Det är något nästan sagolikt med en del av de modeller som jag har hittat på och publicerat på olika ställen.
Ibland tror jag att det mesta är bortglömt — och så plötsligt dyker något upp igen, och det visar sig att någon verkligen har fastnat för en modell och att många har fått glädje av den.
I höstas när jag var i Maria Magdalena kyrka i Lund träffade jag Ylva som jag hade ganska mycket kontakt med när jag gjorde en rad stickböcker för 10–15 år sedan. Det var så roligt att ses igen, och hon hade med sig en stickning att arbeta med medan jag berättade. Det var en Skånevinter-vante, och hon berättade att hon har gjort mängder av sådana (var det 50 par eller till och med fler?) till onkologavdelningen på sjukhuset i Lund. De som behandlas för cancer fryser ofta mycket, och mjuka halvvantar att ha inomhus är mycket populära där. Ylva stickar dem i en mjuk bomullsblandning.
Här finns originalmodellen, som jag alltså stickade i ett raggsocksgarn. Har man stickat ett par kan man lätt anpassa beskrivningen till andra garngrovlekar.
På bilden visar Ylva och hennes man att samma vantpar kan passa både smalare och bredare händer — strukturen är nämligen mycket elastisk.
Gissa om det här gjorde mig mycket, mycket glad!