Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Beskrivningar

De enkla rätstickade blöjbyxorna

De här blöjbyxorna, som har varit enormt populära bland hjälpstickare i år och särskilt i sommar, har funnit här på bloggen ett tag — men i ett inlägg som förlorade alla sina fina bilder när Hemmets Journal bytta plattform. Så här kommer det i repris!

Det är Inga-Lill som har stickat de färgglada exemplaren här på bilden. Hurra för dig, Inga-Lill!

Britt bjöd på beskrivningen för några år sedan.

Såhär gör man:

Lägg upp 44 m på stickor nummer 3 eller 3½ och garn som passar till dem. Sticka 1 r, 1 a i 4 v.

Sedan ett hålvarv: 1 r, 1 a, 1 omsl, 2 tills.

4 v resår igen. Rätstickning i 12 cm.

Minska innanför de två sista maskorna genom att sticka ihop 2 m på varje v tills 22 m återstår.

Sticka 6 v och öka sedan innanför de 2 första m på varje v genom att sticka i främre och bakre maskbågen tills det är 44 m igen.

Rätstickning, resår, hålvarv och resår igen.

Maska av och fäst trådarna.

Sy ihop i sidorna. Virka en snodd, trä den genom hålvarvet och knyt framtill. Sy fast den med ett par stygn mitt bak så att barnet inte kan dra ut den och göra sig illa.

***

Tycker du att det verkar krångligt med hålvarvet? Många struntar i det och trär snodden mellan maskorna.

De flesta som stickar de här byxorna stickar dem i akrylgarn som är lätt att tvätta och torkar snabbt, men fråga gärna mottagarorganisationen vad som är allra bäst för de barnfamiljer som ska få dem!

Harrys halsduk — äntligen är alla trådar fästa!

Är det någon som minns det här?

I december 2016 lovade jag Alicia i Örebro att hon skulle få en halsduk. Inte vilken som helst — en som jag skulle sticka. Och inte vilken handstickad som helst — den skulle så mycket som möjligt likna skolhalsduken i de böcker som var Alicias favoriter just då. Jag tror inte att jag behöver berätta vilka böcker det var!

Det tog flera månader innan jag lyckades pricka öppettiderna i en garnbutik som har lite större sortiment. Till slut blev det Rätmaskan i Malmö. Där förklarade jag vad jag behövde, och en vänlig man hjälpte mig att hitta de bästa färgerna i klifritt ullgarn. Det gick inte att hitta båda färgerna i samma kvalitet, så den vinröda är Sandnes Alpakka i färg 4554, och den gula är Extrafine Merino i färg 7441 från Hjertegarn.

Jag la upp 52 maskor i vinrött och stickade resår med en rät och en avig.

De båda första ränderna improviserade jag så att det såg ut ungefär som på någon av alla bilder jag hade hittat, och efter det försökte jag hålla exakt samma avstånd mellan randavsnitten.

Alicias mamma tyckte att en och en halv meter kunde vara en lagom längd, och det passade bra.

Behöver man en beskrivning till en halsduk?

Egentligen inte.

Men två små trick:

* Sista maskan på varje varv blir ju avig. Lyft den i början av nästa varv, så blir det en fin kant.

* Och för att få fina kanter också vid ränderna, sticka den sista maskan i den nya färgen när det ska bytas färg och lyft den sedan som start på det nya varvet. Då blir färgförskjutningen i kanten inte lika tydlig.

Det tog verkligen LÅNG tid att fästa alla garnändar. Jag skäms att jag inte tog itu med det direkt. Ett tag hade jag en plan som var att jag skulle fotografera halsduken i aktion vid bagagevagnen i London — några av er har säkert tagit bilder där, ungefär såhär (den här bilden har jag lånat från Tripadvisor):

Men när jag var i London hade jag fortfarande många trådar kvar att fästa, och jag var inte ens i närheten av Harrys järnvägsstation. Så det fick bli gräsmattebilder i Småland istället!

Alicias mamma hälsar att färgerna är perfekta i verkligheten, och garnerna är verkligen mycket mjuka båda två.

Nu är det över en månad sedan jag fotograferade och började skriva det här inlägget, och gräsmattan är inte alls lika grön längre. Vilken underlig sommar vi har haft. Det dröjer innan det blir halsduksväder. Men ni som har funderat på att göra något sådant här behöver kanske ordentligt med tid för att hinna, ni också?

Stickat efter beskrivningar härifrån

Av Posted on Inga taggar 0

Nu måste jag få visa några nya bilder!

Ulrika har stickat Femtimmarskoftan med knappar.

Inga-Lill har stickat Smarta babybyxan, Två trådändars lilla väst och Ariadnetossorna plus en resårstickad mössa.

Eva har virkat Jolly Jacket. Här finns beskrivningen i en omräknad version som resulterar i en större storlek.

Karin har stickat Två trådändars lilla asymmetriska tröja (beskrivningen är inte publicerad än, men det går fint att kombinera beskrivningarna till Två trådändars lilla tröja och Två trådändars lilla asymmetriska kofta) och gjort resårstickning i ärmsluten och längst ner. Hon har hittat ett flerfärgat garn som resulterar i samma mönster på ärmarna som på bredare partier — det skulle jag också vilja ha!

Mia har stickat Två trådändars lilla tröja och gjort som Karin.

Jag blir så glad när jag ser att beskrivningarna kommer till användning, både när de blir ingredienser i startpaket och när de hamnar hemma hos barnfamiljer här i Sverige. Tack alla ni som visar bilder och/eller skickar dem till mig!

Klänningen Ulla

Det är inte klokt vad en del saker drar ut på tiden — sedan jag började arbeta som lärare (i februari förra året) har jag tappat mycket av stickfarten och helt tappat farten med att skriva ut beskrivningarna till de saker som jag experimentstickar och blir nöjd med. Och det gör väl inget egentligen, världen klarar sig absolut utan mina stickbeskrivningar, men om man har anlitat barn som fotomodeller för att kunna visa plaggen blir det ju så tydligt hur tiden går!

Här är Lydia och Leiah hemma hos Ulla i mars förra året. Fem och två var de då.

Här är Salome ett par veckor tidigare. Hon fyller fem om drygt en månad!

Nu är beskrivningen, som fick namnet Klänningen Ulla, publicerad på Järbo Garns blogg. Men, fasa för en stickbeskrivningstillverkare som mig: en bit hade ramlat bort när jag redigerade den! Och Kalle som har hand om bloggen har semester. Så nu lägger jag ut hela beskrivningen här också, så att ni som vill sätta igång kan göra det.

***

Klänningen Ulla

Här kommer en modell som jag har velat prova länge – och när jag väl gjorde det blev det i samarbete med Ulla i Gamla Uppsala. Hon syr massor av fantastiska kläder till sina barnbarn, många av dem av kasserade herrskjortor, och när jag frågade om hon ville vara med och göra verklighet av en idé sa hon ja direkt. Två av de små klänningarna som jag har gjort tidigare har fått flicknamn. Så nu har den här klänningen hennes namn: Klänningen Ulla.

Den allra första inspirationen kommer från en amerikansk stick- och virkblogg som har ändrat karaktär de senaste åren men som förr innehöll ganska många gratisbeskrivningar. The Purl Bee heter den, och den hör ihop med en känd garn- och tygaffär i New York. På The Purl Bee såg jag en bomullsklänning med ett virkat fyrkantigt ok och en sydd kjoldel.

Den andra inspirationen, om man kan säga så, kommer sig av det faktum att det oftast är svårt att ta vettigt betalt för handstickade plagg här i Sverige – samtidigt som många gärna betalar ganska mycket för kläder annars. Jag har funderat ganska mycket på, och frågat ganska många om, vad man skulle kunna göra för att matcha grupper och enskilda som vill handarbeta till förmån för bra ändamål med de människor som skulle kunna tänka sig att köpa handgjorda plagg, gärna barnplagg.

Den här klänningen har alltså ett stickat ok som är identiskt med det som är början på Två trådändars lilla väst och Två trådändars lilla slipover men som avslutas direkt efter holkärmarna. På det syr man en kjoldel i något tyg som man tycker passar.

Stickar man oket i bomullsgarn passar det förstås bra att sy kjolen i bomullstyg. De båda gröna klänningarna här har bomullskjolar (jag tror att tyget kommer från Panduro). Jag tycker att de skulle kunna vara fina som brudnäbbsplagg på ett sommarbröllop, till exempel. Särskilt om någon i brudparet stickar! Men den första klänningen som Ulla och jag gjorde fick en enfärgad kjoldel i ett sidenliknande tyg. Det blev en festklänning som jag tycker passar året runt!

Klänningarna med grönt ok är stickade i Järbos bomullsgarn Reko, som är gjort av återvunna bomullsfibrer från trikåindustrin – inte bomull som har varit kläder och liksom utvunnits igen utan spillmaterial från klädtillverkning. Det är inte så hårt spunnet, så man får vara lite extra noga med att få med sig alla trådar hela tiden. Vill man vara extra miljövänlig matchar man det såklart med återbrukat tyg i kjoldelen!

Den blå klänningen var den första prototypen, och det oket stickade jag i garn från ett restgarnsbord på en hjälpstickningsdag.

Skarven mellan garnnystan gör jag annars gärna med ryska skarvar, men det fungerar inte så bra med ett glest spunnet bomullsgarn. Bättre att fästa i efterhand, tycker jag. Det finns en del fästmetoder som lämpar sig extra bra för bomull.

Oket är inspirerat av Tant Koftas grundbeskrivning till kofta med fyrkantig ringning. Hennes teknik lärde jag mig på en liten kurs under Stickstämman på Ransberg en gång, och här är den i min förenklade version som en del av er känner igen från andra modeller som jag har gjort.

Holkärmarna är samma som på Baraettendanystanvästen, Två trådändars lilla väst, Två trådändars lilla slipover och Två trådändars lilla västklänning. De är lite släkt med Treochenhalvtimmesvästen också – samma enkla idé.

Det är enkelt att göra klänningen större eller mindre, eller anpassa den till tunnare garn (gröve skulle jag inte rekommendera) genom att justera antalet maskor i halsringningen och antalet okökningar, kanske också längden på livstycket. En tumregel kan vara att utgå ifrån ett antal maskor som är delbart med tio. Ett framstycke ska ha 1,5 tiondelar av maskantalet och så tre extramaskor för knappkanten, ett axelparti ska ha två tiondelar, bakstycket ska ha tre tiondelar. Lägg sedan till fyra maskor för raglanskärningen.

Visst är bilderna av de färdiga klänningarna oroligt vackra? De togs hemma hos Ulla under ett par dagar i mars förra året. Flickorna i grönt och blommigt heter Lydia och Leiah och var fem respektive två år gamla då. Salome i den blå klänningen var tre och ett halvt år men ungefär lika stor som Lydia. Magnus Aronson, som har arbetat tillsammans med mig med många böcker, kom in i Ullas finrum och såg genast att soffhörnet var den vackraste platsen att fotografera dem på.

Garn: Järbo Reko

Tyg: valfritt vävt tyg, inte alltför tjockt eftersom det ska rynkas – på 140–150 centimeters bredd räcker det med kjolens längd + sömsmån + 6 centimeter (till linning)

Storlekar: Den mindre storleken passade till Leia som var två år. Den större passade till Lydia som var fem år.

Stickor: rundsticka nummer 4 med mjuk kabel

Dessutom: nål att fästa garnändar med, knappar, synål, sytråd

Klänningen börjar med halskanten som stickas i rätstickning och som ger den en rektangulär ringning. Resten stickas i slätstickning utom framstyckenas fem yttersta maskor som hela tiden stickas räta. Ärmkanterna är också rätstickade för enkelhetens skull. Oket har en resårkant nertill, och i det sys kjoldelen fast.

Lägg upp 59 (70) m (detta är klänningens halsringning).

V 1: 10 (12) rm (detta blir första framstycket), 1 am (detta blir första raglanmaskan), 10 (12) rm (första axelpartiet), 1 am (andra raglanmaskan), 15 (18) rm (bakstycket), 1 am (tredje raglanmaskan), 10 (12) rm (andra axelpartiet), 1 am (fjärde raglanmaskan), 10 (12) rm (andra framstycket).

De jämna varven är klänningens rätsida.

Varv 2: sticka 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 15 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 10 (12) rm. Nu ska det vara 67 (78) m på stickan.

Varje ökningsvarv resulterar i åtta nya m.

Varv 3: rm utom raglanmaskorna, som stickas a.

Varv 4: 11 (13) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 17 (20) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 11 (13) rm.

Varv 5 (med första halvan av första knapphålet): rm tills 4 m återstår, maska av 2 m, sticka de två sista r.

Varv 6 (med andra halvan av första knapphålet): 2 r, 2 omsl (ersätter de två avmaskade m), 8 (10) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 19 (22) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 14 (16) rm, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 12 (14) rm.

Varv 7 och alla ojämna varv som följer stickas med aviga m utom de 5 första och 5 sista m som stickas räta.

Varv 8: 13 (15) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 21 (24) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 16 (18) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 13 (15) rm.

Varv 10: 14 (16) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 23 (26) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 18 (20) rm, 1 omslag, 1 rm, 1 omslag, 14 (16) rm.

Varv 12: nu syns raglanränderna ganska tydligt. På detta v och alla ökningsv framöver, *sticka fram till raglanm, 1 omsl, raglanm r, 1 omsl*, upprepa 3 ggr och sticka återstående m räta.

Fortsätt på detta vis fram till v 31 (37). Gör knapphål till exempel vart 18:e v.

Varv 31 (37) (från avigsidan): sticka kantmaskorna r, sticka första framstyckets m a, sticka raglanmaskan a, sticka rm fram till nästa raglanmaska, sedan am fram till och med nästa raglanmaska, rm fram till den fjärde raglanmaskan och am fram till de sista 5 m som stickas r.

Varv 32 (38): som tidigare räta v.

Varv 33 (39): som v 27.

Varv 34 (40): som tidigare räta v.

Varv 35 (41), ärmvarvet: sticka kantmaskorna och sedan am fram till första raglanm, maska av axelpartiets maskor med rm, sticka nästa raglanmaska a och sticka fram till och med nästa raglanmaska med am, maska av andra ärmpartiets maskor med rm, sticka andra framstycket med am och kantmaskorna r.

Ta loss de yttersta 5 m i vardera kanten och lägg dem omlott med knapphålskanten överst – slipoverns rätsida ska vara utåt, och om det behövs kan du dra ut en ögla av rundstickans kabel någonstans så att det går bra att forma stickningen till en cirkel. Trä upp kantmaskorna på vänster sticka så att det blir varannan från vänster kant och varannan från höger. Sticka dem två och två, en från vardera sidan, med am och fortsätt sedan med rätstickning över framstycke-ryggstycke-hela framstycket – nu sitter de ihop, och det är bara att flytta kabelns ögla när det behövs genom att dra ut den på ett annat ställe och vrida den till ett kryss så att den inte töjer ut några maskor.

Sticka sedan resårstickning (1 r, 1 a) i 8–10 v med start i ena sidan. Maska av i resårsticknng.

Fäst alla garnändar och sy i knappar. Förstärk knapphålen med små langettstygn om du vill – dela i så fall garnet i två trådar så att det inte blir för tjockt.

Mät oket tvärs över och klipp till en linning och en kjol.

Linningen ska vara lika lång som okets omkrets plus sömsmån, och bredden kan vara sex – sju centimeter.

Kjolens bredd ska vara 1½-2 gånger okets omkrets + sömsmån. Höjden blir den längd du vill att kjolen ska ha + sömsmån.

Sy kjoldelen till en ”tub”. Fålla nederkanten. Sy två rynktrådar i överkanten och rynka kjolen så att den har samma vidd som oket.

Sy linningen till en ring. Lägg den räta mot räta med kjolen och sy en söm runt om. Vik upp den, pressa med strykjärn, vik in en centimeter och vik den sedan dubbel så att det går att sy fast den för hand på kjolens insida också.

Sy fast den i klänningens ok för hand och med små stygn i samma färg som garnet – en söm i linningens överkant från avigsidan och en i okets nederkant från rätsidan. Linningen ska inte synas från rätsidan.

(Vill du kan du istället för att sy en linning rynka fast kjoldelen i en bit linningsresår som är lika lång som okets omkrets. Då blir klänningen mindre stum i okets nederkant.)

Väntarvantar

Av Posted on Inga taggar 1

Kan man sticka vantar i det här sommarvädret?

Det tycker jag! Särskilt när

1. stickorna (nummer 4) blev lediga,

2. ett par små nystan från ett restgarnsbord på en hjälpstickningsdag (ett lite lyxigare yllegarn) dök upp, och

3. en gammal idé gjorde sig påmind igen!

Det jag har gjort är alltså att utnyttja det faktum att rätstickning är superelastiskt — och vända den på olika håll för att utnyttja det maximalt.

Att garnet skiftar färg gör det förstås lite effektfullt också!

(Det är min mamma som har ställt upp som handmodell.)

Eftersom jag började en dag när jag satt och väntade på ett tåg i över en timme bestämde jag mig för att göra mitt livs första riktiga steg-för-steg-beskrivning. Det kan jag aldrig göra annars när jag bara stickar ombord på bussar, ibland på tåg och kanske hemma i någon väns kökssoffa när vi sitter och pratar och det är mörkt ute. Nu hade jag dagsljus och ett projekt som gick så snabbt att jag kunde dokumentera det!

Så vi börjar:

Börja med att sticka mudden. Lägg upp maskor så att den blir bred som du vill ha den — här är det 26 maskor.

Sticka rätstickning tills den når om handleden. För mig blev det 84 varv.

Maska av alla maskor utom den sista. Gör det ganska löst — avmaskningskanten ska i ett senare skede virkas eller sys ihop med uppläggningskanten.

(Det är asfalten utanför Lessebo järnvägsstation du tittar på. Föga glamorös, men visst gör sig garnet ganska bra mot den?)

Den sista maskan blir den första på ditt nya varv — 90 grader bort, så att säga.

Plocka upp maskor utmed de 84 varven. En per ”rilla”, alltså en vartannat varv.

Då har du till slut 43 maskor på stickan. Du kan ha ett annat antal om du provade på en smalare eller grövre handled.

Sticka rätstickning i 6 varv, eller 8 om du vill. Här ser du rätsidan, den där skarven mellan ena och andra hållet syns minst.

Sedan är det dags att börja öka.

Tidigare när jag har stickat tvåstickevantar har jag placerat tummen precis mitt på stycket. Det är ju symmetriskt och vackert medan man stickar, men när vanten kommer på handen hamnar sömmen lite väl synligt, har jag kommit på. Så nu bestämde jag mig för att placera den lite mer åt handflatans håll.

Såhär (parentesen är den spegelvända vänstervanten), och du anpassar såklart konceptet till det antal maskor du har:

Första räta ökningsvarvet: sticka 25 (18) m, 1 vridet omslag, sticka 18 (25) m.

Aviga varv: sticka alla m räta.

Andra ökningsvarvet och följande ökningsvarv: sticka sticka 25 (18) m, 1 vridet omslag, sticka de ökade m, 1 vridet omslag, sticka 18 (25) m.

Efter ett tag ser det ut såhär.

(De här markplattorna finns utanför Hässleholms järnvägsstation, vid ersättningsbussarna. Där stod jag en bra stund och väntade, så jag bestämde mig för att det gick bra att packa upp stickningen och kameran. Inte konstigare än att titta på sociala medier på telefonen, ringa hem och svära eller röka en cigarett, eller hur?)

Ökningen blir alltså mycket mindre synlig än när man gör den på ett slätstickat parti, men visst syns den?

När du tycker att tumkilen är tillräckligt bred — 21 m blev bra, tyckte jag — maskar du helt enkelt av alla ökade maskor. Då ska du ha 43 maskor igen (eller så många som du plockade upp.)

På nästa varv stickar du ihop de två maskorna på vardera sidan om tumkilen. Det håller ihop den lite grann, och du har 42 maskor kvar.

Sticka fram och tillbaka på de maskorna tills du tycker att vanten når lagom högt upp mot fingrarna. 15 v efter tumkilen blev lagom, tyckte jag.

(Nu är det en trottoar i Southall i London du tittar på! Jag stod och väntade vid en busshållplats för att åka till en intervju.)

Maska av alla maskor utom den sista. Gör det löst!

Använd den för att virka ihop vantens sidokanter. Du kan såklart sy också. Om du vill kan du virka från rätsidan med garn i en annan färg — jag virkade från avigsidan i det garn som jag hade stickat med.

Och såhär ser den alltså ut när den är klar!

Den här bilden tog jag för att visa skarven.

Det här med att göra den lite asymmetrisk var en bra idé, eller hur? Sömmen hamnar på ett bra ställe och syns inte särskilt mycket.

Min systerdotter tyckte att mudden var för lång, så här har jag stickat med 15 m-mudd istället.

Här ser man skillnaden.

Och såhär ser de ut, en av vardera sorten, utan hand i. De är snyggare på, får man väl säga.

Hoppas att någon kan ha nytta av den här beskrivningen — jag hade i alla fall ganska roligt med utmaningen att göra den! Fick säga stopp till mig själv flera gånger för att inte sticka så lång att jag skulle ha ”stickat förbi” en viktig bild ombord på tåg, bussar, tunnelbana och ett flygplan.

Om du använder beskrivningen eller utvecklar den ytterligare, så skicka gärna en bild!

Året-runt-kofta

Nu ska ni få se något fint!

I december fick jag fotografera en pojke i hans nya kofta:

Det är Koftan Toftanäs, mitt första försök att sticka enfärgad knappkant och mitt första försök att sticka barnplagg av småskaligt producerat ullgarn (jag hade köpt en naturvit och en mörkgrå härva från Stinas Ull & Skinn i Odensvi).

Den fina rocken har pojkens mormor sytt.

I förrgår fick jag den här bilden från hans mamma. Han är ute och går utanför Färjestaden på Öland, och ni vet vilket sommarväder det har varit i några veckor nu, men han har gärna koftan på sig. Ni som stickar förstår hur glad jag blir — att ett plagg inte bara hamnar längst ner eller längst in i någon låda utan används ett halvår senare är ju hur fint som helst. Dessutom säger det väl något om hur bra det fungerar med ull?