. Jag blir tårögd!

Ett hjälmexperiment

När jag kallade en hjälmmössa som man stickar med hjälp av en enkel formel för Formelhjälmen var det en som hörde av sig och sa att det var ett konstigt namn — det fick henne att tänka på Formel 1, inte alls på stickning och nyfödda barn.

Därför måste jag såklart börja med att säga: experimentera ALDRIG med hjälmar såvida de inte är stickade som den här eller sydda eller virkade! Ojojoj vad farligt det skulle kunna bli.

Det här är mitt hjälmexperiment — en nästan helt rätstickad hjälmmössa som är inspirerad av en mössa jag såg på Online Stickcafé på Facebook häromdagen, en norsk modell som heter Lille Luring (det är Pickles som har den), den koftluva som jag har experimenterat med under de senaste åren och det faktum att jag blev klar med en liten kofta under ett föredrag häromkvällen och hade lite grått garn och ganska mycket svart kvar.

Man börjar mitt fram med tre maskor, ökar i början av varje varv tills man tycker att remsan är tillräckligt bred, stickar hela vägen till nacken (jag minskade så att remsan blev smalare på andra halvan) och plockar upp maskor utmed ena långsidan. Där räknar man ut vilken som är mittmaska (två mittmaskor skulle också gå bra) och minskar på varsin sida om dem på vartannat varv och stickar dem aviga på övriga varv tills man har tre maskor kvar (eller fyra om man har stickat med två mittmaskor). Mittremsans maskor sitter kvar på stickan under tiden.

Sedan plockar man upp maskor hela vägen mellan de tre och mittremsan, stickar mittremsan och plockar upp maskor utmed mittremsans andra sida, och så stickar man den sidan likadant som den första.

När andra sidan är klar plockar man upp maskor mellan de tre och mittremsans maskor där också, och så stickar man några varv resår.

Där befinner sig den första prototypen nu, och jag har inte bestämt vilken sorts knytband eller knäppning hjälmen ska få.

En två trådändars-modell är det helt klart — nu måste jag fästa ett par trådar eftersom jag började med en liten snutt grått, men med ett tillräckligt stort nystan klarar man sig med uppläggningstråden och avmaskningstråden. Om man vill kan man göra en I-cord med de sista maskorna i slutet av sidstycket och få sammanlagt fyra trådar att fästa.

Om någon av er vill prova, eller göra en egen version, så varsågoda! Hör gärna av er!

Fint och lånat för vidarebefordran

I våras frågade jag om det var några av er som hade stickat barnkläder efter mina beskrivningar och kunde tänka sig att låta dem bli fotograferade. Jag fick så fina svar — och ännu finare paket!

Titta här bara!

Anna hade stickat en av Två systrars koftkalas-koftorna, och fastän den var så liten …

Foto: Magnus Aronson

… fick Emmie och Simon vika upp ärmarna när de skulle klä på sin alldeles nye son.

Den här koftan reste sedan tillbaka till Anna, för hon hade lovat den till en ny liten människa i sin närhet.

Jag tror att det var Karin som hade stickat det här exemplaret av Två trådändars lilla tröja …

Foto: Magnus Aronson

… och färgen krockade perfekt med blommande buskar när Dea ställde sig utanför sin familjs hus med sina såpbubblor.

Kom det här exemplaret av Två trådändars lilla slipover från Ann-Christin kanske? Några av plaggen klarade jag inte att hålla reda på — ursäkta!

Foto: Magnus Aronson

Emanuel hade den i alla fall gärna på sig. Han till och med somnade i den. Då måste den vara riktigt mjuk!

Det här är bara tre exempel på allt fint som kom. Nu reser det vidare till insamlingar där de ansvariga ber om varma kläder till barn (och Annas kofta har återvänt till henne). Tack, ni som hjälpte mig! Hoppas att ni blir lika glada som jag när ni ser bilderna!

Anna Sigrid stickar och syr Ullas klänning (många)

Anna Sigrid Pettersson, återbrukssömmerska eller kanske ännu mer återbruksdesigner.
Foto: privat

Anna Sigrid Pettersson är något av en idol i en Facebookgrupp där alla syr om gamla kläder och andra textilier till nya kläder. För några månader sedan gjorde jag en intervju med henne om det. Sedan började hon sticka och sy Klänningen Ulla. När jag hade sett, en, två, tre, åtta sådana klänningar bad jag henne att skriva något om det. Här kommer bilder och berättelse — tack, Anna Sigrid!

***

Tågresan hem i oktober 1974 — Anna Sigrid och hennes vänner har genast börjat nysta det nyinköpta garnet. Foto: privat

Jag minns att något hett och åtråvärt på 1970-talet var garnet från Lasse Wålstedts Spinneri i Dala-Floda. I och med besöket där i oktober 1974 anslöt sig till mina samlingar en stickbeskrivning som liksom Ullas klänning börjar uppifrån. Toppen när man inte vet hur mycket garn som kommer att gå åt eller finns. Jag handlade garn, och det började nystas och stickas redan på tåget hem.

Samlat resultat av sticktimmarna i soffan framför Rederiet. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Så i december i fjol, när ett ryggskottet slog till och jag var bunden till soffan (med de där fingrarna som kliar hela tiden), tog jag fram stickor och garn. Och i min iver att ”döstäda”, få bort allt jox som finns och inte direkt har någon funktion för mig, började jag sticka.

En före detta arbetskamrat hade till min stora glädje fått barn. Hennes förhållningssätt till konsumtion och miljö tilltalade mig mycket, och hon hade gett mig kläder som hon inte längre behövde.

En i både färgställning och rutor mycket vacker kjol blev med ett nystan rosa bomullsgarn en bedårande klänning till hennes dotter, alldeles lagom till jul.

Tre med olika varianter av raglanrand och med lite olika fortsättning efter holkärmarna. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Och så började det! Garnnystan plockades fram, vitt bouclégarn, ungefär femtio gram, en överdel! En påbörjad bebiskofta, osäkert om det skulle räcka, och såg den inte lite väl liten ut, repa upp och sticka överdelar, tre räckte det till. Asch, ett litet bouclénystan till, kändes väldigt litet. Blev en pytteliten överdel, får hitta på nåt annat. Och så alla de där kulörta garnslattarna, inköpta under den värsta Hönsestrikk-perioden. Ja, ja, det får bli något, det också.

Sedan, varning för bekännelse: jag köpte oblekt bomullsgarn i massor, för mycket länge sedan, med tanken att virka överkast. Ja, förstår inte riktigt vad som flög i mig.

En med spetsstickning och en med förlängd nederkant, tvillingar genom kjoldelen.
Foto: Anna Sigrid Pettersson

Det fiffiga med Ullas klänning är att jag blir av med material, både knappar och tygbitar förutom alla restgarner.

Och eftersom stickningen börjar vid halsen så kan det bli så långt som garnet räcker till.

Uddkanter i ljusblått garn och en ny version av knäppning och skarv mellan stickat och sytt.
Foto: Anna Sigrid Pettersson

Varje överdel är olik de andra. Jag stickade i olika färger, och dessutom gjorde jag ”fel”: glömde sticka knapphål, glömde sätta ihop och sticka rundstickning på slutet.

Men jag tröttnade också på att sticka på samma sätt, började variera mig. Det som ska föreställa raglan — 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, och så aviga maskor på baksidan — började jag göra bredare: 1 omslag , 2 rm, 1 omslag, aviga på baksidan.

Jag prövade ännu bredare raglansöm: 1 omslag, 2 m ihop, 1 omslag, 2 rm, 1 omslag, 2 m ihop, 1 omslag.

Då blev raglanranden mer som en enkel spets.

Ibland gjorde jag uddkant också. Några varv slätstickning, sedan 1 varv med 2 m ihop, 1 omslag, 2 m ihop, 1 omslag och så vidare och sedan fortsätta med slätstickning för att när det är färdigstickat vika uddkanten och fålla upp.

En överdel fick en liten virkad bård runt om — hals, knappslå, ärmkant och nederkant. Ibland stickade jag nederkanten helt slätt, eller helt avigt, och ibland resår.

Allting var ogenomtänkt, och på impuls, och mycket roligt. Jag prövade till och med att sticka ”spets”, och det gick väl sådär.

Kulknappar på en blåbärsklänning och en äppelklänning. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Ibland har jag glömt att sticka knapphål, och då har jag brutalt bänt upp i det stickade och sytt ikring, men också använt små kulknappar. Blåbärsklänningen med blåbärsknappar är en favorit, söt och frisk, men också äppelklänningen med bruna knappar. Det tyget är ett gammalt överkast som min svärmor hade, så min dotter hade en sådan äppelklänning, fast helt i tyg.

En blå överdel, där glömde jag alldeles bort knapphålen men hade också hittat den fina rutiga, tomatiga köksgardinen. Det blev en knappslå av samma tyg, med tryckknappar och körsbärstomatknappar. En annan ljusblå överdel, med ljuvligt vallmotyg, där hade jag bara ett knapphål, så det blev en tryckknapp under den andra knappen.

De där klänningarna som luktar 70-tal, orange och rött, är en panelgardin. Den ena överdelen är randig. Till den andra hittade jag en liten orange garntåt som räckte precis till ett varv.

Och det där med knappar, det är något det. Älskar de där kulknapparna. Jag köpte dem i Haapsalu 1996 för 15 centi styck. Köpte alla som fanns i affären. Först använde jag dem på en svart klänning. Liksom som non stop-karameller satt de överallt. När jag tröttnade på den klänningen blev den en tröja, och knapparna hamnade i en liten burk. Nu ligger fem stycken gröna kvar, ensamma.

Ja, jag har haft mycket roligt, men det är fortfarande två överdelar som ligger och en klänning som saknar knapp.

Och just nu är jag trött på stickning och sitter och lagar ett pärlbroderi istället. Och trots att jag har använt så mycket material så kan jag inte se att det minskar något nämnvärt. Så det är bara att sy på. Det dröjer nog innan det blir en Klänningen Ulla igen.

***

Tack, Anna Sigrid!