Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Beskrivningar

Ett hjälmexperiment

När jag kallade en hjälmmössa som man stickar med hjälp av en enkel formel för Formelhjälmen var det en som hörde av sig och sa att det var ett konstigt namn — det fick henne att tänka på Formel 1, inte alls på stickning och nyfödda barn.

Därför måste jag såklart börja med att säga: experimentera ALDRIG med hjälmar såvida de inte är stickade som den här eller sydda eller virkade! Ojojoj vad farligt det skulle kunna bli.

Det här är mitt hjälmexperiment — en nästan helt rätstickad hjälmmössa som är inspirerad av en mössa jag såg på Online Stickcafé på Facebook häromdagen, en norsk modell som heter Lille Luring (det är Pickles som har den), den koftluva som jag har experimenterat med under de senaste åren och det faktum att jag blev klar med en liten kofta under ett föredrag häromkvällen och hade lite grått garn och ganska mycket svart kvar.

Man börjar mitt fram med tre maskor, ökar i början av varje varv tills man tycker att remsan är tillräckligt bred, stickar hela vägen till nacken (jag minskade så att remsan blev smalare på andra halvan) och plockar upp maskor utmed ena långsidan. Där räknar man ut vilken som är mittmaska (två mittmaskor skulle också gå bra) och minskar på varsin sida om dem på vartannat varv och stickar dem aviga på övriga varv tills man har tre maskor kvar (eller fyra om man har stickat med två mittmaskor). Mittremsans maskor sitter kvar på stickan under tiden.

Sedan plockar man upp maskor hela vägen mellan de tre och mittremsan, stickar mittremsan och plockar upp maskor utmed mittremsans andra sida, och så stickar man den sidan likadant som den första.

När andra sidan är klar plockar man upp maskor mellan de tre och mittremsans maskor där också, och så stickar man några varv resår.

Där befinner sig den första prototypen nu, och jag har inte bestämt vilken sorts knytband eller knäppning hjälmen ska få.

En två trådändars-modell är det helt klart — nu måste jag fästa ett par trådar eftersom jag började med en liten snutt grått, men med ett tillräckligt stort nystan klarar man sig med uppläggningstråden och avmaskningstråden. Om man vill kan man göra en I-cord med de sista maskorna i slutet av sidstycket och få sammanlagt fyra trådar att fästa.

Om någon av er vill prova, eller göra en egen version, så varsågoda! Hör gärna av er!

Fint och lånat för vidarebefordran

I våras frågade jag om det var några av er som hade stickat barnkläder efter mina beskrivningar och kunde tänka sig att låta dem bli fotograferade. Jag fick så fina svar — och ännu finare paket!

Titta här bara!

Anna hade stickat en av Två systrars koftkalas-koftorna, och fastän den var så liten …

Foto: Magnus Aronson

… fick Emmie och Simon vika upp ärmarna när de skulle klä på sin alldeles nye son.

Den här koftan reste sedan tillbaka till Anna, för hon hade lovat den till en ny liten människa i sin närhet.

Jag tror att det var Karin som hade stickat det här exemplaret av Två trådändars lilla tröja …

Foto: Magnus Aronson

… och färgen krockade perfekt med blommande buskar när Dea ställde sig utanför sin familjs hus med sina såpbubblor.

Kom det här exemplaret av Två trådändars lilla slipover från Ann-Christin kanske? Några av plaggen klarade jag inte att hålla reda på — ursäkta!

Foto: Magnus Aronson

Emanuel hade den i alla fall gärna på sig. Han till och med somnade i den. Då måste den vara riktigt mjuk!

Det här är bara tre exempel på allt fint som kom. Nu reser det vidare till insamlingar där de ansvariga ber om varma kläder till barn (och Annas kofta har återvänt till henne). Tack, ni som hjälpte mig! Hoppas att ni blir lika glada som jag när ni ser bilderna!

Anna Sigrid stickar och syr Ullas klänning (många)

Anna Sigrid Pettersson, återbrukssömmerska eller kanske ännu mer återbruksdesigner.
Foto: privat

Anna Sigrid Pettersson är något av en idol i en Facebookgrupp där alla syr om gamla kläder och andra textilier till nya kläder. För några månader sedan gjorde jag en intervju med henne om det. Sedan började hon sticka och sy Klänningen Ulla. När jag hade sett, en, två, tre, åtta sådana klänningar bad jag henne att skriva något om det. Här kommer bilder och berättelse — tack, Anna Sigrid!

***

Tågresan hem i oktober 1974 — Anna Sigrid och hennes vänner har genast börjat nysta det nyinköpta garnet. Foto: privat

Jag minns att något hett och åtråvärt på 1970-talet var garnet från Lasse Wålstedts Spinneri i Dala-Floda. I och med besöket där i oktober 1974 anslöt sig till mina samlingar en stickbeskrivning som liksom Ullas klänning börjar uppifrån. Toppen när man inte vet hur mycket garn som kommer att gå åt eller finns. Jag handlade garn, och det började nystas och stickas redan på tåget hem.

Samlat resultat av sticktimmarna i soffan framför Rederiet. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Så i december i fjol, när ett ryggskottet slog till och jag var bunden till soffan (med de där fingrarna som kliar hela tiden), tog jag fram stickor och garn. Och i min iver att ”döstäda”, få bort allt jox som finns och inte direkt har någon funktion för mig, började jag sticka.

En före detta arbetskamrat hade till min stora glädje fått barn. Hennes förhållningssätt till konsumtion och miljö tilltalade mig mycket, och hon hade gett mig kläder som hon inte längre behövde.

En i både färgställning och rutor mycket vacker kjol blev med ett nystan rosa bomullsgarn en bedårande klänning till hennes dotter, alldeles lagom till jul.

Tre med olika varianter av raglanrand och med lite olika fortsättning efter holkärmarna. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Och så började det! Garnnystan plockades fram, vitt bouclégarn, ungefär femtio gram, en överdel! En påbörjad bebiskofta, osäkert om det skulle räcka, och såg den inte lite väl liten ut, repa upp och sticka överdelar, tre räckte det till. Asch, ett litet bouclénystan till, kändes väldigt litet. Blev en pytteliten överdel, får hitta på nåt annat. Och så alla de där kulörta garnslattarna, inköpta under den värsta Hönsestrikk-perioden. Ja, ja, det får bli något, det också.

Sedan, varning för bekännelse: jag köpte oblekt bomullsgarn i massor, för mycket länge sedan, med tanken att virka överkast. Ja, förstår inte riktigt vad som flög i mig.

En med spetsstickning och en med förlängd nederkant, tvillingar genom kjoldelen.
Foto: Anna Sigrid Pettersson

Det fiffiga med Ullas klänning är att jag blir av med material, både knappar och tygbitar förutom alla restgarner.

Och eftersom stickningen börjar vid halsen så kan det bli så långt som garnet räcker till.

Uddkanter i ljusblått garn och en ny version av knäppning och skarv mellan stickat och sytt.
Foto: Anna Sigrid Pettersson

Varje överdel är olik de andra. Jag stickade i olika färger, och dessutom gjorde jag ”fel”: glömde sticka knapphål, glömde sätta ihop och sticka rundstickning på slutet.

Men jag tröttnade också på att sticka på samma sätt, började variera mig. Det som ska föreställa raglan — 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, och så aviga maskor på baksidan — började jag göra bredare: 1 omslag , 2 rm, 1 omslag, aviga på baksidan.

Jag prövade ännu bredare raglansöm: 1 omslag, 2 m ihop, 1 omslag, 2 rm, 1 omslag, 2 m ihop, 1 omslag.

Då blev raglanranden mer som en enkel spets.

Ibland gjorde jag uddkant också. Några varv slätstickning, sedan 1 varv med 2 m ihop, 1 omslag, 2 m ihop, 1 omslag och så vidare och sedan fortsätta med slätstickning för att när det är färdigstickat vika uddkanten och fålla upp.

En överdel fick en liten virkad bård runt om — hals, knappslå, ärmkant och nederkant. Ibland stickade jag nederkanten helt slätt, eller helt avigt, och ibland resår.

Allting var ogenomtänkt, och på impuls, och mycket roligt. Jag prövade till och med att sticka ”spets”, och det gick väl sådär.

Kulknappar på en blåbärsklänning och en äppelklänning. Foto: Anna Sigrid Pettersson

Ibland har jag glömt att sticka knapphål, och då har jag brutalt bänt upp i det stickade och sytt ikring, men också använt små kulknappar. Blåbärsklänningen med blåbärsknappar är en favorit, söt och frisk, men också äppelklänningen med bruna knappar. Det tyget är ett gammalt överkast som min svärmor hade, så min dotter hade en sådan äppelklänning, fast helt i tyg.

En blå överdel, där glömde jag alldeles bort knapphålen men hade också hittat den fina rutiga, tomatiga köksgardinen. Det blev en knappslå av samma tyg, med tryckknappar och körsbärstomatknappar. En annan ljusblå överdel, med ljuvligt vallmotyg, där hade jag bara ett knapphål, så det blev en tryckknapp under den andra knappen.

De där klänningarna som luktar 70-tal, orange och rött, är en panelgardin. Den ena överdelen är randig. Till den andra hittade jag en liten orange garntåt som räckte precis till ett varv.

Och det där med knappar, det är något det. Älskar de där kulknapparna. Jag köpte dem i Haapsalu 1996 för 15 centi styck. Köpte alla som fanns i affären. Först använde jag dem på en svart klänning. Liksom som non stop-karameller satt de överallt. När jag tröttnade på den klänningen blev den en tröja, och knapparna hamnade i en liten burk. Nu ligger fem stycken gröna kvar, ensamma.

Ja, jag har haft mycket roligt, men det är fortfarande två överdelar som ligger och en klänning som saknar knapp.

Och just nu är jag trött på stickning och sitter och lagar ett pärlbroderi istället. Och trots att jag har använt så mycket material så kan jag inte se att det minskar något nämnvärt. Så det är bara att sy på. Det dröjer nog innan det blir en Klänningen Ulla igen.

***

Tack, Anna Sigrid!

Fotografering — är det någon som vill hjälpa till?

Den 18–19 maj har jag bokat en helg med min favoritfotograf, Magnus Aronson. Vi ska se till att en del av de modeller som jag har hittat på efter att jag gjorde Garnglädje, den senaste hjälpstickningsboken, blir riktigt fint fotograferade.

Min kusin Sofias son Marcus i Koftan Carl Wilhelm. Foto: Magnus Aronson

Faktum är att vi gjorde en sådan fotograferingsdag i Gamla Uppsala för drygt två år sedan. Det var en liten testraket — och månaden efter gick min hårddisk sönder, och jag blev av med alla beskrivningsfiler och alla bilder som jag hade tagit själv. Magnus underbara bilder fanns kvar, men jag tappade modet och har ägnat många, många timmar åt att leta upp filer i e-postmeddelanden och rekonstruera här och där. Allt har inte gått att få fram, och mina bilder är borta, såklart.

Min kusins väninna och hennes son i Lilla Tuffing-tröjan med knappar på sidan av kragen och på axeln. Foto: Magnus Aronson

Men nu har jag samlat ihop lite nytt mod, och det beror mycket på Magnus och på att en av mina bröder och hans familj har lovat att ställa upp som fotomodeller tillsammans med sina vänner och ha oss hemma hos sig. Jag hoppas att vi ska få en ljus himmel och mycket glatt humör så att vi hinner med allt och fortfarande är vänner när söndag kväll kommer!

Men en knasig sak är att jag har gett bort så mycket av det jag har stickat. Det finns inte kläder att fotografera! Eller: det finns massor av kläder att fotografera, men en del modeller saknas.

Så nu tänkte jag fråga om det är någon som vill låna ut sina händers verk till fotograferingen. Jag kan lämna dem vidare till en bra insamling sedan, om någon vill det, och annars är det bara att sätta en tydlig lapp på ett osynligt ställe i plagget (insidan av mudden till exempel) så att jag kan posta det tillbaka till rätt person när vi är klara.

Här är modeller som jag gärna lånar:

  • Två trådändars lilla kofta
  • Två trådändars lilla väst
  • Två trådändars lilla tröja
  • Två trådändars lilla slipover
  • Två trådändars lilla tröja med knappar på axeln
  • Två trådändars lilla asymmetriska kappa (Annikas och Ann-Christins modell)
  • Koftorna från Två systrars lilla koftkalas (Annikas och Ann-Christins modeller)
  • Baraettendanystanvästen
  • Två trådändars lilla asymmetriska kofta (tröja och/eller slipover vore också fint, om någon har)
  • Asymmetriska koftan
  • Två systrars lilla rätstickade omlottkofta (Annikas och Ann-Christins modell)
  • Femtimmarsmodellerna (kofta och tröja med och utan knappar)
  • Treochenhalvtimmesmodellerna (väst och slipover med och utan knappar)
  • Haklappskoftan
  • Klänningen Aluna
  • Klänningen Ulla (vi har jättefina bilder av den, men det vore roligt med fler färgställningar)
  • Leons luvkofta
  • Värme till främling-setet (eller delar av det)
  • Hjälpstickan-setet (eller delar av det)
  • Odensvimössan
  • Ragnhildvästen
  • Ragnvaldsslipovern
  • Ryska skarvarnas väst
  • Bisonkoftan
  • Tröjan Videdal
  • Koftan Lilla Tuffing
  • Tröjan Lilla Tuffing (Ingrids modell)

Nu låter det kanske som om jag inte har något alls — det har jag, men det vore finfint att få komplettera med något av allt detta!

Skriv till mig i kommentarfältet eller i ett e-postmeddelande (annabraw[snabel-a]gmail.com) ifall du vill skicka något, så ska du få min adress!

Solfjädersfilten

Den här filten virkade jag flera stycken av för några år sedan. Sedan glömde jag bort den ett tag. Men visst är den rätt fin? Enkel men inte alls tråkig tyckte jag när jag höll på.

Vi publicerade beskrivningen på Hemmets Journals webbplats under en av Sticka & skicka-insamlingarna, och där ligger den kvar fastän webbplatsen har fått ett annat namn. Här, varsågoda!

Flickan som fick just det här exemplaret och sov under det i sin vagn sitt livs första sommar håller på med att lära sig att skriva nu. Det går så fort!

De enkla rätstickade blöjbyxorna

De här blöjbyxorna, som har varit enormt populära bland hjälpstickare i år och särskilt i sommar, har funnit här på bloggen ett tag — men i ett inlägg som förlorade alla sina fina bilder när Hemmets Journal bytta plattform. Så här kommer det i repris!

Det är Inga-Lill som har stickat de färgglada exemplaren här på bilden. Hurra för dig, Inga-Lill!

Britt bjöd på beskrivningen för några år sedan.

Såhär gör man:

Lägg upp 44 m på stickor nummer 3 eller 3½ och garn som passar till dem. Sticka 1 r, 1 a i 4 v.

Sedan ett hålvarv: 1 r, 1 a, 1 omsl, 2 tills.

4 v resår igen. Rätstickning i 12 cm.

Minska innanför de två sista maskorna genom att sticka ihop 2 m på varje v tills 22 m återstår.

Sticka 6 v och öka sedan innanför de 2 första m på varje v genom att sticka i främre och bakre maskbågen tills det är 44 m igen.

Rätstickning, resår, hålvarv och resår igen.

Maska av och fäst trådarna.

Sy ihop i sidorna. Virka en snodd, trä den genom hålvarvet och knyt framtill. Sy fast den med ett par stygn mitt bak så att barnet inte kan dra ut den och göra sig illa.

***

Tycker du att det verkar krångligt med hålvarvet? Många struntar i det och trär snodden mellan maskorna.

De flesta som stickar de här byxorna stickar dem i akrylgarn som är lätt att tvätta och torkar snabbt, men fråga gärna mottagarorganisationen vad som är allra bäst för de barnfamiljer som ska få dem!